Hej, hej,

Sitter här vid makens dator – börjar nu känna mig lite hemma, men har inte mina ”bookmarks” och annat som jag sysslar med. Har haft fullt upp med att försöka förvandla alla mina dokument inför årsmötet i föreningen till makens dators format. De dokument som fungerar kommer upp med helt andra radavstånd och i annan ”stil”. Vilket innebär att ett dokument på en sida blir två och ibland tre sidor. Jag var mycket hemma med denna variant av Word för några år sedan och svor ve och förbannelse över de förändringar som skett i programmet när jag skaffade ny dator.  Men efter tre år så kommer jag inte ihåg den variant som jag  – då – så gärna ville behålla …

Glömde skriva att min egen dator är hos doktorn – hon behöver en ny fläkt och jag hoppas att det stannar vid det … Doktorn är sydafrikansk och löftet om att jag skulle få den i fredags …

Men, nu har jag äntligen klarat av årsmötet och en massa annat. Har fått lugn o ro att fundera på hur jag skall ta mig in här. På min egen dator så är det länkar och ”shortcut” som gäller. Här måste jag in med användarnamn och lösenord. Inte så svårt egentligen – men när jag samtidigt håller på med lösen och användarnamn på föreningen så blir det lite för mycket – åtminstone för mig. Jag orkar helt  enkelt inte mer …

Har inte slutat tänka på denna sida och har tagit så många foton –  för varje dag – men kan inte ladda in dem då jag inte har en sådan där mackapär som tar mitt SD-card. I min egen dator laddar jag in kortet direkt i datorn.

Ja, nu vet ni att jag lever – inte många som hört av sig och undrat …. (Ulla du har svar under Comments)

Kram

För några dagar sedan talade maken om att Queen Mary 2 (som jag envisas med att kalla Queen Elisabeth 2 – låter lite elegantare …) skulle komma till Kapstaden och att han skulle vilja åka ner till Waterfront och titta på fartyget, som är ett av världens största kryssningsfartyg. Det ville jag också.

Vi läste i tidningen igår att hon skulle lämna i morgon måndag. Maken och jag begav oss av efter frukost försedda med kikare och kamera. Men vi kunde inte se något större fartyg. Vi fortsatte att vandra längst ut på piren och om ett fartyg som är 345m långt och mycket högt – så borde vi ha sett åtminstone skorstenarna. Men det fanns inte skymten av detta gigantiska fartyg.

Vi gick inte helt lottlösa ur detta – vi fick se när Ocean Queen stävade in mot Kapstadens hamn, ett fartyg i stort behov av målning – hur två bogserbåtar backade ut för att möta. Hur man kastade trossen och sedan följde med i fartygets hastighet mot en kaj någonstans i Kapstaden stora hamn. Vi fick däremot inte se när bogserbåtarna tog över.

Vi gick tillbaka till nöjeslivet i Waterfront och lyckades få ett bord på Wictoria & Alberts terrass, där vi satt och lyssnade till marimbamusik. Som kuriosa hade de en klassiskt utbildad sångare – tenor – som sjöng fantastisk. Några personer ur publiken uppträdde med dans och vi hade en timmes härlig underhållning på alla plan.

Kvällen fortsatte med svensk underhållning per rulle …

Fredag igen …

Jag träffade damerna på lunchen – lika trevligt som vanligt. Men idag var det kyligt. Timmen före lunchen kom dimman inrullande – vi frågade om de hade filtar …

Igår satte vi nästan värmerekord – vi flämtade, vindstilla och långt över trettio grader varmt. På eftermiddagen drog det ihop sig till åska in över land och vi fick några droppar regn även här.  Temperaturen sjönk som en gråsten till 24 grader och det blev riktigt ”fuktigt och rått”. När regnet upphörde steg temperaturen till över trettio grader igen och då var det riktigt tropiskt varmt. Dvs fuktig värme.

Vinden tilltog rejält, man gick till o med ut på radion och varnade. Vi lyfte ner blomkrukorna från balkongräcket, rullade ihop mattan och ”spärrade” dörrarna. Dvs. hindrade dem från att smälla igen i det korsdrag som vi ville ha för att sänka temperaturen.  Man hör när vinden kommer – då smäller det i dörrar i vårt hus och i grannhusen. Smällarna är rejäla – liksom dörrarna. Men vinden var så kraftig att vi var helt enkelt tvungna att stänga alla fönster utom i sovrummet – vad hjälpte det mot värmen – utan korsdrag …

Sedan tre år har vi bestämt att vi skall ha en takfläkt i sovrummet. AC är alldeles för dyrt alternativ här och inte tillräckligt många dagar som det är aktuellt. Nu har vi en fläkt sedan knappt en vecka. Den finns i en kartong och har stått i sovrummet – men i det skicket gör den inte så stor nytta. Idag packade jag upp kartongen och har nästan lyckats skruva ihop fläkten. En bedrift tycker jag med tanke på den torftiga arbetsbeskrivning som medföljde denna fläkt.

Maken är så trött på att höra mina kommentarer då jag försöker göra saker o ting – i dag – skruva ihop denna fläkt. Jag har i alla fall fått ihop den så mycket som man kan göra innan den monteras i taket av en elektriker. Vi har talat med en handyman, som ser till ett hus där en av våra vänner bor. Men jag konstaterade att vi måste ha ett proffs som sätter upp fläkten om den inte ska ramla ner i huvudet på oss. Den är tung, 7,5 kg,  och den ska sitta i taket över sängen och kan teoretiskt kapa halsen av oss om den inte hinner stanna innan, om den ramlar ner …

Det är varmt … långt över midnatt och fortfarande över 30 grader. Det blåser ute – vilket borde vara positivt – men det blåser varma vindar och de är starka och vi kan inte ha korsdrag. Dörrar smäller och allt löst rör på sig …

Maken har somnat, själv har jag försökt vänta ut vinden – den brukar ibland ge upp efter en stund. Men inte så i kväll.

Vi  var ute på vift i förra veckan. Bland annat så har vi varit i Simonstown för att äta lunch. Det blåste fruktansvärt och vi fick sitta inne och ställa in den tilltänkta promenaden. Vi har varit till det stora tjusiga köpcentret Canal Walk, där blev det inköp av ett stycke tyg och en takfläkt (som varit på gång i flera år och högaktuell de senaste tre månaderna). Nu står den i en kartong i sovrummet – medan vi svettas i sängen. Den kommer säkert upp någon gång …

Vi har varit och inspekterat vår lilla lägenhet som varit uthyrd i flera år. Den dam som hyrt skall nu flytta. Jag hade visserligen förväntat mig att det skulle vara slitet och nergånget till en viss grad. Men … verkar inte som om hon städat överhuvudtaget. Det är heltäckningsmatta och naturligtvis blir den smutsig och nerdången – men denna var gråsvart och fläckig på de gångstråk hon använt. Badrummet är ingrott med smuts – jag fick tanken,  har hon någonsin skurat golvet samma med köket …

Vi hade redan innan bestämt att mattan hade gjort sitt – men … Det var en ”Handy-man” där och han skall räkna på vad det kan kosta att måla om osv. Vi bad honom att försöka ta upp mattan och se om det var trägolv under – Bingo!! Där var ett fantastiskt vackert gammalt gediget trägolv i afrikanskt trä – vilket vi misstänkt hela tiden. Så nu skall det slipas och lägenheten målas. Sedan är det den massa trista detaljer som måste fixas.

Vi har varit på konsert i City Hall och hört fantastisk musik – denna gång fick vi även höra deras pampiga orgel.

Idag har vi varit på SWEA-lunch och guidning av vinanläggningen KWV i Paarl. En av våra Sweor är guide där och hon är fantastiskt bra. De har bland annat världens största vinfat/tunna som används, det finns ett större, men det läckte redan från början och fungerar nu som café utanför slottet i Heidelberg – tror jag. Måste nog kolla upp om det är rätt stad. Vet i alla fall att det är rätt land. På KWV förvarar man det destillat där som används till Brandy-tillverkningen. De är så stora att det får plats ca 35 dansande par i ett fat.

Det blev vinprovning och brandyprovning efteråt. Jag hade lovat att vara chaufför, så för min del blev det till att doppa tungan. Maken var den lycklige vinnaren – han kunde slutföra min ranson.

Jag tog igen det hela i kväll när vi kom hem. Jag hade köpt två flaskor vin av ett som jag tyckte mycket om att doppa tungan i. En flaska har nu gått åt och vi borde ha köpt fler …