Lite jul …

Idag har det blåst av bara den här i Kapstaden. Vi var nog inte värst utsatt i våra kvarter. Vi tog en kortare promenad och några kvarter bort så höll vi på att blåsa bort på vissa ställen. Riktigt otäckt – man vet inte vad som kan komma flygande.

Vi köpte julskinkan, hittade benfri år, men den var ganska liten så det fick bli två. At hitta rätt mjöl till vört brödet är inte så lätt. Nu har jag köpt flera olika sorter och får jag blanda och se vad det blir. Det var meningen att vi skulle ha bakat både vörtbröd och lussebullar igår. Men vi fick kärt besök och blev sittande. En saffransdeg blev det i alla fall och nu har vi lussekatter till i morgon bitti och längder med mandelmassa som vi bjuder vakterna på julafton och nyårsafton.

Måste komma ihåg ….

…. att lyssna på musik …

Sitter just nu och lyssnar till Elvis julmusik … måste ha kontrast mot det andra livet. Dvs min vardag med att försöka återställa Kompisen i skick som ny. Jag som normalt är så ”julig” har inte ens haft en tanke på den. Hade någon idé häromdagen att jag skulle dra igång – men det blev inte så …

Idag kom jag på att om vi skall baka lussekatter för att det skall finnas på luciamorgon, så bör de bakas idag eller senast i morgon. Som den optimist jag är så ville jag baka dem i kväll, men insåg att de åtaganden jag har gjorde att det nog inte skulle bli av – helt rätt …

Jag har klarat av dessa ganska tillfredsställande, även om det betydde att jag fick installera en annan skrivare och vi bara fick tag i svart färgpatron. Men nu finns där sånghäften till middagen på söndag – i svart/vitt – lite snopet, men texten är ju trots allt svart i vilket fall.

Jag kände att jag måste ut och maken och jag gick till en nyöppnad restaurang i en lokal där en gammal favorit låg en gång i tiden . Vi satt på deras fina gård, med springbrunn – där fåglarna avlöste varandra för att bada. Vilket maken och jag tycker är trevligt – vet inte vad de andra gästerna tycker …

Maten var alldeles utsökt, det vin vi beställde var i den lägre prisklassen – men klart godkänt. Servicen bra – så vi återkommer. Hoppas att det skall lyckas för dessa ägare, vi har saknat den. Vi kommer i vilket fall att återkomma.

Sedan fortsatte vi gatan fram och där finns en nyöppnad liten butik med massor med kakor, tårtor och cupcakes. En hel del olika ”onödor”, och charmiga saker för köket. Och …! Pepparkaksgubbar och gummor … T.o.m. med kristyr. Nu skall jag se om jag vill baka själv eller beställa av henne. Jag kan få dem inom några timmar … Inte nödvändigt – men om jag inte har tid att sätta deg själv så kan vi få var sin pepparkaka på Lucia om vi vill.

Resten av kvällen skall jag sitta här och bara njuta av musik – maken tittar på boxning. Det är säkert massor som jag glömt – men det blir morgondagens problem …

Vill ni höra på min favorit låt av Elvis julmusik? Här är den: Merry Christmas Baby …

http://www.youtube.com/watch?v=FJMGaEj9LAo&feature=related

… Wow vilken ”blaffa” – men njut av musiken …

Och kom just på ….. Jag har inte fattat att vi är i december – trots att jag skriver här. Ett sent GRATTIS! på födelsedagen Marita …. Och sent GRATTIS! på namnsdagen Niclas och Barbro … Hur kan det bli så tomt i huvudet … ?

Klapp på axeln och smäll på käften …

Nu vet jag att det finns ”någon” som inte vill att det ska gå bra för mig.

Jag har lyckats med att i stort sett återställa datorn. Ger mig själv en klapp på axeln för det, då jag inte haft någon att köra de där vanliga funderingarna mot. Maken blir bara nervös, han vet dessutom bara hur man går in och tittar på väderbilder från Sverige – hans stora intresse – tidningar, betala räkningar och att skriva ett mail då och då. Jo, han kan hantera Skype också … J

Jag har jobbat som en tok idag med att fixa sånghäftet till julmiddagen på söndag och började skriva ut det. För att inte överbelasta skrivaren så tog jag 10 sidor i taget. Jag har gjort liggande A4, som skall vikas till ett litet häfte. Och har lyckats klura ut hur man lägger upp det så att det blir rätt när man trycker på båda sidorna.

Det första provexemplaret blev bra och jag startade med att printa ut en sida i taget. Efter 45 sidor stannade skrivaren och sa att det var pappersproblem … Men det var det inte – den bara stannade. Jag tog bort papperet och hade en lång procedur (startade om datorn, osv …) innan jag fick igång skrivaren igen. Efter en halv sida, samma sak igen. När detta hänt flera gånger och det inte gick att tömma dokumenten som stod i kö, så avinstallerade jag skrivaren och var på väg mot balkongen …

Bstämde att försöka från makens dator. Har ju allt på sticka sedan mina problem. Flyttade över skrivaren, laddade min sticka och öppnade dokumentet. Men det öppnades i ett helt annat format, trots att jag sparat i äldre format, men jag använde formatmall, så … I stället för 3 sidor var det fem … Radavståndet var helt galet och allt var förskjutet med bilder och text. Jag försökte leta mig fram i menyerna – men det är konstigt hur fort man glömmer …

Jag som har varit så irriterad på det nya Word ändrade totalt uppfattning under den stund jag satt och försökte gå tillbaka till det gamla.  Programmet är faktiskt förenklat – även om jag inte insåg det tidigare.

Nu lägger jag av för i kväll och i morgon skall jag spara om dokumenten i pdf. Då får jag se om de går att printa ut från makens dator. Annars måste jag ut på stan och köpa tjänsten. Det blir tajt om tid. I morgon skall jag få mina slingor – som frisören misslyckades med för en vecka sedan. Sedan är det lunch med Sweorna – det brukar ta tid 🙂  men något roligt måste man unna sig.

Nu har det blivit sent som vanligt – och de där bilderna som jag lovat och lovat – tyvärr. Jag är inte riktigt färdig med den installationen än. Ja, Photoshop vet ni redan, Ifranview finns på min dator, jag har bara inte lyckats med att göra det till det program där bilderna skall öppnas. De öppnas nu i ett program som jag inte begriper mig på – så …

Tålamod – det är något som jag inte har, men som jag har fått lära mig de senaste veckorna. Dessutom med hjärtat i halsgropen – bokstavligt talat …

Siffrors betydelse …

Vilken dag … Jag är helt slut och antagligen maken med. Jag hoppas att jag aldrig mer behöver starta om en dator.

Inte blir det bättre av att licensnyckeln för Office-paket finns kvar i Sverige.   Jag kunde kopiera in Office igen, men då jag inte hade licensnyckeln varnades jag för att efter 25 användningar av programmet så skulle det blockeras …  Jag ägnade många timmar åt Microsofts hemsida för att se om det gick att lösa på något sätt. Men man skickas bara vidare till en annan sida och en annan sida osv. Efter några timmar hittade jag en sida där det stod hur mycket det skulle kosta, men ingen direkt anvisning om hur man skulle kontakta dem. Jag bröt ihop lite grand och maken åkte till stan för att hämta vår dvd-spelare som varit på reparation.

Jag bestämde mig för att hålla humöret uppe och laddade ner Open Office – ett gratisprogram på nätet. Det tog bara 1½ timme … När det var installerat så blev datorn långsammare än den var innan alla problem började. Den kunde dessutom inte öppna nya dokument: Det här programmet svarar inte – var vad jag fick upp hela tiden – och en ruta med att skicka felrapport till Microsoft … Jag försökte inte ens att öppna något av mina egna dokument.

Det var ju precis det problemet jag hade innan jag laddade ner Programmet med defragmenteraren – som faktiskt fixade upp hastigheten på datorn – den var som ny innan jag Startade om den … Även om jag fick höra att jag borde göra detta i alla fall. Min spontana tanke är att jag kanske borde ha väntat tills jag kom hem och få svensk hjälp – vad vet jag.

I vilket fall så avinstallerade jag programmet och bröt ihop en liten stund till. Jag lovar att man känner sig ensam när det inte finns någon att fråga. Men bestämde att då installerar jag mitt Photoshop, har gjort det vid några tillfällen – inga problem – men naturligtvis gick det inte. Jag har fyra siffror för lite i min licensnyckel – och vart de tagit vägen vet jag inte. Det är det numret som gäller i min gamla dator, som maken använder.

Detta är så trist, jag är inne i det programmet nästan varje dag. Dessutom har jag ingen aning om var fodralet är – om siffrorna står i det. Har ägnat någon timme åt att leta efter hjälp på nätet – rörigt och hela tiden hänvisningar till nästa sida … Det blir nog inget julkort i år.

Ja, dagen har gått åt till att försöka ladda hem mina ”arbetande” program. Det har strulat hela tiden. Program, som jag laddat ner tidigare utan problem; gick inte idag utan problem. Nu finns de där och mest stolt är jag att jag lyckades byta språk i ett program, trots det fikonspråk som man använder i datorvärlden. Itunes, som är för musik och för att ladda hem radioprogram, får vänta. Nerverna måste sluta dallra först.

Ikväll, när jag skakade av otålighet och irritation, ringde jag till grannen, som ser efter vår lägenhet i Sverige. Hon var inte hemma och de timmar det tog innan hon kom hem var mycket långa. Jag började ladda ner Open Office igen, 1 timme och 15 minuter. Men innan jag installerade så ringde jag grannen igen, då var hon hemma , gick in i vår lägenhet och hittade fodralet till min skiva – och där stod licensnyckeln. BINGO! Nu har jag Office programmet installerat – jag var inte förtjust i det innan – men nu älskar jag det …

Att släppa kontrollen …

Nu vet jag hur det känns att ”släppa taget” … Började ju för ett bra tag sedan då jag fick veta och förstod att jag var tvungen att Starta om datorn … Såg framför mig ett stort svart hål som skulle fyllas med en massa – som jag minns från det att den var ny och skulle fyllas med samma saker. Alla lösenord och invanda program …

Jag har förberett i några veckor och kopierat – dubbelkopierat – trippelkoperiat, för säkerhets skull … Och planeringen var att det skulle ske på lördagen – nu blev det inte så. Det skulle ske på söndagen, nu blev det inte så heller … Men igår på måndagen så ”hoppade” jag. Precis så kändes det – som att kasta sig ut i något helt okänt.

Här tänker jag bryta in med lite positiva upplevelser. För trots att Kompisen behöver magpumpas så betyder det inte att vårt vanliga liv upphör. Vi har varit på en fantastisk konsert i Kirstenbosch, den botaniska trädgården här i Kapstaden som har sommarkonserter. Denna gång var det av mina favorit band: Mango Grove … Ett fantastisk band med blandad vit och svart musik. En del av er har jag plågat med denna musik, jag köpte deras platta redan 1994 när jag bodde i Namibia. De tillhör fortfarande favoriterna. Och enligt publiken var jag inte ensam. Vilket tryck … Där satt vi alla på filtar eller låga stolar och åt medhavd matsäck och drack medhavd dryck. Inga restriktioner – men heller inga berusade  personer. På slutet av konserten stod alla upp och dansade till musiken. Vilken musikglädjde …! Jag älskar den sydafrikanska publiken …

Tillbaka till Kompisen. Hade fått instruktioner om hur jag skulle göra och vad som skulle hända – men som alltid – ingenting stämmer … Kompisen stod där och tuggade i sig sitt eget innehåll och jag kunde inget göra … En massa konstiga frågor, som jag inte var förberedd på – så var det bara tomt …

Kompisen var som ett tomt svart skal – jag var totalt uttömd – nollställd … Men som den käcka matte jag är så började jag att försöka återställa det som återställas skulle. Till att börja med att få en Internet uppkoppling – trådlös, eftersom det är det som gäller här. Efter en och en halv dag så gav jag upp. Jag har nu satt upp balkongbordet i ”hallen” och kör med lina – den är käckt gul – bra så det är något som uppmuntrar.

Nu har jag fast lina och har kopplat upp en webbläsare så jag kan läsa min mail. Skype – även om det kinkade några gånger. Och slutligen denna sida. Jag kan fortfarande inte läsa några dokument – har inte lyckats ladda upp mitt Officeprogram – antagligen så är lösenordet kvar i Sverige – morgondagens problem …

Ikväll har vi varit på restaurang – en av våra gamla favoriter – men den har blivit för ”fin” – utsikten är dock den samma …

(Bilder kommer …)

Ett underbart avbrott – konsert i det gröna …

Jag var helt inställd på att tömma datorn idag … men maken överalade mig att följa med till Waterfront. Det var bra – det var länge sedan som jag haft tid att bara vara och njuta av att befinna mig här i Kapstaden. Vi började med en kopp kaffe på ett av mina favoritkaféer, med utsikt över havet. Sedan blev det lite, med betoning på lite, shopping. En paus med ett glas vin – vidare till en annat stället där vi tänkt inta lunch medan vi lyssnade på ”gatumusikanter”! som spelade gladjazz avbytta av ett band som spelade marimba – så underbart att jag bara ville gråta …
Nu blev det ingen mat där, då matsedeln var så tråkig. Vi fortsatte till en indisk restaurang där de har den mest gudomliga mat – och alldeles för stora porttioner. Vi njöt så mycket vi orkade, sedan blev det doggybags …
Eftersom DVD-spelaren fortfarande är på garantireparation – med min Agatha Chiristie skiva (som jag aldrig lär återse) – så kopplade vi in vår häftiga stereo anläggnig. Det går inte lyssna på musik i den – då bör den stå ca 100 meter bort – men man kan använda den som dvd-spelare … Så det blev en rulle för min del – maken har inte samma smak, utan gick och lade sig. En härlig dag långt borta från SWEA och datorproblem …

(Har en del bilder – men har inte hunnit ladda upp det programmet än – så …  de kommer kanske i morgon …)