Vi var uppe tidigt i morse för att lyssna på nyheterna. De var inte speciellt uppmuntrande, så vi bestämde oss för att åka till järnvägsstationen efter frukost. Vid frukosten visade det sig att samtliga gäster var strandade gäster från flyget. Vilka gulddagar för hotellen i Amsterdam bl.a. Alla hade sina tråkiga erfarenheter. Två svenska tjejer som skulle på en veckas resa till NY konstaterade, efter att de suttit i telefonkö två timmar i natt, att de skulle komma iväg tidigast på tisdag, så för dem var nu problemet att komma tillbaka till Sverige – liksom för oss.

Vi bestämde oss för att helt strunta i flygplatsen idag. Flygplatsen lämnade vi med taxi igår – antagligen gav vi mycket bra tips, för när vi klev ur taxin så började chauffören att ge en massa goda råd om hur vi kunde komma till flygplatsen för en bråkdel av vad vi betalat honom.

På järnvägsstationen fick vi vänta i ca 1½ timme och fick ett erbjudande om att komma med ett tåg idag på eftermiddagen, med 6 byten, och då bara till Köpenhamn där vi skulle vara framme kl 1.30 i natt. Nästa chans var i morgonbitti kl 7 och bara 3 byten, men också bara till Köpenhamn. Den sista sträckan – den längsta – mellan Hamburg och Köpenhamn har vi 16 minuter på oss att byta tåg och vi har inte fått sittplatser – så … Vi kanske får räkna med en natt i Hamburg också. Att komma med tåg till Stlm de närmaste dagarna kan vi glömma.

Nu sitter vi på ett hotell ett kvarter från järnvägsstationen, ännu dyrare, kostnaderna bara stiger och stiger –  vi är snart uppe i samma summa som en resa Sthlm – Kapstaden t&r.

Vi har var sin skön säng och två pinnstolar och ett litet bord i furu. Fortfarande tillgång CNN och BBC – och!!! fri Internetuppkoppling. Även om jag tappar kontakten hela tiden här på rummet, men nere i receptionen finns det gott om bord och stolar att sitta vid – så jag får masa mig ner dit när jag måste on line. Frukost ingår, men det hinner vi inte äta, då man börjar servera kl 8 och då hoppas vi att vi är långt från Amsterdam – men våra väskor får stanna på flygplatsen – tillsvidare …

Jag sitter på sängen i ett minimalt hotellrum, konstigt och osmakligt inrett och sunkigt i största allmänhet. Allt vi måste göra kostar astronomiska summor. Attityden är money, money … Stod och lyssnade till ett samtal i receptionen. Mannen bakom disken checkade in gäster som var i samma belägenhet som vi. De kom från Australien, längre resa än vi. De var hysteriskt trötta och denna icke-information gjorde dem desperata. Jag uppfattade det, men inte mannen bakom disken. De skulle bara vidare till England, vilket gjorde att de inte hade Euro – liksom vi. Mannen bakom disken förklarade vad allt kostade och alla avgifter som tillkom … Inte minst en avgift på 6% på summam om man betalar med kreditkort … Med en suck så fick gästen gå med på detta. Sedan skulle han ha 20 Euro i deposit för varje rumsnyckel, gästen påpekade att hon ju inte hade några kontater och undrade om han inte hade dragit det då han tog betalt för rummet. Nej.

Under tiden ringer telefonen och jag förstår att det är en förtvivlad gäst i andra änden som har bokat men som inte kan komma – han är kvar i England, flygningarna är ju inställda. Då säger mannen bakom disken att han måste betala för rummen ändå, han har ju inte avbokat i tid … Samtidigt som han bokar in spontangäster pga av samma flygproblem.

Internet uppkopplingen kostar E10 och så långsam. Tyvärr är den så fiffig att jag inte kan komma in via en tjänst jag har på Skype som skulle göra kostnade lägre.  Vi hann i alla fall kontakta dottern i CA, och hon kunde ringa oss, men vi hann inte komma fram till om det gick att beställa en tågbiljett.

Imorgon lämnar vi hotellet – det är fullbokat och vi vet inte vart vi tar vägen – förhoppingsvis kan vi få en tågbiljett – men vi borde antagligen ha kastat oss till tågstationen redan i förmiddags. Men informationen har varit usel, ja, faktiskt oproffisionell. Alla har försetts med ett telefonnummer som vi skall ringa. Det är smart – dela ut ett enda telefonnummer till tusentals passagerare – de flesta från utlandet, utan lokala telefoner. Ett telefonkort som varar i 5 minuter och en kupong på 10 Euro för att kunna äta – båda gäller bara på flygplatsen. Hotell får vi betala för själva – men vi har i alla fall en säng att sova i …

Marie och Jan kom nästan ända hem till Sverige. När de landade i morse i Amsterdam hade vulkanen på Island haft sitt utbrott och alla flyg till norra Europa var inställda – de hann precis inte ut innan askan drog in. Efter stor förvirring lyckades de ta sig till ett hotell (sunkigt och dyrt enligt en rapport via Skype) där de har en natt – sen är det fullbokat. Vi har försökt hitta hyrbilar (omöjligt) och tåg (oklart) som alternativa vägar att ta sig norrut om molnet envisas med att ligga kvar. I morgon åker de ut till flygplatsen (där väskorna fortfarande står lastade – de är ju checkade till Stockholm) för att se om de kommer att kunna bli ombokade eller om force majeure kommer att åberopas. Idag uppskattades det att det skulle ta upp till 7 timmar att få ut bagaget. Håll tummarna och lämna gärna en uppmuntrande hälsning på detta inlägget – de behöver många positiva vibbar just nu.

/Johanna

Schiphold flygplatsen i Amsterdam där herrskapet
kommer att tillbringa mååånga timmar i morgon.