Satt uppe alldeles för länge med den här sidan igår. Maken ringde i morse från Hälsingland och ville prata, men jag ville sova. Så vi bestämde att han skulle ringa tre kvart senare. Men sedan hände andra saker, så det var bara att stiga upp – och lika bra var det. Jag skulle hämta upp barnbarnet och ta mig ut till ön. Jag packade min ryggsäck och datorväskan. Det är ungefär vad jag orkar bära nuförtiden.

Sonen ringde och meddelande att han kunde plocka upp mig, han skulle ju ändå in till stan. Tack o lov, så jag behövde bara ställa mig på gatan och han svängde in bredvid mig. Det var bara att lyfta in datorväskan och ryggsäcken. Vi körde mot Ingarö och mötte regnet – barnbarnet påpekade att då skulle man sätta på vindrutetorkarna – vilket han gjorde. Tack för det … 😉

Vi skulle handla lite småsaker i Brunn, och när vi parkerade så började regnet att vräka ner. Jag fick leta fram barnbarnets regnkläder i bagageluckan och han fick klä sig i bilen. Vi handlade de få saker som stod på listan. Barnbarnet påpekade att det var fredag och då brukar man få godis. Så som den snälla farmor jag är så fick han välja ut godis till alla tre. (Det blev senare mycket uppskattat och den minste ville ha mer när hans godis var slut, så han tog helt enkelt för sig från de större – vilka protesterade högljutt …)

När vi lastat ur bilen så började regnet. Först lite vänligt lindrig, men när vi skulle lasta i båten tog det i för fullt … Tack o lov hade barnbarnet riktiga kläder, men packningen … Jag hade en extra regnjacka jag kunde lägga över en del av packningen, men det var mycket som behövde hängas upp på tork när vi kom fram. Inte minst jag själv. Man hoppar inte i en vattenfylld båt med ”Foppatofflor” – det blir blött. Regnjacka -ok – jeans inte ok.

Tack o lov så var barnbarnet ”torrskodd” och kunde bara slänga av sig sina regnkläder i hallen. Jag hade några turer upp och ner med packningen. När allt var på plats så skrattade barnen åt mig, håret droppade och jag var blöt från huvudet ner till fötterna. Jag var så blöt att jag knappt kunde få av mig strumpor och jeans. Med håret i en badhanduk och fötterna på en pall sattjag ganska länge innan jag var något så när torr och kunde dra på torra byxor.

Stackars barnflickan skulle åka tillbaka över sjön, och om det regnade när vi åkte så var det inget mot hur det var när hon tog sig över sjön – Skyfall …!

(Har inga bilder – vet inte var kameran är …)

… en fantastisk guide och en ljuvlig försommarkväll  …

Jag försöker att komma ikapp här, men  eftersom klockan var 03.30 i går natt och den nu är 00.45, så nöjer jag mig med att lägga in denna bild.

Har nu uppdaterat text och bilder på dagarna innan …

Det är väldigt intensivt att leva med två små härliga ungar under skolåldern.

De där planerna som jag hade på att kunna sitta en stund för mig själv varje dag för att jobba med SWEA och uppdatera min egen sida … Och varje kväll när jag ramlar i säng efter midnatt, så är jag helt övertygad om att jag skall få en stund för mig själv nästa dag … Nästa kväll är det återigen nästan ett oöverstigligt problem att ens orka borsta tänderna. (Vilket jag aldrig missar, unnar mig verkligen att slippa vakna med den ”smaken” i munnen.) Sminkar mig gör jag inte längre, för jag orkar inte ta bort det på kvällen/natten. Man kan numera kalla mig för Optimisten som bara lovar och lovar …

Idag blev vädret hyggligt redan på förmiddagen och jag lockade barnen med att de skulle gå på upptäcktsfärd med en korg för att samla på spännande saker. De blev borta i några timmar. Jag hann nästan skruva ihop den gungställning som stått har i regnet sedan en vecka. De kom tillbaka lagom till att gungorna skulle monteras. De var sjövilda av glädje och ljudnivån av glada skratt och buffar och allt vad barn håller på med – gjorde att jag skruvade ihop den sista pargungan fel, gång på gång. Så jag fick lov att bli en sträng mormor och tala om för dem att de inte fick vara hos mig medan jag gjorde färdigt. Det höll i några minuter – sedan var de tillbaka. Men då hade jag ”hittat rätt” och en stund senare var allt klart.

Den minste älskar att sitta på pargungan, som inte var klar när bilderna togs. Han ville inte gå in och äta middag. Nu hoppas vi att vädret gör så att de verkligen kan utnyttja detta nöje – för roligt har de …

Strax efter klockan åtta på morgonen så knackade det på min dörr. Jag vaknade till födelsedagssång både på svenska och engelska. Det var dotter, barnflicka och barnbarnen som sjöng och de hade med sig många paket.. Två glada förväntasfulla ungar hjälpte till att öppna dem och jag fick så fina presenter, bl.a. ett uppblåsbart fotbad 😉 Nu slipper jag använda tvättbaljan. Och så fick jag en personlig teckning.

Jag brukar ha bra väder på min födelsedag, prognosen var lite ”skakig” i år. Men det visade sig att vi kunde sitta i hammocken och ha det mysigt. Trots solen så måste vi gå inomhus för att baka tårtbotten och eftersom mormor hade lovat att vi skulle baka kanelbullar i förra veckan – som inte kunde bli av pga av att vetemjölet var slut, så blev det av idag. Barnen hjälpte förståss till och så småningom hade vi både tårtbotten, havrekakor och bullar med kanelfyllning och madelmassefyllning. Goda blev de.

Dottern kom hem från arbetet och i sällskap hade hon sin bror med son. Komplicerat det här med alla släktförhållanden. I vilket fall så blev jag verkligen firad och det blev en mycket god tårta, som alla hjälptes att göra. Härligt med glada kalas. Kusinerna har så roligt ihop – kul att se – även om det kan vara lite högljutt ibland för en gammal mormor/farmor …

(Har nu lagt in fler bilder på den 7 juni)

Det var vackert väder i morse, men vindarna var fortfarande kalla. Dottern skulle ta barnen med till Rosendals trädgårdar, där  skulle hon träffa några svenska vänner, de håller kontakten via Internet, då de bor i olika delar av världen, men varje sommar försöker de ses i Stockholm.

Själv såg jag fram emot några timmar för mig själv då jag skulle försöka läsa ikapp några dagstidningar, mailen, min egen dagbok och SWEA åtaganden, MEN framför allt ta ett fotbad. Nu blev det inte riktigt så. Tvättkorgen var så överfull efter den senaste veckans regn. Så det var bara att ladda den ena maskinen efter den andra. Det blev 5 maskiner totalt. Tvättstrecket var begränsat.

Precis som jag satte ner fötterna i baljan, och skulle sträcka mig efter en dagstidning, så ringde telefonen, det var dottern som undrade när nästa buss skulle avgå, hon hade glömt tidtabellen. Jag, som begått ett misstag då jag gjorde i ordning fotbadet, fick lite problem med att stiga ur baljan. Jag skulle ha blandat i Three Tre Oil, men hade glömt flaskan i stan. Jag hade en flaska med nejlikolja, som är bra för så mycket, så jag skvätte i lite. – Det var verkligen oljigt och luktade pepparkaksbad. Men det vägrade att lösa upp sig i vattnet. Så det flöt orangebruna klumpar omkring i badet. Så för att kunna gå på ett golv, var jag tvungen att torka av fötterna ordentligt …

Jag satte sockor på fötterna och åkte över för att hämta dem. Båten är mer långsam än vanligt – antagligen massor med vatten under durken och en motor som protesterar – tändstift eller filter eller båda dera – det vet jag inte. Inte maken heller …

Solveig och ”Stjärna” – ni som har svarat på mina inlägg. Jag har svarat på era kommentarer, men de kommer tyvärr inte in på dagens inlägg och inte heller på den dag ni skrivit – jag vet inte vad som gäller. Jag svarar alltid, men man får kanske leta sig bakåt … Inget jag råder över, tyvärr.