Jag saknar att inte trampa på utspridda legobitar, kliva över tågbanor som ringlar tvärs över golvet, någon som sitter och pratar med sina ”låtsasfigurer”, någon som sjunger.

Jag saknar: ”Jag kan hjälpa”, eller ”Får jag hjälpa till?” Jag saknar hjälp när jag hänger tvätten – det är så mycket tråkigare nu när jag inte kan beställa klädnypor och jag fick det antal jag ville ha – i ordnade färger.  (Tvättmaskinen har gått hela dagen, så det hade blivit många tillfällen.)

Jag saknar någon som alltid ville vara med och ”Jag kan …” trycka på knappar till maskinerna.

Alla brunprickiga bananer som det borde bakas bananmuffins av, men som nu bara går i komposten. Strömma Kanal som passerar utan att någon ropar ”Skynda mormor, nu kommer stora båten …” och alla hopp upp och ner av glädje medan det vinkades till den.

Har tagit några bilder på de blommor och buskar som blommar – men vem orkar bry sig …

Det blev en tidig morgon, jag är ju ingen morgonfågel och mår bara illa när jag måste fungera så tidigt – inte var det mycket bättre av att det var en ”ljuvlig” värme – läs outhärdligt den tiden på morgonen … Dottern hade kämpat med packningen – jag känner alltför väl till hur jobbigt det är – hon var helt slut, dessutom trött efter natten då den minste hade sett till att hon inte fick sova som hon ville.

Så småningom satt vi i alla fall i bilen med all packning – och en ej fungerande AC. Färden startade mot Dalarö för att plocka upp dotterdottern, sedan fortsatte vi mot Nynäshamn. Barnen var mycket tålmodiga i värmen – vi vuxna var kanske inte så toleranta. Vi plockade upp Lillasyster och fortsatte till badet. Då ändrades mycket – barnen sprang ut i vattnet – vi vuxna hade svårt att hänga med, men tack o lov så hade de varsin simring i glada färger så vi kunde se dem hela tiden.

Dotterdottern tittade på hur de stora barnen gjorde och efter en liten stund så gjorde hon likadant – och efter ytterligare en stund så gjorde lillebror också likadant …

Vi fick några mysiga timmar på stranden, då vi åt pannkakorna och drack Lillasysters saft och åt goda brownies och kakor. Det är många, många år sedan jag drack saft och åt kakor – men det var faktiskt gott, och vilka minnen det väckte … 😉

Sedan hade lilla mamma problem med att få upp barnen ur vattnet, men efter ett tag var vi på väg hem till Lillasyster, som hade köpt presenter till barnbarnen. Så fina presenter. Dessutom fick de träffa hunden, Ester, en Irländsk zetter – hunden var rädd för barnen och barnen var rädd för hunden. Allt gick bra och alla mådde bra efteråt – det var bara jag som var mycket ledsen när jag lämnat av dotter och barnbarnen på Dalarö för att ställa kosan hemåt igen …

Ännu en solig morgon och alldeles för varmt på den lilla verandan utanför bastun. Jag försökte hitta lite skugga, men gav upp och vi satte oss i hammocken istället.

Det var tyst och tomt efter dotterdottern, som ju stannade kvar hos Farmor och Farfar. Men det blev tid att lyssa till den lille istället. Han trivdes ganska bra med att få all uppmärksamhet. En stund blev jag helt ensam med honom i hammocken. Då satt vi en lång stund och inväntade båtar som passerade. Vi tävlade om vilka som hade flagga eller inte, och så får man poäng när man gissar rätt. Eftersom det just då var lite båtar så blev det tyst en lång stund och barnbarnet sade att nu skulle jag sjunga om att gunga. Det tog en liten stund innan jag förstod att jag skulle sjunga ”Gunga i en hammock”. Den har jag sjungit när jag suttit där med barnen och tydligen tycker den lille att det var mysigt, för vi satt kvar och gungade medan jag sjöng. Kommer bara ihåg refrängen (en snutt av den) så det blir ganska enformigt.

Det blev en mycket stillasam dag, dottern packade och vi bara var. Barnbarnet fick bada i en badbalja på altanen, men det övergick i en vattenlek med mycket vatten. Det gjorde inget han hade så roligt och vi hade tillfälle att sitta och läsa.

På kvällen blev det en vuxen kväll med grillat. Det var dotterns sista kväll hos oss, imorgon bär det av till Dalarö och det kommer att bli så tomt – och så tyst 😉

Vi skulle ha pannkakor med oss  nästa dag, och eftersom grillen var varm och kvällen skön, så ställde jag mig helt enkelt och gräddade pannkakor på stekplattan. Kände mig som ett riktigt pannkaksproffs …

Idag har vi varit på Dalarö och firat yngste barnbarnets födelsedag i förskott. Vädret var lika vackert fortfarande. Sådan skillnad att åka över sjön i vackert väder mot för några veckor sedan när vi var sjöblöta innan vi ens hunnit ner i båten. Och att kunna åka iväg utan att behöva ha kläder med sig ”utifall …”

Vi fick en härlig trevlig dag med god mat och vackert väder  – som vanligt …

Tack så mycket Farmor och Farfar!

Dottern skulle till arbetet i stan och åkte iväg tidigt. Maken och jag bestämde oss för att ta med barnen på ”äventyr”. Jag stekte pannkakor och vi packade matsäck och badkläder och tog båten till den intill liggande ön, som är obebodd. Vi hade tur att komma först och fick vår vanliga plats. Den är inte så barnvänlig – vi brukar klättra upp för klipporna och sitta där, nu fick vi sitta nere vid vattnet och det visade sig vara mycket trevligt både för barnen och för oss.

Där är en liten sandstrand och barnen satt i sina badringar och lekte båt. Efter en stund krävde tråkiga mormor att de skulle komma upp och värma sig. I dessa pausar så var det pannkaksätning, sandslottsbyggande och saft med bullar. Är det inte så en sommardag skall vara när man är liten. Jag kommer inte ihåg annat än att solen sken på somrarna och vi tillbringade dagen på stranden med korvmackor och ibland päronlemonad med kubb. Lemonaden var nog nödvändig för att tycka att kubb var gott. Som vuxen klarar jag inte av att äta dessa torra bakverk – finns de kvar?

I bullpausen så fick vi besök – en svanfamilj med tre ungar. De är imponerande stora och barnen blev skrajsna och gömde sig bakom mig, inte utan att jag också kände mig liten att vara så nära. Hanen var imponerande stor och visade sin styrka genom att väsa, men rester av våra bullar slank ner. När de inte fick fler så simmade de iväg, men hanen kom tillbaka och visade upp sig hur stor och stark han var och väste innan han återvände till familjen.

När vi trodde att nu skulle de försvinna från oss så kom de tillbaka en gång till och hanen väste och ställde sig och viftade med vingarna – så vi fick verkligen se hur stor han var. Men eftersom de inte fick fler bullar hos oss, så simmade de mot en båt som låg på andra sidan viken och där stannade de väldigt länge. Dotterdottern var mycket orolig att de skulle komma tillbaka.

Det var dags för oss att packa ihop våra pinaler och vi drog iväg till en närliggande camping och köpte glass, sedan tog vi en genväg hem, genom vassen och under en låg bro. Den är så låg att vi fick sätta oss på golvet när vi åkte under – till barnens skräckblandade förtjusning – det var ett riktigt äventyr …

(Jag har uppdaterat lite bakåt …)

Det var en vacker morgon, men vi skulle in till stan och fixa några ärenden. Dottern hade några ärenden som hon behövde fixa, men detta kunde ske på plats här på ön. Vi bestämde att hon fick börja, så skulle vi fixa senare. Vi tillbringade några timmar med barnbarnen och det blir aldrig långsamt.

Sedan bar det av till stan och vi gjorde vad vi skulle, jag måste medge att jag känner mig lite schizofren när jag kommer till lägenheten. Allt som skall göras där och alla intressanta böcker, material – ja, allt som jag har möjlighet till att göra där. Men jag vill ju vara på ön när det är sommar, och där måste jag ju ofta uppfinna hjulet på nytt om jag skall göra något. – nånting sånt …

Positivt var att vi slapp alla köer på vägen ut. Det blev grillning på terassen. Barnen fick göra sina egna grillspett med varmkorv och annat – de var roligare att göra än att äta upp. Vi vuxna fick kött och jag åt i alla fall upp min bit.

Sent som vanligt … och ohjälpligt efter …

( Ni som skickar kommentarer – när jag är sen med min dagbok så kommer de in på den dagbok som just då ligger där. Dvs. det kan vara några dagar sedan. Jag svarar alltid – men ni kanske får gå bakåt för att hitta det, men skriv. Om ni inte vill vara med på hemsidan så skriv till min mail – jag vill verkligen höra från er …)