Tänk att en liten papperslapp kan göra någon så glad. På väg ut till vår promenad, så tittade maken i brevlådan och där låg det en avi. Posten från Sverige hade kommit och det tog bara tio dagar mot drygt en månad – nånting – förra gången. Han blev alldeles till sig och visste inte hur han skulle göra. Så vi bestämde att han skulle ta med avin och hämta posten på väg hem.

Det var oerhört varmt och blåste kraftigt, tack o lov, men det var som att gå framför en hårtork. Fördelen var att man inte hann bli fullt så svettig. Det dunstade efterhand. När vi kom fram och satte oss på vårt ”hål i väggen”, som vi nu kan kalla vårt stamlocus, då satte det igång att sippra (undervärderat) ur minsta por. Personalen påpekade att det var varmt idag – en underdrift. Men de var hyggliga och startade nåt slags sprej i en slinga runt taket på de väggar som var öppna. Så som man gjorde på grönsaksavdelningarna ett tag innan man fann på hur livsfarligt det är. Här hjälpte det faktiskt – vilken skillnad. Vi kunde vrida ur vår näsdukar och koppla av och njuta av den goda maten – för god mat har de!

Glada gick vi hemåt, jag läste av mätaren – drygt 6 km och drygt 10.000 steg. Maken gick förbi posten – men de stängde precis om han kom fram och vägrade släppa in honom. Så han fick lägga sig nyfiken – det bästa han vet är ju gammal post, med redan betalda räkningar …  😉

Jag gick ner och fick min massage – Swedish massage. Det fick jag av den förra tanten också – men detta var helt annorlunda och mycket mer ”detaljrikt”, hur man skall förklara det hela. Kanske var det lite kineskisk touch på det hela – i vilket fall var det mycket bra, så jag har beställt ny tid hos henne till på måndag. Hon ger också Deep Tissue Massage, en massage som går på djupet och som jag fick i Ghana. Den skall jag prova om några veckor, men måste vara mjuk i kroppen först, annars känner man sig som om man blivit överkörd av tåget. Men i långa loppet är den bara så skön. Måste passa på här nere, för hemma har jag inte råd med detta.

Det blåste upp på eftermiddagen och kom sådana hårda byar, så det känns lite läskigt. Kommer ju ihåg för några månader sedan då våra balkongdörrar lyftes av och ramlade ut. Idag var det bara några lampor som ramlade ner, så maken fick order om att inte öppna några fönster. Vilket gjorde att han sprang omkring och tyckte att det var alldeles för vamrt, tror jag det – han vill alltid ha korsdrag och jag fryser …

En grann solnedgång blev det i alla fall …

Jag duschade och åt min frukost, sedan bar det av mot studion där jag får massage varje måndag kl 11.00. Det började med att jag fick presentkort av två väninnor på min födelsedag – en toppenpresent som jag verkligen njöt av. Tack så förfärligt mycket – det var så skönt så när de gånger som stod på presentkortet var förbrukade så bestämde jag att jag skulle fortsätta själv.

Förra måndagen så hade de börjat göra om rejält i lokalen, rivit ner möbler och donat. Min massagedam sa att hon också hade studio i Camps Bay och i stan. Men om jag ville fortsätta så kunde hon komma hit – det skulle ju vara enklare för mig. Jag var naturligtvis tacksom och kl 11 var jag där i dag. Den damen som öppnade, som öppnat varje gång, såg lite fundersam ut. Jag slog mig ner och kommenterade att de verkligen förändrat lokalen. Bl.a. var det rum, där den säng stod, där jag fick min massage, helt borta. Man såg bara spår på golvet var väggen hade varit. Damen såg mer och mer konfunderad ut, och när jag sade att jag hade en tid kl 11, att damen skulle komma och massera mig – så såg hon ut som en fågelholk i ansiktet och sade: ”She’s not normal…” Så tog hon telefonen och ringde – inget svar. Hon påpekade återigen att massagetanten inte var normal – för det fanns varken rum eller säng för någon massage. Ha, ha, ha … Lokalen skulle byggas om till butik och hon skulle fortsätta med sin manikyr …

Som tur var hade jag inte betalt något i förskott, så det var bara att gå därifrån.

Jag gick hem och drack en kopp kaffe – sedan kom jag ikapp en del på datorn och så tog maken och jag en långpromenad, till det ”hål i väggen” – som vi lärt oss tycka om. Vi har ju bara druckit kaffe och öl där tidigare. Nu åt vi en sen lunch/tidig middag. Och maten var utsökt – inte undra på att det alltid sitter folk där. Så det kommer att bli fler promenader för lunch dit …

(Jag har uppdaterat med bilder för de senaste dagarna..)

Vi samlades i hettan – säkert 35 grader – och försökte komma i skuggan medan vi väntade. Och vänta fick vi göra. Det visade sig att maken till jubilaren lagt sig att vila och somnat in ordentligt. Ja, de kom bara 45 minuter försent. Vi sjöng en sång, som skrivits av ev av våra Sweor, vi hade övat två gånger och det gick jättebra. Jubilaren blev ordentligt överraskad och vi hade en mycket trevlig lunch tillsammans. Mycket prat – många skratt.

När jag kom hem så kom verkligheten i kapp mig igen – men jag tänkte att jag i allafall skulle prova att starta datorn och … den gick igång!!  Jag trodde inte mina ögon, hade varit förbi en datorbutik på hemvägen och de trodde inte att hårddisken skulle vara skadad, så lite lugn var jag, men detta…  Visserligen fungerar inte alla tangenterna på laptopen, men jag har ju separat tangentbord och det fungerar utmärkt. Det stora, som jag vet om hittills är att batteriet blev tydligen förstört.

Min supportande dotter letade raskt fram serviceverksäder för Lenovo och jag skall kontakta en av dem och se vad de kan göra. Visserligen finns det dräneringshål på datorn (jag är tydligen inte den ende), men det finns väl en gräns för hur mycket man får spilla. Och jag som alltid är så noga och flyttar på makens glas och muggar – liksom mina egna – men när det gäller barnbarnen …

Skål, allihopa …

Jag blev hämtad kl tio i morse av Karin. Hon skulle ta mig med på en Quilt utställning – nånting. Jag hade en ganska vag uppfattning om vad det var. Visste bara att det var lite mer avancerade lapptäcken. Om det var …

Så skickliga arbeten, så jag nästan tappade andan – nåja, men en hel del aha-upplevelser blev det allt. Dessutom hur imponerad jag blev av dessa kvinnor. Hur kan de åstadkomma dessa fantastiska färger och motiv  och när har de tid …

Jag gick därifrån med en enorm inspiration, trots värmen …

Tillbringade eftermiddagen, ja hela kvällen, på balkongen läsandes en bok. När jag äntligen gick in så hade jag meddelande på Skypen att dotterdottern ville tala med mig på Skypen. En överlycklig mormor blir ivrig och välter ut ett välfyllt glas över tangentbordet… Men i sin iver så glömmer hon att dra ur kontakten, koppla ur batteriet – hon bara kopplar upp sig på makens dator och talar med barnbarnet. En underbar stund, tills samtalet är över och mormor inser att hon kanske borde ha handlat annorlunda. Datorn är död …

En liten höna gjorde oss sällskap …

En alldeles för varm dag. Det var fredagslunch för damerna i Sea Point, men ingen dök upp förutom jag. Jag hade räknat med det och hade maken som backup. Vi intog vår lunch i skuggan i den charmiga trädgården.

Eftermiddagen tillbringades på balkongen med kallt vitt vin och varsin bok…