Sover så gott i min säng i Årsta. Hästens och alla andra må ha hur mycket reklam som helst, men våra gamla Dux-sängar är bara så underbara … Jag borde vaknat tidigt i morse, hade en massa som skulle göras innan jag skulle dra iväg till labbet i Gustavsberg på fastande mage och lämna några liter? blod. Nu är jag ingen morgonfågel så jag var lite orolig att jag skulle vakna i tid, men det var inga som helst problem med fastande mage. Faktum är att jag aldrig är hungrig – det är andra som visar att det är dags att äta.

När jag kom till labbet så måste jag erkänna att jag är harig. Inte för att det gör ont – jag är ”lättstucken”, men jag har en tendens till att tuppa av. Antagligen en kvarleva sedan min ungdom då jag var smal och hade lågt blodtryck. En sköterksa sa till mej att jag skulle kräva att alltid få ligga ner då de tog mina prov. Hon fick erfara hur det var när hon satt där med nålen i armen och jag ramlade ihop …  Sedan dess har jag kämpat under åren och försökt övertyga personalen på de olika labb som jag kommit i kontakt med. De flesta har lyssnat, men en hon trodde mej inte – så när jag ”dånade” i stolen framför henne och sjönk ihop, så vad jag minns så blödde jag och det blev svarta fläckar som bredde ut sej och hennes desperata skrik om hjälp. Efter det så var jag lite mer stark och sade ifrån – men nu är jag så gammal och luttrad så – om det inte fungerar så får de skylla sej själva. Men måste erkänna att idag så var det inte den sköna avslappnade fåtöljen som jag erfarit de senaste åren. Nu befann jag mej på andra sidan av ett skrivbord och jag skulle bara lägga upp armen. Jag blev lite orolig och undrade om jag skulle tala om att jag brukar tuppa av, men betämde mej för att det var löjligt. Jag koncentrerade mej istället på att kontrollera alla dessa rör som placerades i en ställning som vickade hit o dit hela tiden. Jag förundrades av hur mörkt/svart mitt blod var och hur många rör de kunde fylla utan att jag tuppade av …

Jag fortsatte ut till ön, där jag tillbringade några underbara timmar och bara njöt. Jag läste ut min bok och sedan plockade jag ihop det som skall med till den utflykt som vi skall göra imorgon. Våra vänner har överalat maken till att göra denna utflykt till en fyr söder om Nynäshamn – är så dum att jag inte kommer ihåg vad den heter – har två namn, men kommer inte att göra bort mej mer genom att gissa …

När jag passerade butiken på vägen hem, så sålde de svenska kräftor – jag föll pladask – så i kväll har vi ätit kräftor på balkongen. Så goda …

Kvällen är så underbart skön, jag sitter här fortfarande på balkongen och skriver detta …

Imorse var det skuggan som gällde redan från början. Jag tvättade två maskiner med lakan och de var nästan torra innan klädnyporna var på plats. Barnbarnet skulle återlämnas till sina föräldrar, men han ville ha med lite körsbär till sin mamma. Så jag hängde i grenarna för att få ner bären. De är nu så mogna att det rann om en del bär som jag råkade klämma för hårt – och det gör man gärna när man med ena armen hänger i grenen för att hålla ner den – samtidigt som man håller i en liten hink och den andra handen skall plocka bären bland alla löv. Det var lite spännande också, om jag skulle få något annat som rinner, för ovanför i trädet fanns det andra varelser, bevingade, som också plockade och slet i bären.

För den goda sakens skull så satte vi oss återigen i hammocken och smaskade körsbär, barnbarnet och jag. Vi spottade körsbärskärnor, och precis som igår så tävlade vi. Det gäller att passa på, det är bara några dagar som de finns, den dag björktrastarna upptäcker trädet så tar det slut på några timmar. Men, bären har tydligen den egenskapen att de sätter fart på magen. Barnbarnet sprang flera gånger idag och jag börjar ana varför …

Barnet avlämnades till sin mamma och själva hade vi var sitt möte på vårdcentralen. Sedan styrde vi kosan mot stan. Där satte vi oss och flämtade på balkongen. Det hjälps inte, är det fint väder skall man som svensk vara ute … Parasollet hjälpte föga mot värmen, men väl mot solstrålarna. Jag satt kvar och skulle läsa när solen gått ner. Då var det ljuvliga 23 grader, men nu börjar mörkret komma, så jag såg inte att läsa, tyvärr. Jag skall sätta mej en stund efter detta och njuta av värmen och lyssna till stadens ljud, men det är ganska tyst, bara en och annan motorcykel. Av grannarna hör jag ingenting – verkar som om vi är ensamma i huset …

Barnbarnet från USA ringde och berättade att hon nu tappat sin första tand …

En stolt liten tjej, för tidigt – hon har inte fyllt fem år än …

Nu håller grönskan på att ta över grannhusen …

Barnbarnet bestämde att halv sju i morse var han färdigsoven … Som den luttrade mamma jag är, i andra generationen, så talade jag om för barnbarnet att det var alldeles för tidigt och att han fick sova lite till. Han var inte helt övertygad, men fann sej. En kvart senare ropade han igen, då var det nästan dags för SVT:s barnkanal att starta – men (tack o lov) så var det några minuter kvar… Det betyder att han nu har förstått att när jag säger att han är vaken för tidigt så var det så – vi fick lov att vänta på programmet. Eftersom han är en vaken och intelligent kille så ser jag fram emot att han minns detta …

Efter frukost gick vi ner till bryggan och kastade med ett fiskespö – som har fungerat alldeles utmärkt på tomten. Nu skulle det testas i vatten. Jag valde att inte sätta fast en krok, men faktiskt var att den lilla ”fisken” – utan krok – blev föremål för jakt. Vi såg vid ett flertal tillfällen abborrar som jagade den lilla fisken och vid ett tillfälle var det en riktigt aggresiv fisk som jagade, men jag hann inte se vad … Barnbarnet var inte helt förtjust – det var lite läskigt. Så han ville att vi skulle fiska lite längre in på bryggan, dvs närmare stranden ….

Efter lunch gick vi till badstranden, där byggde vi vallgrav och primitivt slott. Men mest blev det små hopp i vattnet och plaskanden i kanten. I vilket fall så var han, barnbarnet, helt slut när vi kom hem. Vi hade förberett för att grilla, men vi fick i all hast fixa snabbvärmd mat. Efter ca en halvtimme så sov barnbarnet som en ängel. Vi fick grilla utom honom, kanske nästa år ….

Det har varit så roligt att ha honom här – körsbären är mogna. Jag har ju envisats med att behålla låga grenar – alla vuxna människor – i synnerhet maken som är extra lång – har fått lov att ducka. Men nu har jag äntligen fått belöning för det jag velat. Barnbarnet kan stå och plocka körsbär från grenar som han når. Sedan sitter vi i hammocken och spottar kärnor – så underbart härligt. För mej är det en av de saker man kan göra för att uppleva lycka … 🙂

Här skall det väl inte nappa – för det gillar jag inte …

Kolla Farmor, det finns små fiskar här …

Blir det där verkligen ett sandslott …?

Kolla vilket skutt …!

Med hjälp av simring, axelpuffar och Janne så vågade jag
simma, det var jätteroligt …

Idag kom det så äntligen, regnet, men inte på en gång – det satt långt inne, men nu är vattentunnorna nästan fyllda. Maken läste av ca 5 mm. Så imorgon är nog våra uttorkade blommor i rabatterna glada igen. Får väl se om det är tillräckligt för att de skall orka blomma.

Min lilla damm på altanen har stått och dunstat, så idag fyllde jag på vatten och fick en glad överraskning. Vi har husdjur i den.  Jag såg, vad jag tyckte var en groda, som simmade undan då jag skulle ta upp några stenar som ramlat i. Den var fläckig/randig -nånting. Jag var tillbaka flera gånger och kikade efter den, undrade ju hur länge den kunde trycka på botten. Efter någon timme så sitter där en liten padda och trycker under en sten på kanten.Vore ju roligt om det är två som bor där. Paddan är definitivt en padda och den är mindre än den andra figuren, som inte var enfärgad och inte så liten, jag är faktiskt ganska säker på min sak. Men i den torka som har rått i så många veckor – vart skall de stackarna ta vägen …

Sitter just och halvlyssnar till Karlavagnen och temat är tydligen tatueringar. En ung tjej ringer precis och berättar att hon har tatuerat in sina bardomsidoler Loranga, Masarin o Dartanjang. De sitter nu på hennes rygg mellan skulderbladen … hmm.   Det har nu gått en liten stund och det är många tanter som ringer in och berättar om både det ena och det andra som de låtit tatuera in och på både det ena och det andra stället. Känner mej helt ute som inte har någon, eller ens funderar på att tatuera mej. Tack o lov så är det just nu en man som har samma åsikt … Men verkar som om vi är ganska ute … 😉

Det är ju fruntimmersvecka och idag är det Johanna,  GRATTIS!

Detta är inga blommor man uppvaktar med …
de borde vara översållade med gula blommor just nu …

Ser ni, vatten på golvet …

Vår lille inneboende …

Inga regnmoln i sikte …

Det blev inget i dag heller … Maken hade lyssnat på rapporterna och det skulle verkligen bli regn idag, mycket regn. Vi satt ute – som vanligt – och drack vårt morgonte. Vi väntade och väntade på regnet. Då kom maken på att han hört att SMHI har en sajt där man kan se väderkartan – radar eller satelitbild. Vi rattade in sajten och såg fronten, som orsakat mycket regn där den passerade, men den fastnade i trakten av Norrköping. Där är den i skrivande stund fortfarande, har kollat mot SMHI:s sida. För hit kom den inte. Vi har haft ett underbart sommarväder. Jag har tillbringat dagen i hammocken med en bok, ivrigt spanande efter regnmoln … Var ute för några minuter sedan, det är visserligen mörkt nu, men inte mer mörkt än att jag kan se att det inte är några regnmoln, det är dessutom varmt o skönt.

Det är ju fruntimmersveckan nu, och enligt gammalt så är det normalt en regnig vecka och vad jag förstår så kan vissa orter i Sverige skriva under på det. Det är inte så ofta man önskar regn, men just nu hänger vi gärna på …

Befinner mej i den situationen att jag skall ta mediciner med jämna mellanrum, en skall intas var fjärde timme – inga problem tills i kväll när jag helt enkelt glömde bort en dos pga en sommardeckare – som dessutom inte var särskilt bra. Den andra medicinen kan jag inte komma ihåg om jag tog överhuvudtaget. Så nu sitter jag här och skall ta en dos, normalt om en halvtimme, men eftersom jag glömde mej – så skall den inte tas föränn om 1½ timme – men jag orkar inte vara vaken så länge. Så mitt dilemma nu är om jag skall strunta i tiden och ta den på ”ordinarie” tid, så jag kommer i säng. Kanske dags för en sådan där ”senil”-låda med olika fack som visar om man tagit sin medicin eller ej  …

Två små fåglar som tar sej ett bad i solskenet …

Blommorna som väntar på regn …

Båtfolket som inte vill ha regn …

Maken som hämtat tidningen …