När jag sytt några decimeter så skramlade det till i maskinen, men det gick fortfarande att sy. Fast det blev ingen söm, bara en tråd som löpte efter nålen, så jag tittade efter vad som hänt. Hela ”spolhuset” hade ramlat ut … där låg tre metalldelar utanför maskinen och i mitten låg undertrådsrullen … Hurra …   Jag lekte symaskinsreparatör en stund. Ropade till maken vad som hänt, han blev bara nervös och började slamra i köket, det är han som fått stå för köksbestyren de sista veckorna. (Han är ganska trött på det, om jag uttrycker mig försiktigt, fast å andra sidan – någon måste faktiskt vara i köket varje dag, eller …?)

Efter en stund, vet inte hur lång, så fick jag delarna på plats och det gick att sy. Det såg helt normalt ut och maskinen lät inte det minsta konstig, så jag fortsatte med min söm. Stort misstag, jag sydde dessutom nästa söm – ännu större misstag. Maskinen klarade inte av att mata ett täcke, så jag fick hjälpa till, men först efteråt såg jag hur bedrövligt det blev, med dragna sömmar. Ja, helt enkelt oacceptabelt. Jag hade nu en hel dags arbete framför mig för att försöka ta bort denna söm, där stygnen bitvis var så små att jag fick ta till förstoringsglas för att överhuvud taget kunna se dem och att försöka sprätta upp dem utan att skada tyget…

Jag tog med täcket till den underbara Candleligt Consert vi avnjöt på kvällen. Hann ta några centimeter innan det blev för mörkt. Då lade jag det med glädje åt sidan och sjöng med i alla sånger. Har nu börjat vänja mig vid de engelska julsångerna. Det var så fantastiskt vackert med alla ljus som alla hade i papperspåsar (!)  Men när de avslutade med Stilla Natt, så sjöng jag på svenska …

Vi har intagit våra platser i tid …

Lägg märke till hur man håller vinglaset på plats …

Förväntansfulla …                               

Något för svenska brandmyndigheter? Ljus i papperspåsar …

Medan vi sitter och njuter av vacker musik, så stiger månen upp …

Jobbade som en tok med mitt lapptäcke för att hinna klart. Klockan ett brukar vi ha vår Swea-lunch, och jag visste att de andra inte skulle komma pga av tisbrist. De höll på med sillinläggningar. Jag hann inte färdigt, men eftersom jag inte visste om en ny swea skulle komma eller inte, så var jag tvungen att vara där. Hon hade skrivit från Sverige förra veckan att hon skulle komma, men man vet inte. Jag tog med maken i fall hon inte skulle dyka upp – då kunde han och jag äta lunch tillsammans. Medan vi sitter där, så dyker en annan make till en av de matlagande sweorna upp. Han var också hungrig och ville äta. När vi väntat i tio minuter på den nya damen, så gick vi in på den vackra bakgården och beställde in vår lunch.

Vi hann bara precis få in vår dryck, så kom hon. En härlig, trevlig dam, som inte hade något emot att hennes första swea-lunch i Sydafrika bestod av två kvinnor och två män … 😉 Jag tycker verkligen om henne och vi tillbringade två trevliga timmar på den vackra, mysiga bakgården. Solen sken och vi ikapp med den …

Vi bestämde att vi följande dag skulle åka till Kirstenbosch, den botaniska trädgården, och uppleva deras Candle Light Christmas Carols. Sedan gick vi hen och jag fortsatte att sy på mitt lapptäcke. Samtidigt skulle jag skriva ut det sånghäfte som jag satt ihop. Allt blev bara fel, fel … bläckpatronen tog slut – maken sprang och fyllde på.

Men, vi tog kväll och satte oss och tittade på ”La Luna” på balkongen. Det var särskild fullmåne ikväll, vi blev sittande en bra stund – det var dessutom varmt och skönt. Försökte glömma Swea-bestyren för några timmar ….

(Försöker komma ikapp …)

Idag skulle Albert, vår Handyman komma och vi skulle berätta för honom om stölderna. Han blev mycket tagen, och började svettas. Han misstänkte precis samma kille som vi. Han blev också nervös, för den killen var just nu i ett annat hem och arbetade och han har dessutom anlitat honom i 7 år, så det var ingen han plockade upp på gatan.

Däremot var han lite bekymrad för att han inte kunde åka hem till honom och bara överraska honom hemma – han åker aldrig dit ensam, om inte killen är med. Han bor i ett av de farliga områdena i en av kåkstäderna här i CT. Samma kåkstad som vi skickar in turister att titta på – vi hade våra Sweor där för några veckor sedan, men det finns kanske olika områden …

Han skulle i alla fall försöka prata med honom, men vi tror inte på resultat, och inte han heller …

Det har varit full fart med mitt textiltryck idag. Jag måste ju börja från början. Hemma har jag massor med in färgade tyger, här ingenting. Jag har stått och målat alla nyanser med pensel, och efter hand som de torkade så måste de fixeras genom strykning. Tack o lov för Sveriges Radio, har hittat deras kanal med julmusik , så medan jag strök varje kvadratcentimeter av tyget i fyra minuter, så lyssnade jag till klassisk julmusik. Det finns en med gladare också, men den får jag ta närmare jul.

Hann ganska långt trots allt och det ser ut att bli bra, även om färgerna inte kom ut som jag ville när de torkat.

När jag lagt mig igår kväll så hade jag svårt att somna, så jag låg och försökte tänka på trevliga saker, då brukar jag somna. Kom då in på julen och vad vi skulle göra – kom då på att jag inte sett mitt ”gamla” CD-fodral. Det har jag alltid med mig vart än jag reser. Där ligger alltid mina viktiga cd-kopior beroende på vart jag är på väg. Nu låg där bl.a. backup på bilder (barnbarn m.fl) och vissa filmer (Karl Bertil Jonssons Julafton, Kalle Anka mm) som jag vill veta vart jag har. Jag steg upp och konstaterade det inte fanns där. I år var det dessutom hela serien Macken med Galenskaparna, som jag tänkt att det skulle bli julens underhållning, och antagligen mer – som jag i skrivande stund inte kommer ihåg.

Jag blev klarvaken och ganska upprörd och letade efter mappen – men den fanns förståss inte. Så jag travade in i sovrummet, lade mig i sängen och läste Svensk Damtidning, som vi fått från några av våra gäster på VEMA mötet. Tänkte att jag skulle bli tillräckligt uttråkad – inte minst pga av att jag inte längre känner till de s.k. kändisarna. Vet inte ens vilken Daniel som Victoria håller ihop med – men det är praktiskt – för sådana som mig – att han heter Daniel, menar jag. då behöver jag ju bara säga förnamnet så vet ingen att jag inte har den blekaste aning.

Annars har dagen gått i SWEA:s tecken – vad annars …  Idag skulle vi ha styrelsemöte på den vingård i Stellenbosch där julfesten skall gå av stapeln kommande söndag. Men idag var det flera hinder. En omfattande brand, som härjat i några dagar och bränt ner hus och orsakat några dödsfall, satte stopp för en av våra ledamöter från att delta. Vägen var helt enkelt avstängd.

Sedan hade de, vars förare kör minibussarne här – vilka hette Dala Dala i Dar es Salaam , bestämt sig för att strejka. Vi mötte massor av dem på väg in mot stan, som åkte i konvoj i sina minibussar, där folk hängde ut genonm fönstren och viftade med paraplyer. De var på väg in till city för att blockera gatorna. Vi var på väg åt andra hållet, vi skulle plocka upp en dam på vägen, men där stannade vi och höll vårt möte. Och det var nog klokt. Det hade tydligen blivit slagsmål där vi skulle passera – och det är inget man drömmer om att hamna i.

Vi hade istället mötet i en ljuvlig trädgård. Vi skulle avhandla punkterna inför festen, men vi skulle också inhandla maten inför julfesten, vilket vi gjorde i Canal Walk, som ligger långt ifrån oroshärden. Där promenerade vi några kilometer i några timmar, innan vi betat av ca halva listan. Sedan åkte vi hem.

När jag så småningom kom hem, så yrkade jag på att vi skulle äta på ”stammis-krogen” ikväll, maken var inte svår att övertala  ….

Vi räknar in SWEA prylar …

Idag har det varit fruktansvärt varmt och fuktigt. När det var som värst var jag och gick på stan … Jag som alltid sitter här i mörkret framför datorn – men inte idag. Jag skulle lämna tillbaka min krycka och köpa lite textilfärg. Saknade en nyans igår då jag skulle börja trycka.

Hittade butiken efter att jag promenerat i solgasset en bra stund, så när jag kom i och stannade upp – så var det som att öppna en dush. Ute dunstade tydligen det mesta, men inomhus …  Jag hittade några ynka burkar med helt fel färger. Man höll på att sälja ut textilfärgen (förståss), man skall sluta med det. Så nu finns det bara att köpa utanför stan – alltså måste man ha bil … Jag kom hem med lila och orange 😉  Så det blir till att tänka om – jag får bli afrikanskt färglad. Så idag har jag tryckt upp lila flodhästar, de kan se ut så också.

Maken hade avsmakning av brännvinet som han kryddar inför julfesten på söndag. Tre sorter. En var klart godkänd, en var lite mesig och den med pomerans behöver mer pomerans.Han serverade med bröd och ost – men trots att det bara var tre snapsglas och två personer – så ”tog” det. Dessutom är procenten lite högre här än hemma, 3% tror jag. Vet inte om det var orsaken eller värmen – för det kunde knappast ha varit mängden för min del, och med ost därtill …

Hmmm …