Utan skidor …

Idag blev det en långpromenad igen med stavarna, men stegmätaren blev kvar hemma (glömde). Vi mötte en annan dam med stavar – det visade sig att hon i allra högsta grad var svenska och en gammal bekant. Mamma till en av sweorna. Så vi stod och pratade ett tag och det kändes bra att vi nu är två stycken som är ute och travar med stavar. Fortfarande är det bl.a. yngre barn som bara gapar när de ser mig. En dansk, som har en kakadua som han alltid tar med till strandpromenaden, frågade om jag hade glömt skidorna hemma … Han är väl i stort sett den som vet vad stavar är.

Vi hade tur att få ett bord på ”hålet i väggen”, så vi fick vila benen på vår väg till Waterfront. Kaffe, vatten och en öl är den stående beställningen när vi skall vidare. Annars så har de väldigt god mat där. Det är väl därför som det är fullt i stort sett jämt.

Vi fortsatte i alla fall till Waterfront och till en indisk restaurang. Maken längtade efter indisk mat, han tog Chicken tandoori, som är jätte starkt. Själv föredrar jag normal mat och gick på en lammcurry med jordnötssås. Himla god var den och lagom kryddstark.

Det fick bli bussen tillbaka, vi tyckte vi hade förtjänat det. Sedan blev det en skön stund på balkongen med en bok och när det blev för kyligt så flyttade vi in. Själv så lade jag också ett pussel för att kunna tänka på allt jag har att tänka på …

Kvinnor kan …

img_3339.jpg

Magdans …

Jag vet att ni får läsa det till leda, men det är något visst med lördagsmorgnar. Ring så spelar vi osv vidare. Idag stördes vi hela tiden av trafikinformationen från Radio Stockholm. En bra tanke som kanske har blivit lite överdriven … Kanske lätt att tänka så när man sitter på en annan kontinent och lyssnar. Men, jag tycker faktiskt lika hemma. Jättebra om det händer något stort, men nu har jag en känsla av att de måste ”åstadkomma” något eftersom de har en så stor apparat igång. Sedan förkortade man programmet pga av sport …

Själv gav jag mig av till stan, med taxi. Vi hade bestämt kl 11.00 på Kvinnomässan. Det blev bara jag och två damer till, men vi fick se ett uppträdande som var som hur många vitamininjektioner som helst. Så underbart härlig stämning. Konfrenciern – hur nu det stavas – var så underbart underhållande. Först ut var en grupp damer som dansade magdans – med den äran. Vi kände oss som magdansöser hela bunten som tittade på. Sedan kom en helt underbar kvinna som sjöng och som läste ur sin barnbok som hon skrivit tillsammans med sonen. Han satt för övrigt strax framför mig och var så stolt över sin mamma. Sedan kom det ett gäng damer som dansade barfotadans – ett mellanting mellan workout och någon japansk sport, där man sparkar ut med benen. Så medryckande, och vad jag älskar med sydafrikanerna är att de reser sig och dansar. Så gjorde de också när min mamma och jag var på Abba-konserten för nu (!?) 10 år sedan …

Jag bestämde mig för att köpa den bok som sångartisten läste upp. Den var så underbar, så den skall nu skickas till USA. Författarinnan och hennes son (ca 5 år) har signerat den till Jenny, barnbarnet. Den lille pojken var mycket stolt över att få skriva i boken.

Efter mässan träffades maken och jag i Waterfront och åt tidig middag. Kvällen avslutades med en rulle …

En underbar konferencier …
img_3341.jpg

En underbar människa …
img_3342.jpg

Kvinnor kan verkligen dansa…
img_3348.jpg

… eller hänga i taket …
img_3356.jpg

En spontan dans …
img_3358.jpg

Har man inget att göra kan man alltid balansera ett bord på en pinne i munnen …
img_3369.jpg

Ett litet hål …

img_3338.jpg

Det känns nästan lite tomt nu när jag kommit så långt att det mesta är klart. Visserligen återstår en del, men inget akut. Så idag har jag kunnat ägna mig åt en del av mina privata angelägenheter. Hade dåligt samvete de första minuterna … Men insåg att tiden var bara min.

Eftersom det var fredag så travade jag iväg till vårt lilla café där vi brukar träffas för lunch. Det var lite sorgligt idag, eftersom en av våra nya damer kom för att säga adjö. Hon reser till Sverige på söndag morgon. Hon kom in som en virvelvind för ett par månader sedan och nu fladdrar hon iväg igen. Men vi har tagit löfte att vi skall ses i Sverige då vi kommer hem. Hon bor i Stockholmstrakten. Under tiden skall vi, när det fungerar, ta hand om hennes sydafrikanske man – en otroligt härlig kille i vår ålder. Han älskar Hälsingland över allt annat och vill dra sig tillbaka dit då han blir pensionär.  😉  Så det gäller att ”vårda” honom …

För vår del blev det en sen middag, igen. Det brukar det ifs bli varje kväll, om det blir någon alls. Men i kväll var det ett kärt hinder. Dotterdottern ville prata med mormor, och detta då vi äntligen masat oss ut i köket – sent som vanligt. Mormor tycker det är viktigare med samtalet än med middagen – kommer alltid att tycka så. Och jag hann knappt koppla upp mig innan jag fick veta att hon tappat sin lösa tand. Hon hade dessutom kopplat upp kameran, så jag fick se alla möjliga vinklar av ”hålet”. Även maken fick ta del av samma studier. Är det inte fantastiskt …

Efter vår försenade middag så har vi haft en ”gammaldags” kväll – dvs vi har suttit med varsin bok i stället för med TV eller dator …

Californien ler mot Afrika …
img_3335.jpg

Maken beundrar ”hålet” …
img_3336.jpg

Vår trevliga stund på fredagarna …
img_3332.jpg

Ooops ….

Jag har totalt glömt bort att skriva här. Är så upptagen med att fixa till SWEA:s webbsida ….

Idag har antal besökare på min sida passerat 18.000 besökare på denna site + drygt 6.000 på min tidigare site. Det var min lillasyster som blev den 18.000:e. Borde ha varit med innan och tänkt ut ett pris. Får fundera på det till nästa jämna.

Hilda var här idag också så jag kom ut en stund för att äta frukost. Sedan har jag kommit mycket långt med de uppgifter som jag har. Men maken hade inte tålamod att vänta, så han gick ut för att äta middag – men jag var strax klar för dagen så jag följde efter, så jag fick också middag.

I kväll har jag suttit och tittat på en ”tjejfilm” – men det tar lång tid pga av all reklam som visas. Men det var mysigt och jag tog upp min stickning – det var dags för framstycket på den ”väst” som jag stickar. Jag rev upp fyra gånger och sedan hann jag sticka några decimeter under filmen – för att konstatera när den var slut att jag hade gjort totalt fel. Jag hade vänt upp och ner på alltsammans. Ja, det är ingen idé att jag ens försöker att förklara – det är bara att göra om …

Fröken …

Var fjortonde dag är jag fröken, dvs jag undervisar i textiltryck. Jag har två (!) elever. Det var meningen att det skulle vara fler, men det är lika bra för jag har inte plats med fler. De två jag har är mycket flitiga och intresserade.

Vi började med lunch och sedan gick vi till konstbutiken där de kunde köpa färg och penslar. Det blev bara tre grundfärger inköpta, men det är roligare – för då kan man få fram de mest fantastiska färger. Det lyckades mina två elever med och glädjen och stoltheten var inte att missta sig på.

Maken tog sig ut på egen hand under tiden, finns massor med restauranger för honom att fördriva tiden på. Men när det var dags för middag så var det jag som ville gå ut och äta eftersom ingen av oss hade lust att ställa sig i köket. Maken hade inget att invända – tvärtom …