Det blev en ännu längre promenad idag, nästan ända till Camps Bay. Där, efter Clifton, ligger en restaurang och vi beställde in lunch. Det var skönt att vila fötterna – de har ju inte fungerat på flera år och blir lätt lite trötta och ömma. Jag visste att det finns möjlighet att ta bussen tillbaka om det skulle bli alldeles för besvärligt. Men det blev promenad hela vägen tillbaka också. Vädret var helt perfekt. De hade lovat 26 grader, det tror jag inte att det var, men en bra bit över tjugo och ingen vind. Helt perfekt väder för en lång promenad.

Mycket trött och öm så fick jag knappt av mig skorna när vi kom tillbaka. De är mycket sköna att gå i, men en plåga att ta av sig. Då gör det rejält ont i de två bekymmersamma tårna. Men efter en stund på balkongen med fötterna i högläge och en whisky i handen så glömde jag det besvärliga och kände hur skönt trött jag var och hur duktig jag har varit idag. Så härligt att äntligen kunna promenera igen. Käpparna var med och det är kul att se hur folk vänder sig om. Några svarta vaktar fnissade och jag kunde se hur knäppt de tycker att det ser ut … J Det bjuder jag på …

Efter duschen så var jag så trött att jag inte orkade hålla mig vaken, det fick faktiskt bli en stund på sängen och jag hann knappt lägga huvudet på kudden så sov jag. Jag som aldrig … lägger mig på dagen för att vila

Sedan har vi suttit och lyssnat på radio. Vi har lyssnat i kapp på Spanarna och Da Capo, sedan hittade maken några intressanta prorgram på SR Minnen. Jag virkade under tiden på min kofta, att bli. Jag tycker inte om att virka, men blev övertalad i mars om hur trevligt det är och hur fint det blir. Så nu håller jag på med ett spetsmönster – vi får se hur resultatet blir. Det är tunt lingarn, så det blir nog bra …

Sov väldigt oroligt i natt – så konstiga drömmar … Men när jag väl var i vaket tillstånd så lyssnade vi på Ring så spelar vi. När programmet slutade så ”rattade” vi in en repris på Spanarna och sedan På minuten. Efteråt blev det en promenad i det underbara vädret. Äntligen har det slutat att blåsa. Maken försåg sig med keps, det gjorde jag också + mina gå-stavar. De väcker verkligen uppmärksamhet …

Jag försöker att följa instruktionsboken och ”stava” mig fram, men det är inte så lätt – vi stannar hela tiden och beundrar den otroligt vackra utsikten … Idag var dessutom kameran med och batteriet var laddat. Det var maken som hade hand om apparaten …

Som belöning hade vi lovat oss själva att ta en fika på tillbakavägen. Det visade sig att de hade Deli och vinmarknad på det café vi planerat som mål. Dvs obegränsat med vin och tilltugg … Men vi var ståndaktiga, maken och jag, vi tog in vårt kaffe och den planerade croissanten med skinka och ost (en eftergift till att det är lördag). När en dam kom och bjöd på blåbärs-lemonad så föll vi till föga och provsmakade – det resulterade i att vi köpte med oss en liter. De kallar det lemonad, men vi skulle kalla det blåbärsjuice eller blåbärsdryck – ekologisk utan socker. Så god.  Nu har vi en liter i kylskåpet och i morgon till frukost skall vi njuta av var sitt glas.

Det blev äntligen av att inhandla de plantor som skall glädja oss på balkongen. Maken hade nog gärna skjutit upp det hela, hoppats på att de hunnit stänga för dagen – men de var öppna. Hans uppgift blev att skaffa kontanter (vilka tagit slut). Min uppgift var att besöka plantbutiken, som ligger i samma kvarter, så bekvämt. Jag valde ut de plantor som jag trodde att vi skulle vara nöjda med. En ung man fixade en pirra för kompostsäckar och en plastback där plantorna placerades. Denna plastback placerades ovanpå kompostsäckarna och han trodde att blommorna skulle köras till en bil. När han förstod att plantorna skulle köras hela kvarteret till vår port blev han lite nervös och lyckades tappa hela plastbacken med plantor i gatan. Det var bara några smärre skador – lite svinn får man acceptera.

Den unge mannen blev generad, personalen och gästerna på vår stamkrog fick en rolig stund, eftersom det hela skedde utanför krogen. Maken och jag höll masken och hjälpe till att plocka upp plantorna …

Nu är alla jordade och det ser riktigt bra ut …

Idag styrde vi kosan mot Paarl. Där bor en härlig svenska med sin man och de driver en vingård + B&B. Hon är dessutom vice ordförande i vår styrelse. Vi fick parkera våra blommor där vid avfärden mot Sverige i april och idag var det dags att hämta hem dem.

Vi fick inga löften om att hon skulle få dem att överleva, men de hade inte överlevt på vår balkong i alla fall. En planta hade blivit så stor och fin, så vi nändes inte pressa in den i bilen – den fick bli kvar och jag tog några skott i stället. En planta, en rosmarin hade gått hädan, men en annan rosmarin hade vuxit till sig ordentligt – så det gick på ett ut.

Värmen kom idag och vi satt i skuggan och smakade på deras vin, en reserva – mycket god. Tyvärr så skulle jag köra så det fick bli mer vatten än vin. Men en trevlig pratstund blev det och vi hade kunnat sitta kvar än och prata så mycket som fanns att säga. Tar aldrig slut på samtalsämnena med henne, vet inte om det beror på att hon är skånska … 😉

Vi har fortfarande inte gjort något åt vår balkong, jag brukar kasta mig ut och köpa plantor, men inte denna gång … Idag lyckades vi hitta två halvbra stolar, men de exemplar som stod i butiken var i bedrövligt skick och man har lovat att fixa två andra från fabriken. För 200 kronor får vi dem hemskickade då vi lämnar tilblaka hurbilen i morgon. I morgon får vi dessutom skärpa oss och gå ner till plantbutiken och köpa plantor och ny jord. Den ligger tvärs över gatan så jag förstår inte varför det skall vara så svårt. Vi får dessutom hjälp med att bära hem …

Det blev en helkväll framför TV:n och med en rulle. Reuter & Skoog – så härligt roligt. Vilka skådisar och komedienner. Vilken njutning – det får bli repris så smånigom …

(Nu har jag fått in bilder på fossila ben, det var tröttheten som var orsaken …)

Imorgon eller på söndag  kommer besökare 29.000 att läsa min sida – otroligt !  Du får gärna lämna en liten kommentar …

Nu är vi tillbaka i stan maken och jag. Vi passerade papegojstället igen och tog in afternoon tea med scones, vispgrädde, riven ost och marmelad. (Vilket vi såg förra gången att man serverade till en del äldre damer som satt där.) En synd som resulterade i halsbränna och uppblåst mage … Men vad gör man inte för att komma in i landets vanor. Där satt flera blåhåriga damer med samma framför sig på borden – undrar om de har samma bekymmer just nu …?

Jag skall sova nu, men i morgon skall jag försöka hitta lite bilder på nätet från fossilstället för att kompensera för fadäsen med kameran …

Jag kunde inte hålla mig och hittade bilder på denna länk. Tyvärr har man prioriterat bilden från caféet med en bakelse + annat ointressant, men klicka er framåt under bilden med fossiler. Det går tyvärr inte att kopiera bilden eller den specifika adressen, eller kanske det går om man är mindre trött. Men verkar som om jag får fram samma länkadress oavsett var jag står. Det är värt att kika in, tycker i alla fall jag:  http://www.fossilpark.org.za/gallery/gallery.php

Där kan ni se lite av vad man grävt upp. Det går säkert klicka sig vidare – skall undersöka i morgon …

Efter en blåsig natt och en skön säng så vaknade jag utsövd i morse. En stund på altanen med en koppte, fortfarande mycket blåsigt – det gällde att hålla i hatten och den bok som jag försökte läsa. En god och närande frukost med trevligt värdfolk (de är alltid mycket trevliga på de B&B som vi gästat här i SA). Sedan var det dags för en utflykt i omgivningarna. Vi startade mot Paternoster fyr, som ligger mycket vackert på en höjd. På vägen dit såg vi några caterpillar (stora tusenfotingar), en lång orm som ringlade över vägen – faktiskt en av de få vi sett under alla de år som vi tillbringar på denna kontinent – och en sköldpadda som var mycket skygg och snabb …

När vi klev ur bilen så ”pilade” den in i gräsvegetationen på nolltid. När vi kom tillbaka till bilen hade den kommit fram igen och betade på den lilla gräsplätt som låg intill parkeringen. Jag tog fram kameran och närmade mig. Då pinnade sköldpaddan återigen in i vegetationen – snabb som bara den och jag hann inte få en bild på den. Hade jag inte fått i alla fall för det visade sig att batteriet tagit slut. Så här var vi nu på en dagsutflykt utan kamera – igen …

Nästa mål var en Fossil park. Jag tycker sådant är intressant och de har guidade turer. Förväntade mig att få se vackra snäckor och fossiler av dessa. Inte en snäcka så långt ögat kunde se – mycket intressantare. Det var fossiler av urtida djur från 5 miljoner år tillbaka. Deras skelettdelar och tänder låg huller om buller på en liten yta som man blottlagt under de senaste 12 (tror jag) åren. Hur intressant som helst. Teorin är att dessa djur blivit fast i en dåtida flod, när de redan var döda och spolades mot havet och så fastnade de i en ”gryta” strax före några klippor där vattnet flödade över, men kadavren blev kvar och där blev de så småningom begravda i slam.

Vi hade en mycket informativ gudide med mycket humor och han pekade ut olika skelettdelar från olika djur, som fortfarande finns kvar 5 miljoner år senare, men också från djur som numera är utdöda. Så facinerande … Och ingen kamera …

Efter en fika, då en mus kom springade mellan fötterna (utomhus) för att äta våra smulor, så bar det av mot kusten igen och en lunch med en fantasisk vy över en naturlig hamn i Saldanha. Vi satt ihomhus i stor ”glasbur”, utomhus blåste det rejält. Solen sken från blå en klarblå himmel och det var så vackert med vitgässen på det grönblå vattnet, där var också levande vita ”gäss” eller vad det nu var för fåglar.

Tillbaka på B&B försökte vi sitta på terassen och läsa, men vi fick ge upp efter en stund, det var så blåsigt. Det blåser fortfarande oerhört och tjuter och piskar mot fönstren – skönt att vara inomhus. Nu är batteriet laddat i kameran, får se om jag kommer ihåg den i morgon, fast då skall vi ju åka hem – allt det fantastiska upplevde vi idag …

Nu skall jag krypa ner under det underbara duntäcket och sova …

Maken är ju som alltid morgon pigg – själv är jag som alltid mer eller mindre ”avstängd”, dvs inte kontaktbar … I morse skulle vi packa ner de få prylar som behövs för två övernattningar. Jag famlade runt i ca en timme och kände mig mycket duktig när allt var på sin plats. Maken hade inte ens börjat packa sin väska. Vet inte vad som hände, men av någon anledning så var han återigen före mig …

Jag lyckades i alla fall få till det – och så var allt packat i bilen och vi var på väg. Jag var motståndare till att packa igen och att förflytta mig bara två veckor efter att jag anlänt – har ju knappt kommit i ordning. Maken som varit här i några veckor var otålig – något måste hända.

Vi styrde kosan norrut mot West Coast och efter ca en timme stannade vi och fikade på ett Farmstall, där vi fikat för några år sedan. De hade då många fåglar och vi var nyfikna på hur det kunde se ut nu. De hade byggt ut väldigt mycket. Där fanns en jätte voljär, där fåglarna – kakaduor, aror och andra papegojor och icke papegojor kunde flyga fritt. De hade också en stor bur där de hade två kullar med gul/blå aror som samsades med ett par röd/blå aror. De gulblå var egna kullar som de fött upp. En kull med två ungar och en med tre ungar. De rödblå var fåglar som man lämnat in.

Det var kul att sitta och titta på dessa aror, medan vi fikade. Två av dem ”brottades” på marken och var hur lekfulla som helst.

Nu befinner vi oss på ett B&B i Paternoster på Västkusten norr om Cape Town (utan Internet uppkoppling). Maken sover gott i den sköna sängen under ett helt underbart dunbolster och jag borde göra det samma. Menjag sitter här med datorn och hade tänkt vara lite nyttig och avverka några måsten, men det fungerar inte så när man inte har uppkoppling, så nu stänger jag ner och antingen försöker jag sova eller så läser jag i den bok jag tagit med. Inte den om Göran Persson, den skall avnjutas i små portioner  – läs, inget jag tar med i sängen på min ledighet …

Jag älskar denna del av Sydafrika, här är så vackert och i morgon är en annan dag och då skall jag njuta – trots allt …