Jag ville så gärna ha sovmorgon i morse, men hade en tid att passa 8.30 i Gustavsberg. Vi gav oss iväg kvart i och allt fungerade så jag var famme i tid. Maken åkte under tiden och fixade med bilen – verkar som om vi har pyspunka på ett framhjul. En lykta hade också slocknat. Vi var färdiga ungefär samtidigt och en stolt make konstaterade att han fixat – åtminstone lyktan. Punkan får vi avvakta några dagar.

Efteråt åkte vi till stan, jag hade några ärenden att uträtta i lägenheten, fick med mig en del som vi behöver här uten, men glömde naturligtvis en del. Allt tar sin tid och barnflickan skall åka tillbaka till CA tidigt i morgonbitti. Hon skulle således sova över i stan, dottern ville komma hem med en tidig buss. Alltså skulle allt koordineras. Vi ringde och gav order om att barnflickan och barnen skulle stå klara på bryggan en viss tid. Barnen med flytvästar och hon med sin packning. Sedan ringde jag till Värmdö Taxi och beställde bil med framkörning 20 minuter framåt. Det var kö i växeln, så jag hann bli lite nervös.

När vi kom ner till bryggan så såg vi barnflickan och barnbarnen på ö-sidan. Vi ”susade” över i vår båt med hostande motor – något är fel just nu, men vi kom fram och även åter. Då vi precis lagt till på fastlandet så ringde telefonen. Det var taxichauffören som ringde och undrade om körningen. Det är inte självklart att beställa taxi till en gångväg, som man inte ser vart den leder. Men jag belv imponerad av att de kunde nå oss på mobilen. Fast det kanske inte är så märkvärdig när jag tänker efter …

Barnflickan kom iväg och vi åkte tillbaka över sjön. Barnen lekte ute en stund och maken försökte klippa gräset  innan regnet skulle komma. När han skulle åka över och hämta dottern så lyckades den lille smita, jag hann inte se – han är normalt så feg att han inte törs gå ner för tomten på egen hand och allra minst inte på bryggan. Men idag blev han tydligen kaxig av den båtfärd vi gjort innan – och fick mersmak. Som tur var fick maken syn på honom, då var han redan ute på bryggan och jag fortfarande bara i trappan. Vi får se om det blir ständig flytväst eller löplina.

Jag satte igång ett tårtbottenbak, och eftersom ugnen redan var varm, så fick det bli blåbärsmuffins också. Nu kan man lätt få det intrycket att jag är en bull- och muffinsbakande mormor. Men det är jag inte alls. Har inte bakat sedan mina barn var små – med få undantag – så när det stod två msk bakpulver så reagerade jag lite. Men inte mer än att jag läste receptet minst tio gånger innan jag tillsatte två matskedar bakpulver – ett gott råd – gör inte det …

Visste inte riktigt var jag var när jag vaknade i morse, men det var i vår bastu/gäststuga. Maken var uppe och satte sig ute i solskenet och drack morgonte. Själv vände jag mig på andra sidan och sov ytterligare en stund. Men även jag hann få en stund i solen innan det var dags för att ladda tvättmaskin igen och frukost. Eftersom det var så härligt väder så bestämde vi att vi skulle få fikarast direkt efter frukost. Den intog vi på altanen.

Sedan hade vi ärende till Gustavsberg och vi skulle också möta dotterdottern som varit hos morfar på ”sleepover”. Det har gått troll i att passa tiden när vi skall möta dem, vi blir alltid försenade av fåniga anledningar – så också idag. Pinsamt …

Vi fortsatte efteråt för att handla maten inför midsommar, vi ville undvika köer och det lyckades vi med. Det har aldrig varit så lite kö framför kassorna. Så med fullastad bil körde vi ner till bryggan och alla matkassar lastades i båten – det är ett tung arbete, men inte hälften mot att släpa upp från bryggan till stugan. Det blev flera vändor och efter varje vända så stod jag med förlängda armar, klappande hjärta och flåsade …

Barnbarnen/syskonen var glada att se varandra igen och blev mycket uppspelta medan de gungade. Det var roligt att höra deras skratt – men inte lika roligt att se dem – hjärtat satt hela tiden i halsgropen, det brukar ofta sluta med gråt när det är så uppspelt. Det gick bra tack och lov. De kom dessutom in ganska snart för temperaturen sjönk som en gråsten.

Det var sista kvällen för barnflickan så vi firade med lite bubbel och god mat. Hon fick också en liten anspråkslös present – en svensk midsommarstång …

… solen alltid skall finnas där.

Det blev en tidig morgon för barnen. Först vaknade den ena, väckte den andre och strax efter vaknade den tredje. Återigen – Tack Svt!

Jag hade lite svårt att sova i natt så jag bestämde mig för att somna om och det gick förhållandevis bra, trots att jag sov i samma rum som TV:n. Jag hade också konstaterat att när barnen ropade att de var hungriga, så var barnflickan på plats. De fick sina smörgåsar och jag min sömn. När jag sovit i knappt en timme så såg jag att det var sol utanför fönstret. Vilken konstig känsla och vilken härlig känsla. Min första tanke var: Nu kunde jag äntligen tvätta – vilken underlig reaktion, egentligen, på vackert väder …

Tvätta gjorde jag, hann inte igenom hela tvättkorgen i alla fall, men det mest akuta. Vi borde få rena lakan och handdukar till midsommar, vi får se vad som hinns med i morgon – och hur vädret blir. Just nu ser det ganska mörkt ut utanför fönstret. Måste komma ihåg att ta undan hammockdynorna. Vi kunde faktiskt sitta i den idag, sedan dynorna fått ligga i solen ett tag. Det var härligt! Den minste och jag satt där och myste när storasyster åkt till morfar för ”sleepover” och de andra var ute och fiskade strömming. Vilket påminner mig att strömmingen fortfarande står på ”bron” i sin hink och måste in i kylskåpet. Inte för att det är så mycket varmare där ute, men … Jag ville ha några till midsommar för att grava – och det har jag fått.

I kväll är det bara ett barnbarn i huset, så jag skall faktiskt sova i samma stuga som maken, vi har nu varit åtskillda sedan lördag för en vecka sedan – om jag nu törs gå dit i mörkret. Antagligen är det inte så mörk där ute som det ser ut härinifrån. Jag är den som är sist vaken som vanligt och har egentligen inte tid att gå och lägga mig – men måste väl …

Jag vaknade till i morse bara för att konstatera att jag är ingen ”morgonfågel”, hade gärna sovit en timme till. Två av barnen var vakna när dottern gav sig av till arbetet, men den minste sov fortfarande. De större ser så överlyckliga ut när de får syn på varandra och sedan sätter de sig i varsin fåtölj, den ene inlindad i filt, den andre utan. Där vill de sitta en stund och titta på barnkanalen – tack o tack Svt för denna kanal.

De sänder program som man törs lämna de minsta framför – den tiden på morgonen. Det betyder att jag får några minuter och vaknar i min takt innan de ropar att de är hungriga. Visserligen finns barnflickan där och hon sitter ofta bredvid dem – men de ropar alltid på mig 😉 Är väl kanske på tiden att jag masar mig upp tidigt på morgonen, men det verkar som om det långt till att det kommer att bli en vana …

Efter lunch så blev det hyggligt utanför fönstren och vi klädde upp barnen i full mundering och skickade ut dem. De hade roligt, stackars barnflickan stod och frös, det fanns ingen gunga för henne. Jag passade på att sätta en deg – går mycket fortare utan barnen. Den minste har varje dag sagt: ”Mormor, idag kan vi väl få baka …?”

Och idag skulle de få göra det.

Sedan gjorde jag muffins smet – det låg oätna bananer, som började bli bruna. Precis när jag skulle börja att klicka i formarna så kom de in. Och de fick av sig kläderna med en otrolig fart – alldeles själva – när de såg att jag bakade. Alla skulle ”hjälpa till …” De fick hjälpa till att slicka och det måste vara millimeter rättvisa på hur mycket man får ta för sig. 😉

När de förstod att de skulle få baka bullar, blev det jubel från två av dem, den tredje föredrog Lego. Han verkade vara ganska nöjd att få sitta där och ha allt för sig själv. De andra två kavlade och ”bullade” .

När baket var klart och bullarna skulle jäsa, så blev det mellanmål med bananmuffins och mjölk. Alla tre åt tre muffins var + en bulle, som hann bli klar under tiden.

Sedan var det dags för mig att stjäla en stund framför datorn, hann med en del. Barnen uppförde sig och inga problem med läggningen – tack o lov – för jag skulle ha telefonkonferens kl 19.00. Då låg alla på sina platser och sov strax efter.

Nu är det efter midnatt igen – som vanligt, men idag hann jag med en del. Till o med att göra ren slasken, har en sådan där fånig vit som var poppis ett tag, men som snabbt försvann ur sortimentet – förstår varför. Ja, jag är ganska nöjd med dagen, men trött …

(Har uppdaterat de tidigare dagarna med både text och bilder).

Visst behövde vi regn för någon vecka sedan, men nu behöver vi inte mer …

Barn och barnbarn skulle till morfar/farfar och hälsa på. Det är en bökig procedur att packa in tre barn i regnkläder, stövlar och ovanpå det – flytvästar. Det är ett under att de alls kan gå. Sedan skall de mer eller mindre klättra ner för vårt berg. Det är som att vada i en flod nedför och det gäller att akta sig för att halka på halt gräs, berghällar och våta slipers.

Jag var mycket glad att jag slapp vara båtförare, maken är ju tillbaka och det var han som åtog sig det hela. Han återkom mycket våt trots en ny fin regncape, som han fått av dottern, men benen sticker ut och där hamnar allt som rinner av …

Jag kommer inte ihåg vad jag gjorde de timmar de var borta, var helt borta själv. Senare på kvällen återkom det en skara vattendränkta små och stora personer. Vi behöver inte mer regn nu. Gräsmattorna är vattensjuka – på en bergstomt i söderläge!! Till och med sniglarna håller sig borta, de är väl rädda att drunkna. Antagligen sitter de och mumsar lite högre upp. Barnbarnet hittade en i Timjan-krukan, när han vattnade de stackars, drunknande växterna. 😉 Det tog en stund att förklara för honom att blommorna inte vill ha mer vatten nu … De påminner om akvarieväxter.

(Har lagt in mer text på den 13 juni och bilder, samt text och bilder från den 11 juni på Skansen. )

Tvivlet är stort, men barnen har trotsat vädret och försökt gunga iförda stora stela plastmunderingar … Resultatet var halvbra, men de hade roligt. Själv har jag jagat mördarsniglar – antalet är stort – men om resultatet är bra vet jag inte ..

Syster kom från Danderyd, både hon och maken hade en stund att göra innan de skakat av alla blöta kläder. Men det var glada miner i alla fall. Vi åt en fisksoppa till lunch som de vuxna uppskattade. Det var blandat för barnen – dvs det växlade hela tiden – beroende på vad någon av dem sade. Det var kollektivt tyckande.

Barnen fick varsin bok i present, även jag fick en present, men det är en hemlis.

Nu skall jag sova – har fått order om det. Alla andra sover. Klockan närmar sig 01.00, och barnbarnen brukar inte ta hänsyn till att mormor/farmor varit vaken till sent. Har hittat kameran …