Idag är/var det fredag. Vädret utanför fönstret inbjöd till att sitta och arbeta framför datorn. Men på fredagarna har vi vår lilla ”spontana” fredagslunch i SeaPoint. Eftersom jag pratar om den för andra Sweor, så vet jag aldrig om där kommer någon eller inte, så jag har för vana att gå dit. Det är en charmig liten restaurang, med två mysiga ”gubbar” som driver den och jag har nu börjat känna att helgen börjar med en lunch hos dem.

Jag vet ju aldrig om det dyker upp någon Swea – så jag har maken som backup. Förra veckan ringde jag ju efter honom, och han anlände några minuter efter en Swea, som var försenad. Det gjorde inget – vi hade så trevligt. Idag så var jag redan innan övertygad om att jag skulle bli ensam, så jag tog med maken från början.

En annan ”Swea”gubbe ringde till maken medan vi satt där, och maken sa, Kom hit och ät lunch med oss. Då de lagt på luren så anlände en Swea och några minuter senare kom ”Swea”gubben. Så nu var vi ett litet sällskap på fyra. Att vi var två av varje kön gjorde inget – vad kan man begära då det är dålig anslutning av det ”rätta” könet … Vi hade i vilket fall en mycket trevlig lunch.

Efteråt fortsatte maken och jag till ett B&B som lovat att sponsra oss Sweor. Vi fick se deras två olika gästhus, varav ett hade disponerats av Prinsessan Madelene för en tid sedan. Vi hade en intressant diskussion över en kopp kaffe och kom fram till en överenskommelse som jag tror kommer att gynna båda parter.

Maken och jag tog en promenad tillbaka hem – jag har ju inte promenerat i Sea Point på så långt tid pga av min fot. Det var riktigt roligt att få uppleva atmosfären igen – även om jag linkade rejält innan vi var hemma. Vi lagade en god middag – det är ju fredag – åt vår middag och tittade på en rulle. Det var riktigt mysigt att tända ljus och sitta inne och uppleva lite ”höst”. Temperaturen svänger kraftigt här ibland …

Efter den sedna natten så blev det en tidig morgon. Jag var inte alls kompis med klockan, men det var jag som fick ge mig. Det regnade utanför fönstret – faktiskt positivt (granne på ön …). Gick mycket lättare att vakna i den svala, fuktbemängda luften. Lite längre byxor och en kofta och sedan bar det av i den lilla käcka bilen vi hyrt.

Det första efter avfärden var att stänga av AC:n, hitta vindrutetorkarna och en stund senare försöka hitta värmefläkten för att till slut konstatera att man måste få luft på framrutan också, annars immmar den igen. Vilket var precis vad som hände. Sitter man just då på trefilig väg tillsammans med ”Capetonians” – som anser sig ”äga vägen”, så släpper man inte gärna sikten i samtliga tre backspeglar och fronrutan för att kolla in ett reglage hur man skall ställa in luftströmmen i bilen. Att öppna sidorutorna är mycket enklare, vilket gör att man upplever regnet fysiskt – men sikten ordnar sig på framrutan.

Lyckade köra av en avfart för tidigt … Men smart som jag är så hittade jag tillbaka i trafiken – tänk Essingeleden i rusningstrafik, men i 90 km i timmen, och så några smarthuvuden som lyckas ta sig fram genom att kryssa på insidan och vilken sida som är tillgänglig … Jag gjorde en bedrift och efter endast 15 minuter var jag på rätt spår igen och kunde plocka upp min kompis. Även om jag lyckades köra förbi hennes hur också, precis som jag själv upptäckte det så ringde hon och påpekade samma sak – hon stod nämligen i dörröppningen och såg mig passera.

Vi kom i allafall fram välbehållna, efter en timmes körning, till vårt möte som var mycket inspirerande och spirituellt. Några Sweor tillsammans kan verkligen ha roligt, och mötet drog ut på tiden.

När jag var tillbaka i bostaden så kände jag mig som en trasa och talade om för maken att han fick fixa middag. Det gjorde han galant – vi gick ner till kvarterskrogen – den nya lilla italienska. De gjorde oss inte besvikna …

Idag skulle vi träffa en tandläkare, maken och jag. Tiden beställdes för en vecka sedan, liksom hyrbilen för att kunna ta oss dit. Vi skulle göra tre flugor på smällen samtidigt. Första dagen lunch med damerna, andra dagen tandläkarbesök och diverse inköp och tredje dagen styrelsemöte i Paarl.

När vi satt och laddade upp inför tandläkarbesöket så ringde tandläkaren och gav återbud … Visste inte om jag skulle känna mig lättad eller snopen. Vet inte hur maken kände det, men vi bestämde att åka till Canal Walk och shoppa runt lite. Dvs vi skulle köpa spegel till badrummet + hyllor och handdukshängare. Konstgjord växt för att dela av rummet och lite smått och gott … Vi fick tag i en del – men inte allt. Men framför allt – vi hade en trevlig och avslappad dag i detta gigantiska köpcentrum. Vi bestämde oss för att bara flanera och kika runt, vilket vi gjorde och en del av de inköp som blev av var vi mycket nöjda med.

Vi lyckades få plats med en ”Fikus” på stam – nästan 2 m hög och en gigantisk glasvas som den skall stå i. Men än så länge står den bredvid, vi måste hämta sten och sand på stranden för att fylla vasen och gömma krukan – och inte minst för att hindra den från att blåsa omkull då vi får korsdrag. Det är svårt att föreställa sig det korsdrag som ibland uppstår då vi öppnar ytterdörren och vindarna är de ”rätta” …

Väl hemma efter detta äventyr så orkade vi ingenting – jo, glömde, vi köpte ne ny dammsugare också – den gamla lät som den var på ut i rymden. Vi lade på en rulle och tittade på ett svenskt komikerprogram – det var vad vi klarade av.

Efteråt satt jag till ca 01.30 och rensade gamla mail – fick en chock då jag konstaterade att jag hade ca 1700 utgående mail sedan mars 2008 – är nu nere i drygt 900 …

Varmt och gott! Jag hade inte den minsta lust att tillbringa ens några minuter framför datorn, med nerdragna jaulusier. Så jag tillbringade en stund på balkongen, innan det var dags för hyrbilen att levereras och för oss att dra iväg till Paarl.

Där bor vår vice/sekr. Hon och hennes man driver en vingård och B&B och idag skulle vi ha Kick Off där. Det blev en ganska avslagen Kick Off inte så många av oss som var upplagda för en Kick i 38 graders värme …

Vi letade skugga och rörde oss så lite vi kunde …

Värden,  berättade lite historiska fakta om gården som varit ett judiskt tempel i forna tider och om hur man gör Koshervin, som gården är känd för. Vi fick också smaka på olika årgångar. En annorlunda vinprovning och intressant upplevelse.

En kall, god lunch serverades i skuggan under parasoller och vi lät oss väl smaka.

Jag sover väldigt gott här. Den säng vi har här är lite hårdare och tidigare har jag alltid fått ont i ryggen de första veckorna. Men det har jag sluppit i år. Kanske för att jag varje kväll, innan jag somnar, späker mig på min spikmatta. Ja, jag faktiskt somnar på den …

Jag hinner bara ha den under nacke, skuldror och nedre delen av skallen. Man skall ju ”köra” runt lite, men när jag vaknar är jag så trött att jag bara tar bort den. Ja, tar bort och tar bort – den har ”sjunkit in ordentligt”. Konstigt att det inte går hål på skinnet när jag blir liggande så länge, eller så håller jag på att utveckla elefanthud.

Idag blev det äntligen av – blommorna på balkongen fick komma ner i balkonglådorna. De har nu stått två veckor i sina små plasaskar. Men det är ju inte bara att gräva ner dem i den gamla jorden. Det är därför som det har dröjt. Vi har dragit oss för att tömma dessa lådor, blanda den gamla jorden med kompost och ny jord.

Ett hantverk som sker i en skurhink, men en liten stekspade – numera balkongspade – och som ställer till det alldeles förfärligt på balkonggolvet. Nu är det klart i alla fall och balkongen sopad, men jag orkade inte torka. Det får Hilda göra i morgon.

Maken passade på att gå och få fotvård. Så han kom tillbaka med liljevita fötter och fick förbud att gå barfota på balkongen. Sedan har jag suttit där och bara njutit, först av att det var 30 grader varmt. Att det hela blev klart och jag försökte föreställa mig hur det skall se ut när de vuxit till sig lite. Sedan, efter middagen av fullmånen, det är fortfarande 24 grader och klockan är över elva …

Nu börjar vi komma in i rutinerna igen. Det blev Ring så spelar vi, och i dag ville alla ha nummer 40 …

Det var en härlig dag och vi bestämde oss för att vara turister. Så vi promenerade en bit och sedan hoppade vi på bussen till Waterfront. Där vi åt lunch medan vi blev sittande och tittade på folk. Det är verkligen roligt att titta på folk här. Alla är så olika, och man ser när det är turister från norra halvklotet. De klär sig på ett visst sätt och ganska lika. Vi brukar gissa om det är svenskar och väldigt ofta är det svenskar eller norrmän. Inget nedsättande i det – men klädkoden …

Sedan satte vi oss på en veranda och drack kaffe medan vi lyssnade till ett av alla de band som spelar gladjazz. Det var så mysigt att bara vara, så vi blev sittande en bra stund och beställde in varsin Irish Coffe innan det var dags att åka hem.

Vi var fortfarande i semesterstämning, så vi blev sittande på balkongen en stund. Sedan blev det en rulle och lite småplock i stället för middag. En härlig dag och bara några minuter framför datorn, och det av privat slag – inget SWEA …

Kameran låg hemma, som vanligt …