Har fått lite skrämselhicka när jag fick respons på mina funderingar i går om datorn. De bekräftade mina egna tankar … Jag kan inte så mycket om datorer, men jag har förstått att den dator jag köpte för några år sedan inte bär sig åt som den dator jag köpte innan. Har ständigt problem med vanliga funktioner som hakar upp sig och inte fungerar. För att i nästa stund fungera eller i sämsta fall efter att jag startat om datorn. Men man kan inte hålla på och starta om en dator hela tiden – speciellt inte som den är så fruktansvärt långsam att starta om. Jag saknar min gamla dator, som f.ö. maken numera använder och som han har aldrig några problem med … Den tuffar och går som man förväntar sig att en dator skall göra …

Nu sitter jag här mitt i natten (igen …), jag som har bestämt att jag skall komma i säng i tid. Jag har nu säkerhetskopierat det viktigaste – tror jag. Skall kolla i morgon. Vet inte hur alert de små grå är efter en telefonkonferens på en urusel lina. Konferensen varade i nästan två timmar och det ekade och som extra tillskott så satt en av deltagarna och hostade – som jag uppfattade det – fritt i luren.

Den datorexpert som vi anlitade, till en förmögenhet – visade det sig när fakturan kom – skrev en liten fotnot på slutet om reload (kanske jag skrev om igår), men jag vet fortfarande inte vad det går ut på och hur jag skall bära mig åt. Som min syster konstaterade är snart uppe i kostnaden av en ny dator när man anlitar dem … Och så sitter man där fortfarande med sin gamla apparat.

Mig stör det extra att dessa problem jag haft med datorn försvinner så fort jag är i Sverige, där jag har service och tills i september också garanti tid. Kanske det beror på att då använder jag den mycket mer sparsamt, eller … Ja, jag vet varken ut eller in. Igår började den låta dessutom – så nu kör jag radio för att slippa ljudet – gör mig bara mer nervös och jag vet ju inte hur jag skall agera i alla fall. Nu skall jag sova (om jag kan) på saken och i morgon är en annan dag …

(Bilderna som jag lovade igår, glöm det – kanske de kommer i morgon …)

Vet inte vilket jag skall prioritera att skriva om just nu … Att min dator, eller snarare min internetuppkoppling är helt sjuk.Troligen är det min dator, eftersom maken påstår att hans dator fungerar normalt.

Det kan ta upp till fem minuter för mig att öppna ett mail, skicka ett mail eller att göra vad som helst i mailprogrammet. Ibland står det laddar, arbetar fortfarande – som det alltid stått. Men nu har det tillkommit ett tillstånd där det inte står något … Jag kan varken gå ur eller byta sida. Inget händer – jag kan gå ut och koka kaffe och komma tillbaka och försöka skicka eller byta sida – ingenting händer … Så plötsligt bestämmer sig datorn för att tala om att mailet är skickat eller vad det är jag ville – då har det ibland gått tio minuter …

Men idag har jag knappt suttit framför datorn. Jag har varit på lunch några av kvinnorna i vår förening. Den första månadslunchen efter sommar/vinteruppehållet. Så roligt att ses igen …

Ibland tvivlar jag och tycker att det är trögt, men idag fick jag bekräftelse på hur roligt det är när vi ses.

När jag kom hem så hade jag flera telefonkontakter – via Skype (vilken otrolig tillgång) – med några kvinnor i Sverige. Jag blir mer och mer glad för alla dessa härliga kvinnor som jag lärt känna genom vår förening. Några har precis kommit ner och vi kan ses – någon kommer i nästa vecka.

För att inte tappa den positiva känslan från vår lunch idag så lade jag i en rulle och tittade på en typisk ”kvinno-film” – Djävulen bär Prada – tror jag att den heter, med Merryl Streep. Att den var typisk kvinnlig förstod jag då maken sade god natt och lade sig ovanligt tidigt. Efter den  fortsatte jag att titta på Kalenderflickorna. En härlig humoristisk film, som bygger på en verklig historia. Eftersom maken redan sov så hade jag nöjet för mig själv och då också när jag hade anledning att le ”högt” …

(Har några bilder i kameran – det får bli morgondagens uppgift …)

Det börjar bli lite rutin i dagarna nu. Inte så mycket som händer – vanlig vardag. Jag har suttit framför datorn och slagit mig fram på Internet med frågor som jag har. Det finns hur mycket som helst att hämta där ute – bara en fråga om hur mycket tid du har att läsa.

För mig var det mycket givande. Har antagligen skrivit här om hur frustrerande det varit när jag besökt sjukvården för mina konstiga problem. Dessa har pågått i flera år och skiftat vartefter. Det är två saker som varit beständiga – den hopplösa känslan av hur dåligt jag mått med alla diffusa problem – har inte varit mig själv men egentligen inget att ta på. All glädje och ork som försvunnit, hur jag slutat göra saker som jag tycker om för att jag varit för trött eller inte orkat ta tag i det, kanske samma sak. Vikten som sakta gått upp trots att jag ätit på bästa sätt. Alla goda råd jag fått för att gå ner i vikt – vilka fått mig att önska att det vore så enkelt att jag var ett kak- och godismonster som bara kunde sluta äta sånt. Vet inte hur många gånger jag hört: ”Det är antal kalorier som går in och hur många som går ut som räknas…” Så fel! Jag tycker inte ens om godis …

För någon månad sedan fick jag veta – som någon skrev: ”Äntligen fick jag veta att jag var sjuk …” Det är sköldkörteln som inte uppför sig som den skall. ”Jag fick äntligen fick rätt”, hade ju alla klassiska symtomen. Blir arg och ledsen att ingen tog mig på allvar för flera år sedan. Men kärringar som går upp i vikt får skylla sig själva – antingen äter de för mycket eller så är det övergångsåldern.

Nu har jag fått piller och förhoppningsvis så kommer jag på banan igen. Har i vilket fall hämtat mycket information och tröst på nätet. Konstaterat att jag är långt ifrån ensam – just därför är det lite konstigt att det tagit flera år innan jag fick rätt diagnos, kunde man inte bara chansat och testat för en tid … Det som gör mig mest ledsen är viktuppgången och att jag tappat så mycket hår (jag hade en rejäl kalufs att ta från, som tur var) – det blir en tuff resa tillbaka …

Idag har det varit en sådan där tråkig dag som inte är värd att skriva om. Det mesta strulade och jag har kämpat med inställningarna till min mail. Något är galet – jag kan få sitta flera minuter medan den ”tänker” och skall skicka, öppna eller stänga ett mail. Har ju två mailadresser och den andra lade av den 14 oktober, sedan dess har jag inte kommit in där. Ändå har det mailprogrammet varit det snabbaste och min räddning vid flera tillfällen – men nu är det totalstopp. Det känner jag också, nu är det totalstopp i huvudet, jag vet inte längre vad jag skall göra …

Jo, jag har försökt faktiskt ägnat några timmar åt att tränga in i det där med Plug ins … Kom så långt att jag förstår att det är viktigt att de är uppdaterade eller inte där alls. Hur jag skall avgöra vilka som inte skall vara där har jag ingen aning om – alltså törs jag inget göra. Jo, jag har uppdaterat dem som jag vet att jag använder – typ …

Helt slut med värkande axlar och huvud så blev det fötterna i högläge på balkongen med armen i rätt läge med ett glas whisky … Det hjälpte lite, sedan serverade maken soppa och det hjälpte ytterligare. Lite norsk humer på dvd och ett fotbad – så var maken färdig, men jag fortsatte med mitt fotbad och Morden i Midsomer.

Nu är fötterna lena som barnrumpor, huvudet och axlarna helt ok igen. Inom några minuter så ligger jag på kudden kombinerad med spikmattan och med nyborstade tänder … God natt!