Jag förflyttar mig hela tiden … hinner inte landa … Vi hade en knapp vecka i Hälsingland maken och jag. En underbar vecka med regn, sol, regn och sommarvärme. Framför allt den dag vi packade ihop och körde tillbaka till Sthlm, då var det sommar.
Detta har jag skrivit om tidigare, men jag måste skriva om att på vägen tillbaka till Sthlm, passerade vi kusinen med sambo (jag har många kusiner) och vi blev bjudna på kaffe och det godaste bakverk som finns att uppbringa i vår bekanskapskrets – kanske i hela Hälsingland. Förutom småkakor så fick vi mandelmusslor med grädde och hemkokt jordbuggsylt. ICA, Konsum och Vivo, släng er i väggen – det är inte jordgubbssylt ni säljer …
Kära kusiner Tack för oss!
Dellen var som en spegel, så vacker, och vi skulle lämna ... Nedanför balkongen i Årsta var det "högsommar" ...
Här har varit full fart sedan vi kom. Vädret har varit sol , regn och sol igen. Idag har jag krattat gammalt gräs iförd trosor – hade inga shorts – och ett linne. När jag skulle börja tittade jag på termometern innan och konstaterade 18,5 grader bakom huset och där ligger ändå en liten snödriva kvar. Inte mycket men ändock. Det var fullt tillräckligt med denna minimala klädsel. Efteråt blev det full tvätt av hela kroppen utomhus, utan att frysa. Vilken dag!!
Vi var bjudna till kusinen och hans hustru för att äta surströmming – årets första. Oscars från förra året – den absolut bästa – och den var fantastiskt god. Den serverades med mandelpotatis och tunnbröd. Mmmm …
Vi kunde dessutom sitta utomhus på deras veranda nere vid sjön. Jag som normalt fryser satt i min tröja och kusinen debuterade att gå barfota. Dellen visade sig från sin absolut vackraste sida – den är alltid vacker – men det var vindstilla och vi blev sittande hela kvällen.
När vi drog oss tillbaka vid tio-tiden var det fortfarande ljust, solen hade precis försvunnit ner bakom bergen. Inget behov av ficklampa.
Vilka härliga dagar vi har haft, temperaturen har verkligen varit på vår sida, vi har inte frusit alls. Nu får vi se hur det blir i morgon – det är fortfarande mycket varmt ute och alldeles molnfritt. Morkullan flyger över lite då och då. Igår såg jag slagugglan?, en jätte uggla som kom flygande över tomten …
Bara början ...Det ska va' Oscars ...Snart är det dags ...........
Jag har skrivit tidigare om jag inte alltid vet i vilken säng jag vaknar. Det kan ju låta lite suspekt, men jag kan försäkra att maken ligger vi min sida. Fast, när jag vaknar har han redan varit uppe ett bra tag. Imorse var det dags igen – att vakna och inte veta vart. Det kan komma en dag då det resulterar i skador, jag kliver nämligen upp på olika sidor av sängen i olika boningar.
Ikväll (natt) när jag kryper ner bredvid maken, som redan sover, blir det i en ny säng i ett nytt rum. Visserligen har jag sovit där förut, men det är ett år sedan. Som tur är så har jag innerplats – mot väggen alltså. Så inget särskilt kan hända.
Vi befinner oss nu i Hälsingland. Vi kom hit i eftermiddags, några timmar senare än vi tänkt, men vi strulade till det och fick göra en del avvikelser på vägen som konsumerade timmar. Nu kom vi fram i tid för att kunna vädra madrasser, sängkläder och sätta korsdrag i huset. Det var 11 grader inne, ute bara 7 grader i skuggan, men det berodde nog på den stora snödriva som fortfarande dröjde sig kvar på norrsidan – där termometern mätte. På framsidan var det ljuvligt i solen. Ut med trädgårdsmöbeln som draperades med madrasser, kuddar och täcken. Själva hann vi parkera oss några minuter på ”bron” med varsin – obligatorisk – whisky, efter resan. Så härligt, så skönt, varmt och gott. Mycket varmare än i huset.
Det är alltid massor som skall fixas, och vi gjorde en hel del innan vi tog kväll och bänkade oss framför brasan och njöt av den sköna värmen, en fisksoppa som kokades på vedspisen och tittade på en ny norsk deckare.
I skrivande stund är luften varm i stugan, men vet av erfarenhet att kylan dröjer sig kvar i väggar och tak och ute har temperaturen nu sjunkit till 0 grader. Men jag tror att det kommer att vara ok, även om temperaturen sjunker inomhus.
Våren har inte alls kommit lika långt här, när vi lämnade Stockholm i morse så fullkomligt exploderade allt i solen. Men vi har passerat stånd av blåsippor – så vackert!! Vitsipporna blommar också och faktiskt har en av björkarna på tomten minimala musöron, men det mesta har inte tillstymmelse till att slå ut. Jag vet av erfarenhet att det brukar explodera här uppe och att i slutet på maj så är de ikapp – vi får se hur långt det hinner med medan vi är här.
Vi njuter av tystnaden – nåja, nu hör man hur det tjuter i öronen …
Grattis! systerson och väninna som fyllt år.
Vitsipporna är det enda vårtecknet - än ...Maken i städtagen ...Bilden skulle varit inne igår - den är från ön. Är det ett tecken på att snart är det sommar ...?
Det lät vänta på sig, men till slut kom det några droppar på eftermiddagen och vi kastade oss ut och tände i tunnan. Det hann brinna många pinnar och mycket tallris innan det började regna på riktigt. Det kändes bra då det fortfarande var mycket torrt i marken, vi hade hunnit släcka runt tunnan några gånger. Som en dränkt råtta var jag innan jag gav upp. Det finns alldeles för mycket kvar …
Jag somnade ovaggad …
Idag trodde vi att det kanske skulle kunna bli någon mer skur så att vi kunde fortsätta, men inte. Vi förberedde oss för att lämna stugan för stan, men ångrade oss i sista minuten och blev kvar. Vi åker in i morgon bitti i stället.
regnet. Vi väntar fortfarande på regnet. Det kanske låter konstigt, men våra stora högar med ris ligger kvar. Dessa vill vi ha bort före sommaren – vi tar tacksamt emot några timmars regn. Man har skjutit upp det igen från SMHI’s sida. Det uppskattas säkert av de flesta, men snälla – några timmar bara.
Någon vår kan man inte säga att det är, vi håller oss inne och vi eldar, eldar och eldar. När jag har anledning att gå ut – för att hämta mer ved – så kastar den isiga kylan över mig och huttrande får jag stå framför elden och tina upp igen.
Maken har hängt upp talgbollar, lite sent kan tänkas, men fåglarna uppskattar dem även om blåmesen som fått dem i sitt revir får kämpa en hopplös kamp mot talgoxen. Kanske det är skönt att slippa leta efter obefintliga insekter i kylan.
De stackars plantor, som rådjuren inte ätit, verkar inte bry sig. De blommar för fullt, till o med gullvivan är på tid. Den brukar vi plocka lagom till min systers födelsedag den 12 maj, men de blommar redan för fullt. Kanske de fått en släng av den globala uppvärmningen – i få fall det enda som påminner om det denna s.k. vår …
Kärt i och utanför rabatten ...Mini och normal ...Snart ...
Vi går och väntar på regnet, SMHI flyttar fram för varje dag. Nu lider vi inte precis av solen, men det är så mycket ris som måste eldas före sommaren. Luften är iskall, bara i lä i solen är det skönt. Jag övervägde att dricka mitt morgonte ute på altanen i morse, men vände in igen – det hjälpte inte att det var sol – iskallt.
Det blev en stund på sena eftermiddagen i stället med eftermiddagskaffet.
Dagen har annars ägnats åt att dra fram diskmaskinen, vända den upp och ner och skruva loss bottenplåten. Ja, det är ju inget som man kommer på själv, det var det råd som maken fick då han ringde servicefirman. Vi har problem med att vattenskyddslåset har löst ut och maskinen är så gammal att det inte finns reservdelar. Servicekillen föreslog att vi skulle inspektera den mekanik som denna mojäng ansluter till. Men maken kom inte ihåg vad han sade om vad som skulle göras.
Maken somnade i solen av ren utmattning, jag gick in och fnulade på och lyckades efter en stund förstå att denna mekanism inte hade löst ut och skruvade tillbaka bottenplåten. Sedan rotade jag igenom lådorna och hittade en kraftig tapetserinål och med hjälp av den lyckades jag återställa vattenskyddlslåset. En röd plupp som skulle tryckas tillbaka i infällt läge – annars tar inte maskinen in vatten …
Ja, jag slutar här – antar att inte så många hänger med på varken tapetsrinål, pluppar mm. Diskmaskinen? Jo, den fungerade på sköljprogrammet – bara en mus som har gnagt lite på avloppslangen – men det tar vi tag i imorgon.
