lönar sig …

För en stund sedan satt jag i fåtöljen och tittade ut över vårt vardagsrum – äntligen börjar jag känna in att jag faktiskt sitter här nere på andra sidan ekvatorn – och trivs.

Kanske berodde det på att Hilda, vår kära tjej från Zimbabwe, kom idag. Det var så roligt att träffa henne igen. Vi får se hur det går, om hon kan stanna i landet – det är så många som kommer hit och det finns en gräns. Normalt brukar hon få sex månader, men i tisdags gav de henne tre veckor …

Kanske för att vår datorexpert kom tillbaka och fick igång min dator. Det tog två timmar och han var tvungen att göra om allt från början. Han sade något om att plocka ut allt, kopiera från makens dator …  Såg hans ”sticka” – men vill inte veta, rättare sagt orkar inte sätta mig in i det hela.

Nu fungerar Internet … knock, knock. Huset är städat, jag har packat upp och fått prylarna på plats. Vet snart vilken garderobsdörr som är min osv, osv … Självklart kan tyckas, men det är inte så enkelt när man vaknar på natten och måste vakna till ordentligt för att veta var, i vilket sovrum, jag befinner mig …

Det är visserligen vår här, men det är svalt på kvällarna, vilket påverkar temperaturen inomhus. Enkla fönster och absolut inga tätningslister mot vind och kyla. Så vi fortsätter helt enkelt vår höststämning från Sverige med massor av tända ljus och varma soppor till kvällmat. Och när vi petar in en ”rulle” i DVD:n så är det perfekt. Det får gärna vara svalt ett tag till för min del – jag behöver några veckor till på mig för att landa och ta igen all brist på sömn som jag har i bagaget.

Med andra ord, det känns riktigt bra nu. Imorgon har vi ingen tid att passa, så först blir det sovmorgon och sedan en lång promenad längs havet …

Idag har jag inte varit utanför dörren. Vi har varit med internetexpert – det hjälpte inte. Inte för min del i alla fall. Makens dator tuffar nu som tåget, men min dator var inne så pass länge att han/Paul/experten hann lämna … Det haltade lite innan, men fungerade så …  Ja, jag gick med på att han kunde lämna (efter två timmar). Dumt beslut för det dröjde bara 10 minuter så var jag utkastad och har inte kommit in igen.

Bestämde mig för att försöka själv – igen, eftersom han inte hade tid att komma tillbaka idag. Så jag kopplade upp mig med kabel och då fungerar det hur bra som helst. Börjar misstänka att det blivit något fel med datorn – den påstår att sändaren/mottagaren inte är på – vilket den är. Samma felmeddelande kom medan Paul var här, med den skillnaden att då fungerade det i alla fall …

Ok, kan man ju tycka – var uppkopplad via kabel då – bara det att då måste jag sitta på en pall framför byrån i hallen. Och varje gång som maken skall passera måste jag resa mig och flytta på stolen … ha, ha, ha … Visst man kan köpa lång kabel, men  snubbla på en sådan som ligger tvärs över hela lägenheten.

När jag suttit i två timmar och var kvar på ruta ett så gav jag upp och läste ut min bok i stället. Under tiden stod fläskläggen på spisen, maken fixade rotmoset – med kålrot, potatis och morötter. Vi hade dessutom äkta svensk Slottssenap till, som vi fått av svenskar som lämnade.  Suveränt gott!!

Nu har vi fått blodad tand på långkok. Vi vill ha köttgryta av något slag i morgon också. När vi handlade fläskläggen såg vi lammbitar, kan kanske vara något. Vi blev än mer inspirerade av att titta på det underbara programmet ”Two fat Ladies” som jag lyckats spela in några avsnitt av. Programmet går på TV8, på förmiddagen – måste försöka få tag i programmen – de är bara så underbara. Har ni chans att se det – gör det och se om ni tycker som vi. Ett av de första matlagningsprogrammen innan alla skulle laga mat i TV …

Det är så härligt att vara tillbaka i SA. Maken satt på balkongen då jag steg upp (09.30), men han kom in då jag vaknade. Tror inte att det var så varmt och skönt som han inbillade sig …

Det blev en slow morning och jag bestämde mig för att försöka och kolla inställningarna i makens dator och jämföra med dem i min dator. Efter en timme gav jag upp och bestämde mig för att inte ens ringa till Telkom. Jag bestämde det som meningslöst. Istället letade vi fram telefonnumret till den konsult som vi var tvungna att anlita för tre år sedan – på Telkoms inrådan. Han är inte billig, men det tar på krafterna att sitta timme efter timme och lyssna på konsulter som är måttligt intresserade och som fattar nada … Dessutom hör jag inte vad de säger och får be dem upprepa hela tiden. Vi har nu upprepat samma procedur i snart en och en halv vecka (när maken på började proceduren) och det fungerar fortfarande inte. Det enda som fungerar är att vi betalar för en massa megabyte som vi inte kan utnyttja.

När jag insåg att inget fungerade så bestämde vi att gå ut och äta brunch. Det blev också en liten promenad för att titta på havet, det glittrade så vackert och solglasögon var ett måste. Vi kikade på växter i plantbutiken och snart blir det dags att ersätta de torra, döda växterna på balkongen mot nya friska. Hemma igen så blev det en lat eftermiddag då vi läste och gjorde ingenting innan det var dags att göra en värmande soppa. Visserligen fryser vi inte, men det är svalt och då är det gott med soppa. Idag blev det med kyckling. När vi var i butiken hittade vi både fläsklägg och kålrötter, så imorgon blir det fläsklägg med rotmos. Känns mindre kul att det engelska order för kålrötter är ”svenskar” swedes (om det är ett eller två e vet jag inte …)

Just i skrivande stund har det blåst upp till storm utanför, och det viner i fönster och dörrar – är riktigt höstlikt. Det tycker jag inte är fel, lämnade ju hösten när den var som vackrast och mysigast och det gör inget att vi sitter med tända ljus och myser. Visserligen är det ljust (och då menar jag mycket ljust) innan solen går ner strax före sju. Det är ju vår här nu, men lite höstmys är inte fel för mig …

Nej några askmoln var inte i vägen. Det var visserligen gropigt vid några tillfällen och serveringen fick ställas in, men resan flöt på bra och jag fick mitt bagage. Maken stod och mötte upp med stort leende och stor varm famn. Det regnade i Kapstaden och det kändes skönt eftersom både hy och slemhinnor kändes som torrt pergament. Min närmaste reskamrat hostade hela resan – får se vad som händer.

Känns både konstigt och hemvant på samma gång att vara tillbaka. Solen har visat sig några gånger i dag, men mest har det varit mulet. Passade mig bra. Maken fortsatte sin kamp mot Telkom för att få bredbandet att fungera. Den kampen har han fört de senaste 10 dagarna. Det har fungerat några minuter i taget. Efter samtalet idag så fungerade Internetuppkopplingen på hans dator. Efter en stund skulle jag koppla upp mig och det fungerade inte alls – det fungerar fortfarande inte. Trots minst två timmars samtal, varav några bara kopplades bort. Efter det senaste samtalet gav jag upp. Nu skriver jag på makens dator. Får se hur det blir i morgon. Vad de inte fattar – och inte jag heller – är att jag tar emot signalen från routern, men kommer inte ut på Internet. Jag har hittat att jag har fel IP adress, men de lyssnar inte då jag talar om det. Själv vet jag inte hur jag skall ändra …

Något är konstigt med makens uppkoppling också, enligt vad jag kan se så är han uppkopplad med två olika adresser. Och just nu lade den ena av för att den andra kom in. Det tog några minuter så är båda uppkopplade –  igen, … underligt. Den ena heter Telkom, som företaget. Den andra heter som vår uppkopplings/kontraktsadress i form av en speciell mailadress …

Återkommer i ärendet. Håll tummarna för att det inte skall ta ytterligare en vecka innan det fungerar …

Bilderna som jag vill lägga in ligger så bra i kameran, kan inte få upp dem i denna dator. Nu skall jag sova …

PS.

Ulla, jag har sett ditt inlägg men kan inte publicera det och svara från denna dator. Tack!

Antagligen ses vi före midsommar. Jag har två väl inplastade burkar med surströmming i kylskåpet – dessa är vikta för en surströmmingsmiddag i Ora … 😉