Idag har jag varit på trevligheter. Jag har varit på ”tjejträff” – vi blev bara två, men det var så bra så. Först klarade vi av lite formaliteter med vår förening, sedan blev det ett glas rosé på poolkanten. Dvs glaset stod på poolkanten och vi befann oss i. Det var skönt i det varma vädret. Vet inte hur länge sedan det är som jag badat – tycker alltid att det är för kallt, men så var inte fallet idag.

Sedan blev det ytterligare ett glas rosé vid solsängen när vi solade och torkade oss. Vet inte heller när jag gjorde det sist – solade. Var ju riktigt skönt – måste se till att göra det innan vi åker härifrån. Det var tur att det var så ljust, solglasögon krävdes då vi var bländade av solen i vilket fall – annars hade vi bländats av mina vita ben …

Värdinnan gjorde i ordning den mest läckra sallad med stekt fisk – låter kanske inte så gott, men jag lovar. Det var vitfisk stekt i pesto … Kommer jag att härma.

Vinet räckte hela dagen och när lunchen var avslutad så satt vi med varsitt glas och handarbetade. Värdinnan virkade och stickade under tiden som vi avhandlade diverse samtalsämnen – det var ingen brist på dem och vi kunde ha suttit kvar än, om inte maken ringt och frågat vart jag tagit vägen. Nu hade jag i vilket fall tänkt på refrängen – vinet var ju slut – och taxin skulle precis beställas.

Det blev en helt underbar, avkopplande dag och jag hade så trevligt. Och, … det var faktiskt bara en flaska vin som räckte hela dagen – men mycket is …

Jag skall inte gnälla, men jag är ingen som uppskattar att vakna på morgonen och det redan är 27 grader. Det hjälper inte att duscha, efter en liten stund så är det lika igen.

Dagen har ägnats åt att återställa kontoret och koppla alla sladdar osv. Dess emellan har jag pustat – jag har faktiskt kört två tväggmaskiner – det torkar på nolltid, men jag blir genomsvettig av den lilla ansträngningen att hänga tvätten.

Maken gav sig iväg till golfbanan (!), visserligen en korthålsbana, men … Själv försökte jag koncentrera mig på att bli av med lite skrivelser, men händer och armar klibbade fast vid skrivbordet, så jg gav upp och gav mig av till en av favoritrestaurangerna där jag beställde in en god, kall kycklingsallad. En stor flaska iskallt mineralvatten och under parasollet med lite vind som fläktade, sä kändes det inte helt fel.

I kväll har jag suttit mycket stilla i det lilla korsdrag som vi kan uppnå genom att ha alla dörrar och fönster öppna. Hurra, det är nu bara 29 grader ute och 30 grader inne. Innan det är dags för sängen så blir det en kall dusch …

Värmen bara fortsätter och visst, vi har sökt oss från kylan och snön i Sverige. Men hade vi velat ha den här värmen så hade vi inte valt Kapstaden. Här brukar vi ha ”anständiga” temperaturer. Nu kommer jag inte längre ihåg hur många dagar vi haft över 30 grader på dagarna och nästan lika mycket på nätterna. Tror att jag skrivit om det tidigre …

Vi styrde kosan till en vingård som heter Glen Carlou på tisdagslunch med sweorna. Först såg vi en intressant konstutställning och sedan blev det vinprovning, men jag avstod – lite för varmt och det var jag som körde.

Lunchen skulle intas på terassen, även om personalen protesterade lite, för varmt och blåsigt i deras mening, men de visste inte att det var svenskar de hade att göra med. Det var skönt att sitta där ute på terassen eftersom det blåste. Då är det inte fel med värmen när den kommer ljumma vindar hela tiden och ”svalkar” ner. Även om man hade AC i restaurangen. Vi åt en fantastisk röding på en bädd av potatismos blandat med pepparot – kan rekommenderas, faktiskt urgott!! Till det serverades färsk sparris med apelsindressing, ruccola och vattenkrasse. Mmmm …

Vår gäst var med, resväskan låg i bilen, det var hennes hemresedag. Efter lunchen så åkte vi direkt till flygplatsen och kom dit i god tid, trots att vi fick ta en omväg då motorvägen av avstängd på grund av tjock rök efter en brand som pågick. Vi lämnade vår gäst vid incheckningen och åkte tillbaka till Kapstaden. Det blev några timmar på balkongen efter mörkrets inbrott – där var det bara 29 grader (plus) …

Sent – igen …  Vi hade en avskedsmiddag tillsammans med vår gäst på restaurang Ritz- 22 våningar över havet. En strålande utsikt och en önskesolnedgång … Maten är otroligt prisvärd på denna restaurang – vilket gör att det är svårt att få bord, men vi lyckades.

Vi tog in en chatau briand, den var så mör att man kunde dela den med skeden (uppläggningsbesticken). Kniv var onödigt. Så vi var mycket nöjda med maten och där var en pianist – som faktiskt var lite över genomsnittet. Han spelade kända ”slagdängor”, men i moll – en otrolig skillnad. De vanligaste låtarna blev plötsligt riktigt exotiska att lyssna till. Pianisten var en medleålders man i för stor kostym, men men fingrarna …

Kameran var hemma – som vanligt. Det gjorde inget, vi fick en fantastisk kväll med mycket god mat. Nu är det dags för sängen – och bilderna från resan … Ja, de kanske kommer i morgon …