Det är härligt med söndagar, då kan man slappa utan dåligt samvete … J
Jag har kommit gång på allvar med att försöka sortera alla mina bilder. De har blivit paniksparade vid några tillfällen och en del finns i väldigt många ex. Hellre det än att de försvinner i en datorkrasch. Den scanner jag har fungerar så att varje omgång börjar med ”Untitled scanned” och en nummerordning som börjar på ett. Varje gång datorn varit avstängd, vilket den ju är ganska ofta, börjar det om från nr 1.
När jag nu sorterar bilderna i olika mappar, ja, då krockar dessa nummerserier och det går inte lägga in dem om jag inte döper om bilden. Helt ok om man jobbar med några få bilder – men det är det inte frågan om här. Det rör sig om hundratals bilder. Visserligen går det att ”massomdöpa”, men då måste bilderna först sorteras efter någon slags kategori.
Det blev middag ute och lite småplock till middag framför TV:n. Vi såg de två sista delarna av den engelska serien – som inte alls slutade bra. Så kan den väl inte sluta … Måste finna ut om det blir fler omgångar – vilket det borde bli – och då är det frågan om de går i repris när vi kommer till Sverige igen.
Vi ville dock inte låta oss nedslås av detta deprimerande slut – vi lade på en rulle om Galenskaparnas 30 års jubileum och avslutade med Sissela Kyhles enmans show. Båda var mycket bra …
Lördag, vi lyssnade på Ring så spelar vi. Det var inte Lisa, utan en höjdhoppare, Stefan Holm. En deltagare önskade Povel Ramels låt om den strandsatte turisten. Så roligt att få höra denna historia igen – för det är en historia – inte bara en låt. Men, man klippte mitt i låten för att få plats med ytterligare en deltagare … Hur kan man vara så okänslig … Jag har full förståelse för att man gör det med låtar som spelas ibland flera gånger om dagen, i vilket fall flera gånger i veckan, men … en låt som inte spelas vart femte år ens … Antar att vi är många som blev besvikna … Skäms!
Kanske är det så att lyssnaren inte är det viktigaste längre – kanske har det blivit alla de bilder på olika teman varje vecka som ska skickas in till hemsidan och som vi förväntas gå in och glädjas åt … Försöker man bli något annat än ett – uppskattat – radioprogram. Jag är så gammalmodig att jag uppskattar Ring så spelar vi som ett radioprogram, som jag gärna lyssnat på – men som blir allt mer sällan att jag gör numera.
Efter programmet tog maken och jag en lång promenad till en av våra lunchrestauranger, och tillbaka. Den tog många timmar, inklusive lunchen. Men, så vackert det är längs strandpromenaden. Jag är så tacksam att kunna få vara här denna tid på året. Gudarna ska veta att det inte är självklart …
Kvällen blev mycket trevlig. Eftersom vi ätit en rejäl lunch så blev det en lätt middag. Kanske har jag berättat om det tidigare, men vi köper förberedda räkor som vi friterar. Dessa åt vi med en hemgjord majonnäs med vitlökssmak och en piripiri-sås. Under tiden vi fixade med detta och avnjöt dem, lyssnade vi på Da Capo – ett av SR:s härliga program för oss som var barn på 50-talet. Anders Eldeman spelar musik som man då och då kunde höra på radion vid den tiden. Men det var inte mycket musik som bjöds då. En timme efter klockan tolv(?) på dagen ”Musik under arbetet”. Jag minns hur mysigt det var när jag var hemma och var sjuk och mamma hade radion på. Programmet började alltid och slutade med en marsch. Det gillade jag också efter som pappa låg i Flottan i Karlskrona när jag var liten och jag lyssnade till dessa militärorkestrar. Kanske jag minns fel, men Karin Juel var ett stående inslag …
Detta med bara en timmes musik ändrades i början på 60-talet, tror att bl.a. Radio Nord bidrog till det. Man införde musikradion och efter det spelades knappt dessa gamla låtar mer. Maken och jag blir som barn på nytt när vi hör dem och tycker det är jättemysigt. Visst, de håller inte den hösta klass musikmässigt – men det är inte det vi lyssnar till …
Mitt i musiken, som vi kan höra i våra radioapparater tack vare en fm-sändare från datorn, kom min lillasyster in via Skype. Hon är numera radiokändis här i huset.
Det slutar inte där. Maken och jag har suttit framför TV:n och skrattat oss igenom ett program från Minnenas Television: Victor Borge. Den första gången jag såg honom i början på 60-talet – måste ha varit samma program av tidpunkten att döma – skrattade jag så fruktansvärt. Jag tyckte han var bland det roligaste jag sett, då. Kanske hade det att göra med att jag på den tiden tog både spel- och sånglektioner och uppträdde tillsammans med pappa och syskon. Det där med att vara nervös och komma av sig. Han gjorde ju inget annat än – ”kom av sig och spelade fel”. Jag hade lika roligt i kväll – och, utan press på att prestera själv …
Victor Borge (bild Wikipedia)
Här kan ni läsa om Victor Borge, eller om ni vill lyssna på Da Capo i repris …
På förmiddagen ringde telefonen och det var Telkom som pratade något osammanhängande om att maken skulle komma och hämta något. Maken påpekade att vi redan erhållit en ny router, men det var inte det.
Vi gjorde sällskap, jag skulle på lunch med damerna och han svängde av till Telkom. Han har nu kommit hem med något som han beskriver lite svävande, som ska hjälpa oss med något som han inte förstår. Själv är jag inte intresserad av att ta reda på vad det är – än. Har ju inte lyckats installera routern så att han kan ta Internet trådlöst. Han sitter fortfarande vid vårt balkongbord. Helt ok, tycker han, men vi har olika uppfattningar där …
Den engelska serie jag spelade in i somras och som vi tittar på är väldigt bra – vilka intriger. Hur kan man hitta på allt – och så fantastiska skådespelare. Speciellt en av damerna gillar jag, svärmor – spelad av Maggie Smith. Hon är en gammal (nåja) engelsk skådespelerska med en underbar engelsk accent och en mimik som inte är av denna världen. Den roll hon spelar här gör hon med bravur, vilket hon även gjort i de tidigare roller jag sett henne i.
Nu har vi bara två avsnitt kvar och jag saknar redan serien. Har räknat ut några gånger hur det ska gå, men efter varje avsnitt så måste jag ändra uppfattning lite. Ibland tillbaka till en tidigare version – men just nu har jag ingen aning – jag får tåla mig med till i morgon kväll …
… här. Jag har ägnat mig åt annat. Har börjat ”röja” i bildarkivet – tusentals bilder, som ligger huller om buller efter alla säkerhetskopieringar jag varit tvungen att göra då min dator krånglat vid flera tillfällen och jag paniksparade. Hur roligt som helst med all nostalgi, men fattar inte hur jag ska få ordning på det inom rimlig tid. Hur ska jag överhuvud taget sortera. Lätt – kan man tycka, men …
Maken och jag har också börjat titta på en mycket populär engelsk TV-serie, som jag spelade in i somras. Det är mysigt – älskar engelska TV-serier och deckare. Tycker dessutom om att lyssna på ”The Queens” english. Finns ju vissa engelska dialekter man inte klarar utan textremsa.
Kvällen har jag avslutat med att lyssna på Ulf Elfving på SR, som hade en utsändning av ”Upp till tretton …” Tyvärr bara ett program. Programidén tycker jag är härlig. Och det var några höjdpunkter idag också. Där finns några klassiker från då programmet gick en gång i tiden, men det kan man inte skriva om idag – då betraktas man som rasist eller liknande. Samma fenomen har drabbat ett av mig älskat bakverk …
Så här fin är amaryllisen jag köpte för en vecka sedan. Det står på svenska på etiketten …
Gissa vad jag gjort idag … Hela dagen, nästan.
Maken var på herrlunch och jag rådde om båda datorerna och den nya routern alldeles själv. Det hjälpte inte – har nu lokaliserat problemet till att vi inte har den nätverksnyckel på ca 32 tecken ”nåt”. Denna för att maken ska kunna komma in trådlöst. Den vi har, som står under routern och som fungerar alldeles utmärkt för min dator, fungerar inte för hans dator. Jag kommer inte längre. Har sökt hjälp på olika länkar och även besökt routerns hemsida osv osv. Men nu har jag gett upp – orkar inte mer idag, på flera dagar.
Det trådlösa nätverket fungerar utmärkt för min dator och jag är på plats i arbetsrummet igen med min stora, underbara skärm. Slipper sitta med starka glasögon och näsan i datorn … Makens dator fungerar på kabel. Vi placerade vårt extra bord i anslutning till routern så att kabeln når. Där har nu maken installerat en liten arbetshörna. Där får han sitta de närmaste dagarna …
Han var lycklig att äntligen kunna gå in på sitt bankkonto och kreditkortskontona. Dem följer han varje dag i vanliga fall – men inte sedan vi åkte hemifrån. Jag har sagt ifrån att han inte får göra det när vi är ute på offentliga nätverk. Han har knorrat lite, anledningen till att han är inne varje dag är att han på det sättet har upptäckt när han blivit skimmad och några andra konstigheter, som kunnat rättas till snabbt tack vare hans uppmärksamhet.
Sånt här med att vara inne i datorn och peta är läskigt att hålla på med när man inte kan så mycket och hatar deras fikonspråk. Spelar ingen roll om det är på engelska eller svenska. Gjorde en Google översättning idag på ett avsnitt – då blir man ju lite road 🙂
Vi vet nu varför inte telefonen fungerade som den skulle igår. Det gick ringa från den, när vi ringde till den från mobilerna, hörde man signalerna, men inga samtal kom fram. Maken upptäckte i morse att han hade ett missat samtal. Jag sa att det måste vara det samtal jag ringde till honom igår när jag testade telefonen. Men numret stämde inte, samtalet var från ett helt annat nummer …
Det dröjde en liten stund innan vi förstod – man måste helt enkelt ha bytt vårt telefonnummer när man kopplade in vår adsl. Det var kanske det som hände när telefonen slutade fungera i går morse och maken åkte dit – igen – för att anmäla felet. Förklaringen var då att man kopplat ner den då man kopplade in adsl – som nu skulle vara ok, liksom telefonen.
Han har varit tillbaka idag igen och anmält det nya felet. Nu slapp vi vänta i 12 arbetsdagar, man åtgärdade det hela inom några timmar. Vi har fått veta att vi ska bli kompenserade för dessa 12 arbetsdagarna med 59 rand, ca inte fullt 50 sek 🙂
Det känns som om SA börjar närma sig de övriga afrikanska länderna …
Varje gång … problem med att ansluta till Internet …
Nu har vi fungerande internet på min dator, inte på makens – det går inte att ringa till oss, telefonen fungerar inte med den inkoppling som installations cd;n förespråkar.
Det går heller inte att komma i kontakt med någon på support som inte lägger på eller som skickar vidare till någon som inte kan och som gör samma sak. Det är som att stå i ett badrum med speglar där man kan se motivet hur många gånger som helst – utan slut. Skillnaden är man inte ser något, men tvingas att lyssna till en fånig, konstruerad, never ending melodi – samma som de senaste åren …
Ska försöka att inte drömma om detta inatt – har levt med det i ca 8 timmar nu. Är det detta som kallas negativ stress … ?
Har en anslutningshastighet på 117 mb/sek. Vi betalar för över 2000 mb/sek …
