Efter alla dessa helgdagar så är jag alldeles vill. Har fortfarande torsdag, och jag är hur säker som helst på att jag har rätt. Men eftersom det är ju fredag idag, vilket påpekades för mig, så blev det den vanliga lunchen som vi har på fredagarna. Vi är inte så många, men vi har trevligt. Kanske lika så bra att vi inte är för många – då kan vi prata och alla deltar i samma samtal …

Det var något svalare idag, det gick ner till 23 grader. Jag satte mig vid datorn (!) idag efter lunchen – men inte för Swea, utan för mina egna planerade projekt, jag började jobba med mina egna bilder. Men efter en stund så låste sig alla program. Vet inte vad som hände – irriterad blev jag och till slut så stängde jag av datorn helt och satte mig framför TV:n och tittade på en ”rulle”.

Nu sitter jag här och har inte så mycket mer att skriva om, mer än att ytterligare en vecka försvunnit utan att jag har förstått vart …?

Tre glada sweor …

Det är något speciellt med årets första dag. Inte bara att jag måste lägga upp nya mappar – nytt år/ny månad. Jag skulle ju vilja vara lite filosofisk och komma med några tankeväckande ord. Men – de får anstå till nästa nyår …

Eftersom det blev sent igår – antar att det blev det för alla – så sov vi faktiskt till 9.30. Mest förvånande var det att maken sov så länge, om jag gör det  – inte konstigt, men han…

Det är varmt och skönt just nu, så vi kunde sitta på balkongen och njuta av vårt te. Sedan hade vi ambitionen att vi skulle ta en promenad – jag skulle inviga mina Walking Sticks – som ingen vet vad det är här nere. Men det var så trevliga program på radion, så jag sade till maken att han fick gå själv – vilket han inte ville. Så han surade lite och somnade i soffan medan ”vi” lyssnade.  Jag stortrivdes, stranden ligger kvar – men det var faktiskt roligt att få året samlat i Lottas program. Jag har ju inte hängt med så mycket pga av mitt åtagande detta år.

Det blev ytterligare en stund på balkongen innan det blev samtal på Skypen med kusinen i Enånger, som tack o lov nu är hemma igen och mår förhållandevis bra efter en operation. Sedan blev det ett samtal med barnbarnet i Stockholm, men efter en stund blev han trött och ville sluta prata 😉  Men farmor uppskattar de minuter vi hade kontakt.

Maken är ganska rastlös och blir otålig när jag tillbringar så många timmar framför datorn. Han ville att vi skulle titta på en film. Så ikväll tvingade jag honom att välja en film och att också ladda den. Jag menar, hur många år kan det ta innan han lär sig? Det visade sig att han kunde alldeles utmärkt – jättebra – nu skall han få sköta det i fortsättningen … 😉