Gröna blad …

Väckarklockan på ringning igen … Albert, som vår hantverksboss heter, sa att han skulle komma klockan åtta. Han kommer nu sällan den tiden – men det har hänt, så vi måste vara uppe, klädda och helst vakna. Låter kanske konstigt för en del av er, men vi är afrikaniserade och pensionerade …

Jag hade order att sitta med foten i högläge, men vi var ju tvungna att kasta om i rummen. Sovrumsmöblerna skulle in i gäst rummet + att möblerna från gäst rummet skulle tillbaka eftersom man nu skulle slipa och måla i sovrummet. Om det är några som vet att leva med sina möbler tätt omkring sig, så är det vi. Så jag haltade omkring med min fot i några timmar och skiftade möblemanget. De var sena förstås – tur det, vi var också sena.

När de kom och ”mäster” såg min fot så skulle han ta med sej en speciell sorts löv, som hjälper till att ”dra ut det onda”. På eftermiddagen fick jag 4 löv. Jag lade två på den onda foten och två på den opererade foten. Vet inte om det var de, vilan i högläge eller de två mediciner som jag äter som gjorde att jag faktiskt inte hade ett dugg ont på kvällen … 😉

Man hade med sej garderobsdörrarna – det blev en väldig skillnad. Jag som var så osäker på om jag skulle måla över det vackra träslaget eller inte. Nu är de vita – jättebra …

Inte helt opraktiskt att ha överblick …
img_2392.jpg

Så här vitt blir det …
img_2393.jpg

Sagor …

Måndag, tillbaka i vårt dammiga hem där vi har allt omkring oss som i ett tält …

Jag hade fortfarande inga större problem med foten – bara den får vara i högläge och vila. Och det passar mej utmärkt också. Det är bara maken som börjar bli uttråkad …

Jag skulle emellertid ta mej till en ortoped, vilket inte var så lätt – inte svårt heller visade det sej. Vi letade i gula sidorna och framförallt på ett läkarcenter som vi har bara något kvarter bort. Där fanns ingen ortoped, vi blev hänvisade till Christian Barnards sjukhus och en dr Sagor. Där var fullbokat, men damen som tog emot samtalet så att vi skulle komma i alla fall – de kunde alltid ”snika” in migj. Vilket de också gjorde. Läkaren var mycket trevlig, men han tog bort bandaget – som läkaren i Tulbagh sa att de absolut inte fick göra, inte ens för röntgen. Men jag kunde inte gärna tala om för en ortoped att han inte fick ta bort mitt gips …

Jag blev röntgad och man konstaterade att jag inte hade några benbrott eller sprickor. Alltså återstod skador på ligamenten. Foten var inte alls lika svullen, men vackert blå i olika nyanser. Doktor Sagor visade mej hur jag skulle linda om på dagen – på natten skall jag inte ha något bandage. Jag fick nya piller som jag skall ta, och han försåg mej med krycka. Allt är frid o fröjd om jag bara får sitta stilla med benet i högläge …

Återfärd …

img_2388.jpg

hmmm ………

Jag fick sova hela natten. Hade gjort valet, Lindes goda vin eller smärtstillande tabletter – valet var inte så svårt – och helt rätt. Jag sov hela natten utan smärta, men tablettburken inom räckhåll. Undrar vad det var i sprutan och i Lindes vin, för av den fruktansvärda smärta som jag genomgick natten innan fanns inte ett spår kvar

Jag kunde linka till restaurangen och få min frukost där, gott, vackert och så trevligt – vi kommer tillbaka (med ficklampa). Efter frukost packade vi och tog en extra tur upp  till Lindes Vineyard och köpte en låda vin – R20/flaskan och så mjukt och gott i smaken. Det är under 20 kronor flaskan.

Värdinnan visade sitt vackra hem, som skulle kunna vara en utställning av gågna tider …

Sedan styrde vi kosan mot stan, med stopp på Crows Nest igen – där vi handlade några flaskor av deras prisbelönta vita vin – inte Linde priser, men prisvärt ändå. Ca 40 kr flaskan.

Kvällen blev lugn, jag satt med foten i högläge och kom för en gångs skull i säng tidigt …

En god frukost i härlig miljö …
img_2374.jpg

Värdinnans badrum …
img_2377.jpg

Köpeförhandlingar  …
img_2379.jpg

Alla köper inte lådvis …
img_2381.jpg

Värdinnans vackra hem …
img_2385.jpg

Akilleshäl …?

img_2357.jpg

Utsikten från Lindes Vineyard – Merlot-raderna ? …

Efter en helvetes-natt, så kom nästa bekymmer. Jag kunde inte stå på foten … Efter många aj, suckar, stönanden och svordomar – för att lätta på trycket – så lyckades jag med att ta mej till badrummet. Sedan skulle jag därifrån …

Hamnade helt svimfärdig på verandan, med den strålande utsikten, tystnaden och fågelsången  – som gav lindring. Vår vän kom förbi och frågade hur det var, och jag undrade om hon hade något smärtstillande – vi hade inte ens en nessesär med oss – där det alltid är laddat med olika typ alvedon/ipren – whatever … De hade tack o lov panado – jag tog två och maken hällde upp en whisky. Så efter detta och en scrambled egg med bacon, så fick jag på mej kläder och tog mig in i bilen för avfärd mod Lindes Vineyard och styrelsemöte.

Men ryktet hade gått före och vår ordförande hade redan ringt till doktorn och jag placerades i hennes bil för avfärd mot läkarstationen. Där satt några stackars hostande individer och så jag. Efter en dryg halvtimme var det min tur och läkaren beklagade att han inte kunde utföra x-ray, men han gipsade och jag fick spruta i baken för smärtan, piller i bagaget – för att inmundiga de närmaste dagarna och en remiss till röntgen. Med order att de inte fick röra gipset, de skulle mycket väl kunna röntga genom gipset.

Jag placerades i rullstol och skulle köras ut till bilen – fick inte stå på foten. På vägen lyckades de med att köra in min onda fot i en dörrpost – ny svimningskänsla och sedan höll de nästan på att tappa mej när de skulle ut genom en dörr med ca 30 cm hög tröskel … Att komma in i bilen var ett företag – men när vi kom fram till vinfarmen igen, så gick det ganska bra – antagligen hade sprutan verkat. Efter tre timmar kände jag ingenting, men jag satt med benet i vädret och behandlades som en princessa – vem mår inte bra av det …?

Styrelsemötet tog tid – vi hade mycket att avhandla efter vårt Regionmöte. Lokalen var så otroligt vacker, Lindes glasveranda med utsikt över vinodlingarna och hela dalen med bergen i horisonten. Vi hade avbrott för lunch, där vi alla bidragit med olika pajer, sallader osv. Och värdinnan med sitt goda vin. Under tiden vi damer hade styrelsemöte, så buteljerade herrarna vin. De tappade en tunna, blev ca 350 flaskor vin – och korkade igen dessa innan de staplades i vinkällaren. Sedan ordnades en vinprovning på Drosty  Hof för våra tålmodiga män.

Kvällen avslutades med gemensam mältid på en lokal restaurang. Vi fick typisk sydafrikansk mat – det var faktiskt mycket gott ..!

Värdinnan sjunger en skål för oss gäster …
img_2354.jpg

Våra makar sitter tålmodigt och väntar på att vårt möte skall ta slut …

img_2362.jpg

Lille Daniel uppförde sej exemplariskt under hela middagen …
img_2367.jpg

På vift …

img_2315.jpg

Utsikten från vår veranda …

Vid två-tiden lastade vi in våra väskor i våra vänners bil och kosan styrdes nordväst in i landet mot Tulbagh. Där skulle vi övernatta två nätter på Morgansvlei – ett underbart ställe i en otroligt vacker dal. Dessutom skulle en hel del andra ansluta och vi skulle ha grillparty på kvällen, dagen efter skulle vi ha styrelsemöte.
Vädret var det bästa tänkbara och vi stannade till och tog ett glas vin – vad annat i detta vinets land – på ett vackert, mysigt ställe som heter Crows Nest. Vi hade tänkt dricka kaffe, men de hade ett prisbelönat vin som de tyckte vi skulle prova. Ja, vi var ju inte så svårövertalade. Dessutom fick vi plocka med oss skott från en fantastisk planta – en succulent.

Vi kom fram och de flesta var redan där – grillarna tändes på, med ved förståss – som man ställt i ordning åt oss. Var och en hade med sej vad som skulle grillas och vad som skulle ätas därtill, det blev knytis på ”därtill” – så mycket gott. Vinet flödade, det hade vi köpt från Lindes Vineyard, som ligger någon kilometer därifrån, och som drivs av en Swea (vår orddförande) och hennes make. De har en vingård här i SA och en i Californien. Hon gör det godaste vin och vi skickade två springare dit för att köpta två lådor.

Det blev en härlig, trevlig kväll som drog ut på tiden. Den afrikanska svarta natten kom verkligen till sin rätt där uppe, man kunde se så många stjärnor. När det blev lite svalare gick jag till vårt vackra rum och drog på varma kläder. På vägen tillbaka gjorde jag bort mej ordentligt … Det var så svart så jag såg inte att det var ett minitrappsteg och flög handlöst framåt, landade på näsan och knäna. Allt gick bra tills på natten – då trodde jag att jag skulle tuppa av pga av smärtorna i min ena fot. Fick höra att det var många som snubblat och slagit i tårna (när de kom från andra hållet) just där – men jag måste naturligtvis skada min redan så onda fot …

Här sitter vi och dricker ”kaffe” …
img_2308.jpg

Utsikten från vår veranda  (2) …
img_2314.jpg

En liten gäst från Sverige, Daniel, som skall ta sitt första dopp i poolen …
img_2312.jpg

Man eldar till höger, kolet trillar ner och så öser man över till vänster – där man grillar …
img_2333.jpg

Middagen i full gång …
img_2349.jpg

Solen är på väg ner och lyser bara på bergen …
img_2335.jpg

Samma, samma …

img_2306.jpg

Här är Volvos paviljong som de reser runt världen med …

 

 

Klockan på ringning minst en halvtimme innan det är dags att stiga upp. Jag tror ingen förstår hur jobbigt det är med tidiga morgnar för mej. Jag avstår hellre någon timmes nattsömn bara för att få vakna i fred.  Nu har det ju blivit en vana efter två veckor … 😉

 

Idag kom de med garderobsdörrarna – vilken skillnad, det var helt rätt att välja dem vitmålade. Själv smet jag iväg till frissan. Har inte tagit mej tid till det, och när jag kom dit tyckte jag det var lika bra att tala om att jag klippt mig själv.

 

Efter en stund stack han fram huvudet och frågade om jag verkligen klippt mig själv, och jag svarade ja. Väntade mej någon slags ursäkt för att han inte skulle kunna fullfölja – eller så. Men han sade att jag gjort det bra …

 

Eftermiddagen har vi tillbringat i Waterfront och i Edvard Perssons sällskap. En ung kille som är anställd som guide på Volvo Ocean racee. Han var fascinerande att lyssna till. Tyvärr fick vi inte gå ombord på Puma, men vi stod näst intill …

Edvard Persson informerar oss om Volvo Ocean Race …
img_2286.jpg

Här ligger Puma …
img_2293.jpg
I förgrunden ligger ett havererat tält (stormen). I bakgrunden ser man Erikssons och Telefonicas båtar (de senare på land) …
img_2301.jpg

Här har Ericsson lagt sig jämte Puma …
img_2303.jpg