Snart två på natten – klockan ringer – om några timmar. Bussen hämtar kl 6.20 för färd mot flygplatsen. Sedan blir det Borneo – om jag vaknar …

Får se när jag kommer in här igen …

(hade som ambition att det skulle bli bilder i kväll – men prioriterar nog sängen …)

Mot Borneo…!

Jag är. Här sitter jag igen mitt i natten. Rumskompisen sover – hon hade dessutom vett att gå hem och lägga sig i tid – dvs … Vi tog en ”sängfösare” på grannhotellet i en underbar cocktailbar med soft pianomusik – som det skall vara. Ljuva toner i bakgrunden och man behöver inte skrika för att tala med varandra. Varsitt glas vin – jag tog ett glas Shiraz, mycket gott – just nu min favorit druva. Ingen garanti att vinet är gott – men det var det verkligen.

Rumskompisen drack bara halva sitt glas och drog sig tillbaka mot sängen (borde jag också ha gjort, om sex timmar måste jag upp …).

Jag och en annan ordförande satt kvar och talade om dagens händelser – som var många och intressanta. Vi ”smidde” planer inför nästa år – då vi avgår. Vad gör man då som avdankad ordförande … 😉

Tidigare i kväll var vi på en utomhus restaurang i närheten och åt lunch. Som alltid så chockar vi de andra gästerna när vi – ca 170 damer kommer in och ska bänka oss. Vi är ju knappast ljudlösa.

I kväll var det faktiskt ett gäng kinesiska ? killar och tjejer som hade något högljutt ljud för sig medan de höjde sina glas. När vi – äntligen, det tar tid att servera många damer – fått vin i glasen så reste vi oss och sjöng ”Ja, må han leva …” . Kineserna – liksom de andra gästerna blev tysta. Vi satte oss och sorlet fortsatte.  Nästa gång som Kineserna gjorde samma ”bröl” reste vi oss alla och sjöng ”Helan går …”  Då blev det jubel och applåder.  När vi ätit färdigt reste sig en Swea och tog upp en känd snapsvisa (som jag i skrivande stund har glömt namnet på) och vi alla föll in. Då var jublet totalt. Sedan gjorde vi sorti …

Det gör jag också nu …

Glada återseenden som resulterat i nattsudd, snudd på morgon …

Har idag suttit och deltagit i ett styrelsemöte som tagit hela dagen. Klockan stod på sex i morse och jag steg upp och i frukostmatsalen började hejandet och kramandet i återseendets tecken.  Mötet klarades av med den äran och en massa kloka beslut har klubbats.

Sedan var det dags för mingelparty utomhus – puh … Men de flesta var lika svettiga och solfjädrarna gick runt. Har tyvärr tappat bort min … Det bjöds på asiatiskt party nam nam – men vem orkade äta. Sedan var det buffé och jag lyckades peta i mig lite sallad, några tuggor fantastisk mör, skivad oxfilé och några tuggor inbakad laxfilé. Det mesta åkte ut igen.  Men vinet var gott … liksom sällskapet.

Jag vann en vinst som enligt uppgift var ett grönt läppstift fodral. Min farfar, kyrkoherde, sade att när jag blev stor så skulle flickorna ha grönt läppstift. När det gäller mig så hade han inte rätt – men nu har jag vunnit ett grönt fodral …

Rose-Marie m.fl. – lockade mig att fortsätta i baren för att vi skulle kunna prata vidare … Vi var några som drog vidare, men vi blev så många att det inte var tal om sitta med enskilda samtal … Men jag har fått träffa två av mina kära Swea vänner, bl.a.: Agneta, som kom från Tokyo – omskakad, men i god balans och Lisbeth från Hongkong.

Efter en stund var vi bara fem kvar och vi blev kvar alldeles för länge – men så roligt att talas vid … Min rumskompis sover och jag borde göra detsamma. Bilderna … de kommer vilken dag som helst …

Har idag varit ute på en guidad tur, där vi fick se en del fantastiskt och annat annorlunda – intressanta/vackra skulpturer och byggnadsverk. Men guiden var nog höjdpunkten … Han vågade verkligen vara ”outspoken” vad gäller religioner, vanor och olika folkslag – på ett mycket roande, men träffande sätt. Malaysia är ju en blandning av olika folkslag med olika religioner och bakgrund som levt sida vid sida i många år. Men i med att de fann olja så börjar det gnissla lite i maskineriet. Bland annat tyckte han att vi i Europa skulle hålla på oss, att vårt koncept är ett vinnande koncept och att vi inte ska ge efter för alla krav som nu ställs på oss från olika folkgrupper som flyttar till våra länder … ”De är vana att försöka få vad de vill – men det kommer inte att fungera … ”

Tog en hel del bilder, men det är nu för sent för att ens tänka på att lägga in dem. Det är sängen som gäller.

Dagen avslutades i glada Sweors lag med middag på hotellet. Det är många fler som anslutit sedan igår – så roligt att prata med dessa damer som har så brokig bakgrund om som kommer från olika kontinenter.

Vi, min rumskompis och jag, har beställt väckning till i morgon kl 6 för att hinna med att duscha och äta frukost innan mötet drar igång. Nu är det slut med det roliga och allvaret börjar. Tack o lov så är det så många som jag gillar som ska vara med på mötet. Blir intressant att se vad som vi kommer fram till …

Mot sängen …

Efter några timmars försening i CT så kom vi äntligen i väg till Kula Lumpur. Resan gick bra, trots säkert 10 små barn under två år i min avdelning. Alla söta asiater med kolsvart hår som stod rakt upp. Jag hade tur att slippa en kompis bredvid mig, liksom mannen på andra sidan, vi hade två säten mellan oss och jag somnade och sov till en av de små bakom mig vaknade och sparkade i mitt säte flera gånger. Men det var ju bara att byta stol och somna om.

Att landa i KL var lite förvirrande. Det stod tre tjänstemän och pekade med hela handen vart vi skulle ta vägen. Sedan befann vi oss på en shoppinggata. Inga skyltar till var bagageutlämningen var. Vi hade tydligt blivit upplysta om att vi skulle hämta vårt bagage på rullbandet som hette D. Efter lite vimsande och frågande så hamnade jag på en buss som tog oss till ankomsthallen. Det var pga av ombyggnation som vi landat på fel terminal – man hade bara glömt att tala om.

Jag stod länge och väl och väntade på min väska. Till slut var vi fyra stycken kvar och jag var säker på att min väska blivit kvar i CT. Jag satt nämligen och tittade ut på bagage inlastningen i CT, när en av containrarna åkte på sned och alla väskor slängdes ut på backen – bl.a. min … Har speciell färgkombination, så jag känner igen den.  Jag gick för att fråga,  och där står den prydligt bredvid några andra väskor. Någon hade lastat av den.

Taxi, incheckning osv. gick bra och jag tog en promenad mot tvillingtornen – tänkte att jag skulle åka upp. Det tog ca en halvtimme att gå dit – varmt, fuktigt och mycket trafik, men jag hittade – de syns liksom hela tiden. Då hade man stängt för dagen – dvs. inga fler fick åka upp. Snopet.

Jag försökte få ut kontanter på mitt kort – men efter fyra maskiner och två banker gav jag upp och satt mig för att äta en sallad. Hittade jag en butik där jag kunde köpa vatten och vin. Vilket jag gjorde och påbörjade promenaden tillbaka. Det är ju inte riktigt fyrkantiga kvarter och naturligtvis gick jag vilse – visserligen bor jag på 20:e våningen, men alla hotell är i stort sett lika höga. Då höll jag på att bryta ihop. Frågade i en vaktkur och visade min karta, de bara skakade på huvudet. Jag frågade vad deras ställe hette, men de förstod inte. Jag frågade vad gatan hette, men de förstod inte. Sedan pekade den ene i riktningen mot ett hörn – där skulle jag kunna gena och jag började gå. Efter några minuter närmade jag mig en mur med taggtråd, kände starkt i mitt varma tillstånd att jag skulle orka strypa vakten, men det gick faktiskt att runda hörnet – det var varuintaget för ett annat hotell. Kom tillbaka till hotellet med häftig hjärtklappning och tecken på utmattning. Min rumskompis kom och berättade att hon varit på en fantastisk massage på 5 tr i hotellet och jag bestämde mig för att göra sammalunda.

Det var ingen mjukbehandling precis, men gjorde gott åt mina ömma muskler och sneda rygg (efter natten i en trång flygstol). Det blev middag på hotellet – en helt underbar buffé med lätta asiatiska rätter. Jag har lyckats koppla upp mig här – strul förstås, men det gick och nu är det sängen som gäller …

Här avlöser festerna varandra – ibland. Denna vecka var en sådan vecka. Igår sågs vi några på en trevlig middag i Camps Bay, med den mest underbara utsikt – igen – över havet och solnedgången.

Idag har jag lagt sista handen vid packningen och lackat golvet i vår lilla lägenhet som vi hyr ur. Den hantverkare som vi anlitade och vi har inte samma uppfattning om när det är färdig lackat. Vi borde nog ha gjort hela arbetet själva – men nu är det som det är och vi får försöka få så bra slutresultat som möjligt. Golvet är nu lackat två gånger efter att han tyckte att det var färdig och det ska få ytterligare en strykning innan det är klart.

Tänk att det är så svårt att packa för ett varmt klimat … Har ju bott så i många år, men vet plötsligt inte hur jag ska packa. Nu är det i alla fall klart och nu blir det sängen. I morgonförmiddag kommer taxin och sedan kan jag inte göra mer – då är jag på väg och vet att det kommer att lösa sig oavsett vad som ligger i väskan.

Får se hur pass mycket tid (och internet uppkoppling) som jag kommer att ha de närmaste veckorna och hur frekvent jag kan skriva här.

Kuala Lumpur – nu kommer jag …