I dag har jag varit webbmoster hela dagen, så det finns egentligen inget att skriva om här. Jo, det har varit mulet mesta tiden och faktiskt kommit en del skurar … Svalt och skönt med andra ord.

Det var meningen att jag skulle in och ta bort /ändra och lägga till, men det har tagit hela dagen. Skulle också skicka ut en påminnelse om de program som vi har på gång. Det tar tid då man inte har uppgifterna, då man skall leta sig fram och formulera text. Nu är det klart i alla fall.

Maken suckade tungt, men kom på att han ju faktiskt kunde fixa de lammchops som han inhandlat tidigare idag. Vilket han gjorde medan jag brottades med vårt mailprogram – som bestämt sig för att inte ladda upp bilagor. Så småningom så gick det, efter trixande och lockande/pockande, om det nu kan kallas så det man gör med PC:n, när man egentligen bara vill kasta ut den genom fönstret – men vet inte hur och varför – antagligen urmelkottar … så bara fungerar det …

Middagen var avklarad vid 21.30-tiden och sedan blev det de två avslutande kapitlen på Forsythe sagan … Jag var glatt överraskad, hade förutfattade meningar om hur det skulle gå. Visserligen fick de varandra på slutet, men det var fel prins.

Datorn har börjat leva sitt eget liv, ja – det har den ifs gjort från första början – men nu undrar jag om det inte finns någon liten figur där inne som bestämmer mer än vad jag gör. De mest konstiga saker händer -och intr mycket av det jag vill skall hända. I morgon skall jag ta itu med detta, nu skall jag bara sova – det är alldeles för sent igen och åter en dag har jag ägnat åt obetalt arbete. Och, kan man undra – vem bryr sig …

Imorse var det mulet då vi vaknade – hurra! Men det gick inte så många timmar så var det full sol igen.

Idag blev det äntligen av att jag tog en promenad längs stranden. Det går ganska bra nu att promenera, men jag får inte gå för länge på asfalt eller stenbeläggning. Jag tog helt sonika av mig skorna och gick barfota på gräset – hur skönt som helst. Det är också så lite folk nu när det är ”vardag” här. Alla sommar semestrarna är slut och det är bara ett fåtal inhemska och några turister som flanerar eller ligger på gräset. På sandstranden är det i stort sett tomt.

Vi promenerade till ett café, som vi inte hört så mycket gott om – men det finns bara tre möjligheter att få något att äta eller att dricka längs Beach Rd i Sea Point, vilket vi finner mycket märkligt. Men tydligen har de boende så stor makt att man inte tillåter några restauranger. Det betyder att det är långt att gå, de flesta restauranger och caféer finns i Mouille Point. Där finns det flera stycken och där ligger också vårt stamlokus – men dit är det ännu längre att gå.

Nu var Hilda hos oss idag och vi kunde inte vara borta så länge, så det fick bli detta ”okända” café, med dåligt rykte. Och de levde upp till det … Så det blir ingen repris för vår del. Nästa gång så tar vi hellre den längre promenaden, och om fötterna inte håller så kan man ta bussen.

Vi tittade på ytterligare två avsnitt av Forsythe sagan, den är riktigt spännande – nu har vi bara två avsnitt kvar och de har vi planerat att klämma i morgon. Temperaturen har nu blivit anständig och vi avslutatde kvällen på bakongen, 25 grader – helt perfekt. Och förhoppningsvis så har sovrummet svalnat av lite. Skrev ju igår att jag skulle gosa in mig i täcket. Det blev nu inte så – var tvungen att ha armar och ben utanför i alla fall för värmens skull. Men jag sov gott hela natten, trots mina konstiga drömmar. Skulle kunna ha en blogg om bara dem – om jag nu kunde komma ihåg allt – konstiga är de i alla fall …

Till slut: Grattis!! Lillasyster på din födelsedag, du kommer snart i kapp  …

Puh, idag har jag verkligen fått känna på värme. Vi var till Paarl och besökte en väninna. Tack o lov för AC i bilen och att även väninnan hade den goda samken att ha AC. Det var precis lika varmt utanför dörrarna som vi har upplevt i de andra afrikanska länderna som vi bott i – dvs: Varmt!

Just nu tjuter mistlurarna, dimman har dragit in – tack o lov – så jag sitter framför mitt öppna fönster i lite svagt korsdrag. Nästan så att det skulle vara på plats med en sjal … 😉 Men jag klagar inte, det är helt perfekt. Temperaturen sjönk som en gråsten från över 30 ner till 21 grader.

Vi har tittat på ytterligre avsnitt av vår lånade TV-serie – den är bra. Vilken fantastisk skådespelare som spelar Soames – helt otrolig … Ja, även de andra håller en mycket hög klass, men speciellt han och även hon som spelar Irene. Måste lära mig deras namn, för de finns säkert i andra produktioner. Denna är gjord 2002.

Nu skall jag krypa i säng, dra mitt goa täcke runt mig och njuta … Godnatt!

Visst ja, det är Internationella kvinnodagen idag, men det hade jag glömt …

Maken kom och väckte mig i morse med orden: ”Upp o hoppa nu för nu går starten …” Jag, som ju knappt vet i vilken världsdel jag befinner mig i på morgonen, förstod genast vad han menade. Men jag vet inte om jag var lika entusiastisk över starten av Vasaloppet som han – fast egentligen tycker ju även jag att det är kul att titta på den.

Jag frågade om han fått in TV-bilden via datorn, men det hade han inte – det var radion som gällde. Blaha, blaha … skall man nu avbryta den sköna vistelsen i sängen så inte är det för att lyssna på ”radiosporten”. Den låter lika oavsett vad som körs. Jag satte mig framför min dator och försökte gnugga liv i ögonen och leta mig fram på SVT:s sida hur man skulle starta Vasaloppet. Man har gjort om sidan, den är mera flashig, liksom. Och är man då en tant, som vill ha det tydligt hur man skall göra så tar det en stund. Så innan jag fick till det så hade några av åkarna redan dragit ifrån och bildat den klunga som vi sedan fick följa. Man var nämligen tvungen att bestämma om man ville följa eliten eller det publika deltagandet. Vilken försämring … Det som är roligt är ju att kunna se eliten, men med inslag från de vanliga åkarna.

Nu fick vi följa eliten hela tiden, och det var ju i och för sig ett spännande lopp – men lite tråkigt att inte få glada inslag frång glada amatörer. Dessutom var uppkopplingen inte så bra – det buffrade hela tiden, men det löste vi genom att lyssna på radion. Det hela gick alldeles utmärkt tills målgången – då stämde ingenting om vad som sades i radion – och det var ju hur spännande som helst. På TV:n gjorde man inte alls som reprotrarna på radion upphetsat talade om. Sedan missade vi hela spurtsträckan, vi var redan i mål och visste vem som vunnit innan radion visste det. Fast det var per stillbild … Men visst är det fantastiskt, vi sitter faktiskt längst ner på afrikanska kontinenten och hör live ocvh ser nästan live …

Vinnaren var en kille från Dellenbygden – kul. Kusinens son tävlade med honom när de gick i skolan, de brukade turas om att vinna.

Det har varit varmt idag, alldeles för varmt – igen. 33 grader och jag föredrar att sitta innanför neddragna persienner och hoppas på en fläkt från det öppna fönstret. Vi har haft alla fönster och dörrar öppna, men luften står stilla. Ikväll var det till o med för varmt att sitta på balkongen, vi tittade på två avsnitt av Forsythe sagan i stället. Sedan satte vi oss på balkongen och tittade på de fantastiska blixtar som avlöste varandra norrut och inåt land. Vilket skådespel. Temperaturen sjönk till 30 grader och det till o med kom en liten – pytteskur – hos oss. Gränsen måste ha gått ovanför vårt hus, för rakt upp såg vi fortfarande stjärnorna. Temperaturen sjönk ytterligare, 29 grader – hurra. Men nu är det trettio igen, och korsdraget är obefintligt …

Vår gäst hade ju med sig GD, och det fanns kvar i flaskan så vi fick varsin i morse. Maken hade dukat upp på balkongen. Solen är ju på väg norrut nu och det betyder att vår balkong i norrläge flödar över av solsken. Jag försökte mig på att sola en stund, det behövs. Vår gäst som åkte hem var ordentligt solbränd, jag ser ut som om jag nyss har kommit hit …

Eftermiddagen ägnades åt att tillaga kyckling, fritata och att skära melon i ätbara bitar. Vi skulle på picknick-konsert. Det var vår favorit dirigent, Mr Richard Cock, som stod för fiolerna och hela orkestern.  Mr Cock är en fantastisk dirigent, men framför allt har han en förmåga att blanda vita och svarta artister. Han har en otrolig förmåga att leta reda på ”slumrande talanger”. Vi har varit på ett flertal föreställningar och lyssnat till de mest fantastiska unga artister.

Mr Cock,  är också duktig på att få fram den afrikanska musiken – han lyckas med att involvera den i en konsert med stor orkester och publiken bara ”gungar” med. Ikväll fick vi (publiken) stearnljus med oss in. Det var fantastikt att titta på detta hav av levande ljus som svängde i takt med musiken …

Vi fick höra de 20 tenorerna – som består av 20 män som sjunger gudomligt. De flesta är svarta – det är härligt att se hur det växer fram en generation som tar till sig den klassiska musiken. Även en av mina favoriter, sedan den tiden då vi bodde i Namibia, PJ Powers var med. En härlig vit kvinna som omger sig med svarta musiker och framför allt svarta körsångare – så läckert …

Men, min absoluta behållning av kvällen var ”Barcelona”. Eftersom jag har inspelningen med Freddie Mercury (som faktiskt skrivit låten – vilket jag inte visste) och Montserrat Caballe, så hade jag inga som helst förväntningar – men jag satt med rinnande tårar – de gjorde den så bra och jag vet inte ens vad artisterna heter …

(Vill ni lyssna på Barcelona …  http://www.youtube.com/watch?v=4U6x3yNfeIM )

När jag äntligen kom isäng i går så hade värmen förvandlats till tjock dimma, som regnade ner utanför fönstret. Det var riktigt svalt och skönt att ha fönstren öppna.

Under tiden som denna dimma drog in så satt jag och läste om iseländet utanför bl.a. Stockholm. Har ju sonen som befinner sig på ett av fartygen (inte det på bilden). Vet att han hade en incident och fastnade i isen på väg till Finland, men att de tog sig loss igen. Han sms.ade att allt inte var så som det skrevs om i tidningarna – att vi inte skulle tro på allt. Men i skrivande stund så har jag inte haft kontakt och vet inte om de blivit kvar på finska sidan. Kan ju inte hjälpas om ett modershjärta slår lite snabbare och att man är orolig …

Själv har jag varit på fredagslunch och där satt några nya damer. Bl.a. hade två av dem varit anställda på Volvo och en av dem hade varit placerad i Kina. Hade gärna suttit kvar och lyssnat på henne och hennes äventyr då hon kom dit och skulle starta upp där borta. Hoppas att det kan bli tillfälle till det i Sverige i sommar. Hon pratade också om att hon förhandlar om att komma hit som volotär i ett projekt – ser fram emot att det kan bli av.

Kvällen har vi ägnat åt att titta på 2:a delen av Forsythe-sagan. Fick ju låna den igår och då tittade vi på första delen. Den är verkligen bra – jag såg den inte då den gick i Sverige – ingen av gångerna. Min mamma tittade på den, men inte jag. Tror att den gått två gånger då dessa avsnitt är inspelade år 2002. Jag kommer bara ihåg att i den första delen så var Mr Forsythe en mörk dyster herre och att serien gick i svart/vitt (tror jag – eller så var den bara så dyster …) Nu är han en rödhårig herre, men lika dyster.

Kan rapportera att det är betydligt svalare,  riktigt behagligt nu i kväll/natt. Ca 22 grader och det är vad jag föredrar i temperatur. Gör inget om det sjunker ytterligare under natten då jag gärna vill ha ett mysigt täcke på mig då jag sover. Maken nöjer sig med ett påslakan …