Stress, stress … så många timmar som skall tas ikapp. Har ju, som jag skrivit om, så många missade timmar då jag ägnat mig åt nöjen … Det är faktiskt inte vettigt att tillbringa så många timmar framför datorn för ett obetalt arbete. Nu är det så, och som den optimist jag är så tror jag att nästa vecka kommer att bli bättre – det tror jag varje vecka. Det har gått mer än ett år nu … Korkad? Troligen …

I morse ringde telefonen, jag fick en fråga om vi inte kunde komma på en drink – en välkomstdrink för en ny medlem. Det var enda dagen som passade, sedan åker de till Sverige. Värdinnan, som varit med på de senaste tillställningarna lät inte så speciellt entusiastisk, snarare desperat. Nåt om att det blir bara lite bitings och ett glas vin. Ha, ha – hurra! Nu fick vi chansen att fylla på, att slippa abstinensen.

Jag svarade att om hon inte hörde av oss så kommer vi. Jag höll på att glömma bort det hela, men maken har ett mer vaket minne, så han påminde. Vi tog en taxi och åkte dit. Det var bara på andra sidan om Lions Head, men där blåste orkan i vindarna – vi ramlade nästan omkull innan vi kom innanför dörrarna.

Glöm alla ord om pust o stön, det är ju faktiskt trevligt att möta trevliga människor. Vår nya medlem och hennes man visade sig vara mycket trevliga – maken och hon hade dessutom gemensamt arbetsförflutet. Och det var inte svårt alls att dricka några glas vin och bita i bitingen. Eftermiddagen/kvällen blev mycket trevlig – sedan blåste vi ut genom dörren tillbaka till vår stadsdel där det inte blåste alls. Maken och jag bestämde oss för att äta middag ute och sedan blev det en stund på balkongen med en nattfösare. Dvs, han är föst i säng – jag sitter här och nu verkar det som det börjar blåsa även här, så jag skall stänga fönstren och skynda mig isäng …

Förstår inte hur det har blivit … Från vårt lugna liv med att sitta framför TV:n och titta på en ”rulle” med en stickning – och för den delen även med en virkning (ny kunskap) – så är vi just nu alltid på väg någonstans. Känns det i alla fall som.

Jag jobbade jag framför datorn hela dagen. Deltar i en kurs på distans och den har pågått medan jag befunnit mig på ”annan ort”, så jag hade massor att ta igen. Och dels för att bl.a. hinna fixa inför ett styrelsemöte, per telefon, med Sweor spridda i Europa. Mötet var utsatt efter svensk tid, dvs en timme efter vår tid. Vi var bjudna på middag med ”det gamla gänget” och det kändes så snopet att inte kunna gå dit till utsatt tid. Jag fick kompromissa och komma efterråt.

Eftersom det var det första mötet med en ny styrelse så ville jag inte missa att delta och vara med om presentationen av de nya medlemmarna. Det var faktiskt majoriteten som var nya – plötsligt så hör jag till veteranerna.

Maken gav sig av och jag gjorde mig i ordning, så att jag bara skulle kunna åka då mötet var över. Det var så varmt så jag lade fram kläderna på sängen, själv satt jag i korsdrag iklädd enbart trosor och BH – det var precis rätt klädsel. Jag hann nämligen bli rätt stressad – kunde inte ansluta till mötet. Efter 25 minuters misslyckande att ringa till ett svenskt nr via vanliga telefonen, så kopplade jag upp Skype och det gick alldeles utmärkt … Men då hade jag missat 25 minuter av detta intressanta möte som jag ju stannat hemma för. Jag hann emellertid vara med om presentationen av de nya medlemmarna och de lokala rapporterna – sedan sade jag hej då.

Klädde på mig, ringde taxi och anslöt till ”gänget”. Det var trevligt att ses – igen – vi har faktiskt himla trevligt tillsammans. Alla hade hunnit äta och värdinnan hade dukat av och ställt in maten i kylskåpet, men hon var vänlig och tog fram det som fanns kvar så jag kunde förse mig. Tack för det! Det var idel delikatesser och jag lät mig väl smaka både av maten och vinet. Så efter en stund var jag ikapp …

Tack Olle o Ingrid för en trevlig kväll!  (Kameran låg ju hemma som vanligt nuförtiden …)

Idag var det den stora starten – 35.000 cyklister som deltog i Cape Argus/Pick n Pay’s stora tävling. Starten började kl 6 för eliten – tror jag – och de sista fick starta kl.10. Man skulle cykla 109 km  – runt hela piken. En tuff bana som också går mycket uppför bl.a. runt Chapmanspeak. Eliten kör på ca 3 timmar. Och vi såg målgången på TV – vi var ju inte färdigmornade. En svenska Jenny kom sexa, men alla hade samma tid, så hon låg mitt i klungan.

Maken och jag gick ner till Beach rd, som var avstängt för både trafik och fotgängare. Dvs vi fick gå på trottoarerna, men inte korsa gatan. Man hade varit hyggliga och satt upp en övergång, som vi fick använda för att komma på själva strandsidan. Kameran fick bli kvar hemma – hade glömt att ladda batteriet.

Efter att vi konstaterat att några vi sett vid starten, hade kommit runt så gick vi och satte oss för att äta lunch. Vi såg cyklisterna därifrån också och kunde konstatera att det var en jämn ström hela tiden. Jag vet inte när man blåser av och att man inte får fortsätta längre. Men vi kunde se att hastigheten avtog.

Det blev en lugn kväll då jag tittade på en deckare och maken använde sig av vår gamla TV för helt andra typer av program. Jag har inte kommit igång med något nytt handarbete – det var för spännande och jag kan inte lägga upp samtidigt. En lugn och skön söndag har gått och i morgon är det måndag – igen …

Vi ni veta mer om loppet så kommer länken här,  kanske ställa upp nästa år …

http://www.southafrica.info/about/sport/cycletour.htm

Vi vaknade i våra underbart sköna säng i morse – där jag bara ville bli kvar under duntäcket. Måste skaffa ett sådant hit till nästa säsong. Jag har ett i årsta, men där sover jag ju nästan aldrig …

Maken fixade te. det finns alltid en vattenkokare på B&B i Sydafrika, så du kan fixa ditt te eller kaffe när du vaknar. Vi tog det lungt en stund, duschade och sedan gick vi ner till frukostmatsalen. Det var lite speciellt på detta B&B, man passerade köket – som var skinande blankt. Den lilla terassen – där vi intog vår frukost hade den mest fantastiska utsikt och i trädgården var det lavendelhäckar och rosor. Det låg faktiskt lavendelkvistar på vår kudde kvällen innan.

Efter frukosten så gick vi ner i stan och där var den årliga marknaden. Lite kul att höra auktion på afrikans – det slog nästan de amerikanska auktionsutroparna som jag hört på TV … Man kunde köpa pannkakor, biltong, prova viner (för tidigt på dan), massor med bakverk osv osv. Jag investerade i dockklänningar, anteckningsblock och en hårgrejsemojs, som var fantastisk. Man kan sätta upp håret, trots att man har kort hår. Jag blev till o med fotograferad med uppsättningen pågick – antagligen var det mycket unikt att kunna sno ihop mina hårtester i en hårknut …

Sedan fortsatte vi mot Somerset West, där vi var inbjudna på lunch. Vi tog en liten omväg via bergen och det var fantastiskt vackert. Vi blev sena tyvärr, vi hamnade bakom en lastbil i nedförsbacke och den körde i ca 20 km i timmen – ingen kund köra förbi. Sedan hamnade vi i ett vägarbete och det tog oss 30 minuter att färdas en liten sträcka. Tack o lov så drack de andra gästerna drinkar under tiden, vi missade bara den delen – men sinkade inte luchen. En fantastiskt god lunch i trevliga gästers sällskap. Den varade i många timmar – ingen bröt upp före kl 18 …

Vi har varit på vift några mil från Kapstaden. Det började med en shoppingrunda i Franschhoek, jag blev med sjal och armband. Sedan fortsatte det med drinks and bitings hos en Swea bosatt i samma lilla stad.Vi var ett glatt gäng där som fortsatte till den lilla krogen La Brasserie, där vi blev underhållna med gladjazz och vi bidrog till stämmningen, tillsammans med de andra gästerna. Det slutade som vanligt med vi dansade på gräsmattan framför orkestern. Personalen i köket gjorde oss sällskap på sluttampen – som vanligt.

Glada och mycket nöjda drog vi vidare till en liten klubb där en helt fantastisk gitarrist underhöll, men efter en timme föll vi för åldersstrecket och vandrade hemåt. Som för natten var ett mycket trevlig B&B – de hade till o med en kristallkaraff med sherry – god – på rummet. Vi somnade under våra duntäcken med AC:n på bästa temperatur. Maken vaknade på natten och tyckte att det var för kallt – men inte jag. Jag kan konsten att krypa ner under ett duntäcke och bara ha näsan ovanför – och då får det gärna vara mycket kallt i rummet …

I morse var det svårt att avgöra vilken tid jag vaknade. Våra nya blinds, som installerades igår – svarta – gjorde att ljuset filtrerades bort och det var inte flödande sol i sovrummet. Då ju solen går norrut nu, och vårt sovrum ligger i norr – så kommer den in och det är som att ha söderläge i Sverige. Lite konstigt innan man vänjer sig vid det. Nu är vi så vana vid att solen har sin bana i norr – tvärtom mot i Sverige, så att om vi inte är på platser där vi är vana vid hur det skall vara så blir vi lite förvirrade. Precis som vi blir med vänster och högertrafik … Svårt att förklara, man måste nog uppleva på plats.

Just nu är det stor aktivitet i mailen i min förening, men jag tog ledigt idag – vi var bjudna på lunch i Camps Bay. Hos ett par med en fantastisk utsikt, trevliga gäster och supergod mat. Sjötunga Margareta, som värdinnans make uttryckte det – den var bara så god. Värdparet hade varit i Hout Bay hos fiskarna och fått färsk sjötunga på morgonen. Vilken lyx!  Att någon gör sig besväret … !!

Det blev en mycket trevlig lunch, det blir gärna så med trevliga gäster. Vi var ca 12 stycken, varav majoriteten var svenskar, men fyra icke svenskar. Det hindrade inte att att det var högljutt sorl runt bordet och ingen ville gå hem. Så småningom så tunnades skaran ut, men de flesta av oss hann se solnedgången innan vi lämnade. En fantastisk lunch med andra ord …