I morse blev det lite sovmorgon – barnen sov lite längre och smygkikade in i mitt rum strax efter kl 8. Då hade jag vaknat av mig själv strax innan. Vi hade en trevlig stund som vanligt innan det var dags för frukost. Dottern fick äntligen sova en timme längre – hon hade nog behövt fler timmar, men det är för mycket aktiviteter för att som mamma kunna ligga och ta igen sömn.

Lunchen intogs på Mac Donalds, jag tog min vanliga meny sedan många år bakåt– skillnaden mot Sverige är att det finns inte mineralvatten. De ser ut som fågelholkar i ansiktet – jo, de har nog hört talas om det och kanske … Det slutar alltid med att jag får ett glas is med lite vatten i, sugrör och lock. Men hamburgarna och stripsen smakar likadant som hemma.

Efter den enkla lunchen placerades mormor i en strandstol i en jättestor basket hall där lillebror, tillsammans med ca hundra andra barn skulle lära sig basket. Jag hade en termosmugg med kaffe och resten av vattnet från lunchen + ett korsord med mig. Ett par öronproppar med störningsmusik hade inte varit i vägen liksom en mjuk matta som kunde ta bort vibrationerna i golvet. Det var inte alla barnen som åstadkom dem, nej en äldre pojke som var där för att titta på sin tränande lillasyster. Han hade med sig sin basket boll och den dunkade han hysteriskt i golvet hela tiden bredvid mig, vibrationerna kändes i hela kroppen. Vet inte om han försökte sätta något rekord. Det kändes obehagligt och var mycket irriterande. Men man kan knappast be någon om att sluta studsa en basketboll i en baskethall där alla tränar med sina basketbollar …

Det har varit mycket varmt idag och efter träningen åkte vi till ett glassställe med  både kall glass och AC för att kyla ner oss och för att se hur lillebror mådde – han fick en boll i huvudet precis som han skulle gå ut. Bollarna är mycket hårda och han såg lite groggy ut ett tag. Men det verkar som om glassen hjälpte.

Vi fortsatte till en butik som säljer partyprylar och just nu är det Halloween som gäller. Butiken var full av barn som skulle bestämma vilken dress de skulle ha. Lillebror fick tag i en ”hemsk” som föreställer någon ”kändis”, som mormor inte har en aning om vem det är … Dotterdottern ville inte se hemsk ut – hon ville vara fin, men den dräkt hon valde ut fanns inte i hennes storlek. Ve o fasa … Det var sura miner och tandagnisslan … Väl hemma tog hon på sig den dräkt hon hade förra året och jag målade henne i ansiktet – hon blev så söt och hemsk. Jag tyckte att hon kunde ha samma i år – men det går ju naturligtvis inte. Tack o lov verkar det som om det gick att beställa hennes utvalda dräkt på nätet i hennes storlek.

Nu är det stora fjärilar i magen och svårt att sova – i morgon är det ju födelsedag. 9 år – hur kan det ha gått så lång tiden sedan jag först såg denna lilla söta baby – mitt första barnbarn …

(Förlåt käre make! Jag tänkte helt fel med tiden när jag ringde …)

 

Hela huset är fullt med små trådsnuttar … Det är jag som lämnat dem efter mig. Nu är det äntligen klart, men det tog några timmar att fästa alla tåtar. Jag hade ett fruktansvärt besvär med att trä in dem i nålen – ögat var alldeles för litet för min syn. När hela ena sidan var klar, efter en dryg timme – många små trådändar var det – kom jag på att jag skulle leta efter en nål med större öga. Det fanns en i dotterns sylåda. Andra sidan gick som en dans – men det blev sent innan jag kunde gömma undan allt och krypa till kojs.

För att roa mig under tiden jag sydde så startade jag Sveriges Radio på datorn. Det var reprisen på Da Capo – jättetrevligt tycker jag. Vi brukar ratta in den kanalen i Kapstaden också. Efter kom Ring så spelar vi. Jag har aldrig hört början på det programmet tidigare 🙂 – det ska tydligen vara mitt i natten för att jag ska kunna lyssna på den. Det var lite kul och ganska underligt att sitta där så sent och lyssna till folk som just vaknat och som berättade vad de skulle göra idag.

Det blev inte ork till att skriva här – är ju helt vill med datum i alla fall. Följer datorns datum – vilket är samma som i Sverige, så jag har legat en dag efter hela tiden egentligen. Då blir det rätt idag i alla fall …

 

 

Idag har det varit samma, samma, men jag har inte varit med på gympan med dotterdottern. Jag var barnvakt hemma åt lillebror istället.

Hela förmiddagen och några timmar in på eftermiddagen har jag ägnat mig åt samma, samma – dvs. överkast. Det går sakta framåt, men jag har nog aldrig gjort något så pilligt i hela mitt liv. Det är svårt att få det handsydda lappverket på framsidan att passa ihop med ett fixt tyg på baksidan. Framsidan är liksom ”levande” och baksidan stum – däremellan ligger det ”fluff”. Det blir ”bubblor” som jag försöker få ner med alla knep jag en gång lärt mig – men det tar tid. Några timmars jobb har jag kvar – hoppas att jag kan sy lite i kväll. Kom igång så bra idag när jag fick packa ihop för att lillebror skulle komma hem. Vill inte fresta honom med att veta och kunna hålla tyst.

Det har varit över trettio grader varmt idag, men det blev ingen tid ute i trädgården pga. av bestyr med sömnad och sedan mat. Nu är det mörkt och sitter jag här på sängen, är ganska slut …

 

Dagarna går lika fort här som i Sydafrika, nu har jag redan varit här i en vecka. Börjar bli inkörd på rutinerna. Dvs jag har små uppgifter som jag utför – huvudsakligen att hämta barnen och se till att de gör läxan. Idag har jag också varit och suttit av 1½ timme på gymmet. Båda barnen hade lektioner idag. Lillebror ingick i en grupp av killar i samma ålder – och det var nog mer ADHD som styrde en del av dem. Deras instruktör hade fullt upp att hålla ordning och att få dem att göra gymnastiska övningar. Synd för dem som ville lära sig. Det var överhuvudtaget väldigt få pojkar, men desto fler flickor i alla åldrar. De minsta är så bedårande söta – det är svårt att ta ögonen från dem när de studsar fram.

Lillebror hängde i ringarna för första gången idag – och det gick bra. Det är något som bara killarna får göra … Jag försökte hänga med och fotografera, men för långt avstånd för min typ av kamera. Lyckades inte heller fånga att han faktiskt pendlade i luften – kameran tog bara när han hängde rakt ner. Det var också för långt avstånd när dotterdottern klättrade upp på ett rep i taket för att klinga i klockan. Det såg lekande lätt ut …

På förmiddagen har jag arbetat med överkastet – det är mycket pyssel just nu. Fodret är på plats och fyllningen. Ingen maskinsöm idag och därför inga sömmar att riva upp. Det är nålning och tråckling som gäller, att få ihop delarna så att det inte blir snett och draget. Imorgon räknar jag med att sätta arbetet i maskinen igen, då ska jag sy igenom alla lagren för att fixera fodret. Men det blir morgondagens bekymmer.

Jag hade sällskap en stund av en liten manick som ska dammsuga golvet tre dagar i veckan. Idag var en sådan dag. Den fick hålla på och jag hoppade undan medan den gick – men till slut så tröttnade jag på det och golvet såg ganska rent ut. Jag tryckte på en knapp och den snurrade runt lite till, men sedan gick snällt och ställde sig i ”garaget” – vet inte om det var jag som gjorde rätt eller om tiden var ute ändå.

Just nu är jag barnvakt, svärsonen är på flygplatsen för att hämta en svensk kille som han arbetar ihop med. Dottern är på arbetet, hon har telefonkonferens mot Sverige och vad jag förstår så har hon en egen ”TV-studio” som hon ibland använder för att kunderna ska se henne och hon kan även presentera bildmaterial. Jag hoppas att jag hinner dit och se hur det ser ut innan jag åker hem igen. Med den här takten på tiden så är det alldeles strax …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Dagen har gått i sömnadens tecken. Ack så ringrostig jag är – i huvudet … Jag har sytt drygt 10 meter, och rivit upp 6 av dem, varav samma söm två gånger. Vet inte hur jag tänkte/tänker – inget stort problem egentligen, men tydligen före lunch. Efter en lunchpaus så gjorde jag om det och det var inga som helst problem. Jag har även nålat dit fyllningen. Det kommer nog att bli lite bekymmer med att vända det hela, få kanterna raka och sedan fixera det hela … morgondagens bekymmer och antagligen nästa dags bekymmer också. Får ligga i startgroparna när barnen går till skolan – för kl 15 ska jag vara på fritis och följa med som åskådare till gympan.

Hämtade barnen idag också, och det var ett suckande om hur varmt det var – och det var varmt. Men efter lite tjat om läxläsning – det ska tjatas först – sedan går det på några minuter, så badade barnen i poolen och jag satt i skuggan med ett korsord. Jag klagar inte på värmen – det är helt underbart om man slipper röra sig i hög hastighet.

Dottern tog med mig till en butik där jag kunde välja födelsedagspresent till dotterdottern från maken. Meningen var att vi skulle skicka efter via nätet redan i Sverige – men det fanns inte just den. Hon hade sett en hund i en leksaksaffär i Stockholm, som hon önskar – men där var den slut och de skulle inte få in den igen. Vi satt och gick igenom en massa sajter i går och bestämde oss för en jättesöt apa i stället – i samma serie. Dottern skulle beställa, men berättade idag att hon inte beställt då de skulle ha 35 dollar i frakt – vilket var mer än vad apan kostade.

Vi hittade varken hund eller apa i butiken – men en massa andra produkter i samma serie, men jag tyckte inte om dem, så jag var lite vilsen ett tag. Så fick dottern syn på en rolig figur –hund/får/rymdvarelse …? Vet inte, den kan tydligen prata och lever ett eget ”tänkande” liv … Inbyggd dator eller nåt – inte vet jag, men den ska tydligen vara väldigt speciell och rolig, söt var den också. Så det fick bli en sådan. Efter en stunds velande – vit eller gråsvart – blev det en gråsvart. Nu ska det bli intressant att se hur dotterdottern reagerar. Hoppas den går hem och hoppas också att maken gillar vad han ger bort …

Jag sover så gott på nätterna – vet inte om det fortfarande är kvar lite jetlag, men tror inte det. Kanske för att jag har en stor säng att bre ut mig alldeles själv i – ingen som rör sig eller låter – bara jag. Nu låter inte maken speciellt på nätterna, snarkar eller så, men helt ljudlös är väl ingen av oss när vi sover.

I morse vaknade jag alldels för tidigt och kände av ryggen och axlarna – blir lätt så efter en lång resa med onaturlig ställning i 3 + 11 timmar och däremellan ska det lyftas tung bagage, man ska äta med armarna intill kroppen osv. Jag har tagit med utmärkta spikmatta. Det är bara att lägga sig på den och så somnar jag ofelbart inom 10 minuter – så också i morse. Har jag svårt att sova på kvällen behövs inga piller, fram med spikmattan och sömnen bara kommer. Kan rekommenderas. Synd bara att man inte kan använda den på flyget …

När barnen gått till skolan idag så åkte symaskinen fram och jag arbetade med lapptäcket. Lyckades att sy ca 1½ m meter som blev fel – måste riva upp … I morgon ska fyllningen och fodret på plats – hoppas jag hinner klart och kan stoppa undan det tills det är dags att överlämna presenten. Hoppas också dotterdottern tycker om det – vet inte om jag skrivit om att jag började på det långt innan hon var född, ja, ens påtänkt, och långt innan jag visste att lila skulle bli hennes älsklingsfärg … Nu ska hon fylla 9 år – måste ha hållit på i minst 12-13 år med det, jag som aldrig skulle drömma om att sy ett lapptäcke av små bitar som ska sammanfogas för hand … Vad är det som bestämmer vissa saker …?

Det blev en lång promenad idag till shoppingmallen (gick en annan väg) och vidare till skolan – det var i varmaste laget. Barnen klagade när vi gick hem och vi var ensamma ute på gatorna, dvs gående – de andra åker bil. Var tvungen att köpa mer garn och en virknål till – lillebror vill också virka och det går ju inte när dotterdottern nu ska göra sin andra kudde – alltså de måste ha varsin virknål och egna garnnystan. Jag måste erkänna att visst kan jag ha roligare än att försöka lära ut virkning … Dotterdottern har förstått nu och det går faktiskt riktigt bra, men den yngste vill göra på sitt sätt och det blir därefter och då blir det suckar och är inte så roligt. Vi får se hur länge han vill hålla på – som mormor får man inte ge upp – tålamod är det som gäller …  😉