Visst var det lite bättre förr …

Visst är det fantastiskt med Internet – och ändå inte. Idag har jag suttit i drygt två timmar för att beställa en flygbiljett. En del får jag väl kanske skylla på vår ojämna Internet uppkoppling. Men, ganska mycket tid går åt till att knappa in uppgifter – klicka sig fram – för att konstatera att just det alternativet inte är tillgängligt. Knappa sig tillbaka för en ny sökning och då är uppgifterna på den sidan för gamla och man skall skriva in uppgifterna igen. Eller när man kommer till nästa sida och så har jag glömt att klicka och godkänt reglerna – för den rutan var så korkat placerad. Då försvinner hälften av de andra uppgifterna och du måste fylla i igen. Till slut vill man bara skrika högt.

Så många flygbiljetter som jag beställt de senaste 20 åren och de flesta var före den tid då du kunde göra det själv på nätet. Jag lyfte helt enkelt telefonluren och ringde till min resebyrå och talade med Ann-Sofie. Hon kände mig och visste hur jag ville ha det. Inom några minuter hade hon ordnat en biljett till bästa pris. Och om det inte gick medan jag var i telefon så ringde hon tillbaka, ofta inom en timme. Då var allt klart, jag behövde inte ens betala förrän en vecka innan jag reste. Jag visste att allt var rätt och behöver inte sitta med en klump i magen och lusläsa alla uppgifter innan jag klickar mig vidare. Efter slutklicket är det försent och sitter man med en billig icke ombokningsbar biljett så sitter man där …

När jag var hemma i somras och skulle köpa biljetten till Marbella och hade hållt på en stund för att hitta billigaste biljetten och allt jag skrivit om ovan var verkligt så ringde jag till Ann-Sofi. Hon kommer fortfarande ihåg mig, gulle henne, och inom en kvart hade jag en biljett i min mail. Men visst är det fantastiskt med Internet. Men det sätter också rätt mycket myror i huvudet – hur man skall tolka olika uppgifter just när man beställer en biljett. Alla bolag har olika utseende på sina hemsidor, men visst är det fantastiskt – och lite läbbigt. Det går ju inte att skylla på någon annan om det blir fel …

Sitter och lyssnar på Karlavagnen samtidigt när jag skriver detta (också helt otroligt med Internet …) Där har man som ämne just Internet och kommunikation via nätet. Mest kommenteras Facebok. Åsikterna är indelade i två läger, ganska intressant att så många är emot. Själv har jag aldrig varit inne på Facebok … Törs man erkänna det … Har inte haft behov, än så länge, men kanske jag skall kika in någon gång då jag inte vet vad jag skall göra. Leta efter gamla skolkamrater som alla säger ikväll – men vet inte hur det skall gå till, kommer bara ihåg namnet på några stycken och uppgifter om dem kan jag vara utan då jag inte var speciellt intresserade av dem då och är ännu mindre intresserad nu. Men det vore kanske intressant att leta efter ex boyfriends – fast jag kommer inte ihåg vad de heter heller, men näe det vore inte intressant – gamla gubbar …

Gammalt …

Jag har suttit ute på balkongen och formulerat dagens dagbok. Månen sken och jag ”månade” mig med ett litet glas i handen. Tankarna flödade fritt, de var mycket spirutiella. Jag blev sittande minst en timme – kvällen är så skön. Visste precis vad jag skulle skriva här – men nu har jag glömt …

Dagen har varit upptagen av föreningen till o från. När det var dags att laga middag så rattade vi in Da Capo. Med vår lilla FM-sändare så kan vi höra programmet i köket och då tycker till och med maken att det är trevligt att laga mat. Det blev ostgratinerade grönsaker i ugn med Kyckling lår stekta i smör, olivolja, citron, hackad vitlök och rosmarin. Mycket gott!

Vi fortsatte att lyssna på Da Capo och efter middagen tog jag fram en gammal stickning (som jag lämnade efter mig i april). Det var riktigt mysigt att sitta och lyssna till musik med ett handarbete  vilket påminner mig om den tid då jag var liten och satt med mamma och handarbetade. Dvs. hon stickade och jag hade till uppgift att reda ut trassliga garner, vilket jag gjorde med stor entusiasm. Kanske därför som jag fortfarande tycker om att reda ut trassel …  😉

Vanlig lördag …

Inte mycket att skriva här idag. Ring så spelar vi, GD, promenad, möblerade om, planterade blommor i en kruka, middag och en rulle. Nu är det dags att sova …

(Någon kommer att bli besökare 28.900 i morgon …)

PS. Ulla, din hälsning hamnade under den 23 (?), men jag svarar här: Vi kommer inte med tåg – även om det låter lockande med älgfilé och kantareller. Vi fick nog av tåg i april då vi fastnade i Amsterdam pga av askmolnet …

Kom ihåg kameran …

Ja, gissa vad jag har gjort idag …? Jo, gamla dokument och nya … Har kommit en bit på väg, men inte alls så mycket som jag borde. Det blev en lunch på stan med maken idag också – det är ju ingen som lagar mat här hemma … Vi gick till ”gubbarna”, dvs vårt gamla stamställe. Där var sig likt, men det är inte färdigt på deras lilla gård än så vi fick sitta inne. Den enda skillnaden var att jag istället för att äta en sallad tog en varm rätt. Den ena gubben, som alltid har kortbyxor och kortärmad skjorta, hade långbyxor och tröja och skjorta … Ja, även maken hade långbyxor idag. Han började i morse med kortbyxor, men kom hem och bytte när han varit ute och köpt tidningen.

Jag tycker det är skönt väder, behöver inte ha så dåligt samvete att jag sitter här framför datorn hela dagarna. Men det blev en liten promenad ner till havet. Där gick stora vågor idag, det blåste inte särskilt mycket, så det måste vara ”gamla” vågor från något oväder längre söderut.

Pratade med en väninna som bor några mil inåt landet och där spöregnade det idag, men här sken solen från en blå himmel. Och i kväll var det fullmåne och klar himmel norrut, men söderut så låg det ett tjockt stråk med svarta moln, men man såg tydligt stjärnorna under kanten på molnet – mycket effektfullt …

Jag satt i några timmar i kväll för att lägga upp en grej på föreningens hemsida, men vart den tog vägen vet jag inte – för den syns inte. När klockan var strax före nio gav jag upp och det fick bli fredagskväll med en rulle i stället. Skall bli spännande att se om jag kan hitta ”grejen” i morgon …

Många fniss …

Egentligen har jag inte så mycket att skriva här idag. Jag har fortsatt med samma arbete och rensat bort ytterligare mail. Hittade en del roliga saker som väninnor skickat mig. Kanske jag delar med mig någon dag, om jag hittar dem igen. Har problem med det ibland trots att jag är ganska smart och logisk när jag arkiverar – det verkar som om de bara ”försvinner” …

Hilda har varit här idag och det blev lunch med maken på stan igen. Talade med två väninnor i Sverige oc h känner att nu är det på tiden att alla återvänder hit ner. Maken i all ära, men jag längtar efter en tjejlunch nu. Visst finns det svenskor här, men de bor så långt bort och då måste jag hyra bil. Om några veckor så ….

Det blev kyligt i kväll och vi fick dra för gardinerna innan det blivit mörkt och tända ljus för att få lite värme. Vi behövde dock inte ta fram elementet, det räckte med en kofta. Det blev så mysigt att jag bestämde mig för att titta på en rulle – igen. Jag drog lott och den föll på Bridget Jones dagbok. Är så länge sedan jag såg den att jag hade glömt en hel del – ganska mycket faktiskt. Den är riktigt kul och hon spelar rollen så bra, så det blev en härlig stund  med många fniss framför ljusen och TV:n …

Här kommer ett av ”fnissen” som jag faktiskt har hittat:

Är det så här det kommer att bli, tror ni?

Ett gäng 40-åriga väninnor diskuterade var de skulle mötas för att äta lunch.
Slutligen bestämde de att de skulle mötas på Ocean View restauranten
därför att kyparna som arbetade där hade så strama byxor och snygga
stjärtar.

10 år senare vid 50 års ålder diskuterade de igen var de skulle mötas
för att äta lunch. Slutligen bestämde de att de skulle mötas på Ocean
View restauranten eftersom de hade så god mat och goda viner.

10 år senare vid 60 års ålder diskuterade de igen var de skulle mötas
för att äta lunch. Slutligen bestämde de att de skulle mötas på Ocean
View restauranten eftersom de kunde äta i lugn och ro, och
restauranten hade en fantastisk utsikt over havet.

10 år senare vid 70 års ålder diskuterade de igen var de skulle mötas
för att äta lunch. Slutligen bestämde de att de skulle mötas på Ocean
View restauranten därför att restauranten var rullstolsvänlig och hade
hiss.

10 år senare vid 80 års ålder diskuterade de igen var de skulle mötas
för att äta lunch. Slutligen bestämde de att de skulle mötas på Ocean
View restauranten eftersom de aldrig hade varit där förut.