Vi vaknade till en solig morgon och det blev te på vår veranda innan vi gick till frukosten. Det är härligt med frukostar på hotell, man bara plockar åt sig och beställer. Slipper stå i köket. De hade förberett en underbar fruktcoctail för oss och sedan bara fortsatte det.

Det blev en härlig stund vid poolen innan vi gav oss iväg tillbaka till Cape. Maken tog ett svalkande bad, jag fick nöja mig med att sitta i skuggan med en bra bok (glömde ta med baddräkt). Där var så tyst och så vackert med bergen i Tulbagh i bakgrunden. En helt underbar morgon och avslutning på en hektiskt tid …

Mars månad avslutades med en delikat middag hos en av våra vänner – sista kvällen med gänget. Nu börjar uppbrottet för den här säsongen, de flesta åker tillbaka till Europa de närmaste veckorna.

Tack Kicki o Anders för en trevlig kväll !!

Idag kom äntligen den dag som så många gubbar inom SWEA har längtat efter. Jo, ni läste rätt – det har varit på gång länge att vi skall titta på den nya stadion, och då skulle våra gubbar få komma med. Kl 10 samlades vi tillsammans med andra turister för att komma in i denna enorma byggnad. Vår guide tog oss runt och vi blev nog ganska imponerade till mans. Man har tom en egen polisstation med celler.

Efteråt så styrde maken och jag kosan mot Tulbagh, vi skulle säga adjö till ett par som skall sälja sin vingård och flytta tillbaka till den vingård man redan driver i CA. Vi hade en bokning på ett av våra favoritställen här i SA, Morganvlei – så vackert och trivsamt. Vi var lite sena, så vi hann inte sitta och njuta så lång stund innan det var dags att ge sig av.

Det var lite sorgestämning när vi satt på deras underbara veranda för sista gången, drack deras vin och njöt av utsikten ut över Tulbagh och bergen i fjärran. Jag hade med mig kameran, men vem hade tid att tänka på den.

Ett bord var beställt i byn på hotellets restaurang och vi blev väl omhändertagna och serverad fantastiskt god mat. Servitören och vår dam var goda vänner och det var nästan lite tårfyllt avsked. Vi hade emellertid en mycket trevlig kväll och blev sittande en lång stund och pratade. Trots att vi inte kommer att träffa dem igen här i SA, så känns det bra att veta att de inte bor så långt ifrån dottern i CA – så chansen att vi träffar dem igen finns där.

Vi tog adjö och vi återvände till vårt hotell där vi satte oss på verandan med en nattfösare. Det var fullmåne denna kväll, men något svala vindar – lika bra att vänja sig. Vi var de enda gästerna denna kväll, så vi hade hela stället för oss själva – en ganska fantastisk känsla. Man känner sig ganska liten.

Inga problem att somna i bland deras duntäcken och kuddar – vi börjar bli bortskämda nu …

Det blev en shopping runda idag till Canal Walk, en exklusiv shopping mall. Vi fick inte så mycket uträttat som vi tänkt, men det gjorde inget. En lunch hann vi med och jag vet inte vad som hände, men jag blev en dålig kvinna och hade ingen rolig kväll. Jag blev mycket dålig, även maken kände av lite, vet inte om det var av sympati för vi hade inte ätit samma mat. Han gick och lade sig tidigt.

Natten blev inte rolig för min del …

Det blev en utflykt till Backsbergs vingård idag. Meningen var att det skulle vara påsklunch med äggmålning, men man ställde in. Vi hade emellertid bjudit dit en gäst som inte visste detta så vi bestämde oss för att åka i alla fall. Vi fick en trevlig dag i lugn och ro och hann verkligen prata på tre man hand.

Det serverades en utsökt buffé och helgrillat lamm och vi lät oss väl smaka. Inga bilder då batteriet tog slut i kameran – hmm …

På kvällen var det Last Night of the Proms, en konsert i City Hall. Publiken köper ballonger och en del hattar. Dirigenten är en känd och mycket populär person här i Kapstaden och publiken jublar så fort han stiger in på scen. Han har sin orkester – förståss – men ser också till att alltid ta med unga, talangfulla ungdomar som får en chans att uppträda inför publik. Det har alltid varit mycket hög klass på dessa ungdomar och ikväll var inget undantag. En ung sopran, en 12-åring som var fenomenal på cello och så The Twenty Tenors. 20 svarta killar som ofta är med och uppträder, det är sällan som alla 20 är med – ett genidrag egentligen. De är duktiga sångare och har mycket humor i sitt uppträdande.

Publiken i Sydafrika är något för sig, så uppmuntrande och uppskattande. Det är ett nöje att sitta i publiken och bara vara. Konserten var bra, vid flera tillfällen får publiken jobba också. Det börjar med ett ballongrace, första ballong som når taket. Sedan får man hålla reda på sin ballong – de trasslar gärna in sig. Vi skall också sjunga med i flera sånger.

Första akten är en ganska normal konsert, sedan blir det paus och alla går ut på gården där det serveras olika drycker. Fler ballonger och hattar köps in och när det börjar igen så har även orkester och kören klätt ut sig med hattar o annat. Publiken börjar kasta serpentiner, även över orkestern, men de spelar på insnärjda i dessa rullande färgglada remsor.

Kvällen avslutas med Pomp and Cirkumstaces och då sjunger vi förstås med och det kastas serpentiner som aldrig förr. Rena spindelnätet till slut. Det blir förstås da capo och sedan har man fullt sjå att ta sig ut ur detta trassel. En musikglädje som sitter i flera timmar …

Det var dimma och regn på morgonen när vi vaknade och vi hade fortfarande hyrbilen. Vi bestämde oss för att åka på andra sidan bergen, mot False Bay och se om där var bättre väder. Det är ofta stor skillnad.

Mitt emellan, på toppen, innan man åker ner igen så finns det en krog, som vi sett så många år men det har inte blivit av att gå in där. Nu skulle det bli av. Vi bestämde oss för en fika innan vi åkte vidare. Det visade sig vara ett mycket trevligt ställe med fantastiska priser. Dit skall vi återvända för lunch, eller om vi vill dansa så har man dans varje lördag.

När vi skulle ge oss av så öppnade sig himlen, vi väntade några minuter, men det blev bara värre och värre, så – modig som jag är – offrade jag mig och sprang till bilen och körde fram den till maken. Han hann bli lika blöt i alla fall och vi hade problem med att hinna få imman att dunsta av under nerfärden för berget. När vi kom ner  och mot havet så kom solen igen.

Vi tänkte äta lunch i Kalk Bay, en charmig ort med trevliga restauranger, men vi gav upp – ingen parkeringsplats – det verkar som om alla tänkt samma sak. Vi fortsatte till Simonstown i stället och fick plats inomhus på en veranda med utsikt över båthamnen. Det var vi glada för, för det kom några stänkt även här – trots att solen sken – och de som satt ute fick kasta sig in de få minuter som det höll på. Det blev ostron till förrätt, har vi inte smakat sedan vi kom och fisk till varmrätt, sedan styrde vi kosan hemåt via Chapmans Peak. Vi mötte regnet igen och det var första gången vi åkt den sträckan i regn. Det såg helt annorlunda ut …

Ytterligare en skön natt, jag kommer att sakna dess duntäcken och lakan. Frukosten var lika fantastisk och vi behövde inte gå hungriga från bordet. Värdparet var lika trevliga idag och vi kommer gärna tillbaka till detta ställe nästa säsong.

Vi packade in våra pinaler i bilen och styrde kosan mot West Coast National Park. En fantastisk park med fynbos, lågväxande buskar. Vi såg några små mini antiloper och en stor med ett stort, skruvat horn i pannan. Vi tog reda på vad det var i informationen, men jag har glömt … På vägen passerade vi också två olika sorters sköldpaddor och så såg vi rovfåglar av olika slag. Nu är det höst, men vi skall komma tillbaka när det är vår. Då blommar alltsammans och det är otroligt vackert säger man.

Det blev en förmiddagsfika på restaurangen och sedan promenerade vi ner till lagunen, en vik av havet som går in. Där finns massor med fåglar i normala fall, men inte idag. Vi fick i alla fall se flamingos, häger, små egretts (vet inte vad de heter på svenska), strandskator och lite annat.

Vi fortsatte längre in i parken, längs lagunen på den södra sidan och kom fram till en underbad badplats. Där gick vi i och plaskade i kanten. Man hade kunnat bada, det var säkert över 20 grader och vattnet var ljuvligt kristallklart. När vi plaskat klart så återvände vi till restaurangen för en sen lunch, vilken lunch sedan. Så gott och så trevlig personal. Däremot hade de intresannta gäster, men som var mindre trevliga. De var gulgröna och mycket vackra, men ack så fräcka – vävarfåglar. Sådana har vi sett många gånger, men aldrig på borden och definitivt inte på tallrikarna – dvs inte tillagade – de var fräcka och  utstuderade mattjuvar …

Sedan var det dags att åka hem. Det bara en dryg timme till Kapstaden – vi kommer tillbaka ….