Valborgsmässoafton och Konungens födelsedag. Dagen har varit vacker, knallblå himmel som matchade flaggan och forsythian som slog ut igår. Solen sken hela dagen och det var varmt i lä, men iskallt i den nordliga vinden. Jag har slöat hela dagen, känt efter hur trött jag är. Vårdcentranlen har ringt två gånger för att uppmuntra mig, men också för att avråda mig från att umgås med andra människor.Jag skulle få veta sensast på måndag och innan dess borde jag hålla mig isolerad.

Dagen har varit härligt slö och jag har suttit med huvudet i skuggan och njutit av solen, lyssnat på fåglarna och tittat på glittret i vattnet. Sent på eftermiddagen ringde min egen läkare och blåste faran över – jag har ingen smittande flunsa. Hon ringde för att hon också blivit avstängd sedan hon haft kontakt med mig, det förstod jag av samtalet på förmiddagen från labbet när sköterskan sa att även deras läkare var i karatän. Jag är glad att hon ringde, hon sade att hon ville att jag skulle få veta så fort som möjligt och att jag kanske får fler samtal under kvällen. Men ingen mer har ringt – vem har tid med sådant när det är Valborg första maj. Jag klagar inte, de har varit helt underbart tillmötesgående. Det känns i alla fall skönt att blåsa faran över, även om jag inte riktigt trodde på det från början, inte min läkare heller – men man vet aldrig.

Faktum kvarstår att jag fortfarande är onormalt trött, vill inget och orkar inte läsa – inte minst att försöka åstadkomma något här på datorn. Vet inte hur många gånger jag försökt sätta mig in i mina mail som skall besvaras, men kan inte fokusera – men det kanske beror på annat … 😉

(Kära väninna, som ville stå tillsammans med mig i TV, då vi skulle klä skott för de första infekterade i Sverige – nu blev det inte så …)

Det blev ingen brasa heller – eldförbud – lika bra …

I morse kunde jag ha sovit hur länge som helst igen, men sonen skulle komma och hjälpa oss att ta ned ett träd. Har ju tidigare skrivit att jag gillar mina morgnar. Det blev dock inget te eller frukost utomhus, vinden var lite kylig för det.

Men det blev en skön dag och vi kunde äta lunch utomhus. Även fikarasterna kunde intas nere vi sjön. Så härligt! Jag ser timme för timme hur löven spricker ut mer och mer. I går när vi åkte in till stan så var det bara den gynnsamma sidan på buskar och träd som skiftade i grönt. I stan hade hela parken nedanför slagit ut. Idag är vi nästan ikapp här ute.

Själv är jag trött, vet inte om jag skrivit att jag testat mig för NIHI – den nya influensan. Det gjorde jag igår, då jag hade en rutinkontroll på vårdcentralen. Det blev lite pådrag och idag skulle jag få svar. Vilket jag också fick – de hade inte fått något svar. En timme senare ringer en vänlig dam från vårdcentralen och försöker skämta att jag råkat dubbelt illa ut … Jag förstod inte vad hon menade, så hon förtydligade att: först hittade de inte mitt svar och sedan fick de veta att det var inte godkänt på det sätt de hade genomfört det – så kunde jag komma in så fort som möjligt och göra om det. De skulle vänta på mig om jag kunde komma redan idag. 

Jag satte mig i roddbåten och rodde över – motorn till den andra båten krånglar. Jag skulle ringa på vid ambulansintaget, vilket jag gjorde. Då sade de att de inte ville ha in mig, de skulle komma ut. Inte mig emot, det var fint väder och jag satte mig på en bänk i solen och väntade. Ut kommer först en dam med skärmar på hjul, sedan kom en dam med visir och munskydd. De var lite fnittriga, detta var helt nytt i deras karriär. Har en känsla av att de använde situationen mer för att träna inför framtiden, än att det verkligen var nödvändigt. Jag är ledsen att jag inte hade kameran med mig. 

Efter diverse problem så var proverna tagna och de bad om ursäkt återigen, med det spelade ingen roll för mig. Jag vill bara veta, och om det är illa och om i så fall – hur länge är man smittsam. De hade ingen aning, men skulle skicka provet i en taxi och lovade svar i morgon.

Själv rodde jag hem och har varit helt slut resten av kvällen … 😉

Vaknade på ön, och det var skönt att vi tog oss ut på kvällen. Visste att jag skulle vara trött, men var inte så trött som jag trodde. Det blev till att njuta av solen nere på gräsmattan i lä bakom Forsythian. Te, GD, fågelsången och glittret i vattnet från solen gjorde att det känns helt rätt att vara här hemma igen.

Barnbarnet, som bor i CA, och jag hade kontakt via Skypen, dock inte med bild. Men hon hade en tand som var så lös – hon hade faktiskt tre! tänder som är lösa, men bara en som hängde i ”en tråd”.  Vi tog ett löfte av varandra att jag inte skulle tala om det för mamma – ”För då skulle hon komma och dra ut tanden”

Vi avslutade vårt samtal, men efter en stund så ringde telefonen och en glittrande glad liten tjej talade om att nu var tanden ute. Mamma hade lockat med att hon skulle få gå på restaurang om mamma fick dra ut tanden …