Idag har jag varit ute på stan och vandrat. Jag träffade väninnan från Sydafrika, och vi gick in i Gamla Stan till min systers konstutställning. Där var några stycken redan. Varav en var kund, så vi slog oss ner i soffan och väntade tills affären var över. Vi hann med en liten pratstund med syster innan nästa besökare kom. Då gav vi oss av mot en lunchrestaurang. Det var massor med folk i Gamla Stan, massor med turister fortfarande, tror att vi lyckades fastna på en del bilder. Dvs, där vi hamnade mellan fotografen och motivet – det var inte så lätt att undvika, det stod turistande fotografer överallt. Hoppas bara att de själva märkte det och kunde ta ett nytt foto. Kanske inte så kul att upptäcka två tanter framför kärestan …
Vi hittade en populär restaurang på någon av Nygatorna, kommer aldrig ihåg vilken som är den Stora eller den Lillla. Där var trångt och rörigt, vi beställde fisksoppa (väldigt god) eftersom vi frös alldeles förfärligt. Solen sken visserligen, men vindarna var iskalla. Soppan gjorde oss varma så vi vågade oss ut på gatorna igen och ställde kosan mot city, via Drottninggatan. Det gäller att se upp så man inte blir omkulltrampad. Jag har ju upptäckt att jag inte syns längre, men nu var vi två som ingen såg. 😉
Jag letade efter speciella DVD-skivor, DVD-RDL,som inte finns att köpa över disk i denna stora stad. Har läst i min instruktionsbok att det måste vara ett – före R, de skivor som säljs är +. Jag har fått så olika svar, men några trodde att det skulle fungera med +. Skivorna är så dyra, så jag har inte riktigt kännt för att köpa för 300 kronor bara för att testa – som någon föreslog. Till sist gick jag till den affärskedja som säljer apparaten. Säljaren där såg ut som en fågelholk i ansiktet när jag frågade efter dessa speciella skivor och berättade att de sålde denna apparat. En kund bredvid tyckte att jag skulle försöka med + skivor, jag påpekade att det var ett ganska dyrt försök. Då sade säljaren att jag fick köpa en förpackning, testa och lämna tillbaka den, trots att jag brutit förpackningen. Där steg den firman i min aktning, har inte haft så mycket tilll övers för dem de sista året.
Glad i hågen åkte jag till Ekhagen, där vi skulle träffa vänner från Tanzania och blev bjudna på god mat, som vanligt. Tack, Cathrin och Lars!!
På vägen dit ringde ett ledset barnbarn från Californien, hennes tand var sååå lös, och hon vågade inte dra ut den. Mamma fick heller inte göra något. Jag försökte övertala henne, men nej. Då sade jag att du får ringa tillbaka till mej så fort som tanden ramlat ur, och kanske var hon så duktigt så hon skulle våga ta den själv. Hon sa nej till det – men efter 5 minuter ringde telefonen och en överlycklig liten flicka, med en tand mindre, var i andra änden … 😉
Här får mormor ”se” när tanden ramlat ut …
Så här sött är leendet … (Det är lilla mamma som tagit bilderna)
