Dagen har ägnats åt packning, vimsig sådan… 😉  Allt är ju egentligen klart – det är bara det ”där sista”…

Jag har mittemellan försökt att kopiera in de sista filmerna och ladda min iPod inför resan. Det gick inget vidare. När jag försökte att ladda in resten av den digitala boken, som jag köpte tidigare inför min operation, så gick det inte alls. Jag förstod ingenting och Programmet ville inte vad jag ville alls … Jag hade ju laddat in 5 cd-skivor men de resterande 5 …

Idag satt jag där med mina födelsedags cd-ar som jag gärna vill ha med, men vikten … jag försökte lägga in – igen – och som på ett bananskal halkade jag in på en funktion där den kopierade i ett nytt program som jag fått i samband med min nya iPod. Nu har jag laddat in allt som hinns med denna gång. När jag så skulle spela upp så har jag fått alla Spår 1 sorterade i en kolumn, Spår 2 i en osv … Så nu är det en salig blandning på Viveka Lärns uppläsning av boken, 60-talsmusik osv osv 🙂  Har inte kommit på hur jag skall sortera eller byta namn … Men det kanske ger sej, men in i iPoden kommer det inte – än …

Nu har jag i stort sett packat klart och borde sova, men jag gruvar mej för att vakna, för se hur jag gör – det blir så få timmar i alla fall, så det kan lika gärna vara. Måste stiga upp senast kl 2.30, taxin kommer halv 4.

Vi får se när jag lägger in något här nästa gång, beror på hur fort vi kan ordna uppkoppling, och resan tar ju sin lilla tid den med. Just nu vill jag bara vara framme …

Jag var återigen tvungen att sätta klockan på ringning, som den pånyttfödda tonåring som jag har blivit så vaknar jag inte av mej själv längre. Jo, jag vaknar, men det tar jag som en anledning att somna om. Har ju alltid varit så trött på morgnarna, och har ju alltid hört om att när man blir äldre så skall man vakna tidigare och tidigare … Har skrivit om det tidigare och har verkligen sett fram emot det, som jag skrev för ett tag sedan – jag vill faktiskt vara morgonmänniska, inte nattfågel.

I morse var det tvättstuga kl 8, alla lakan handdukar osv, vill ju inte att de skall vara kvar otvättade … Det blev sex maskiner, jag blev förvånad själv, och eftersom jag skulle till sjukgymnasten för min axel, så blev det lite kort om tid, tillhör ju den gammeldagsa sorten som vill ha det mesta manglat. Det gjorde att jag slet med helt fel rörelser – kanske lika bra. Nu fick jag stränga förhållningsorder, men framför allt så ”fixade” hon med axeln – så skönt/ont – så hon kunde ha fått fortsätta hela dagen för mej.

Vi har försökt ”få ihop det” med grannen, men inte lyckats – men ikväll blev det äntligen av och vi kunde ses på middag. Kvällen blev sen, den var så trevlig, grannen kommer nog att vara lite trött i morgon, även vi – men vi har ingen tid att passa.

Maken sitter och funderar på vilka skott han skall ta med till SA …

Middagen med grannen har nu nått oststadiet …

Nu har vi kommit till det stadiet där jag tror att det bara är att plocka lite. Och så fort jag plockar lite, så är det som att vända upp en sten och alla gråsuggorna o allt vad som kryper där under ger sig till känna. Jag trodde att jag utvecklat en strategi för att packa för ett halvår, men det har jag tydligen inte. Jag skall inte trötta ut er med detaljer.

Det var i alla fall bestämt att sonen och hans familj skulle komma på middag i eftermiddag. Det såg jag verkligen fram emot. Barnbarnet är just nu i en så härlig ålder, ja det har han varit hela tiden, men det blir bara bättre o bättre – det är så roligt att träffa honom. Jag njuter av varje minut.

För att det skulle passa in i packandet och inte bli stressigt så bestämde jag att det skulle bli köttf’ärslimpa (igen …) med svampsås. Den gick åt i år också. Tyvärr kunde inte svärdottern komma med, hon hade dragit på sej förkylning under en resa tidigare i veckan. Men barnbarnet tyckte att vi skulle skicka med lite mat till mamma – vilket vi gjorde. 😉

Det första barnbarnet sade när han kom var: ”Jag skall inte sova här i natt …” Så jag fick ju bekräfta det och jag såg hur han kopplade av. 😉 Ändå hade vi så trevligt när han sov här. Det första han gjorde när han tagit av kläderna var att springa fram till bokhyllan där sagoböckerna ligger – vilket minne – visste inte ens att han sett när jag hämtade dem … Vi åt vår middag och till dessert var det glass med blåbär – tydligen en favorit – allt gick åt.

Vi hann leka en stund innan det var dags för honom att åka hem, det är ingen brist på fantasi – ikväll lekte vi med ett grönt snöre … 😉

Pappa tror inte jag kan äta med kniv och gaffel, men det kan jag faktiskt …

Glass med blåbär – så gott , men ack så blått …

Det gör inget att man blir blå om munnen Farmor, det går att tvätta bort …

Idag var vi budna på uppvaktning, en av våra vänner fyller 65. Vi är nu i den åldern att den ene efter den andre blir ålderspensionärer, hm … Där var ett antal gäster som ville fira (?), presenterna bestod mest av drickbart av varierande sort och styrka – bl.a. lingondricka 😉

Vädret, som ju är så viktigt i det här landet, stod på födelsedagsbarnets sida. Men för säkerhets skull så hade han fixat ett stort partytält. Där hade han ordnat med takvärme och ett golv, så vi frös inte. Man kunde till o med ta av sej jackor och kavajer. Ett tag såg det ut som om det skulle bli storm, men den kom av sej. Men för säkerhets skull så var hela tältet förankrat med stormlinor – värden är en van seglare.

Värdinnan hade antagligen tillbringat hela veckan i köket, och vi bjöds på den godaste mat olika slag från ett buffébord. Det var heller ingen brist på dryck, som värden inskaffat alldels själv, så stämningen var på topp och vi var som vanligt bland de sista gästerna. Men vi hade så trevligt, hoppas att värdparet tyckte det också.

Jag hade en del att fixa med på förmiddagen och tog bilen till köpcentret. På ett gammalt fabriksområde har man byggt ut och byggt till under flera år och nu kan man hitta i stort sett alla butiker på detta område. Så praktiskt att bara ta bilen, parkera – gratis – och uträtta sina ärenden. Undrar hur det kommer att bli för butikerna i stan på sikt med biltullar och dyra parkeringsgarage – om man ens får plats. Det här passar mej bättre och det tar inte mer än 5 minuter att åka dit.

Mötte kusinen, som hade med sej djupfrysta lingon till syster. En del av den skörd som vi plockade för några veckor sedan i Hälsingland. Syster från Göteborg, som varit här i stan för att sätta sej in i sitt nya arbete, skulle åka tillbaka på eftermiddagen medförandes dessa lingon.

Vi skulle också titta på en dator till kusinen. Där stod vi två tanter, vi hann inte ens se oss omkring förrän vi hade en ung man som ”visste allt” om datorer, som gav goda råd – men som såg lite snopen ut när kusinen inte var beredd på att plocka upp plånboken direkt … Till hans försvar skall sägas, att han nog visste vad han talade om.

Kusinen åkte hem och jag fortsatte mot bokhandeln, man lämnade 20 procent på allt – jag försökte komma på de böcker som jag skulle köpa, men när jag stod där med alla böcker runt om mej, så kom jag inte på en enda författare … Jag åkte hem och lämnade över lingonen till syster, som startade sin resa mot Gbg.

Maken och jag avslutade dagen med en alldeles utsökt krabba …

(Solnedgångarna ersätts för ett tag av höstens framskridande …)

Vi kom fram till  SPA:t i tid. Naturen och havet bjöd på sitt allra vackraste jag. Syster började sin behandling och jag slog mej ner i en stol med ett fotbad, som man ställde upp med medan jag väntade. Sedan låg jag på en solsäng, i solen, och drack grönt te och mumsade på färsk, exotisk frukt. Syster kom ut alldeles salig och det tog en stund för henne att landa i verkligheten. Då var det min tur – och jag hamnade också en bit ovanför marken under två par händer som donade på ett skönt, avslappnande sätt. Tror att jag somnade till en stund.

Tillbaka utomhus, i fortsatt solsken, så tog vi det lungt på varsin solsäng en stund innan syster badade i inomhuspoolen, jag tyckte det var för kallt och tittade gärna på. Vi bastade och satt och njöt av den vackra utsikten, havet var lungt, men att bada i det var otänkbart för oss båda – 14 grader. Vi kröp istället ner i en varmvattenpool, som var placerad på soldäck, där var nog temperaturen över 37 grader. Vi blev sittande där väääldigt länge och bara njöt. Vi ville egentligen inte avsluta och åka hem. Men allt varar inte för evigt, man skall ju sluta när det är som bäst. Men vilken dag vi lyckats pricka in …

Tack alla ni som gjorde denna dag möjlig!!!

Och idag skulle min farfar ha fyllt 110 år …

Utsikten från fönstret …

En glad och förväntasfull syster …

Framdukat …

Ska vi våga oss på ett dopp …?

Vi valde den här varma gölen istället …

En sista blick på utsikten. Tack för oss …