En bild på vår underbara natur – som kontrast till texten idag …

Det är nästan lite svårt att hitta på något att skriva här … I morse hade vi en underbar morgon – igen – i solen drickandes vårt morgonte.

Man hade lovat dåligt väder och vi väntade på det hela dagen, men det kom aldrig (nu är kl strax 24.00) och det har fortfarande inte kommit. Jag har suttit på altanen och läst. De sista timmarna på eftermiddagen har jag läst, svurit, läst och förbannat allt vad teknik heter, som har med tv, dvd och vhs-spelare att göra. Jag har försökt att koppla in dvd -spelaren …

Maken är helt olycklig och jag osar svavel. Vet inte hur många timmar jag ägnade åt att kolla att jag kopplat enligt schema – till ingen nytta. Har en annan TV, som vi fått av goda vänner och kopplade ihop med den – ingen skillnad. Det går bara inte att titta på det jag – antagligen spelat in, men det vet jag inte säkert om det lyckats … Jag kopplar in och kopplar om, kryper ihop bakom apparaterna och slår knut på mej själv. Lyckades till o med att trampa på en gammal ståltråd, som använts till att hänga upp sladdpaketet på väggen. Nu låg det på golvet och jag trampade in 2 cm gammal ståltråd i foten. Den borde ha vikt sej, men inte, den gick rakt in och jag höll på att tuppa av på kuppen. Det gjorde jag nu inte och lyckades ta hand om det blodvite som uppstod. Men ganska onödigt var det och inte gynnade det försöket att koppla in dvd-spelaren …

Vid det laget var jag så arg/upprörd att maken visste inte vart han skulle ta vägen, inte jag heller … Men – då lyckades jag med något och helt plötsligt så kunde jag se vad jag spelat in på min dvd-spelare …. Maken ville se på nyheterna, som skulle börja om några minuter. No way… jag var bara tvungen att låta det hela vara – jag kunde välja att titta på alla de program, som jag trott att jag spelat in men som jag inte var säker på om det lyckats. Så maken fick koppla in den andra TV:n och titta på sina nyheter medan jag fixade middag. Sedan avnjöt jag densamma framför min deckare, som jag spelade in igår, hur proffisigt som helst …

Får se om det fungerar i morgon  – om jag kommer ihåg hur jag fick det att fungera. Har ju hållit på i flera dagar med klent resultat och bara chansat på att när det stod ”Rec”, så spelade den in vad jag ville – vilket den faktiskt gjorde – hurra för tekniken då den fungerar …

Maken tar en simtur – om ni kan se den skära fläcken …


Medan jag fotade maken så dök denna farkost upp i synfältet – visst är det en bil, eller …?

Idag för två år sedan så föddes vår yngste familjemedlem, Alex. En liten underbar kille med härlig humor och huvudet på skaft.

Jag kommer ihåg då jag åkte över till CA för att ”beundra underverket” – han var verkligen ett litet underverk – men är inte alla barnbarn det …? Som alltid så är det så fantastiskt med en ny liten människa, man borde få uppleva det oftare … De stunder då jag hade tillfälle att få rå om honom så bara njöt jag – det är något speciellt med små bebisar, eller hur?

När han var hos oss i sommar så var det ingen liten bebis, utan en tuff, vaken liten kille. Han pratade inte så mycket, men förstod allt man sa och hängde med, Ja, man fick faktiskt tänka sej för vad man sa – han förstod direkt …

När jag ringde idag och gratulerade så var det en liten duktig ”Toker/Glader” som svarade i andra änden. Han talade om att han fått en hammare och visade mej den – den var jättefin … 😉 Vi hade beställt en ballongbukett till honom, men efter som det är/var 4 juli – stor helg – så kommer den inte att levereras förrän på måndag. Snopet …

Här i Swedala så har vi haft underbart varmt idag och jag har latat mej – vad annars – det börjar bli en vana nu. Maken har simmat två gånger idag. När jag berättade det för dotterdottern så sa hon ”Va’ tokigt…” 🙂 Det blev grillning och middag på altanen. Sedan vände vi ut TV:n och tittade på en svensk film, sittandes på altanen. Men då kände vi att nu kommer det kyligare väder från norr. Så under tiden kom filtarna fram och infravärmaren startades. Men en härlig kväll blev det …

Sötast i världen …

Instämmer med föregående …

Nu är det en liten tuffing, men fortfarande så söt – i mormors ögon …

Jag kände i morse att jag nog gjort rätt som tagit hit maken så han fick uppleva denna otroligt varma och underbara morgon. Efter frukost så gick han för att möta båten, våra gäster skulle komma med den. Jag hade också tänkt gå, men vi hade suttit och njutit så länge, så jag hann helt enkelt inte, jag stannade hemma och tog min ”morgon-dusch”.

Det var roligt att träffa Kristin (barnflickan)  igen, och att få möta hennes boyfriend. En härlig kille, som vi gillade direkt (brandman – amerikansk brandman …) Vi åt lunch och hade så trevligt. Kristin visade sin vackra ring, så romantiskt … Hennes fästman hade köpt en stor diamant, och av sin mormor hade han fått en ring med sex mindre diamanter som han låtit göra den mest vackra ring av. De hade förlovat sej för några dagar sedan (2:a juli?) och vi var de första som fick se hennes ring på fingret, den gnistrade så vackert i solskenet. Jag hade fått en flaska champagne av min barndomsväninna när jag fyllde år, och nu tyckte vi att det var ett perfekt tillfälle att öppna den och fira. Vilket vi gjorde och den smakade utsökt, den avnjöts i hammocken – det var alldeles för varmt på altanen.

Under de veckor som Kristin varit här, så hade det inte varit tillfälle att bada, men idag blev det av. Tyvärr hade vi lite otur med att just då blev bryggan full med andra, som också skulle bada. Vi hade suttit i några timmar och tittat och där var inte en levandes själ, men nu var det fullsatt. Det hindrade inte från bad, men först fick maken hjälp med att flytta bojen, som låg för nära bryggan. Både Kristin och hennes fästman, Trevor, simmade och de tyckte nog inte att det var alltför kallt, Kaliforniabor som de är. Det var faktiskt 22 grader … Celsius, det är fryspunkten för Fahrenheit … För oss nordbor är det varmt, och de sa inget annat …

Vi hade en trevlig dag, och konstaterade att det faktiskt var den 4 juli – deras nationaldag – vi firade på annat sätt, men dagen var lite för kort …

(Det är extra mycket bilder idag, för din skull Stjärna – vilken underbar dotter du har och vilken fin svärson du kommer att få …)

Här kommer vi …

Maken får hjälp med bojstenen …

Kolla in … Tyvärr en dålig fotograf för en så vacker ring …

Det är 22 grader – men 22 är faktiskt fryspunkten för Fahreheit (hur det nu är/fungerar?) …

22 grader är faktiskt skönt …!!

Nu skall vi fira med bubbel …

……

En svensk sommardag när den är som bäst, och ett nyförlovat par  …

Dags för avfärd …

Bye, bye …

Vilken tur jag har med mitt väder under min Time-out-vecka. Sol, sol och varmt. Visserligen blev det regn den andra dagen, men det var så välkommet. I morse då jag satt och njöt av morgonsolen och morgonteét så ringde maken. Han satt och funderade på vilket muséum han skulle besöka. Jag hade tidningen här med bilagan om de olika utställningarna. Jag läste upp de olika utställningarna och maken suckade lite och funderade på hur han skulle göra. Det är ju busstrejk i Stlm, så det var en hel del som inte gick att besöka, om det inte skulle ta hela dagen att gå dit och sedan tillbaka.

En öm, varm och medkännande hustru, som jag faktiskt är …, sade då att jag kommer in och hämtar dej (buss-strejk). Det skulle ju vara varmt och vackert väder hela dagen, liksom man lovat fredagen också. Men sedan vet vi inte, så jag unnade maken en skön fredagsmorgon ….

Maken hakade på direkt – ”självklart …”. Vi bestämde vid middagstid och jag satt och visste inte vad jag skulle tycka. Hade jag varit för eftergiven, var det verkligen mitt eget beslut, eller var det ”tycka synd om” … Jag bestämde mej för att det var mitt eget beslut.

När det var dags att åka så var jag beredd på massor med vatten i båten och tog med en hink att ösa med. Den kom till användning, men det var inte så mycket som jag trott. Antagligen har allt vatten ”Läckt” ner i skrovet pga en otät ”plupp”. Jag lyckades starta på första och lade till på fastlandet låste och vandrade mot bilen, då kom jag ihåg bilnyckeln, den låg kvar i stugan. Det var maken som parkerade sist och han påpekade var han lade nyckeln, jag borde då ha stoppat ner den där den alltid är… Bara att vända tillbaka.

Låsa upp båten, göra loss starta – på första (hurra…), men efter 50 meter stannade motorn – jag hade glömt att koppla bensinkabeln … Kopplade kabeln och efter några drag så gick motorn igång – men med min onda arm så var jag helt förstörd. Styrde kosan mot ön, förtöjde, gick uppför berget – helt slut. Ringde maken och talade om att jag skulle bli kraftigt försenad. Samtidigt ringer min mobil, i andra änden så är det Kristin, barnflickan, som frågar om det är ok att hon och hennes boyfriend kommer ut på fredag. Kul, men undrar hur jag lät. Stressad, svettig, förbannad på mej själv och med maken i andra telefonen … De var naturligtivis välkomna, skulle blir roligt att träffa hennes boyfriend – vi har hört så mycket gott om honom.

Jag kom iväg och plockade upp maken och vi åkte via matbutiken och lagrade mat för helgen. Det var mycket trafik på Värmdövägen, i båda riktningarna – all busstrafik var ju inställd pga buss-strejken, och bor man härute finns inga andra alternativ. Tur att det inte var medan dottern bodde här och pendlade varje dag till arbetet i stan.

Kvällen var ljuvlig, vi grillade och blev sittande på altanen. Jag vände på TV:n så vi kunde sitta kvar på altanen och titta på den norska TV:serien, som började i förra veckan. Jag tycker det är trevligt med serier som kommer från norden, eller Europa – som kontrast …

Det är samma idag som igår, långsam morgon med te på altan och en bok.

Idag laddade jag faktiskt två tvättmaskiner, men det var inte alltför ansträngande. Den stora sol man lovade igår  visade sej dock bara en liten stund, men det var lika skönt det. Jag försökte sola mina vita ben och min vita mage, har ju inte haft sol ovanför knäna eller nedanför halsen. Ser ganska kul ut, så idag försökte jag åtgärda det. Det blev inte så mycket för sedan blev det mulet igen, men skönt.

Har också talat med svärdottern, som råkade ut för en otäck olycka igår, men hade änglavakt – tack o lov. Hon är blåslagen, men inget är brutet. Jag var ganska skärrad i går kväll innan jag fick besked om att hon var ok.

Det var återigen en deckare på TV och jag är så tacksam, älskar dessa engelska deckare. Nu blir det sängen igen med min bok. Jag har nu läst drygt halva boken, så den räcker nog i morgon också.

Kameran har legat i sitt fodral idag …