Idag skulle det komma en farbror 80+, som skulle hjälpa oss med träden. Han skulle komma vid halv tio-tiden, men ringde redan kvart i nio och talade om att han var på plats.

Maken åkte över och hämtade honom, och där kom en spenslig, senig man som i kroppen inte såg en dag äldre ut än 35. Ansiktet hade han inte kunnat hålla i samma exercise, så där syntes det att det var en äldre man.

Han tackade nej till kaffe, ville bara ha ett glas vatten och sedan satt han igång. Jag gick in och fortsatte med mitt en stund innan jag gick ut för att titta. Då var det redan kalhygge ovanför vår stuga.

Det skulle också tas träd uppe på ”platån”, och jag var närvarande då han började, men jag kände att jag inte ville stå där och se på. Jag tyckte att det var mycket vingligt, och mycket snubblande – då hjälper varken hjälm eller hörlurar. Jag gick ner igen. Sedan åkte jag till stan.

Vi får se hur det blir, redan då jag tittade så var utsikten formidabel, men kanske några träd borde ha stått kvar för karaktärens skull – och nordanvinden – vi får se. Jag slipper i alla fall att hjälpa till med att ta reda på allt ris …

Nu har jag haft en härlig avkopplande helg, jag har läst ut ytterligare en bok. Det känns så bra – har inte haft tid att läsa böcker på så lång tid. Fast egentligen har jag kanske haft den tiden, kanske jag prioriterade fel.

Vädret har varit facinerande i helgen, igår blåste det hårt och närmare kuling eller storm i vindarna, men de var varma. Borde ha kommit ihåg att tvätta, men det det gjorde jag inte.

Jag har försökt nå de sista körsbären – för detta år – i trädet. Trodde inte det skulle bli några då det var så kallt och vi såg så lite bin och humlor, men det blev ovanligt många och stora i år. Känns så sorgligt, de är så goda. Nu dröjer det ett år igen …

Det har varit ont om fjärilar i sommar, ja, faktiskt inga – men nu finns de, även om vinden sveper iväg dem innan vi hinner se vilken sort det är. Men vi har konstaterat att vi har haft Amiral och Påfågelsöga här.

För att hålla kvar lite av sommaren har jag – äntligen – börjat lyssna på repriserna av Sommar pratarna. Har inte haft tid att lyssna medan de pågick. Ikväll lyssnade jag på Helena von Zweigbergk – blev mycket tagen av både tal och musikval. ”Kunde inte ha gjort det bättre själv” – dvs vad underbart det är att lyssna till någon som kan uttrycka sig, snudda lite vid en själv och spela musik som jag blev ett med.

Ikväll satte jag igång förberedelserna att göra en stor lasagne av köttfärs som jag köpte på mig i lördags när vi åkte hit. Det var meningen att den skulle delas upp på flera måltider. Nu blev det inte så, dvs lasagne, det fanns varken krossade tomater eller ost hemma. Så jag fick kasta om planerna och steka hamburgare i stället. Många hamburgare blev det …

Det var också  meningen att maken enkelt skulle kunna värma upp i morgon och bjuda den man som skall komma och hjälpa oss med träd som skall fällas på den övre delen av tomten. Träden skall tas ner för att det hus som står där uppe på tomten skall bytas ut mot ett nytt. Går tyvärr inte att rädda det som står där. Någon/några parasiter har slagit sin klor i huset, så det är bara att elda.

Själv skall jag åka in till stan och förbereda mig inför att de skall karva i min fot på torsdag.

Igår bar det av till ön igen. Maken var lite otålig – antagligen vill han ha någon som lagar maten. Är enklare så …

Men först kom han in till stan och sov en natt där. Jag har fullt upp, vare sig jag är i stugan eller i stan, men maken har inte så mycket. Dvs, det finns massor att göra, men det är han inte så intresserad av, eller snarare, han ser helt enkelt inte att det borde göras. Vi har våra diskussioner, de slutar alltid i intet.

Det har blåst som bara den idag, men det har varit varma vindar. Jag har bestämt att jag skall ha en sista helg då jag bara skall sitta och läsa med fötterna på en  pall – vilket jag gjort idag. Men stundtals var det nästan som om jag skulle blåsa iväg. Det var ganska starka vindbyar, vad vi märkte det mest på var att vår gamla en släppte ifrån sig massor med barr. Inte särskilt trevligt att få på sig, eller innanför kragen.

Det har inte hänt så mycket, men igår var vi och lade delbetalning på den friggebod som skall ersätta gästhuset uppe på berget. Sedan tittade vi på de träd, som sonen markerat. På tisdag kommer det en farbror som skall fälla dem. Vi lade till några som vi anser skall bort.

Grannen kom och talade om att han blivit morfar!
Så grattis Morfar Bo och välkommen till världen lilla Stella!
Ett grattis även till mor och far!

Det här med sommardeckare är väl helt underbart, tycker jag …

Kanske är jag lite pervers som ser fram emot varje mordfall. Jag spelar in för att kunna titta på de olika serier som går samtidigt. Vilket innebär att jag kommer att fortsätta att frossa i mord det närmaste halvåret, för i sommar har det verkligen varit den ena deckaren bättre än den andra. Alltför ofta går de samtidigt, så jag har inte kunnat spela in alla, och det har inte varit enkelt att välja.

Just nu sitter jag här under en reklampaus (deckare förståss …) och skriver, men skall alldeles strax gå tillbaka och titta …

Berättade jag om att jag skulle piffa till mig och färga in lite i mitt hår? Jag köpte en färg för några månader sedan, som var exakt som min egen färg. Då färgade jag in i slingor, och jag var mycket nöjd – nu var det dags igen då den rödaktiga färg som en frisör i CT gav mig i våras började titta fram. Inte alls min stil och jag hatade den från första dagen.

Jag gjorde alla förberedelser i reklampausen innan en deckare – norska Hunter – skulle börja. Gummihanskar på, gammal handuk om axlarna och så lade jag i slingor med hjälp av en pip i kamformat. Satte mig i köket, för säkerhets skull, och tittade på deckaren, försökte hålla koll på håret och deckaren samtidigt, deckaren blev mer och mer obegriplig – men det tycker jag i och för sig att den har varit hela tiden.

Kikade då och då på hur mörkt håret såg ut. Tyckte inte att jag såg någon skillnad, men eftersom jag har dåligt mörkerseende så tänkte jag att det nog var så att jag inte kunde se. Efter 3o minuter så bestämde jag att det fick räcka. Ville ju inte bli svarthårig.

Jag tvättade ur färgen i en reklampaus. Då blev jag riktigt misstänksam, det var inte något mörkt som rann iväg med vattnet. Mycket riktigt, inte en gnutta färg blev det – men som tur är så har jag inte så många grå strån, men snopet var det …

Även den här kvällen har jag avslutat med en deckare, även om det inte gick bra på slutet – det gör ju sällan det med deckare …

För att försöka bota min rygg så lade jag mig i går kväll/natt på min nyligen inhandlade spikmatta – i sängen – för där var ingen tid till att ”koppla av” på golvet. Jag har inte kommit så långt att jag tänker: Ahh vad skönt … Men jag lägger mig, om jag uttrycker mig så, utan att ”spänna” mig, Det gör som mest ont där det redan gör ont, men på ett ganska påtagligt sätt som nästan känns ”behagligt” – något överdrivet …

Jag kunde  inte koppla av och redan efter en minut tyckte jag det var för länge – jag stod ut i tre minuter. Förra gången somnade jag. Mattan åkte bort, dvs man drar inte undan en spikmatta, man försöker, så försiktigt man kan, rulla av den. Nu går det ganska bra i vanliga fall, men inte med en rygg som har en eller ett par knivblad instuckna på diverse ställen. Det hela avlöpte bra och jag somnade.

Vaknade i morse, jättetrött (som vanligt), låg och drog mig men idag måste jag stiga upp tidigt. Maken ringde efter en halvtimme för att väcka mig, jag skulle delta i SWEA:s 30-års jubileum, ett heldagsprogram, och jag visste inte ens om jag skulle ta mig ur sängen. Medan jag pratade med maken, i liggande läge, så kände jag efter hur mycket som kunde röras och det verkade ganska ok. Och jag tog mig faktiskt upp utan större besvär.

Vi kom iväg, ryggen och jag, och deltog i ett mycket trevligt program. Först träffades vi på Skansen och där hördes det lång väg att det var Sweor på plats. Efter lunch med underhållning, stipendieutdelning och guidning på Skansen så bar det av till Nationalmuseum med guidad visning och mingel. Delar av den beridna högvakten gjorde sitt bästa för att överrösta oss. Det blev 50/50. Nu skall sägas till högvaktens försvar att de lät mycket bättre, de spelade väldigt bra.

I minglet så träffade jag på en annan sydafrikansk Swea och hon stod och talade med en man som jag kände igen. Så jag tänkte nu skall jag inte vara blyg utan fråga vem han är. Vilket jag gjorde.

Jag sa: ”Jag känner så väl igen dig, men jag kommer inte ihåg ditt namn”
Han svarade: ”Per Unkel heter jag …”

(Tyvärr kan jag fortfarande inte lägga upp några bilder …)

Efter lite möda så kom jag ur sängen i morse. Jag har också kunnat resa mig av egen kraft, men det blir inga yviga rörelser. Satt lite vid datorn och donade för att komma ikapp lite. Men det tar tid och är omständigt när jag inte har min egen dator, som är hos farbror doktorn. Vi får se hur många dagar han behöver och om han kan åtgärda problemen.

Maken tyckte att det var tråkigt att vara här i stan, och hustrun är inte så rolig hon heller, så han bestämde sig för att åka tillbaka till ön. Han tog bussen, vi har ju fått en 7-dagars plats – då rör man inte bilen …

För min del så blev det deckare på TV:n och sedan blev jag sittande framför ett program om en alldeles otrolig 90-åring, Mimmi. Vet inte om ni sett programmet med henne. Jag såg reprisen – borde ha bandat, vilket ung ”tant”. Nu har jag en ny idol, visserligen kommer jag nog inte att: komma ner i hennes vikt, 40 kg, att röka som hon gjorde, eller att dansa balett,  men ändå …