…… blev den av, båtutflykten med grannarna. Den skulle ha skett redan förra året, men som det är i Sverige – allt skall klaras av på några få månader och vädret skall stämma. Vi har redan fått inställa en gång i år, men idag bestämde vi att – ”Vi kör …” Vädret var helt ok på morgonen, men när vi satte oss i båten så drog det ihop sig över våra huvuden. Då vi tittade ut mot havet så såg det så lovande ut – blå himmel. Så med gott mod gav vi oss av, även om vi fick ha våra jackor på oss.

Efter att vi tankat vid Strömma Kanal, så åkte vi Örsundet ut mot Nämdöfjärden och konstigt nog så hade vi detta grå moln ovanför oss hela tiden. Ungefär som om vi drog det med oss. Enligt SMHI igår så var det en stor sol över vårt område och molnen skulle komma mot kvällen. Men vi lät oss inte bekymras och fortsatte mot vårt mål. Vi lade till och klättrade upp på några klippor och satte oss i lä för nordanvinden och avnjöt en delikat lunch med olika sorters sill och snaps. Sedan blev det kaffe med god kaka och konjakschoklad.

Lagom när vi hade sutti där i två timmar, vi hade så trevligt att vi inte märkte hur tiden gick, så började det dra ihop sig. Himlen mörknade och vi packade ihop och bordade båten. Efter några minuter tog vi fram regnkläder, och det var nog bra att vi hade dem med oss – för det brukar ju vara så att om man är rustad så blir det inget. Och så var det idag, fullt rustade för regn så kom det bara några duggregnsdroppar i två minuter, det blev inte ens blött – sedan var det över och vi kunde njuta av vår färd tillbaka. Stockholms skärgård är verkligen unikt vacker. Man tröttnar aldrig.

När vi klev i land så bröt solen fram och eftermiddagen kunde vi tillbringa på altanen i solen, men värmen, den riktigt varma värmen, är borta. Det är nordliga vindar, så även om vi inte har ont av vindarna, så känner vi att temperaturen har sjunkit.

Tack för en härlig dag kära grannar!!

——-

Och …

Kära lilla barnbarn som idag fyller 3 år. GRATTIS!!

En härlig morgon på altanen, inte lika varmt som tidigare – bara skönt. Det blev GD också. Vi lyssnade till Ring så spelar vi och Melodikrysset – vilket jag faktiskt löste utan hjälp av webben.

Jag satte mig vid datorn och arbetade, eftersom det ju inte är så kul att vara inne då det är ljuvligt väder ute, så öppnade jag fönstret och fick lite mer kontakt med ute. Strax efter så drog det ihop sig igen, åskan började komma närmare, då var det bara att dra ut kontakten igen. Detta upprepades några gånger, vet inte om jag är överdriven, men jag tar inga risker. Har visst en sådan där ”strömgrej” någonstans sedan Afrika-tiden. Men vet inte om den också fungerar mot svenska åsknedslag.

Ett tag blev det lite kyligare, så maken – som envisats med att sitta där ute hela tiden – kom in. Själv kände jag mig lite stressad, allt som skall fixas i datorn. Men jag tog tag i några tidskriftssamlare som står i bokyllan. Jag hittade bland annat ett tidningsurklipp om linjerna i händerna . Och jag tog mig tid att tyda min högerhand – så nu vet jag precis vilken karaktär jag är, eller vad det nu var …

Sol, regn, sol, åska, regn, åska med regn och sol. Så kan jag sammanfatta dagen. Vi anpassade oss och satt under taket, satt utanför taket, satt under taket och njöt av den sköna värme som det trots allt var. Vid något tillfälle satt vi i hammocken också, innan vi tyckte att det kändes lugnare att packa in den under sin plasthuva.

Det hände inte speciellt mycket, vi läste ikapp tidningar. Jag arbetade många timmar framför datorn, vilket blev lite irriterande, för varje gång det drog ihop sig till åska, även om det inte kom över oss, så var jag tvungen att dra ur datorn. Har ju, som jag tidigare berättat, inget batteri som fungerar utan är helt beroende av ström. Så tradigt att starta upp den igen varje gång, den är dessutom extra långsam – tycker jag.

Jag tog några bilder, men det var inte mycket som rörde sig. Försökte fånga en bålgeting på bild – misslyckades, det fick bli blommor och humlor i stället och regnvädret …

I morse fick jag stapla upp igen …  Visserligen älskar jag att vara uppe tidigt, men min kropp protesterar.

Jag skulle iväg och ta en TBE-spruta och maken hade passat på att beställa tid på verkstaden för en pyspunka som vi har på ett framdäck. Det var bara det att han var tvungen att vara där före åtta och jag skulle vara där kl 10.30. Vi måste samåka, för jag hade inga bussbiljetter, hade annars tänkt ta bussen. Nu skulle vi till i stort sett samma ställe, och vi bestämde att vi skulle äta frukost i Gustavsberg sedan vi lämnat bilen. Vid åtta-tiden så var bilen på verkstaden, vi promeneradeoch genom Gustavsberg upplevde den vackra morgonen. De har dessutom en mycket duktig stadsträdgårdsmästare, så fantastiska planteringar och blommande buskar.

Jag känner till ett mysigt café i hamnen och vi styrde kosan dit. Vi var 1½ timme för tidiga innan de öppnade Vi bestämde då att jag skulle försöka komma in lite tidigare och få min spruta, vilket de ställde upp på. (Vi är så nöjda med att vi har bytt Vårdcentral.) Så tio minuter senare var jag klar, men det var fortfarande för tidigt för Caféet. Vi flanerade i det vackra vädret och hittade ett hotell. Vi köpte en frukost av dem och tillbringade de två timmar det skulle ta att fixa bilen, i deras trädgård medan vi åt en god frukost och läste morgontidningarna. Vädret var inget att klaga på – inte frukosten heller …

Vi åkte till stan och kollade posten och sedan blev det några mysiga timmar i skuggan på altanen …

Wow, det var mulet och fint duggregn när vi vaknade. Kändes inte helt fel. Visserligen skulle vi ut med grannarna i deras båt på båtfärd med picknick. Regnet skulle nog inte hålla i sig hela dagen, och det var så varmt och skönt. Men, grannen ringde och ställde in, så maken och jag tillbringade förmiddagen på altanen i den underbara värmen.

Sedan var det dags att städa ur bastun, maken skötte den detaljen och jag bar upp alla våra prylar och kläder. Solen kom tillbaka och det blev fler tvätt maskliner. Men vi hann med att sitta i skuggan och läsa ikapp lite tidningar.