Nu har jag invigt den – telefonen, för det går att ringa med den och det går att ställa in väckning. Jag har lyckats ta emot och skicka sms. Längre har jag inte kommit – jo, jag tror att jag ställde in klockan i samband med övergången till normaltid. Eller om det gick automatiskt … kommer inte ihåg.

Jag hade ett elände i många timmar, där jag satt med det mikroskopiska lilla häftet ”Kom igång-häftet  (mindre än telefonen – varav hälften är säkerhetsföreskrifter). Med mina starkaste glasögon kunde jag nästan se vad det stod. Men vad hjälpte det, förstod inte hur de menade. Tjejen i butiken lade i mitt simkort och ställde in klockan (lärkvingar) – en timme fel, men det märkte jag inte. Hade fullt upp med att överhuvud komma in i den. Dvs komma förbi alla vackra små bilder som den är fylld av, menyer tror jag att de kallas – eller om det var något annat.

Mitt bekymmer, som tog mig nästan en hel dag att komma underfund om, var att försöka lägga in mina kontakter. De följer tydligen telefonen och inte simkortet i min gamla telefon. Men den är död och lär inte återuppstå, då det är laddningsdelen som pajat. På den nya kan jag själv bestämma om adresserna ska läggas in i telefonen eller på simkortet.

När jag svettats i några timmar – utan en enda kontakt inlagd – så övergick jag till att försöka lyssna på radio. Började med P1, men mindes inte riktigt frekvensen. Det hördes inget – övergick då till P4 och kunde höra programmet knastra till – inget mer. Fixade lurar (ingick inte), och då hörde jag. Men, har fortfarande inte lyckats att justera P1, inte heller att ta bort det. Jo, borta är det, men jag när ska skriva in den rätta frekvensen så får jag meddelande om att den redan finns. Läste senare att man måste ha hörlurar – de fungerar som antenn …

Var på väg att åka in till butiken och be dem visa mig adressboksfunktionen – men det kändes lite snöpligt. Och, rätt som det var så förstod jag. Det var några detaljer som inte stod i det lilla frimärkshäftet. Jag har också lyckats med att lägga upp en snabblänk till radion, vet inte hur och den ligger på en väldigt konstig plats. Samma med sms-boxen. Jag ska försöka leta mig fram i den 239 sidor långa instruktionsbok – som ligger på nätet – och se hur jag tar bort dem. Har inte ens funderat på att skriva ut instruktionsboken. Det får bli valda delar och det får bli nästa veckas problem.

Då ska jag sitta på balkongen, med ett glas kallt, vitt vin och leka med min telefon. I morgon (faktiskt redan idag – tisdag) åker vi. Just nu är det kaos som gäller – som alla år. Men i morgon vid två-tiden ska allt vara fixat och vi låser dörren för denna omgång. Maken har läst temperatur uppgifter på de kommande dagarna – men de vill ni inte höra …

Varit på kryssning. Maken har, som jag berättat tidigare, försökt att övertala mig att följa med på Ålands/Finlands kryssning. Och för inte så många dagar sedan var vi till Helsingfors. Nu har vi varit till Åland. Det var en väninna som övertalade mig. Hon hade fixat gratisbiljetter med Ånedinlinjen, inkl. smörgåsbord. Trots det kan jag inte påstå att jag kände mig sugen – men ville väldigt gärna träffa våra vänner. Vi var sammanlagt 8 st och hade mycket trevligt. Resan gick fort – utom natten, jag kunde inte sova igen … Trots att vi låg stilla i Mariehamn. Vi hade en stor hytt, men det var så varmt … Kusinen har sagt att man ska klaga så får man flytta till svalare – men den var inte så varm innan, så vi tänkte inte på det …

Maten var god – inte för mycket att välja på och gravlaxen och Jansson var helt underbara. Jag koncentrerade mig på dem och osten. Vi fick en solig, vacker återresa med bara lite skrynklor på vattnet.

Ikväll har det snöat – det syntes på molnen att det skulle komma snö – men vi märkte inte när den föll. Men det är kallt och snön ligger kvar. Så exotiskt – faktiskt …

Nu är det full fart inför avresan … jag har gått igenom garderoben idag. Vad ska med, vad ska stanna hemma. Egentligen ska inget med – kan inte frakta kläder mellan två boenden. Men, jag har vissa favoritplagg. Har försökt att hitta nya varje år som ska stanna på respektive kontinent, men, i år har jag inte hittat något vare sig i Kapstaden eller i Stockholm. Däremot i närjag var hos dottern i Folsom hittade jag både linnen, knickers och sandaler. Vad gäller shorts och linnen var det mycket enkelt – jag köpte helt enkelt två av alla, men det lät sig inte göras med sandalerna. Har ännu inte tagit ställning. Tur att vi får ha 30 kg med tanke på min skostorlek …

Jag är ju numera en fullvuxen person och har svårt att hitta kläder som jag vill ha. Har samma hopp varje år att nästa gång jag kommer hem så har jag kommit ner i min vanliga storlek … Det har gått några år nu och jag måste kanske acceptera att sköldkörteln är den som bestämmer. Har åtminstone hittat en dos som gör att jag mår bra – kilona sitter där de sitter …

Sitter och zappar på tv:n – vill hinna se så mycket som möjligt av svensk TV – som är bra. Har bandat massor och bränt ner för att kunna ha mysiga tv-kvällar ibland när vi kommer ner. Ikväll hamnade jag  på en kanal där man diskuterade hur man ska attrahera det andra könet. Har försökt lägga det viktigaste på minnet.  Maken sover och såg inte – men jag ska försöka ta fram några av knepen imorgon. Det var något om att komma närmare, vicka på höfterna och rodna – men kommer inte ihåg om det gällde för tjej eller kille …

Precis när jag stängde ner datorn, reste mig upp och öppnade balkongdörren – rutin varje kväll – så fick jag syn på halvmånen! Det har inte funnits en måne eller några stjärnor på flera veckor, bara mulet, mulet – men nu lyser månen där och det var en helt annan kyla i luften. Dags att ge sig av snart …

Efter många timmars/dagars letande och jämförande på nätet har jag funnit tre tänkbara modeller. Det har inte varit lätt. Olika metoder på olika sidor och inget gemensamt mönster hur man jämför. Allt blinkar och flashar. Vissa tester visar fantastiska resultat, andra inget vidare – samma telefon. Telefon och telefon – det är snarare små datorer, underverk med färgglada små symboler. En massa facktermer där jag inte vet vad ens hälften betyder, är det bra eller dåligt.

Det man verkar lägga mest vikt vid är kameran. Det finns inte så många omdömen om hur bra de är som telefoner. Är det så att folk använder sin telefon mer som kamera än som telefon. Framför allt verkar man använda dem för att surfa, mejla, sms:a*  och att spela spel. Har hört många tanter i min ålder som ”inte skulle klara sig utan det o det spelet …”. Det är stor skillnad nu mot förra året när man åker buss eller tunnelbana. Tidigare satt alla och ”skrek” i sina telefoner – nu sitter alla tysta och knappar på sina ”telefoner”. Ja, inte bara där – det finns knappt en människa som promenerar normalt numera – man går och tittar ner i sin apparat …

Maken och jag gav oss iväg i dag för att fysiskt titta på de tre modeller jag valt ut och för att höra vad ”kunskapen” säger om desamma. Den första butiken hade alerta säljare, det visade sig att två av de telefoner jag valt ut var bra alternativ. De kom dessutom med lockande erbjudanden om abonnemangs kombinationer. Ett erbjudande var faktiskt väldigt lockande. Vi beslöt oss för att fundera lite, ta en bit mat och besöka en av konkurrenterna.

Lunchen blev en enkel kebab i Hötorgshallen, efteråt gick vi till konkurrenten. Där hade man så lång väntetid att jag på egen hand hann utforska de två modeller det nu stod emellan. När det gått en halvtimme och det hade matat fram ett könummer – bestämde vi oss för att gå tillbaka till den första butiken. Det skilde bara några hundralappar i pris. Sagt o gjort och jag bestämde mig för min telefon – slut i lager …

Då var även vi helt slut, vi köpte med löfte att kunna hämta på onsdag. Snopet, hoppas det håller – annars blir jag sur – för då hade jag lika gärna kunnat köpa på Internet något billigare och med samma leveranstid. Men snart ser ni mig också på gatorna där jag går och tittar ner i min ”telefon”.

*) Fick indikation om felstavning och knappade in felstavningsprogrammet som föreslog: smekas …

När maken och jag promenerade idag så gick vi och tittade på vad vi vill ha för bil nästa gång. Jag är ganska bestämd att det ska vara en Saab turbo, automatväxlad, men kan tänka mig en Passat – om den är turbo och automatväxlad, men helst en Saab. Det förvånar mig att jag inte är det minsta ledsen att bilen är såld – har ju satt mig emot försäljning de senaste två åren. Maken är tålmodig och har funnit sig …

Det har blivit höst, riktig höst. Så där härligt sprakande, färggrann med mjuk, fuktig luft som omger ansiktet. Än behövs inte handskarna – huden mår bara så bra … Temperaturen är helt underbar – strax över tio plus. Men visst känns det lite skönt att läsa att det ska vara närmare 30 i Kapstaden – på dagtid – kvällarna är fortfarande svala. Men en långtidsprognos säger regn den dag vi ska landa, men det vet man ju hur det är med långtidsprognoser – åtminstone de från SMHI.

Det börjar dra ihop sig med måste listorna, dagarna går fortare och fortare och just nu sitter jag och sliter håret framför datorn och försöker komma fram till vilken mobiltelefon jag ska skaffa mig. Ska det bli en vanlig eller en smart phone. Det är givetvis en prisfråga. Priset vi fick för en fungerande bil ligger inte i ens i närheten av vad en Ipone eller de senaste Samsung m.fl. kostar när man köper dem abonnemangsfria. De kostar lika mycket då också, men man delar upp det per månad och märker inte så mycket vad de egentligen kostar eftersom man får både sms och samtal på köpet. Men i slutändan är inget gratis …

Nyss var den ledig, den bästa parkeringsplatsen på gatan. Den bakom handikapplatsen. Där kan vi se bilen om vi vill ha koll på den. Den har inte varit ledig på hela veckan …

Men, vi har inte längre någon bil …

Det var struligt under några dagar. Maken svarade i tisdags på två annonser av folk som köper upp bilar. Under några dagar var det intensiv kontakt som mynnade ut i återbud och besked om att komma i morgon. Ingen ville komma i dagsljus, man skyllde på trafiken. På torsdag så kom äntligen ett gäng på tre. Bilen provkördes, en som satt i baksätet, påstod att han kunde känna på lukten i kupén att turbon var slut … De sade att den var helt slut och ville inte köpa.  Men hade kanske väntat sig att maken skulle bli desperat, sänka priset eller kanske till o med bara vilja bli av med den … J Vi misstänker att de maken kontaktat samarbetade och det ingick i deras strategi att inte kunna komma, skjuta upp och dra ut på tiden i flera dagar. Detta pågick fram till torsdagskvällen.

Oss gjorde det inget, vi hade redan tagit kontakt med skroten och var beredda att köra den dit. Men, vi satte ut en annons på blocket i fredags förmiddag. Inom en timme var den såld … Till det pris som de tidigare hugade hade prutat ner den till. Om jag saknar den – nej, inte än …