Idag blev det premiärtur till ön. Grannen kom och hämtade oss. Det var riktig vår där ute, inte så grönt som i stan. Vattnet glittrade så underbart genom de skira grenarna med lite grönska på. Kameran låg mycket bra i väskan, där den förblev. Vi såg inga spår av rådjur på tomten – de har kanske inte kunnat ta sig upp i den djupa snön som tydligen varit.

Mössen hade varit relativt hyggliga – men, visst fanns de spår av dem. Det var lite sent innan vi kom ut och vi hann inte röja spåren efter dem idag. Vi vädrade och fick igång vattnet – lika nervöst varje gång. Men den stund vi var kvar märktes inget läckage. Vi ställde på elementen och fick vår gamla skrotfärdiga plåtbåt i sjön. Den enda förtjänst den har är att den är lätt och vi klarar den på två personer – den är dessutom lätt att ro. Men vi glömde ta med lås – fast, vem vill ha en sådan båt … Det skulle i så fall vara någon som desperat behöver ta sig över till ön, eller någon som tycker att den ser så anskrämlig ut att den borde skickas till sjöss …

När vi knutit fast vår plåtjolle åkte vi till sonen och hans familj. Jätteroligt att träffa barnbarnet igen – han hade vuxit minst en dm. De har blivit med hund under tiden vi varit borta, Portugisisk vattenhund tror jag det är. Nu fick vi äntligen se den, en härlig lurvig krabat som verkade mycket snäll och godmodig. Vi hörde inte ett enda skall under de timmar vi var där. De bjöd på en underbart god kyckling med härlig sallad till. Tack! Så skönt att slippa fixa mat när vi kom hem till stan igen.

Maken har redan ramlat i säng, men jag blev sittande och tittade på ett av alla de intressanta och bra dokumentärprogram som SVT sänder. Nu ska jag ta en allerigtablett och nässpray – det märks att det är vår i luften – sedan blir det sängen för mig med …

Så sitter jag i Årsta igen. Inget askmoln i vägen, inget annat heller för den delen och det är jag mycket tacksam för. Det har varit lite bekymmer de senaste åren. Dras fortfarande med mitt tjutande och bubblande öra sedan en månad tillbaka och den försenade återflighten från Kuala Lumpur, då jag drog på mig en rejäl förkylning och öroninflammation.

Våren är helt fantastisk att uppleva – lika unik varje år. I år kom vi hem ca 2 veckor senare och det har dessutom varit rejält varmt – allt har exploderat. Lite synd att missa de små musöronen, men jag klagar inte.

Det gick som på snöre att fixa mobilt bredband – var beredd på det värsta, har även där dålig erfarenhet av internet in/upp-koppling på min dator senaste tiden. Det behövdes bara en omstart idag och sedan fungerade det.

Maken har hämtat hem bilen idag, den har stått i en lada i Sörmland någonstans eftersom de rev vårt garage och byggde två bostadshus i stället. De verkar i stort sett färdiga nu, men ingen har flyttat in än. Förhoppningsvis har de  tillgång till garage under sina hus, annars blir det än mer besvärligt att kunna parkera här. Det är redan fler bilar än platser längs trottoarerna. Lapplisorna gräver guld då folk blir desperata och parkerar på den olagliga sidan – vad ska de göra? Det spelar ingen roll att politikerna vill tänka bort bilarna – bilen har kommit för att stanna och är nödvändig i många sammanhang. De flesta åker kollektivt till arbetet, åtminstone i vår stadsdel, för deras bilar står där de står. Har man fått en plats tackar man nej till allt annat som kräver bilfärd … 😉

Nu ska jag krypa i säng. Godnatt!!