… vattenfall som målningen igår föreställde. Det kan ju passa bra med allt regn som fallit sista veckan här i Kapprovinsen. Det har inte varit så stora mängder nederbörd under november månad på 53 år, som det har varit de första 11 dagarna i november i år …

Idag har vi haft möte hos mig. Några glada damer kom från olika håll. Det var mycket som skulle planeras och jag tycker att vi var väldigt duktiga och kom ganska långt.

Jag var lite okoncentrerad då jag fixade lunchen och glömde en del och när damerna gått hem så hittade jag den papaya som vi skulle ha haft som avslutning.

Inspirerad av mötet, så satte jag mig och gick i genom en massa gamla CD-plattor som jag har fått, och som innehåller information från starten av vår förening för 10 år sedan. Vilka otroligt duktiga damer som drog igång denna förening. Jag har tittat på massor av bilder och utdrag från den tidning som de gav ut från första början.

Efter någon timme med nostalgi från CD:n så påbörjade jag utkastet till mitt tal, och kom då på en hel del som vi måste tänka på. Jag försökte mig också på ett utkast till en sångtext, vi får se vad det blir av det …

Efterom mailen har varit ovanligt tyst idag – trodde ett tag att det var fel på sidan – så bestämde jag mig för att ta lite egen tid. Det blev två rullar med Poirot och ett glas vin – är det så livet också kan vara, kommer knappt ihåg …

Medan vi satt och tittade så blev det ett mycket konstigt ljud, och efter en stund förstod vi att det var ett skyfall som lät. Vi har nu haft regn till och från i en vecka. Kan det bero på att vi köpte en ny matta till balkongen – i bomull …

Jo, jag har också fått ett mail från dotterdottern – hjärtat smälter ner snart …

Det dåliga vädret fortsätter – alla klagar, men inte jag. Det känns lite bättre att vara fjättrad här vid datorn om det är väder utanför som jag inte vill vara ute i. Jag har också börjat fundera på om det verkligen är värt all tid som jag lägger ner – inte så många som verkar bry sig. Men det är en fråga som får mogna innan jag tar ställning.

Men det verkar som om någon ser till att man skall ha ljusglimtar då det behövs som mest … Idag kom maken in – han strålade som en sol i ansiktet – och lämnade över ett jättestort kuvert. När vi öppnade kuvertet så innehöll det en tavla med röd ram och en massa teckningar från barnbarnet i USA.

Då klappar ett mormorshjärta många extra slag och det behövs en näsduk för att torka lite i ögonvrån. Och inte blir hjärtslagen lugnare av att mormor inser att hon har den mest konstbegåvade dotterdottern i hela världen …

Jag har nu återigen ägnat en hel dag åt SWEA, igen – ha ha …

Framför allt är det helt sjukt vilken tid det tar att uppdatera SA:s hemsida, vilket jag ägnat kvällen åt. Det började bra med att jag uppdaterade vissa sidor, men sedan  – det går bara inte. Jag har ägnat en timme åt att försöka ändra storlek på en rubrik … Jag vet inte vad som är mest korkat – att jag försöker och försöker – eller programmet som inte svarar …

Det konstiga är att jag kunde göra precis det jag ville timmen innan, men …

Det har varit kyligt idag, mig har det passat bra – då jag har suttit här med en massa konstiga och bekymmersamma mail som skulle besvaras. Maken däremot vill ju göra något trevligare. Jag måste erkänna att jag lyfte på ögonbrynen då han tog på sig långärmad skjorta och långbyxor. Det måste betyda att det verkligen är kyligt …

Middagen idag bestod av den gravade lax jag köpte igår hos grossisten för norsk lax här i SA. Om man skall ge ett betyg så är det att konsistensen var mycket bra, men inte smakade den som svensk gravad lax. För lite salt/socker och dill. Maken debuterade med att göra en ”gravlaxsås” – vilken han lyckades mycket bra med, så nu har vi ytterligare en rätt som vi kan sätta på hans meny. Tilläggas kan att, om jag inte nämnt det förut, att han är en expert på att grava lax – så i fortsättningen köper vi färsk lax och han får stå för gravningen – och såsen …

Måste bara avsluta med att jag faktiskt också får en del glada och trevliga mail från Sweor varje dag …

Jag var lite trött när jag vaknade imorse, visste inte riktigt vart jag befann mig, men konstaterade rätt snart – duktig flicka – att jag var här i CT. Maken hade redan stigit upp och jag stapplade också upp, men någon spänst i stegen fanns inte. Det blev en mugg te och sedan gjorde jag min plikt och kollade mailen. Där var några som ville ha kontakt, men …

Efter en stund ringde telefonen och i andra änden var det en pigg Swea (det visade sig senare att hon var inte heller så pigg …). Vi skulle träffas för att åka till den ”norske importören” av norsk lax. Det bestämdes att jag skulle ta bussen en bit på väg och så skulle vi, tre Sweor, ses på morgonkaffe innan vi fortsatte vidare.

Jag tog bussen, steg av en hållplats för tidigt, men det var så ljuvligt väder, så det gjorde inget. Några timmar tidigare hade det regnat enligt maken som var vaken. Nu sken solen och temperaturen var precis rätt. Vi drack vårt morgonkaffe utomhus och sedan bar det av mot den norske agenturen som ser till att vi har Norweigan Salmon här i CT.

”Direktören” själv var tyvärr upptagen hela dagen av The big Boss fra Norge och fick inte störas enligt personalen. Vi gjorde våra personliga inköp – så nu har jag en färsk laxsida (varav vi åt två bitar till middag i dag), 500g gravad lax, en burk med färska, kokta räkor och en burk med röd kaviar till ett hyfsat pris i jämförelse med där du kan köpa detta över disk.

När vi skulle betala så fick vi träffa The Big Boss i alla fall. Han skulle på lunch, så vi utbytte en del åsikter till framtida samarbete och han gav mig sitt kort. Vi får se vad som kommer ut av detta. Den ena av Sweorna hade påpekat att det var så svårt att förstå vad han sade, men jag har ju levt ihop med norrmän i fyra år, så det var inga som helst problem att förstå honom …

Vi skar två bitar av laxen till middag och den var faktiskt mycket god …

Idag har det regnat hela dagen. Det var faktiskt mysigt att sitta inne med tända värmeljus och läsa en bok med en pläd över axlarna.

Vi hade bestställt biljetter till Art Scape, en av teatrarna här i CT. Den firar 10 år och de skulle ha en engångsshow ikväll. Vi bestämde oss för att äta ute på väg till teatern. Det regnade när vi gick, men vi valde en restaurang i kvarteret bredvid och det är tak nästan hela vägen dit. Vi åt en jättegod middag, med rikt tilltagna portioner, och rullade ut i taxin som körde oss till teatern.

Där drog den mest fantastiska show igång. Helt otrolig – det är svårt att med ord beskriva det som pågick på scenen. Det var musik, balett, trapetskonsnärerer och damer som hängde i draperier. Dessa damer snurrande in sig på ett sinnrikt sätt och släppte taget och rasade rakt ner till de bara hängde i fötterna strax ovanför golvet. Mycket av allt detta skedde samtidigt och musiken var en blandning av afrikanskt, Svansjön, Fantomen på operan och afrikansk igen. Själv är jag inte förtjust i trapetsnummer, men detta var helt annorlunda, har aldrig sett något liknande.

Sydafrikansk publik är helt underbar, de verkligen deltar i föreställningen med tillrop och applåder. När en manlig solist hade sjungit färdigt sitt nummer ur Fantomen på Operan och sista tonen klingat ut så skriker en dam i publiken bara rakt ut. ”Wow …” innan applåderna drar igång. När det var typisk ”afrikansk” dans så deltar en del av de svarta damerna i publiken med de typiska ”tjutande” ljud som de brukar använda då de deltar. Ja, en härlig stämning är det att gå på föreställningar här i SA.

I finalnumret så var det körer, dansare, sångare och en tjej i hänggunga/rep som hängde ovanför huvudet på alla och gjorde helt halsbrytande ”piruetter” där hon ”släppte” taget och kastade sig ut mot pubiken och det var bara fötterna som höll henne kvar … Ja, det går inte att beskriva. Allt detta till medryckande afrikansk musik. Vi var helt omtumlade då vi tumlade ut på gatan tillsammans med de andra i publiken. Och denna helt fantastiska och underbara show visar de bara en gång, vilken upplevelse och vilken tur att vi såg annonsen …

Lördag, men inget Ring så spelar vi” för min del. Jag skulle bli hämtad kl 10 för en färd till en utställning om quiltarbeten. Har varit med på samma för ett halvår sedan, och det är helt otroligt hur en del kvinnor – för det verkar bara vara kvinnor – kan åstadkomma fantastiska konstverk med hjälp av små lappar, nål och tråd.

Min kompis/chaufför kom kl 10 och vi styrde kosan mot stället ifråga. Det var gråmulet och starka vindar och massor med trafik trots den tidiga timmen en lördag. Vi kom på plats och steg i genom dörrarna – där var det ett sorl, skratt och rörigt – som det alltid blir när mång kvinnor samlas. Vi registrerade oss och styrde kosan mot kaffemontern. Alla skulle ha egna muggar med sig, var det sagt, och jag hade redan igårkväll ställt fram min – där stod den fortfarande … Min väninna hade gjort sammaledes, dvs glömt sin mugg. Men arrangörerna var beredda och vi fick låna varsin mugg och kunde få kaffe.

Jag gick runt och tittade på allt material som såldes, det var tillklippta bitar i olika mönter och färgställningar. Jag det fanns allt som man inte ens trodde kunde finnas. Bit per bit eller hopplockat i små buntar där färg och mönster stämde överens. Själv köpte jag en rulle med bitar av batikfärgat tyg, som jag skall ha till mitt (sedan två år planerade) överkast. Nu slipper jag fundera på infärgningen.

Jag kickade runt på alla färdiga arbeten som hängde runt väggarna och sedan var det dags för den personliga uppvisningen. Ja, först skulle en gubbe! stå och hålla ett tal och låtsas som om han visste vad det hela handlade om. Detta tyckte han att han kunde göra pga av att gav ut en tidning som handlar om quilt. När han äntligen var färdig så fick vi se olika arbeten. Kvinnorna som gjort dem gick upp på scenen och höll upp den ena otroliga skapelsen efter den andra. Jag satt för långt bak, så jag kunde inte fotografera, men sååå duktiga små kvinnor det sitter överallt och skapar de mest otroliga saker. Gäller över hela världen …

Jag var helt överväldigad då jag kom hem och så tittade jag på mitt arbetsbord, översållat av SWEA dokument …