Det blev lite tid över en stund i dag …

Här får SWEA Sydafrika sin ordförandeklubba …

Hade papper som skulle printas ut på natten, rättade listor, som drabbats av tryckfelsnisse – så det blev ca 3½ timmes sömn. Nya resenärer som kom, samma procedur som igår, men inget migränanfall. Vi tappade bort tre stycken istället. Vår reseledare stod på flygplatsen och väntade i en timme sedan den siste passageraren kommit ut från tullen. Sedan fick han lov att åka med de resterande stackars deltagare som flugit hela natten.

Mitt i allt denna röra så kommer damen som inte fått ut pengar på sitt kort. Hon ville ringa till kortbolaget och höra hur det var med kortet – snäll, som jag är, så fick hon ringa på min dator. Jga lämnade kaoset en stund och hamnade i lätt panik i stället. Någon hade tagit ut 25.000 föregående dag på hennes kort … Efter några långa samtal, och ännu längre minuter, så visade det sej att det var banken som spärrat kortet. Någon hade gjort försök att ta ut pengar, hon själv, så kortet spärrades automatiskt. Hon fick svara på många kontrollfrågor och till slut så aktiverade de kortet igen. Man hade försökt ringa på hennes svenska mobil, som låg i Sverige … Puh …

Det tog några timmar innan vi fick veta att en av de försvunna missat planet och skulle komma senare, men de andra två saknades. Lite fundersamma var vi, samtidigt som det kom in två stora grupper. Den sista var försenad och krockade med en dagsutflykt. Vid det laget borde vi vara klonade. Vilken ljudnivå. Har aldrig hållit med om att det skulle vara värre med tanter – men …

Vi lyckades få in dem som skulle in på rummen och få ut dem som skulle på utflykten. Sedan skulle vi göra oss i ordning för Mingelkväll på Two Ocean Aquarium. Vi skulle gå i samlad trupp och tillställningen skulle börja kl 7.

Mingelkvällen blev trevlig – ljudnivå igen, men denna gång var det ett Marimba band som stod för ljudnivån. De skulle ha ställt upp sej utanför foajen, men hann före vår värdinna och sedan var det inget att göra. Det var bra akustik i hallen … och de spelade vackert för oss i en timme innan vi drog oss in i till själva tanken. Där hölls det tal och vår avdelning blev invigd (efter 9 år) av  Agneta Nilsson, grundare till SWEA. Hajarna simmade i bakgrunden och alla tyckte det var lite speciellt …

Själv satte mej och skrev ut några extra skyltar innan det blev sängen – alldeles för sent, igen …

Jag älskar marimbaband, men inte inomhus …

Ja, det låter inte så mycket mindre om 135 tanter heller …

Majoriteten verkar glada att servera oss …

Vi bytte också ordförande i regionen …

(Hajarna höll sej borta under talet, tyvärr)

Här det fortfarande ordning, tyst och lugnt …

Alla skulle registreras och prickas av. Först hos kassören – om de var skyldiga pengar eller skulle ha tillbaka – många fler än man skulle trott. En betalade in 10.000 för mycket … En känd dam från Stolckholm, men hon har gott om det så hon hade inget märkt. Sedan skulle de skulle de registreras hos mej och ha program om de skulle ut på en s.k. efterresa till Kruger Park eller Garden Route. En del visste inte vad de anmält sig på. Och slutligen skulle de få sin namnbricka och presentväska.

Allt detta hade gått alldeles galant om inte – det var ”alla på eng gång” – som gällde. Alla var trötta, askkgrå i ansiktet och ville bara sträcka ut sej på en säng, vi förstod dem så väl. Vi försökte styra upp det till nästa grupp anlände – den skulle vara tre gånger fler. Ljudnivån var tre gånger högre och röran … Då kommer den stora grupp som skulle komma en timme senare. Mitt i detta kaos så är det en stackare som fick migränanfall och måste ledas bort.

Sedan kommer jag inte ihåg så mycket mer. Jo, vi tog med damerna till en restaurang i Waterfront och åt middag tillsammans med dem. Då visade det sej att en dam inte fått ut pengar på sitt kort. Hon hade försökt på flera ställen. Det var dessutom en man inkopplad, som tagit ut kortet ur automaten åt henne. Hon slet åt sej kortet och konstaterade att det var samma kort. Jag tyckte att hon skulle ringa kortbolaget och höra om någon tagit ut pengar. Det skulle jag ha gjort.

Men vi åkte hem, kommer inte ihåg hur. Tror inte det var taxi, utan att jag fick skjuts …

De först anlända repade sig efter lite dryck …

Kommer ihåg att vi hade trevligt vid mitt bord …

Imorse vaknade jag och visste nästan inte vad jag skulle göra. Maken påpekade att han hade velat blir klippt i flera veckor. Jag tittade på honom och förstod vad han menade. Eftersom allt var klart för min del (trodde jag), så blev han klippt. Hackade lite i mitt eget hår också – har just nu ingen frissa här som jag litar på. Fast de kanske skulle göra det bättre än jag i alla fall. Tänkte till o med ”måla” över lite av alla de gråa hårstrån som uppstått dessa veckor – men ändrade mej i sista stund. Behöver nog hjälp.

Nu är det mesta på plats … Nu beror det på oss individer hur vi skall klara av att hantera anstormningen av alla 120- deltagarna, nånting. Vi hade avstämningsmöte på hotellet ikväll där vi landade ca en decimeter från golvet. Vi packade presentväskor, klistrade etiketter på vinflaskor och prickade av namnlappar osv …

Bl.a. skall det ingå vin från en swea som driver vingård här i Sydafrika – liksom i Calfornien. Tack o lov så hade hon packat några flaskor för mycket – som hon sa ”känn er fira att öppna och smaka av”, vilket vi gjorde och som gjorde gott, det smakade dessutom så bra. Så stor skillnad att få vin från en vingård som inte tillsätter en massa tillsatser, bara naturligt vin från druvorna. Som att köpa saft eller att koka den själv. Man blir dessutom aldrig ”dagen efter”, eller blå på tungan (tillsats av blåbär, sägs det) … Hon säljer till oss sweor för 15 kronor flaskan, vi har inte råd att låta bli ….

Nu hoppas vi att vi skall landa den sista decimetern i morgon när deltagarna börjar anlända och alla våra listor skall fungera perfekt för vilka som skall åka Stadstur, Kåkstadstur, Godahoppstur, Vintur, Mingekväll och Afrikansk festmiddag. Dessutom har vi efterresor till Kruger Park och Garden Route (tre resor), …

Vi drunknar i alla listor, och som vanligt har folk uteblivit och tillkommit – därav att jag sitter här i natt och skriver nya namnetiketter …

Har dessutom fått ett problem, antagligen förståeligt efter tre veckor framför datorn, är så spänd, stel i nacken, axlarna -det gör ont helt enkelt. Någon tipsade om whisky, men skall man dricka den eller smörja in den …? Så mycket som skulle behövas kan man inte dricka …

Klockan är nu snart ett och klockan kvart över sju i morgonbitti blir jag hämtad. Tänkte hinna tvätta håret …

Somliga packar väskor, andra försöker få deltagarlistorna att stämma med namlapparna …

Vi fyllde två sådana här boxar med väskor …

De ansvariga för namnlapparna …

Jag är, som sagt, nu klar med mitt – så när som på visst material där jag väntar på svar från andra. Men i morgon skall allt vara klart och jag har bestämt mej för att, inkommer det inte material i tid – så ingriper jag inte längre. Men tyvärr så kommer jag, och några av de andra hårt arbetande sweorna, att stå i receptionen och möta damer, som kommer resande från hela världen ,utan viss information. Det ligger inte riktigt i min natur att stå och säga att ”det vet jag ingenting om…”

Tack o lov så har jag fått uppmuntrande mail från sweor ute i Europa, som uppskattar mitt arbete på hemsidan och i inbjudningsbrevet. Nu är det i alla fall dags att lägga denna del av projektet på hyllan. Nu skall jag öga mot öga möta sweorna från hela världen – borde vara så roligt – men, hur skall jag orka. Borde haft en veckas semester först …

Ingen vits att visa i svartvitt, eller …

Imorse steg jag upp tidigt som vanligt – har glömt att berätta att jag, sömntutan, numera är upp före maken på morgonen – före sju. Så när han kommer upp har jag redan suttit vid datorn ett tag. I morse var inget undantag. Jag kände på mej att nu skulle jag vara färdig om några timmar, så jag satt i min morgonrock. För när jag var klar skulle jag ta en dusch och ett fotbad på balkongen. Vi har så varmt och skönt nu.

Klockan är nu strax 23 och jag sitter fortfarande i min morgonrock …  Men!!! Programmet är klart – precis i tid till att maken serverade den underbart goda fisksoppa som han lärt sej laga under dessa vansinniga veckor. Så något gott har det haft med sej.

Men tillbaka till mej och morgonrocken – vet nu inte om jag skall ta duschen och fotbadet nu, eller om jag skall vänta till i morgon. Jag skall strax bestämma mej. Blir det fotbad i kväll, så blir det till en film – blir det fotbad i morgon så blir det på balkongen … I morgon får ni veta hur jag bestämde …

(Spännande. eller hur?)  😉

(Nu är jag ikapp)