Vi har längtat efter regn i stort sett hela sommarhalvåret här i skärgården, så många klagar över den dåliga sommaren, men inte här – nu hör jag att det regnar. Hurra – men kanske inte … I morgon ska vi flytta upp alla trädgårdsmöbler på altanen och sedan ska vi transportera allt som inte ska vara kvar här på ön till fastlandet. Det är väldigt blött att förflytta sig över vatten när det regnar. Vår båt ligger nu på land – sonen kommer med sin båt och hämtar oss för transport till fastlandet.

Innan dess ska alla golv våttorkas, dammsugningen klarades av idag, duschen ska skuras och allt som kan attrahera möss undanröjas. Det senare är det svåraste momentet. Man vet inte från år till år vad de attraheras av … Jag skrev i går om alla måsten, och har klarat av en del av dem idag – men att tömma vattensystemet återstår – det är det sista som händer.

Inte desto mindre sitter jag här och njuter av att lyssna till regnet på taket. Egentligen hade jag önskat att det var lite svalare utomhus så att jag kunde sitta här och njuta av en brasa också – men det är inte tillräckligt svalt för det. Det får anstå till nästa år.

Lite vemodigt känns det att detta är sista kvällen som jag sitter här. Jag som alltid avskytt hösten har lärt mig att uppskatta den då jag fick förmånen att komma hit till ön, för nu rätt många år sedan. Den avskyvärda hösten förvandlades då till en speciell årstid, som jag fortfarande tycker så mycket om. Nu pratar vi fram till november – det är en månad som jag fortfarande inte förstår meningen med – då är allt grått …

Jag tar inte så många bilder längre – de är ju ”samma, samma” … även om jag ibland glömmer mig … Ni får föreställa er hur det ser ut en vacker höstdag med björkar och alar mm …

Så måste det vara – inte rusade tiden fram så fort för några år sedan – jag hinner inte med. Känner mig som någon som springer efter och nästan kommer ikapp – ibland. Mina aha-upplevelser idag är helt annorlunda än för några år sedan. Då var det när jag upplevde något nytt, fantastiskt. Nu är det när jag är i kapp.

Är det fint väder, som idag, njuter jag för fulla muggar och planerar att efter dagens ”dont” ska jag sätta mig ner och njuta av solen – visst så blev det, men hade glömt att solen försvinner bakom träden flera timmar tidigare än i somras. Jo, det var jätteskönt den stunden som vi, make, son, sonhustru och barnbarn hann med att sitta där – men … alldeles för kort.

Jag ska inte gnälla, jag hade två aha-upplevelser idag. Jag såg en fantastisk spindel i sitt nät. Den var stor och jag har inget minne av att jag sett någon sådan tidigare. Nätet var uppspänt mellan resterna av mina rosor – rådjuren hittade dem i ett tidigt skede och jag har knappt sett någon blomning i sommar. Men! Idag var där en knopp som höll på att slå ut strax bredvid spindelns nät. Aha …

Just nu är det en mysig stund, även om inte aha. Familjen ligger och sover och jag sitter i köket och skriver. Nyduschad med nytvättad morgonrock och om en stund ska jag krypa ner mellan nytvättade lakan. Jag ska njuta av denna stund så länge jag orkar – i morgon brakar det loss – vi ska stänga stugan. Alla blommor – de som inte rådjuren knaprade i sig när de var upp på altanen i början på veckan – ska slängas på komposten. Skafferiet ska tömmas, liksom kyl och frys. Huset ska skuras och slutligen ska vattnet tömmas ur systemet. Det gäller att få bort varje droppe – inte lätt. Den rörmockare vi anlitade, för nu många år sedan, älskade att skarva ihop små kopparrör (de moderna rostfria och böjbara fanns redan) … Det ser ut som ett labyrintspel under diskbänken – ni som är gamla nog vet hur det var med den där träplattan man skulle luta rätt så att en kula rullade som man ville i labyrinten och inte trillade ner i något hål. Precis så små och korta bitar har han svetsat ihop – han gick på timtid …

Kära Jenny – GRATTIS! på din födelsedag (igår).