Idag är det tre månader till julafton och tre månader sedan det var midsommarafton. Maken påpekade för barnbarnet att snart kommer jultomten, men barnbarnet blev inte övertygad …

Barnbarnet sov gott i stort sett hela natten, han vaknade en gång och ropade på mej. Då ville han att jag skulle sova i hans säng. Jag gjorde det och talade om att jag skulle lägga mej i min egen då han hade somnat. Vilket jag också gjorde. Han sov fram till kl sju – och vaknade jättepigg, det skulle nog jag också ha varit om jag sovit i 11 timmar.

Han ville genast leka med sina bilar, jag kröp ner i sängen igen och sov med ett öra vaket. När maken steg upp somnade jag in riktigt gott, har ju som bekant inga problem med att sova på morgonen, men desto större problem på kvällen – jobbar på det …

Det är inga som helst problem med att vara barnvakt åt barnbarnet – han leker med sina bilar, pratar och sjunger lågmält. Jag lekte lite med honom, men sedan var det dags att tänka på packningen. Drog fram kläderna ur garderoben för att titta om det var något som absolut måste med till SA. När jag öppnade resväskan och tog ur den bubbelplast, som vi sparar och återanvänder för packningen, så låg barnbarnets blå Foppa-tofflor där. De köpte vi i San Francisco i våras, och de har varit försvunna sedan dess. Vi var helt övertygade om att de blev kvar på hotellet … Barnbarnet blev mycket glad och har haft dem på sej i dag.

Har under årens alla packningar kommit på att jag om lägger de saker som skall med i en plastpåse, som jag sedan väger och antecknar kilona efterhand, så är det lättare att beräkna vikten. Har ett litet hängmått, som inköptes för att inte bli lurad på fiskmarknaden i Maputo. Sedan fyller jag på med påsar i väskan tills vikten börjar närma sej gränsvärdet. Det är nämligen ingen idé att packa ordentligt för än man vet vad som skall med. Måste ju också ta hänsyn till julsillen m.m. som inte är inköpt än. Jag har nu kommit upp i 13,5 kilo. Det är 20 kilo som gäller …

Det var svårt att fånga barnbarnet på bild, han hann undan eller vände ryggen till …

Här satt han still en liten stund …

Egentligen är det ingen idé att skriva här ikväll, det har inte hänt någonting. Jag river och letar i skåp och lådor för att se om där ligger några nödvändigheter som skall med, rensas bort eller nåt … Det blir rörigare och rörigare – är ju väldigt duktig på det – att röra till.

Det som känns bra är att det blir mindre och mindre som skall med för varje år, har bestämt att det skall finnas en uppsättning av allt i varje bostad. Det som är dåligt är jag inte kommer ihåg vad det var som jag lämnade och som jag inte behöver ha med. Hade en bok en gång där jag skrev upp allt, men  …

Samtidigt så går dvd-spelaren varm, den ena dvd-skivan efter den andra läggs i mappen för medtransport till SA för tråkiga kvällar. Dvs för att vi skall ha mysiga tv-kvällar, har antagligen skrivit tidigare om deras urdåliga program på TV. Man kan prenumera, för dyr penning, på satellitkanaler – där man måste köpa tallrik själv – om man är intresserad av 8 sportkanaler, typ … Vi hade dessa sändningar i Ghana, och det var inte många timmar som jag tittade på TV där.

Tyvärr kan jag ju inte spela in serierna som börjar nu, det går ju bara ett avsnitt i veckan. Men håll tummarna för att de ändrat betalsystemet där nere för bredband, så att man betalar per månad, inte per megabyte. Då kan vi nämnligen titta på dessa serier via datorn. Vi gjorde ju det förra året när vi fått vårt bredband, satt där så glada och pratade om ”förhöjd livskvalitet osv…” och blev ledsna när det blev fel efter bara två dagar – totalstopp. Efter ytterligare några dagar konstaterade man att vi gjort av med ”kvoten” … Nu vet vi … 😉

Solnedgång (igen), men det var meningen att ni skulle se de matchande trädtopparna, som också skiftar i rött …

Det gäller att ha tummen mitt i munnen för att hålla reda på vad som är på vilken skiva …

Maken kom tillbaka från stugan idag och nu är det definitivt avslutat där ute. Båtarna ligger på land och motorn står i boden med ny olja. Han till o med kom ihåg att kupa rosorna.

Det blev en stund på balkongen och det var mycket skönt, men när solen sjönk en bit, så märks det är det är höst. Det är faktiskt höstdagjämning i morgon.

Inte så mycket har hänt idag och vi avslutade kvällen med en deckare. Den föll tydligen maken på läppen också, för han gick inte och lade sej efter halva tiden – vilket sker för det mesta. Det är jag som deckarfreak i familjen … 😉

Åh, jag tycker faktiskt det är skönt att ha en morgon för mej själv (förlåt min make…), men jag gillar att få hasa på i morgonrocken utan dåligt samvete att jag skall klä på mej. Maken tycker inte om att gå i morgonrock, han tillhör dem som klär på sej varje morgon direkt och börjar med klockan …

Jag drack te, lusläste tidningen och spelade över mina inspelade filmer på Dvd. Efter en stund så skulle jag göra lite nytta, men hittade inte min sladd till batteriladdaren till kameran. Vimsade runt några varv i lägenheten innan jag ringde maken och undrade om de blivit kvar i stugan, han hittade ingen. Blev desperat och letade än mer, men ingen sladd – den brukar alltid ligga i min datorväska. Gav upp, som vanligt, ägnar så mycket tid åt att leta saker nu för tiden …

Hade kontakt med systrarna, som skulle plocka upp mej lite senare för besök på Ikea och sedan vidare färd mot syster. Vi är fyra systrar, så det kan vara lite förvirrat ibland … 😉 Ikea var rena mardrömmen, så mycket folk och dessa smala gångar som alla tvingas masa sej fram i. Det är bara barnen som förstår att protestera mot detta vansinne genom att gallskrika. Så småningom staplade vi ut i andra änden – jag köpte två musmattor, julklappsnören och en besticklåda. Vet inte vad jag tänkte att jag skulle använda det senare till – jo, till bestick – men var … Men det var nog det minst kostsamma besök som jag gjort på Ikea.

Vi fortsatte mot syster i Danderyd där vi skulle bli bjudna på middag och sedan skulle det delas upp grejer efter mamma. Middagen var god, men det är jobbigt och tröttsamt att dela saker. Vi blev inte klara med allt i kväll heller – resten följer i maj …

En bensträckare efter Ikea-trampet …

En soppslev, kan det vara något …?

Än så länge är vi vid gott mod …

Det var härligt väder när vi vaknade. Maken åkte ut till stugan, egentligen skulle han bara dra upp båten, men bestämde sej för att stanna i två nätter. Jag skulle till sjukgymnasten i stan och promenerade till tunnelbanan i det sköna vädret. När jag satt mej så fick jag en ”tupp” i halsen, en sådan där som gör att tårarna bara sprutar, maskaran rinner och du vill vända ut och in på lungorna. Situationen är så pinsam och alla skruvar på sej. Jag fick upp min näsduk och hostade i den, sedan hittade jag ett tuggummi som jag tuggade frenetiskt på innan jag kunde stiga av – det var tack o lov bara två hållplatser. Det innebar i alla fall att jag blev sjöblöt av svett …

Den underbara sjukgymnasten visade – återigen – inte med en min att jag var varm och svettig igen – liksom förra gången. Jag hade köpt halstabletter på vägen dit och sade att jag nog skulle behöva ta en till innan vi började och hon kom med ett glas vatten. Sedan var ”anfallet” över … 😉  Jag har nu fyra olika rörelser som jag skall göra för att träna upp min arm, och den har verkligen blivit bättre. Inga problem med att tvätta håret, jag kan till o med hålla ett lyft glas rakt ut i luften. Men man ändrar vanor snabbt, jag ”drar” med mej axeln i alla rörelser – vilket jag nu måste vänja mej av med.

Sedan åkte jag vidare till city för diverse ärenden, bland annat lämna tillbaka min brutna förpackning av DVD-skivor. Så mycket folk på stan … Känner mindre och mindre för att bo i en storstad, man syns ju inte. Upplevde mej klivandes hit och dit hela tiden för att inte bli påsprungen.

Kvällen tillbringade jag framför TV:n jag titta på film – vilket var riktigt trevligt, har ju bara spelat in, inte tittat. Lite vin och ost förhöjde det trevliga. Var så nöjd när kvällen var över, så jag kände inte för att starta datorn, utan kröp i säng med en bok istället …