När jag landade i Dublin och stod och väntade på min väska så kom det en väska farande på bandet med en gul rem med SWEA i blå bokstäver. Då förstod jag att det fanns fler Sweor som rest med mitt plan. Precis bredvid mig så plockade en dam av väskan från bandet. Jag gav mig tillkänna och vi bestämde att vi skulle dela taxi, vi blev tre som delade bilen och chauffören fick trycka till ordentligt för att kunna stänga bagageluckan.

Vi var ca 80 st som kom resande från olika länder. Det räckte med att komma in i lobbyn på hotellet för att veta åt vilket håll man skulle gå för att hitta oss.

Hotellet var väldigt fint med bra service och den mest fantastiska frukostbuffé – så svårt att välja. Några av oss gick ut på stan för att shoppa. Prisläget var ganska högt så det blev ingen shopping för min del. Jag följde med de andra på deras jakt efter souvenirer. Någon samlade på pennor som det var flytande motiv i, någon på kylskåpsmagneter, någon på kepsar osv.

Maten var dyr, men förvånansvärt bra, visste inte att Irland kunde laga mat. Vinet per glas var också dyrt, men vet inte hur det är med öl eller Guinnes, som alla dricker där men inte jag. Vi blev bjudna på trerätters både till lunch och middag, kaffepausen på eftermiddagen var som en större lunch – så nu blir det till att leta fram en dietkost för den närmaste tiden.

Våra möten var mycket givande och jag tror att alla var nöjda. De som inte deltog var nöjda på sitt sätt med olika utflykter. Dublin är en mycket annorlunda stad och mycket charmig. Det finns inga fyrkantiga kvarter och det blir en överraskning var man hamnar, ibland även med karta i handen. Dublinborna var mycket vänliga och hjälpte oss tillrätta. På gatorna var det mycket folk, kampanjen pågick ju inför valet, som ju resulterade i ett Ja.

För mig var det i alla fall några lyckade dagar med härliga möten med andra Sweor, liksom givande formella möten, irländsk underhållning, massor med god mat och många glada skratt. Sista kvällen efter festmiddagen var vi några som blev sittande i lobbyn till kl 3 på natten. Vi beställde in var sin Irish Coffe (de var så goda där, men fattas bara …). Personalen tröttnade på oss och gick och lade sig, men först tände de upp i lokalen. Kanske för att vi inte skulle somna. Det fanns inte en chans, som vi levde om och skrattade. Vi fick nästan träningsvärk i skrattmusklerna och magen.