Solen sken till och från. Vi var bjudna på middag till sena eftermiddagen, det är så nuförtiden, vi orkar inte vara uppe så länge. Eftersom present skulle köpas till barnbarnets födelsedag så bestämde vi att åka tidigare och hoppa av vid ett köpcentrum på vägen. Vilket vi gjorde.

Jag hankade mig fram med hjälp av kryckan och ett par  skor som inte var så bra, men det är inga just nu. Efter ett rännande fram och tillbaka i detta stora centrum – med besök i alla kända butiker, blev säkert någon km totalt – så var jag så slut att jag sjönk ner i en skön fåtölj på en servering med ett glas vatten, maken skulle köpa var sin kopp kaffe. Vanligt kaffe. Efter en minut kom han tillbaka och var tämligen upprörd över priset och sade att: ”Här vägrar jag att köpa kaffe”. Jag hade vilat foten i en minut och hunnit svälja en Alvedon, men vad gör man inte för en upprörd make – som jämför priserna med SA. Det gör jag också, men just då tyckte jag nog att det var värt det …

Jag linkade tillbaka genom hela köpcentrumet – utan present – av alla de butiker jag besökte så fanns inte det jag skulle ha. Hur märkvärdigt kunde det vara att hitta ett nattlinne till en blivande sex-åring – jo, totalt omöjligt!!

Vi kom till busshållplatsen samtidigt som bussen och fortsatte mot våra vänner. Där blev vi mottagna med en kram och ett glas vitt kallt vin – så ljuvligt, jag fick dessutom en pall till min fot. Värden bistod också med en kudde och den kände sig som en prinsessa. Själv var jag mycket tacksam och vinet var gott.

Vi beundrade värdfolkets ombyggnad – de har haft arbetsplats hela sommaren och nu var det äntligen färdigt. Och vi kan bara gratulera det blev mycket bra. Jag lämnade över kameran till maken …

Kära värdpar – Tack så mycket för en trevlig kväll och en mycket delikat middag!!

Jag har så svårt att få tid med detta – igen – har så mycket annat som pockar på uppmärksamhet.

I fredags var vi på begravning, det var vår granne som gått bort. Det är alltid så sorgset med begravningar, men familjen hade ordnat ett mycket fint program. Det var många människor som slutit upp, vår granne hade uppnåt enb mycket aktiningsvärd ålder och det var hans vänner som kom till begravningen. Så det var underbart att se dessa äldre gentlemen och damer, vi var bland de yngre (om man inte räknar familjen) men jag är inte så säker på att vi de piggaste.

Utanför kyrkan blåste det starka vindar med snabba moln som gjorde att solen sken in i kyrkan som den ville – hösten gjorde sig påmind. Utanför kyrkan växte det champinjoner – jag fick tvinga mig till att inte plocka dem …

Idag är det en speciell dag …

Det är min mammas födelsedag, hon skulle ha blivit 83. Jag pratar fortfarande med henne och ikväll har det blivit ett trevligt litet samtal framför hennes foto med ett glas vin.

Vi har haft så många mysiga stunder tillsammans, jag trivdes verkligen i hennes sällskap.Denna vecka brukade jag åka upp till Hälsingland för att fira hennes födelsedag och för att stänga hennes stuga inför vintern. Vi satt i stugan och eldade i vedspisen, åt god mat och drack gott vin medan vi pratade och pratade. Hon kunde verkligen berätta min mamma. Jag pratade alltid om att jag skulle ta med en bandspelare och banda allt – men det blev inte av. Även om jag inte kommer ihåg allt så kan ingen ta ifrån mig minnet av dessa mysiga stunder.

Det blev alltid en tur ut i skogen för att plocka lingon. De sista åren så hade vi ett särskilt ställe, där hon med stor möda tog sig över ett dike och där plockade vi varsin hink, vilade på varsin stubbe och drack vårt medhavda kaffe och åt mackor. Så mysigt … Efteråt satt vi i trädgårdsmöbeln och rensade lingonen medan vi drack lite vin och trivdes. Jag minns bara vackert väder …

Det är också vår förlovningsdag. Vi förlovade oss i Istanbul och hittade en telefonautomat, som vi matade med mynt och ringde till mamma – som satt i skogen i Hälsingland – för att gratulera på födelsedagen och berätta om förlovningen. Då var det ett mirakel att stå där och höra hur samtalet kopplades fram station för station med ett metalliskt ljud. Detta var långt före mobiltelefonernas tid – så oändligt mycket mer märkligt och fantastiskt när mamma svarade i andra änden.

Maken har verkligen gjort mig glad idag. Han åkte till stan och köpte krabba (jättegod), bubbel (jättegott) och den mest fantastiska bukett – i sydafrikastil. Vi skålade i våra gamla vackra champagne”skålar” i slipad kristall. Vi njöt av den goda krabban. Bordet var dukat med den vackra buketten och levande ljus – det är ju mörkt nu på kvällarna och så mysigt – så snabbt det har förändrats. Riktigt romantiskt, jag försökte tindra ögonen – så gott det nu gick bakom läsglasögonen. Vet inte hur mycket maken uppfattade bakom sina …

Det är också den dagen då jag tagit bort stygnen efter operationen, visserligen skuttar jag inte omkring. Men, det ligger nu bakom mig. Nu hoppas jag på skapligt väder ett tag till så att jag kan fortsätta gå i mina öppna skor – åtminstone några dagar till.

Nu skall jag språka lite med mamma en stund innan jag kryper i säng …

Vi lämnade ön idag efter en intensiv helg och en slapparmåndag. Det verkade som om det skulle bli höst och jag satt mig vid datorn och jobbade ikapp en hel del. Men i morse var det sommar igen.

Vi njöt av den ett par timmar sedan blev det några timmar arbete innan vi packade ihop för att åka till stan. När vi åkte var det riktigt skön sommar med varma vindar. Så det fick bli en stund på balkongen innan solen sjönk – då var det inte högsommar längre och det var inte helt fel att bänka sig inomhus.

Jag hittade en fästing på mig igår, har faktiskt inte varit många i år, så i dag skulle jag titta om det verkade infekterat där den suttit. Då satt den där igen … Jag var tvungen att ta fram förstoringsglaset för att kontrollera – jo, där satt en fästing … Det visade sig att den satt en cm från den från gårdagen. Undrar hur många fler som kryper omkring – eller sitter – där jag inte kan se dem …

Är man gammal när man ser fram emot säsongstarten av ”Fråga doktorn” och ”Godkväll” – båda kl 18.15. Igår var det ”Fråga doktorn” – som vi naturligtvis tittade på och det var några av åkommorna som vi är helt säkra på att vi lider av. Idag var det ”Godkväll” – då blev jag besviken för att de skall lära jämnåriga med mig att dansa chachacha – eller vad det nu var för något. Hur kul är det att titta på?

Jag var helt nöjd med att de i förra säsongen uppfostrade hundar på ett mirakulöst sätt och gjorde om gamla och unga tanter till tonåringar. Ibland slank det med en och annan gubbe också som förvandlades till yngling. Visserligen är det första dagen, men man skall ju ändra på allt nu för tiden – hur skall det bli i fortsättningen…