Utsikten från soffan …

Jag sov så gott hela natten, trots att foten var i högläge uppallad på flera kuddar, men jag hittade ett skönt läge och i det vaknade jag vid 6-tiden på morgonen och då var det dags att svälja ett litet smärtstillande piller, sedan somnade jag om och sov i samma läge i ytterligare 3 timmar.

Dagen har jag tillbringat i soffan med foten på en kudde, maken har servat. Han ser lite sliten ut redan efter två dagar, så idag har han pratat om att åka till landet … 😉

Syster i Stockholm ringde och undrade hur det var. Jag hade precis vaknat och var då lite orolig hur det skulle bli idag med smärtan, hade ju bara en tablett kvar. Så hon kom hit med med några extra smärtstillande, som hon fått över vid sin fotoperation. Vi fick en trevlig fika/pratstund och solen sken så fint in genom fönstren. Kändes riktigt trevligt att sitta här i soffan i stan.

Så har dagen fortsatt, men solen fick ge vika för ett åskregn, nu gjorde det inget, det var torrt här i soffan. De har kanske beräknat rätt på kliniken, jag har faktiskt inte behövt ta någon tablett idag, fast jag har ju suttit stilla. Vi får se i morgon. Jag har också försökt att göra de övningar som doktorn sade att det var viktigt att jag gjorde, men det går inte så bra. Jag skall vicka på tån och dra lite i den. Låter inte så komplicerat, men det kan det faktiskt vara … 😉

De ringde från kliniken och frågade hur jag mådde och om allt var ok med foten. Jag måste säga att jag blev riktigt förvånad, men glad. Så kan svensk sjukvård också vara …

Kritvitt bandage och skinande blankskurad hud …

Jag läste igenom mitt papper igen med förberedelser inför operationen och då läser jag att jag skall tvätta av underbenet med tvållösningen på kvällen innan och så på morgonen efter … Ingeting om att jag behövde tvätta mej från topp till tå – två gånger … Hur korkad får man bli, det var på tvåförpackningen som den informationen fanns … Ja, nu är jag i allafall ren från topp till tå – jag tyckte faktiskt att det var lite överdrivet för en fotoperation … 🙂

Jag kom till kliniken och fick min slurk lugnande, tio minuter senare fick jag gå in och klä av mej och ersätta kläderna med en morgonrock och sedan blev det britsen i operationssalen. Då var klockan tjugo över åtta, det lugnande hade inte tagit än, men jag var ju inte så nervös längre. Man tvättade foten omsorgsfullt med sprit, doktorn och de två sköterskorna på sej sina sterila kläder. Doktorn kom med sin spruta … han började sticka och böka med sprutan, kan inte påstå at det inte kändes, men inte heller så illa som jag trott. Antagligen hade det lugnande fungerat, för jag kunde titta på. Jag såg till o med hur nålen satt kvar i foten, när han bytte refill, jag som tuppar av vid blodprov … 😉 Tån var alldeles uppsvullen av de två sprutor med bedövningsmedel som han sprutat in, och de olika hålen syntes ganska tydligt, men inga problem med att titta. Kaxig värre – ha, ha …

Jag undrade just om jag skulle våga titta på under operationen, när man trollade fram en arm och på den hängdes en fiffig duk upp – den hade en gummiruta med ett hål, där jag skulle sticka in foten, och sedan var hela jag, utom halva foten, som var föremål för allt detta, under det gröna skynket. Jag tog fram min ipod för att lyssna på min bok och kände att det var nog lika bra. Men jag hann inte höra mer än det första kapitlet så var det klart … 50 minuter tog det från det att jag gick in till operation till jag gick ut i vilorummet. Maken hann inte med, så jag fick vänta på honom.

Nu sitter jag här med foten i vädret och det har gått bra idag, de enda problem jag haft är med sendrag i benet – och inte kommer jag ihåg någonting av boken … 😉

I morse vaknade jag med fjärilar i magen, det är nu den vecka som min fotoperation skall bli av. Den har legat så långt fram tiden, men i morgonbitti är det dags, och det kände jag av redan i morse.

Efter mitt morgonte ringde jag till kliniken, för i ett papper de gett mej stod det att man kunde få en lugnande tablett innan, men doktorn hade inte skrivit ut det bara smärtstillande. På kliniken var det bara en telefonsvarare som meddelade lite olika om olika saker, men också att doktorn nu inte kunde ta emot nya patienter – så vilken tur jag ändå hade som fick komma till honom – egentligen…

Två timmar senare ringer kliniken upp, en trevlig sköterska frågar hur jag mår, om jag är frisk, om jag har några sår på foten och om jag undrar om något. Jag talade om att jag är jättenervös, fånigt va’!, men så är det. Hon sa att då kan jag komma lite tidigare så får jag mej en slurk lugnande. Och det tänker jag göra …

Jag har förberett mej idag med att försöka ladda ipoden med en talbok, tror att jag lyckats – så jag skall slippa höra när man knackar och sågar, eller vad man nu skall göra …

Nu har jag steriliserat mej från topp till tå, med specialschampo och specialtvättsvamp – två gånger … Håret känns som något strävt som knappt gick att trassla ut, ser fram emot en tjusig frisyr då man inte får använda balsam o sånt. Men i morgon tänker jag i allafall ta i något, så det så. Huden svider och glöder så vackert rosig. Ser framför mej fnasiga ben och armar i morgon, ansiktet är skinande blankt. Det stod att det var extra noga att göra rent runt näsan, så det har jag gjort, men samtidigt fick det inte komma in i ögonen och absolut inte in i öronen. Så det var lite kris där ett tag …

Nu skall jag krypa ner i sängen, med rena sängkläder och för säkerhets skull har jag suttit på ett rent lakan i soffan, så ingen skall kunna komma och säga att jag inte försökt …

Får se om jag återkommer i morgon, eller om det får bli nästa dag – förhoppningsvis så får jag starka tabletter mot värk, som jag kommer att vara duktig att ta …

Idag vaknade jag återigen i min skön säng här i Årsta. Maken, som var uppe innan mig, hade satt igån radion och det var härligt att vakna till ett minnes/nöjes-program om Povel Ramels alster. Det sänds varje söndags morgon kl 8.30. Jag blir i alla fall på gott humör. Vilket geni …

Sedan har det varit en lugn dag för min del. Jag har plockat lite med prylar och fixat lite med andra prylar. Jag har också försökt att ladda in några program i min nyförvärvade ipod, som jag fick i födelsedagspresent. Jag lyckades med ett program av spanarna, men inget annat. När jag efter några timmar gav upp så hade samma program laddats upp ca 15 gånger, men inte de efterföljande.
Nu avslutar jag kvällen med en engelsk deckare? eller vad det är. Men eftersom den går på fyran så får man finna sej i att mitt i så skall det vara ett långt inslag av reklam, följt av nyheter, och ytterligare ett långt reklaminslag innan det är dags att försöka komma ihåg vad det var man såg och det hela kan fortsätta.

På nyherna talar man om kriget mellan Ryssland och ett land jag inte hört talas om, än mindre vart det låg …

Klockan slår fortfarande helt fel, jag har inte tagit mej tid till att försöka fixa det hela. Får se i morgon hur jag gör. Enklast är väl att stanna klockan och sätta igång den då den slår rätt. Jag försökte ju ”köra fort” över heltimmen, men det lyckades inte alls.

Det blev ingen solnedgång att fotografera idag …

I morse vaknade jag sent, jag vet att jag tidigare berättat om hur skönt jag sover i min säng här i stan. Inget undantag i natt. Vädret var så ok att det kändes lite snopet att sitta här i stan i morse. Vart tog det häftiga regnväder som man varnat för.

Jag åkte iväg till Sickla köpcentrum, där finns numera allt. Efter att jag varit i bokhandeln en stund och kom ut igen så var det hur varmt som helst. Jag var tvungen att ta av mej en tröja. Men, man skall inte besöka detta köpcentrum en lördag, för det gjorde alla andra också. Så svårt att få parkering utanför gallerian. Men har lärt mej uppskatta en del butiker där, så jag återkommer, men inte en lördag förmiddag. När jag varit där en stund så ringde telefonen, det var maken som undrade vart jag var, han var hungrig … Han undrade om han skulle äta ute, eller om jag skulle komma hem … Som den goda hustru jag är så kom jag hem och ställde mej vid diskbänken (inte spisen) och gjorde en sallad med lufttorkad skinka och inlagda lufttorkade tomater mm. Då blev han glad igen. Vi kunde inta lunchen på balkongen, det blev till o med så varmt att vi var tvugna att fälla upp parasollet.

Senare på eftermiddagen kom det utlovade regnet, inte så häftigt, men det blev fantastiska ljusfenomen med mörka moln, regn och solnedgång. Jag har förståss tagit en massa bilder för att försöka fånga det fantastiska ljuset … 😉

Den lilla klockan i Farmorsklockan plingade precis 4 gånger – klockan är midnatt – åter igen …

Ja, det var några försök att fånga ljuset från balkongen,
förstår om ni inte blir lika betagna som jag – kameran ljuger …

Den magiska siffran 8, i dag är det ju 08-08-08. I mitt liv har siffran 8 alltid varit viktig – är ju född den 8:e, även om inte i den åttonde månaden, men med siffran 8 i årtalet …
(Dessutom behöver man ju inte fundera på om det är årtal eller månad som står först, vi skriver ju lite olika i världen…)

Nu sitter jag i stan. Jag hade förberett mej på att bli sjöblöt, även om jag skulle frakta mej över vattnet i en båt och inte i vattnet. Men vädret överraskade oss, det var inte helt utan solglimtar och 19 grader varmt i morse. Så överfärden gick galant.

Det kom lite duggregn ett par timmar när vi kommit in med vårt pick o pack och satt och tittade på OS-invigningen. Man har nu ändrat väderleksrapporten och det häftiga regn som utlovades uteblev. Tack o lov. Vi har nu en bergstomt, som förändrats från torr och sönderbränd till sankmark …

Sedan blev det faktiskt solnedgång, men värmen uteblev. Bara 15 grader, men det hindrade oss inte från att sitta på balkongen i kväll och dricka ett glas vin. Under tiden hörde vi hur det var fest i husen runt omkring och ett otroligt fyrverkeri över staden. Det kunde vi tyvärr inte se, grannhuset var i vägen, men luften vibrerade av knallarna och himlen lystes upp av ljusskenet. Stockholms stad har ju firat 08:ans dag idag … 😉

Själva firade vi med kräftor och tända ljus, inomhus. Det var faktiskt mysigt som omväxling. Jag packade upp dvd-spelaren och vhs-spelaren, men orkade inte ens försöka mej på att koppla något. Istället blev vi sittande framför Jönssonligan, som gick i kväll. Vi såg inte början, vet inte så mycket vad det handlade om – men vilka härliga skådespelare … Det var efter den som vi hamnade på balkongen.

En underlig sak hände idag. När vi lastat in packningen så konstaterade jag att den gamla klockan efter Farmor o Farfar hade stannat. Så jag drog upp den som vanligt, men idag gav den ifrån sej ett pling. Sedan ett till och sedan flera stycken i rad … närmare bestämt 12 stycken. Den har inte plingat under alla år jag haft den i min ägo, och det är sedan mitten på åttiotalet. Ikväll har den gett i från sej pling varje hel- och halvtimme, men det är helt åt skogen. Jag försökte fixa genom att dra förbi jättesnabbt, men lyckades inte. Tror dock att den räknar rätt, dvs 10, 11, 12 osv men fyra timmar före. Skall se vad jag kan göra i morgon, sedan är den en annan sak – vill jag verkligen att den plingar varje halvtimme …? Förr, för många år sedan – alltför många – när jag var liten så var man ju van vid klockor som sa tick tack och slog varje halvtimme, men nu … Fast å andra sidan hade man inte ambulansutryckningar o sånt då förtiden, och dem har jag ju vant mej vid. Vi får se hur det blir i natt, om jag kommer att vakna varje halvtimme. Bäst att jag kommer i säng i tid i kväll. Den plingade 4 slag nu, så klockan är midnatt …

Med vårt pick o pack över sjön, men torrskodda …

Är så facinerad av det ljus som solnedgångar ger …

….. kanske är det för att det bara handlar om några minuter …