Ännu en varm morgon. Dottern tog barnen med till en badstrand på Värmdö där de skulle träffa bror med familj. Själva skulle vi ta emot ett par från Tromsö. De var våra grannar i Ghana och vi hade många trevliga stunder tillsammans där nere. Nu är de på resa genom Sverige för att besöka sin dotter, som är gift med en svensk och bosatt i Småland. Det blir några hundra mil innan de är hemma igen.

Faktiskt är det verkligen speciellt att få träffa vänner som man lärt känna när man bott utomlands. Kanske beror det på att man är så utsatt och så beroende av varandra, där finns inga myndigheter eller institutioner som är det minsta intresserade av att underlätta för oss som kommer utifrån.

Det blev några trevliga timmar och återupplivade minnen, medan vi åt lunch tillsammans. Tiden gick fort – som den alltid gör vid sådana här tillfällen. Men det kändes så bra att sitta där och prata, att det finns några som man kan bekräfta med att vi faktiskt har varit bosatta där i Ghana och det i mer än tre år. Detta liv och dessa minnen är ju så annorlunda, alla dessa upplevelser, ingen förstår eller är ens intresserad av att höra – så det är inget man berättar om …

(Har uppdaterat några dagar bakåt med bilder och text …)

Detta skrev jag igår :

Har nu suttit här i timmar och uppdaterat bakåt – då jagmed min tå råkade komma åt skarvdosan – en sådan där utmärkt modern sak med strömbrytare. Eftersom mitt batteri är ”out of order” så bröts strömmen och inget finns kvar. Så nu kryper jag – (först nedför berget) och sedan i säng …

Nu börjar jag om och skall hålla tårna i styr.

Vi åkte och shoppade idag och sedan till lägenheten. Maken för att kolla posten – det behöver inte jag, jag får aldrig några brev. De jag brukar få, det oranga kuvertet, deklartionsblanketten och sedan skattsedeln (eller vad den heter) – de har redan kommit, så nu dröjer det nästan ett år innan det är dags igen. Nej, jag skulle programmera DVD-spelaren. Spelar in för fullt sådant som jag vill sitta och titta på i Kapstaden den kommande säsongen. Speciellt engelska deckare älskar jag. Det är inte alldeles enkelt att programmera – det är många programkrockar, då det tar en stund att pussla ihop och försöka bestämma vilket som är mest intressant. Maken hinner alltid bli färdig före mig.

Idag blev det extra trevligt, kusinen kom för att hämta en nyckel. Hon fyllde år igår (GRATTIS igen!) och hon hade köpt med en flaska vin och ville bjuda på ett glas. Vilken tur att det var maken som körde … Vi fick en trevlig stund innan dottern ringde – den lilla familjen hade varit på Gröna Lund tillsammans med sonen och hans lilla familj – och vi skulle ta dem med hem. Barnen var mycket uppspelta och berätta om allt modigt som de gjort, alla hemskheter som de vågat åka. Jag vet inte ens om jag skulle våga åka Nyckelpigan idag. Den hade de åkt flera gånger.

Det var en fin kväll att köra båten över sjön – den var spegelblank, som den varit alla morgnar och kvällar de senaste dagarna. Det var två övertrötta ungar som skulle övertalas att krypa i säng och sova. Konstig det där med barn, brås de på sin mormor – som inte heller kommer i säng på kvällarna – även om hon är hur trött som helst …

(Jag har nu uppdaterat med text och bilder från den 21 juni …)

Vackert väder … vilken lycka – igen. Barnen kom ner och den lille ”var törstig”, vilket betydde att han vill ha vatten i det lilla glaset. Jag vill med bestämdhet påpeka att det inte är vi som har infört denna vana. Det började med att den lille var törstig och vi hade bara dessa glas …

Dottern bestämde sig för att ta med barnen till stan och Skansen, en perfekt dag för detta. Jag passade på att tvätta, det sinar aldrig i tvättunnan. I övrigt så satt jag med fötterna i högläge på altanen och försökte sätta ihop en matsedel. I morgon skall vi äka iväg och handla och då gäller det att jag vet vad som skall inköpas. Men det var nästan konstigt att det var så tyst, så det var svårt att bara koppla och koncentrera sig.

Det hann bli en stund i hammocken också, men det blev aldrig några bilder. Glömde bort kameran hela dagen …

Idag var det en skön avslappnad dag, solen sken och det var varmt och skönt på tomten – men vindarna var kalla. Efter lunch gick dottern och maken till stranden med barnen. Flickan badade i det kalla vattnet (ca 14 grader) och var som en isbit när hon kom hem. Det bestämdes att vi skulle sitta på altanen och fortsätta sy på dockläderna.  Klänningen blev inte klar i kväll heller.

Det blev det våfflor till middag, barnbarnet föreslog det. Vi satt ute i solen och åt dem, dvs de satt och mumsade och jag försökte att grädda ikapp. Men till nästa år måste jag köpa ett dubbeljärn. Fanns inte en chans att grädda i den takt som de försvann ner i deras små magar – som för en tillfället var mycket rymliga och vi behövde inte truga en enda gång …

Vi har inte bara en farled här utanför, utan också en landningsbana för vattengående flygplan. Två gånger damp det ner utanför oss så start- och landningsbana var vår smala, men väl trafikerade farled.

Det blev sent som vanligt, jobbigast är att välja bilder – har alltid alldeles för många …

För min del så skall jag nu ta ficklampan och ”klättra” ner till gästhuset/bastun. Inifrån ser himlen  mörk ut – men bara jag kommer ut så blir det magisk midsommarnatt. Det är i dag vi har sommarsolståndet …

Det utlovade regnet höll sig på avstånd och vi är så tacksamma. Maken och jag satt – som vanligt – på vår veranda till gäststugan/bastun och barnen kom ner – som vanligt.  Det är så trevligt när de kommer, och vi får många härliga skratt – men det gäller att ha minutkoll på allt som sker – annars ”drar” det lätt iväg. Idag var det balansgång på en sten som gällde. Men vi har också fått dem att plocka kottar som ligger på stigen, som man lätt ”halkar” på, och dessa kastar man ikapp och försöker vara den som kommer längst. Det bästa är om man når vägen nedanför. Vi slipper i vilket fall kottarna på stigen.

Vi måste erkänna att vi infört en ny vana(ovana) hos barnbarnen. De var törstiga och de enda glas vi hade tillgång till, förutom våra tandborstglas, var två minisnapsglas – från Ittala. De tyckte det var jättemysigt att dricka vatten ur dem och de ville gärna ha några droppar citron (som vi har till vårt te). Så om föräldrar och andra vuxna undrar om/när det kommer konstiga önskemål, så vet ni vad det beror på …

Vi hade en lugn och härlig dag. Dotterdottern har hela tiden önskat att jag skall sy dockkläder – men när skall det kunna bli tid till det. Men i dag så bestämde jag att nu skulle det ske – men med handsömnad. Jag hade ingen lust att plocka fram symaskin och sitta inomhus. Jag ville sitta ute och då fick det lov att bli handsömnad.

När det var dags för middag så grillade vi.  Vi satt ute på altanen i solen och åt vår grillade mat. En härlig midsommardag …

GLAD MIDSOMMARHELG !!

Det var utlovat regn hela dagen – om inte annat så skulle det vara rikligt med skurar. Vi kunde i alla fall sitta på verandan och dricka vårt te och GD i solen. Barnen kom ner och vi hade en mysig stund, barnen kastade kottar – på uppdrag av mig för att vi skulle kunna sitta i lugn och ro  😉 – innan det var dags att börja förberedelserna.

Barnen och jag klev ut i grönskan och klippte björkris, som vi skulle löva vår egen lilla midsommarstång med. Vi har en stomme som våra goda vänner från Sundsvall har skapat för några år sedan. Det var bara att klä den på nytt.

När den var klädd var det dags för traditionell midsommarlunch. Den kunde vi glädjande nog äta ute på verandan och vi var till o med tvungna att ställa maten på eget bord i skuggan, medan vi själva satt i solen och njöt av både den och maten. Vi sjöng snapsvisor och barnen var roade av det, även om de inte fick smaka på snapsen.

Jag gjorde kransar och sedan var det dags att gå till Midsommardansen. Då började det se lite mörkt ut på himlen, så vi tog med regnjackor och paraplyer. Det var mycket folk och många som dansade och vädret var vänligt hela tiden. När det var dags för fiskdamm kom det en skur och paraplyerna kom till pass, men bara en liten stund. I fiskdammen fiskade de upp varsin godispåse de fick fajtas för att få behålla innehållet. Vi hade två vuxna i sällskapet som var mycket sugna …

Innan vi skulle gå hem och äta tårta så ville barnen se Strömma Kanal, passagerarbåten, deras favorit. Den passerar två gånger om dagen på väg till och från Sandhamn. Det är mycket viktigt att vi passar tiderna. Hon var på ingång och de satte sig att vänta medan maken och jag gick hem för att förbereda tårtan.

Då kom solen tillbaka och vi kunde sitta ute och fika och en bra stund till. När barnen lagt sig så satte vi oss ute och lyssnade på ljuden i midsommarnatten. Det var ingen värme att skryta med, men den hade vi i form av strålelement ovanför huvudet. Det var lite speciellt att sitta där i den stilla, ljusa kvällen och titta på det spegelblanka vattnet och lyssna till musik som spelades avlägset runt om. Vi konstaterade att vi inte hade något behov av att gå till dansbanan, vi satt så gärna och bara lyssnade på avstånd …