Dagen har ägnats åt föreningen – igen. Jag fortsatte i morse men det är så mycket som kräver referenser bakåt, mycket av det finns i mailen. Ca 900 st har det ramlat in det sista året … Inte undra på att jag inte kommer ihåg vad som stod i dem eller vilket datum de kom. Jag satte mig helt enkelt och började rensa bakifrån. Kopierade det som var viktigt, skrev ut, arkiverade och deletade. Jag kom igenom 400 mail idag. Skall väl erkänna att jag inte läste alla – fick helt enkelt lita på fingertoppskänslan om de var viktiga eller inte.

Det var ganska intressant att sitta och minnas tillbaka i tiden. En del var mycket roligt och annat gjorde mig lika ledsen nu, som då de en gång damp ner i boxen. Nu är de elaka mailen ordentligt deletade … 😉

Maken ringde från stan och undrade om jag hade tid att äta lunch och det hade jag, så vi sågs ute på restaurang och åt. Riktigt trevligt att ha en date med maken, vi ser väl lite mer slitna ut nu än då vi hade våra första dejter, men vi har fortfarande trevligt. Och som jag skrev häromdagen, det är så kul  att sitta och titta på folk. Här finns alla varianter. Från den flottaste till den mest underliga eller till o med sjabbiga, men ingen glor, utom maken och jag då förståss, här får man vara som man är – inget konstigt med det.

Klockan kvart i åtta gav jag upp mina mail och satte mig och umgicks lite med maken innan jag laddade videon med en rulle Midsomer Murders … Att det fortfarande finns människor kvar där i trakterna. Jag har dessutom flera avsnitt kvar så det hinner gå åt några fler …

Avslutade med att läsa i boken om Göran Persson, vet inte om jag skrivit att jag börjadepå den i helgen. Men jag orkar bara några sidor i taget, har svårt för den självgoda tonen, åtminstone i början på boken. Hoppas att det ändrar sig, för det är ju en intressant historia trots allt med alla olika personer som figurerar runt honom.

Kameran har jag fortfarande inte en tanke på – skall försöka skärpa mig. Amaryllisen har slagit ut och den är så vacker, fast jag kan ju använda en bild på den från förra året. Den var vacker då också – det är ju samma lök, men årets blomma. Den klarar sig fint här under vintern, när vi kommer tilbaka klipper vi av bladen och vattnar den och sedan kommer den igång på några veckor. Hoppas det finns nya lökar att köpa till jul, då lär ju inte den här ha några blommor längre …

Dagen har ägnats åt att gräva i arkivet för föreningen … finns hur mycket som helst som bör lyftas upp till ytan och bli ”aktuellt” …

Jag koncentrerade mig på gamla protokoll – vilket jag egentligen gjorde redan igår och bombarderade mina styrelsemedlemmar med. Idag fördjupade jag mig i innehållet och hur vi skulle gå vidare med det som inte redan var åtgärdat.

Vi förenades på en dålig Skype lina – ja, inte dålig helt igenom. Men ibland hade vi anledning att fråga om. Det var en diger agenda, men vi klarade av den med den äran … Inte alla i styrelsen var närvarande – men vi var en duktig samling kvinnor som var beslutsmässiga och beslut fattade vi.  Och det var i mitt tycke bra beslut, nu kan vi gå vidare.

Det var också dagen då Hilda kommer för att hjälpa till med vår städning – vi är så dåliga på det. (Läs bortskämda). När hon anlänt så stod där två tvättbaljor – färdiga för hängning – vi är dåliga på det också. Som tur är så är Hilda bra på att hänga tvätt. Jag var lite tveksam om hon skulle orka lyfta tvättbaljan, men det gjorde hon – och innan hon gick hem så var allt struket och inlagt i skåpet. Inte undra på att vi känner oss så värdelösa i Sverige – vi hinner aldrig med, och att stryka tvätten  …

För att inte vara ivägen för Hilda så passade maken och jag på att gå ut. Jag hade bestämt att jag skulle ha en kaffe och en croissant till lunch. Vet inte varifrån denna böjelse kommer – men den väktes till liv i Marbella, tror jag. Nu blev det inte så, men vi åt lunch ute och drack kaffe. Vi köpte dessutom en amaryllis i knopp. Så om de inte finns att köpa närmare jul – vilket de inte fanns förra året, så kan vi åtminstone njuta nu. Det är ju bara veckor kvar till advent.

Här har man börjat at plocka fram julpyntet. Läste i tidningen innan ja glämnade Sverige att man skulle börja där också för att hinna med allt. Kan också avslöja att det fanns tulpaner till försäljning i förrgår – var inte intresserad och tittade inte ens på priset. De har inte förstått någonting – tulpaner är för tidigt att säljas ens i januari – även om många gör det i Sverige. Och många köper , men nån måtta får det vara …

Idag har dagen gått åt att komma tillbaka i fållan igen – föreningen. Har varit ledig länge nu – alldeles för länge. Borde ha börjat förra veckan men då hade jag fullt upp med Internetbekymmer och det räckte.

Det tar tid att gräva i pärmar, filer på datorn och gamla anteckningar. Att komma in i ”tänket”, men nu tycker jag att jag är skapligt inne och i morgon skall vi ha telefonmöte. Då får vi se om jag fått med de andra, allt jag bombaderat dem med i dag – stackarna …

Fick också igång skrivaren, även om jag fick ge mig ut på stan och köpa ny bläckpatron. Tog mig tid till en kopp kaffe då jag tittade på folklivet. Det var en härlig känsla att sitta där och bara titta på livet här i SeaPoint. Känner ju igen en hel del människor nu. Och framför allt så känner många av dem varandra. Det blir många glada hälsningar och mycket prat och skratt. Jag blev riktigt glad där jag satt och bara tittade på. 😉 Så härligt att vara tillbaka.

Maken ställde upp och gjorde soppa, medan jag fortsatte med ”min soppa”, dvs gräva efter uppgifter som skulle dammas av. Makens soppa blev mycket god – men det dröjde en stund innan vi kunde smaka – soppsleven var borta. Vi letade överallt, ja, överallt och den fanns bara inte. Det fanns en hålslev och en träsked. Det fick bli det senare alternativet.

När vi ätit soppan, tog ut tallrikarna och ställde dem i diskhon så låg soppsleven där – urmelkottarna … ?

Nu är boken utläst, kan varmt rekommenderas – den är annorlunda än de flesta böcker. Mycket fnitter … Hela förmiddagen gick åt, satt på balkongen och njöt av både bok och varmt väder samtidigt. Sedan blev det en promenad längs havet. Det var många som hade samma tanke eftersom värmen har slagit till över helgen. Jag hade i alla fall med mig den varma koftan, uti fall att. Den kom inte till användning.

Promenaden gick till Winchester Mansions veranda och jag fick sista bordet. Maken skulle komma lite senare, så jag tog fram min telefon för att skicka ett sms om att jag var på plats. Det blev en fnittrig historia – jag har inte svensk stavning på min telefon och den är inställd på ord – inte bokstäver … Det meddelande som jag fick fram gick inte att tyda, men det blev så kul att jag skickade det i alla fall. Det enda begripliga var ordet Hi. Måste försöka ställa om, vet ju inte om det blir aktuellt vid annat tillfälle. För det var ju faktiskt inte ens engelska som kom fram. Kanske den är inställd på något av de afrikanska språken, som är de andra alternativen.

Det blev en härlig eftermiddag där vi satt och bara njöt av att vara här nere och i värmen. Imorgon har man lovat svalare väder igen. Vi tog en långsam promenad tillbaka, med lång paus sittande på en bänk då vi bara tittade på vattenglittret och alla människor som flanerade. Rätt olika sorter, faktiskt riktigt kul att studera.

Det blev en rulle i kväll, en rolig – en av mina favoriter: Fd Fruars Club, med bl.a. Diane Keaton, som jag bara älskar. De andra två går inte av för hackor de heller. Goldie Hawn och Bette Middler. Bäddat för en trevlig kväll och nu skall jag bädda mig isäng. Rekord … Klockan är bara halv elva än, men all sol …

Underbar lördag … Jag har suttit på balkongen i solen nästan hela dagen, brände mig lite på benen, men det tog en stund innan jag märkte – jag var så inne i min bok. Helt galen. Sitter ibland och fnittrar högt och vid ett tillfälle idag så tokskrattade jag i flera minuter. Känner hur skrattet är på gång igen när jag tänker på det tillfället. Jag kan ju inte berätta för maken, han skall läsa den efter mig. Speciellt inte om just den grejen – den är så speciell. Men ni som redan läst boken kanske kommer ihåg det där med biblarna. Hur kommer man bara på en sådan grej …

Det var ingen som ville laga mat, så vi gick till kvarterskrogen, som finns kvar. Någon sade att den skulle lägga ner – men tack o lov inte. Vi fick en plats ute på altanen och satt och tittade ut över havet. Där såg vi säsongens första valar … Visserligen långt ut, men ändå.

Vi fuskade till det och åt varsin pizza – så underbart god. Degen var gjord på surdeg, men tunn och krispig i kanterna. Jag åt en med lufttorkad skinka, hyvlad parmesan och ruccola sallad – mmmm. Men, det straffar sig alltid – halsbränna (läs nu).

Det blev en helkväll framför TV:n efter det, en svensk serie i 4 delar Kvalster. Vilken jag hade fått uppfattningen att den var lite humoristisk, men det var den inte alls – så lika bra att få alla avsnitten undanstökade. Nu blir det sängen och några kapitel ur min bok. En sådan bok kan man inte ha på lut – den måste sträckläsas …

Idag fungerade internet som det skulle. Men jag har fått in ”gamla” inställningar i min dator – irriterande. Måste fråga på måndag vad vår ”expert” gjorde.

Maken läste tidningen idag och blev till sig när han såg att Stig Larssons första filmatisering går i Waterfront. Det blev ”bråttom” att komma dit och se den. En sur tjänstekvinna undrade vart vi ville sitta. Någonstans i mitten svarade vi. Går det bra med bänk tre, jag frågade om det var fullbokat. Nej, men gick det bra med bänk tre? Ja, det gick bra … När vi kom in i salongen var där ca 15 personer så vi satte oss någonstans i mitten. Filmen var ok. Men jag tyckte den var seg i förhållande till boken. Maken tyckte den var ok, och det gjorde publiken också. Det var spridda skratt ibland. Det bästa av allt var att den inte var dubbad – vi fick höra svenska och så var den textad på engelska. Tur att jag kan engelska, för det sitter i att läsa subtitles … 😉

Som vanligt var det urdåligt på TV, jag lade på en rulle, maken gillade inte mitt val och satte sig att läsa en bok. Kl. 22 var det boxning, maken är ett fan av det … Jag avskyr boxning och försökte ratta in SVT på datorn, men efter en halvtimma gav jag upp. Vet inte vad problemet är – vår internetuppkoppling eller min dator … Har tappat all tilltro till båda …

Det fick bli en ”rulle” – Mamma Mia. Vilken härlig film, blev så glad när jag tittade på den, så nu vet jag inte om jag kommer att kunna sova. Får läsa i min bok – men den är också så underbart rolig. ”Mannen som klev ut genom fönstret och försvann …” Vet inte om det är en bok man sover på. Om inte så är det ganska effektivt att lägga sig på spikmattan – då somnar jag garanterat inom 10 minuter …