…..  urmelkottarna nu spritt sej till fler, bl.a. våra Internetleverantörer. Det var så lagom lämpligt när vi vaknade och var bortkopplade …  Jag skulle ha Swea möte här och vi skulle skriva ut listor. Dessa listor skulle vi skicka via email till min dator, så skulle jag skriva ut dem på min skrivare. Ja, internet fungerade inte, det gjorde inte skrivaren heller …  Maken fick springa ut och köpa nya patroner …

Maken kom tillbaka med patronerna, och så fungerade den. Jag pluggade in ”pluppen” och fick inte igång internet via det mobila heller … Nästan hysterisk försökte jag igen och för säkert 10:e gången segade den i gång på en mycket lånsam uppkoppling – men den var snäll och höll i sej hela tiden de var här.

Jag fixade till lunch innan, dvs pga av allt strul så hann jag inte riktig färdigt, men maken var snäll och tog vid med att riva ost och se till att allt kom in i ugnen. De två damerna kom, vi skrev ut listor för brinnande livet och det prickades av och dit. Hon som har hand om det börjar bli lite desperat över allt som skall göras. Vi försökte spalta upp och fördela uppgifter – på fredag kommer det fler som får hjälpa till.

På min lott kom att fixa namnetiketter. De skall ha vår logga på. Inga problem, medan de prickade av hotellbokningar, så fixade jag bilderna och – ja, sedan gick det inte längre. Det är omöjligt att göra en bakgrund i en etikett, tabell eller skrivruta. Det går heller inte att först göra bakgrunden och sedan skriva – det går faktisk bara göra det ena eller det andra … Efter flera timmar gav jag upp och bestämde mej för att ladda ner gratisversionen Open Office.

Men ringde först adsl-leverantören och efter 40 minuters väntan så kom jag fram, tack o lov så kan man välja bort väntemusiken. Det var en mycket artig ung man som jag hade i andra änden. Varje gång han hade checkat av något så tackade han mej för at jag hade väntat – halva samtalstiden gick nog åt till detta tackande. Efter en stund så konstaterade han att det var fel i vår station, eller vad det heter. Jag fick ett felanmälningsnummer – men vi misstänkte att det bara var för att bli av med oss. Han påstod att de arbetade för fullt med problemet, men det hade ju varat hela dagen. Vi hade tydligen haft ett kort strömavbrott tidigt på morgonen.

Jag kopplade upp mej, då fungerade fortfarande pluppen, för att ladda upp Open Office. Ack så långsamt … Efter en timme hade den laddat ner 20 kb. Då gick jag och åt middag, efter ytterligare 30 minuter så hade allt stoppas, internet gått ner och ”pluppen”, dvs mobila internet, vägrade starta om …

Då bröt jag ihop lite stilla, lyssnade till vacker musik och sedan blev det en tidig kväll med min bok …

Idag har jag jobbat med balkongen hela dagen. Plantor hit – krukor dit, gräva om jord – tillsätta gödsel. Det tog faktiskt hela dagen.

Hilda knackade på, det var trevligt att se henne igen. Hon nämnde något om att hon kanske kan komma till oss på tisdagarna. Vi får se. Det var i alla fall roligt att se henne och när hon talade om blommorna. Enligt henne var det regnet som förstört det mesta – men vi är glada att något överhuvudtaget levde.

Fick något sånär ordning på balkongen – sedan gick maken och jag ut på middag. Det har öppnat en ny italiensk restaurang i kvarteret – vi testade den. Så god mat, så bra service och till det pris vi tycker att vi vill betala.  Dvs. Två varmrätter, enorma, en flaska vin, en flaska vatten, en café expresso – ca 250 svenska kronor …

Vädret var så skönt att vi blev sittande en stund på balkongen i kväll – och jag tror att jag kommer att sätta mej där en ännu stund, efter att skrivit detta, innan det blir sängen ….

Dagen började med att jag vaknade av att maken var uppe och stökade. Efter en stund så hörde jag att han kopplat upp datorn mot SR och ”Ring så spelar vi”. Då stapplade jag upp (har ju skrivit om att jag numera är som en tonåring …), men  ”Ring så spelar vi”  ville jag inte missa.

Vi hade en skön stund på balkongen med te, GD o Sveriges Radio. Maken tog en promenad och jag gick till ”Trädgårdsmästaren” för att inköpa Rosmarin och Timjan.  Konstaterade då jag skulle plantera dem att jag missat det mesta, dvs att det bör finnas jord och krukor. Visserligen hade vi fått tillbaka våra blomlådor från Hilda, men inte föränn jag skulle plantera så såg jag att det fattades några av de stora blomlådorna. Så planteringen får anstå tills nästa vecka.

Men det var ju lördag så maken o jag bänkade oss framför TV:n och en svensk serie som vi har på dvd …

… urmelkottarna. Orkar inte skriva om det ikväll. Vi mår i alla fall bra, men jag tänker inte skriva här i kväll – återkommer imorgon. Sätter mej med en bok och läser om fiktiva problem istället – de brukar ju för det mesta bli lösta på slutet …

Det hann gå två kvällar …

Jo, vi fixade och donade som vanligt på förmiddagen. Jag tog hand om en jättedisk innan vår städerska skulle komma. Vi har blvit av med vår Hilda, vi har fått hennes ”syster” – dvs kusin – istället. Hilda har heltidsjobb varje dag nu och kan bara på lördagarna, men vi vill inte ha någon i huset då. Den nya kan bara på eftermiddagarna, så vi har bestämt att hon får komma två eftermiddagar i veckan och fixa. Hon kom kl 14.30, är glad och flink, vilket de flesta är. Hennes namn kommer vi inte ihåg, vi hade svårt att uppfatta det, efter fjärde upprepningen så lade vi av och vi tror hon heter Tandai-nånting …

Tandai gnodde runt och var klar vid fem-tiden. Hon ville att jag skulle följa med och titta på hur hon hade gjort. När vi kommer in i sovrummet så visar det sej att hon har torkat garderobsdörrarna … De är slipade och obehandlade i väntan på att vi skall bestämma om vi skall ha dem så eller om de skall målas vita. Det är ett vackert träslag, men nu var det stora torkmärken med teakolja. Man såg precis hur hon hade gjort … Undrar vad som fick henne att komma på detta, att torka dörrarna. Hon torkade ju inga andra dörrar …  Jag sa till henne att detta är katastrof, men nu är det bara att bestämma att de skall målas vita – hur man nu avlägsnar teakoljan …

Själv satt jag och slet med Sweas hemsida i fem timmar, varav nästan två gick åt för att försöka skapa två länkar – som bara inte ville. Jag gjorde om och gjorde om, men inte … Maken satt med sin dator uppkopplad och kommenterade efterhand. När det hela äntligen var färdigt, då var också jag färdig. Jag sparade sidan och gick in och tittade, det såg så bra ut och länkarna fungerade, så vi satte oss på balkongen och tog ett glas vin.

Jag hade sedan kontakt med en dam i Swea – som fått det dokument, som jag slitit med att lägga in på hemsidan. Det visade sej att hon fått version 3, och att det nu var på utskick för kommentarer – vilket var nödvändigt. Jag hade fått version 1 och ju ändrat på det mesta, så jag bestämde mej för att gå in och göra sidan osynlig. Men, det behövdes inte – den fanns bara inte. Jag öppnade i olika fönster, den var och förblir (förhoppningsvis) borta. Om inte maken hade suttit på sin dator och sett det hela hade jag nog trott att jag var tokig …

Så här blev det …

Det blev åter en dag framför datorn, men bara drygt halva dagen. Det räckte, jag var inne och petade på Sweas hemsida. Hade glömt hur kinkig den kunde vara när man skall ändra något. Tog hela förmiddagen för ett dokument.

Ute sken solen så gott, så jag tog paus och satte mej några timmar o läste i min bok. Hade skrivt till olika personer och ställt frågor som jag behövde svar från. Så jag satt där med gott samvete och njöt. Maken pulade med våra skott – men vi har fortfarande inte fått tillbaka våra blomlådor, så jag får nog skicka iväg maken för att höja rösten lite.

Vi skulle ha en gäst på middag, en av makens norska kollegor från Ghana. Det blev en trevlig kväll, som vi kunde börja med en drink på balkongen – nu är det försommar …

Det är roligt att återuppleva gamla minnen. Blir det så när man blir äldre, eller gjorde man det när man var yngre också, fast man inte tänkte så? Vi blev i alla fall sittande till efter 23, tiden gick så fort, ja inte min klocka – den har stått på kvart i elva hela dagen, så nu var den ikapp. Vi kunde nog ha suttit kvar en god stund till, samtalsämnen fattades inte, om det inte varit arbetsdag för vår gäst i morgon. Han får komma tillbaka nästa gång han besöker CT så vi får tala färdigt …

När vår gäst skulle gå hem så gick jag ut på loftgången och tittade upp mot berget, precis då föll en stjärna. Jag önskade förståss …Vi har faktiskt trevligt …

Var så fokuserad att jag inte märkte att maken fotograferade …

En solnedgång …

Motvilligt tog jag itu med mina 500 mail i inkorgen och började sortera och radera, förstår inte hur det kunnat bli så många. Det har tagit hela dagen, och känns i axlarna – men nu är jag i kapp mej och har uppdaterat mej några månader bakåt.

Regnet upphörde, men jag märkte inte så mycket här framför datorn. Tog en paus och såg solen i ett fantastiskt ljus, innan den skulle gå ner. Det är ganska dramatiskt bland molnen, men inte på marken – det kan ju blåsa ganska ordentligt här annars …

Solen bildar fint ljus och mönster på väggen …

Oroligt i luften …