Utsikten från Lindes Vineyard – Merlot-raderna ? …
Efter en helvetes-natt, så kom nästa bekymmer. Jag kunde inte stå på foten … Efter många aj, suckar, stönanden och svordomar – för att lätta på trycket – så lyckades jag med att ta mej till badrummet. Sedan skulle jag därifrån …
Hamnade helt svimfärdig på verandan, med den strålande utsikten, tystnaden och fågelsången – som gav lindring. Vår vän kom förbi och frågade hur det var, och jag undrade om hon hade något smärtstillande – vi hade inte ens en nessesär med oss – där det alltid är laddat med olika typ alvedon/ipren – whatever … De hade tack o lov panado – jag tog två och maken hällde upp en whisky. Så efter detta och en scrambled egg med bacon, så fick jag på mej kläder och tog mig in i bilen för avfärd mod Lindes Vineyard och styrelsemöte.
Men ryktet hade gått före och vår ordförande hade redan ringt till doktorn och jag placerades i hennes bil för avfärd mot läkarstationen. Där satt några stackars hostande individer och så jag. Efter en dryg halvtimme var det min tur och läkaren beklagade att han inte kunde utföra x-ray, men han gipsade och jag fick spruta i baken för smärtan, piller i bagaget – för att inmundiga de närmaste dagarna och en remiss till röntgen. Med order att de inte fick röra gipset, de skulle mycket väl kunna röntga genom gipset.
Jag placerades i rullstol och skulle köras ut till bilen – fick inte stå på foten. På vägen lyckades de med att köra in min onda fot i en dörrpost – ny svimningskänsla och sedan höll de nästan på att tappa mej när de skulle ut genom en dörr med ca 30 cm hög tröskel … Att komma in i bilen var ett företag – men när vi kom fram till vinfarmen igen, så gick det ganska bra – antagligen hade sprutan verkat. Efter tre timmar kände jag ingenting, men jag satt med benet i vädret och behandlades som en princessa – vem mår inte bra av det …?
Styrelsemötet tog tid – vi hade mycket att avhandla efter vårt Regionmöte. Lokalen var så otroligt vacker, Lindes glasveranda med utsikt över vinodlingarna och hela dalen med bergen i horisonten. Vi hade avbrott för lunch, där vi alla bidragit med olika pajer, sallader osv. Och värdinnan med sitt goda vin. Under tiden vi damer hade styrelsemöte, så buteljerade herrarna vin. De tappade en tunna, blev ca 350 flaskor vin – och korkade igen dessa innan de staplades i vinkällaren. Sedan ordnades en vinprovning på Drosty Hof för våra tålmodiga män.
Kvällen avslutades med gemensam mältid på en lokal restaurang. Vi fick typisk sydafrikansk mat – det var faktiskt mycket gott ..!
Värdinnan sjunger en skål för oss gäster …
Våra makar sitter tålmodigt och väntar på att vårt möte skall ta slut …
Lille Daniel uppförde sej exemplariskt under hela middagen …