Nu sitter vi här på det lilla trevliga caféet igen. Det blev en tidig lunch – jag är inte ens hungrig än efter frukosten. Men lite anständig får man vara när man utnyttjar deras Internet, dvs inta något. Det blev en laxsallad för min del. Priserna är högst anständiga så det bli inget stort hål i plånboken. Undrar om vi kan skicka kvittona till Telkom …

Vi har fått svar från vår granne som lyckades pricka in att vara i NY under stormen, men det verkar som om hon inte haft vidare känning av den – det var ju tur. Hon hade en trevlig resa trots allt.

Här börjar förberedelserna inför julmiddagen så smått att göra sig påminda. Det är ju lite svårt att tänka köttbullar och sill – som jag åtagit mig att bidra med – när solen skiner och man får sommartankar i huvudet. Men så är det här – julen infinner sig mitt i högsommaren och semestern här nere.

Hilda är hemma och städar, det känns så bra att slippa detta. Själv blir jag fortfarande kallsvettig så fort jag rör mig och sitter här i värmen och fryser … När vi petat i oss den goda lunchen ska vi stänga ner datorn och bege oss till plantbutiken och inhandla växter till balkongen – sommarblommor. Det ser jag fram emot. Än så länge är jag lite kluven mellan höst och sommar. Vi har haft lite dimma till o från och då har det varit tända ljus på kvällarna och skinntofflor – mysig höst med andra ord. Nu är det försommar med hög, klar luft och strålande sol.

Vi möter fler och fler personer på våra promenader som känner igen oss och som önskar oss välkomna … väldigt trevligt.

Vi får se hur många dagar till som vi kommer att sitta på detta café, än fungerar inte ens telefonen – och då kan de ju inte skriva kontrakt på Internet …

Fortsättning följer …

Jag har varit det förut och nu är jag det igen, en dålig kvinna. Har antagligen skrivit redan att jag drog på mig en förkylning, den vill inte ge sig. Det började om igen igår kväll och idag har jag legat i sängen hela dagen. Nu hoppas jag att denna extrema åtgärd – när det gäller mig, som alltid är uppe till varje pris – ska hjälpa. Jag har till o med sovit i flera timmar. Maken tyckte jag var jättetråkig och gick till sitt stamställe där blev sittande för att få mänskligt sällskap.

Eftermiddagen har fortsatt i sängen, maken har varit duktig – han har inhandlat ingredienser och lagat en köttgryta …! Det ska man ha när det är allhelgona helg. Normalt görs den i ordning på dagen och när skymningen kommer blir det en promenad på kyrkogården för att tända ljus och för att njuta av det otroligt vackra med alla ljus tända överallt i mörkret. Sedan går man hem och avnjuter sin gryta som stått på sparlåga och som då smakar utmärkt efter, den ofta kyliga, promenaden. En äpple efterrätt med vaniljsås hör till.

Promenaden hoppar vi över här idag, för min del, den gick dessutom inte till kyrkogården. Jag tror inte heller att promenaden var så kylslagen som den kan vara i Sverige den här tiden på året. Grytan borde grytan ha serverats igår, men nu blir det idag.

Köpte två underbara spöken och en läskig, charmig fladdermus i gigaformat, när jag var i USA. Dessa var tänkta att vara med på den ”Spindelmiddag” jag håller den här helgen varje år. Men i år blev det intet. Fladdermusen hänger där och tittar ner på mig när jag nyser och snorar – men det är ingen annan som får se hur läskig den är – nästa år …

Eftersom vi inte har uppkoppling här hemma och jag inte har varit till vårt café, har vi ingen aning om hur vädret är i Sverige just nu.

Nu ringer klockan och vi ska avnjuta makens gryta …

PS. Kan meddela att grytan var utsökt …!

Maken var som vanligt till Telkom idag igen, men de kan ju inte skriva Internetkontrakt då inte vår telefon fungerar … Den skulle enligt löfte vara igång inom 24 timmar – i fredags …

Det här caféet är riktigt trevligt …

Nu har vi klarat av resan. Lika gruvsamt varje gång innan det bär av. Under tiden den pågår är det bara att gilla läget. Vi hade tur med anslutningar och avgångstider. Maten ombord var bra på båda sträckorna, men att de blivit korade till bästa flygbolag två år i rad märkte vi inte så mycket av. Personalen på den första sträckan var orutinerad och den unga dam som servade oss var inte ens trevlig. Hon drog inte på smilbanden en enda gång.

Plus för att de delade ut riktiga hasselnötter efter start, då brukar det komma en drink strax efter. Jag sparade mina tills drinken – men den kom aldrig, efter ca 45 minuter kom maten (mycket god). Där satt jag med mina nötter …

Vi bytte i Istanbul och samma sak igen, det kom ingen drinkvagn, bara nötterna. En alldeles utmärkt middag, som avslutades med ost. Jag svalde ett sovpiller och maken fick väcka mig när det var dags för frukost. Den var också helt utan kritik – som man serverade för många år sedan, innan det börjades spara. Numera slänger man ut en inplastad brödbit, nej vi fick omelett mm. Kan det kanske vara det som gjort att de blivit bästa flygbolag två år i rad – att den eller de som avgör blev så glada över att få äta gott och rikligt – eller är det något som bolaget bara skriver i sin egen reklam.

Planet var överfullt, det gick inte att pressa in en enda kabinväska till. Charterresorna har hittat till detta bolag också. Samma hände med vårt tidigare bolag och efter det blev det mindre och mindre benutrymme, man drog in på nattväskan, måltiderna krympte och frukosten förvandlades till en inplastad macka.

Vi landade på tid utan missöden. Tullen släppte förbi oss och det var tur, för nu har man utökat vad man inte får ha med. Av det vi alltid haft, och hade nu också, var kryddor och hårdost tillagt på listan. Kryddor kan jag kanske förstå, men hårdost. Till med USA tillåter det …

Det var i vilket fall ljuvligt att kliva ut i solskenet, transporten till stan fungerade direkt, vakten kände igen oss och innan vi ens hunnit leta efter nycklarna kom han, öppnade och hjälpte till med bagaget. Med sitt stora, varma, leende kände vi – Afrika – nu är vi här igen …

Jag frågade i taxin om maken ville så vad med mig, om duvorna hade tagit sig in och häckade på balkongen, eller inte. Han trodde inte, det då vi ju har täckt den med ett stort nät. Men jag trodde att det skulle nog inte hindra dem – vilket det inte gjort heller. (Glömde ta en bild). Under nätet, som var täckt med träck, var det två ungar och en vuxen duva. Man såg knappt balkonggolvet för allt träck …

Vi visste inte i vilken ände vi skulle börja, satte oss ner i fåtöljerna innanför dörrarna och tittade på dem. Den vuxna fågeln lämnade dem inte, men det verkade som om de var flygfärdiga. Jag åtog mig att kliva utanför dörren och lossa på nätet så att de kunde flyga iväg. Med plastpåsar på skorna klev jag ut, maken stängde snabbt för att inte en massa dun skulle virvla in. Jag hann inte ens öppna en hörna på nätet så försvann den vuxna fågeln – hann inte ens se var den tog sig ut. De två ungarna var skiträdda och flaxade runt, fjädrar yrde, det var tur att maken stängt balkongdörren. Jag började haka av nätet och lyfte bort så mycket att de stackars ungarna kunde fly. De kunde flyga, ganska bra egentligen, men eftersom de inte fick bestämma tidpunkten själva så försökte den ene att landa på garageväggen. Vi såg inte hur det gick, men tror att det gick bra.

Erbjöd mig att sanera balkongen, men gick först ner till grannarna under och varnade för att det kommer att rinna smutsigt vatten, sedan satte jag igång. Det var äckligt. Nätet lades i soppåse, en spackel fick fungera som golvskrapa och efter en timme var det mesta borta. Skurade två gånger med klorin.

Tursamt nog fick vi tag i vår Hilda igår. Vi ringde på porttelefonen, men hamnade hos en annan dam. Hon visste vem Hilda är och släppte in oss. Vi knackade på Hildas dörr, hon var hemma, vi var nog lika glada alla tre att vi sågs igen. Hon visade oss fotografier hemifrån Zimbabwe och tursamt nog, för oss, så har hon två dagar i veckan fria. Vi behöver inte så mycket hjälp, men hon behöver pengarna. Nu är det bestämt att hon kommer till oss på tisdagar och torsdagar. I dag är det torsdag och hon har gjort sitt första pass, bl.a. skurade hon balkongen en tredje gång, den var alldeles vitlöddrig. Hoppas att grannarna under inte var hemma. Det kändes i vilket fall bra att ha henne här igen. Hon har varit med oss i många år och det känns tryggt. Hon städade undan det lager av damm som samlats på allt. Vi kan också göra det, men vi känner oss inte bra, maken och jag , vi har båda dragit på oss rejäla förkylningar med halsont och orkar nästan inget. Nattflygningen och all stress hemma innan avresa har antagligt påverkat (kanske för många kryssningar …). Det har hänt flera gånger idag att jag har somnat sittande, det hör till ovanligheterna, jag som knappt kommer i säng för allt som jag vill göra.

Det är varmt, har varit över trettio grader idag och är i skrivande stund (kl 20 sv. tid) fortfarande 24 grader. Försökte i går kväll att skicka sms till barnen för att tala om att vi var på plats. Tror inte att det gick iväg, vaknade efter några timmar sittande med telefonen i handen. Maken sover redan och det ska jag också göra.

Det där jag skrev om att jag skulle sitta på balkongen med ett glas vin och lära mig telefonen, det kommer. Jag började i vilket fall min vistelse här på balkongen, men med helt andra uppgifter …

har nu försökt att ladda upp text och bilder … men. Gör ett sista försök för i kväll …

Idag är det nästan som vanligt igen. Telefonen fungerar inte – men så är det ganska ofta när vi kommer. Bredband lär dröja innan vi får igen. Maken har varit iväg och lyssnat idag och det verkar som om det blir mest lönsamt att fortsätta med adsl. Stor skillnad i pris och framför allt hur många gigs vi får. Men det finns några konkurrenter som ska kollas – men det är ju lite svårt då man inte har uppkoppling … Det får bli middag ute i kväll igen, på restaurang med uppkoppling. Hade tänkt gå till ett café medan maken var på Telkom, men hade inte en sekin i plånboken. Nu har jag fått mig tilldelat en pott, men nu är caféet stängt.

Förkylningen verkar ha nått sin kulmen i natt – fick inte många timmars sömn. När jag äntligen somnade började duvan … Finns det något mer irriterande än en Red eye duva som lockar på sin hona – tror inte det. Jag trodde dessutom att den satt på balkongen, var tvungen att stapla upp för att skrämma bort den. Men den satt på ett takutsprång ovanför sovrummet – och då kunde jag inget göra. Själv svalde jag en Ipren och somnade så småningom. Det blev en mycket sen morgon för min del. Mår fortfarande inget vidare, men förhoppningsvis är förkylningen på väg att fada ut.

Maken och jag sitter just nu på en restaurang med uppkoppling. Lika långsam uppkoppling som i tidernas begynnelse. Hemmet börjar nu likna ett hem igen, även balkongen som såg ut som ett duvslag med tillhörande duvor … Skriver mer om detta när jag fått bättre uppkoppling.

Det går ingen nöd på oss – det har varit 30 grader varmt idag och är fortfarande ca 28. Får se hur det blir när solen gått ner. Nu är balkongen sittbar – så vi avslutar nog kvällen där med en kopp rooibos och GD …