… att inte skriva att jag ska lägga in bilder nästa dag. Det kanske dröjer flera dagar, och ju fler bilder jag ligger efter med – desto fler dagar.

Idag var jag anmäld till en konferens för kvinnor och kvinnors hälsa. Vi har en Swea här nere som är engagerad i kvinnors utveckling och att hjälpa dem att få igång egen verksamhet. Hon har företag i Sverige, och nu har hon dragit igång här nere.

Kända, engagerade afrikanska kvinnor deltog och en del höll föredrag. Alexandra Charles var med som representant för 1,6 miljoners klubben och höll ett spirituellt och medryckande tal. Två professorer från Karolinska talade om kvinnors hälsa. Där var flera intressanta talare från regionen.  Det var en givande dag och jag kom i samspråk med kvinnor från olika afrikanska länder. Nästa år ska man arrangera en motsvarande mässa till ”Kvinnor kan” …

 

Våra vänner sitter nu på planet tillbaka till Europa. Igår hade vi avskedsmiddag på Ritz, 22 våningar upp i luften. Jag tog med kameran och förevigade det hela. Någon annan har glädje av de bilderna idag – inte jag … Är verkligen ledsen för det. Jag ringde redan igår kväll och maken var dit i dag, men … Så, nu vill jag att alla som läser detta önskar ”onda ögat” på den som använder kameran. Dvs. det räcker om ni bara önskar att kameran inte kommer att fungera mer. Batteriet lade nämligen av och det var därför som jag lade den ifrån mig. Här i Afrika tror man på sådant – och jag väljer nu att tro detsamma. Den var min kompis som jag kunde ha i fickan och som tog bra bilder.

Tack o lov har dottern försett mig med annan kamera – den har tjänstgjort ikväll – med rem runt halsen. Vi har varit på konsert i Constatia, med bl.a. Måns Zelmerlöw, The Real Group, Molly Sandén och Triple and Touch plus några bra sydafrikanska artister. Det är en gala som anordnas varje år av några svenskar: Stars for life – behållningen går till undervisning av afrikanska barn.

Bandade lite med min nya telefon – får se i morgon om jag klarar av att lägga upp något här. Vi har provat de mest smakrika viner från kända sydafrikanska vingårdar – så många goda viner man producerar här. Vi har minglat med svenska kändisar och politiker. Vi har klappat händerna och ristat på rumpan och haft en mycket trevlig kväll. Maken sover och jag ska göra det samma. I morgon ska jag titta om jag fick någon bra bild och lägga in här.

Avslutningen var nästan magisk – med en mix av svenska och sydafrikanska nationalsången. Svårt att förklara – men fantastiskt …

Här mina vänner kommer bilder:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sista morgonen innan vi vänder hemåt och gamla invanda vanor. Det var svalt och jag intog mitt morgonte i sängen och inte på altanen. En god sydafrikansk frukost och sedan avfärd. Vi började med att köra mot den berömda fyren i Paternoster. Där fick vi betala entré fast fyren var stängd – det var till o med bommat in till området. Vi fortsatte en bit förbi och hamnade i ett enormt campingläger … Folk satt vid sina tält med öl, grillar och en del husvagnar, men de flesta hade bara ett litet campingtält. En hel campingstad var uppbyggd av dessa små tält.

Vi styrde mot Kapstaden igen. Det blev ”elvakaffe” i Langebaan – normalt äter man lunch där, men det var för nära inpå frukosten. Vi körde söderut och drog ut till kusten och Yzerfontain, en härlig ort som påminner om Paternoster.

En lunch på den enda restaurangen som ligger vid stranden, där vi satt och tittade på några idoga surfare som kämpade på mot vågorna, som inte var alltför stora – men vattnet är kallt och det är våtdräkt som gäller …

Vi blev sittande lite längre än vi tänkt – det var roligt att följa dem, se när de ramlade av och när de klarade av det. Där var en tjej som tränade på sin bräda lite längre in och en äldre kvinna – i baddräkt – som verkade instruera … Hon var fortfarande i vattnet när vi lämnade. Då hade det gått nästan en timme från det att hon hoppade i. Undrar hur hennes kroppstemperatur var …

Nu är vi tillbaka hemma – det har varit intressant och vi har sett och upplevt mycket. Borta bra, men hemma är nog bäst ändå – och imorgon hämtar de bilen och jag behöver inte köra bil på lääänge … 🙂

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Här avverkar vi orter och B&B i flygande fläng. Solen sken i morse när vi vaknade – maken ropade att det står en tjur eller ko ute på gården. Jag hann se en svart tjur/ko? Sprang efter kameran, men en mycket effektiv tjänsteman hann köra bort den och jag hade inga kläder och kunde springa ut.

En liten stund i morgonsolen på vår egen veranda med en kopp te, frukost i frukostmatsalen och sedan bar det av mot kusten och Paternoster. Det var kortare än vi trott och vi fick några härliga timmar på stranden då vi samlade snäckor – hör till – och åt en god fisklunch på strandrestaurangen.  Några avkopplande timmar på vår altan och sedan en promenad tillbaka till strandrestaurangen där vi åt mer fisk. Efteråt rullade vi mer eller mindre tillbaka till vårt B&B i månens sken.

Det blev sängen direkt, vi börjar alla bli lite trötta – det är inte helt lätt att ha semester – det ”sliter” … J

Ännu en givande dag har lagts till denna utflykt …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 Jag sov faktiskt ganska gott i natt – kanske för att det var delade sängar, trots att det var varmt och takfläkten gick hela tiden. I morse blev det te på en bänk utanför rummet på den otroligt vackra, men fallfärdiga verandan. Morgonen var helt ljuvlig, alla blommor, hibiskus i olika färger – bl.a. en helvit som jag aldrig sett tidigare. Plus en massa växter som jag inte kan namnet på. Sunbirds som flög omkring och drack även av det nektar som man placerat ut i flaskor för deras skull, de ser ut som kolibrier, med långa böjda näbbar – för att komma åt nektarn i blommorna.  Så annorlunda och jag njöt av varje minut. Man kan tycka att människorna i sådan här ”håla” inte har mycket hålligång, men de har det levande livet omkring sig …

Vi åt en typisk sydafrikansk frukost och då är man inte hungrig när man lämnar bordet. Sedan fortsatte vi på Route 62, som är en berömd vacker väg genom bergen här i södra SA. Vi blev inte besvikna på vyerna utanför bilfönstren idag heller. Efter några mil passerade vi Klipdrift, en brandy tillverkare, som gör god brandy och även en brandy som görs på exakt samma sätt som man tillverkar konjak – men man får ju inte kalla det så längre. Den var mycket god – faktiskt godare än många konjak som jag smakat tidigare. Nu kunde jag ju bara smutta lite av makens prov, eftersom jag var chaufför, men …

Vi körde vidare mot Tulbagh, inte helt lätt … kartan stämde inte riktigt överens med verkligheten och när vi äntligen kom rätt hamnade vi i ett rejält vägbygge med den ena körbanan avstängd. Detta tog oss nog ca en timmes längre körtid, men vi kom rätt och hann åka till Drosty Hof och deras vinprovning. De hade svenska flaggan utanför ingången, vi fick veta att det var pga att Sverige är så stor kund. Men det var lite av en besvikelse – en så vacker gård med så gamla anor – men vi fick klara oss själva. Huset är ett muséum – väldigt intressant – vi försågs med en numrerad lista som talade om vad det var för prylar, av vilket träslag de var tillverkade och tillverkningsår, även om det var fantastiskt vackra möbler blev ganska trist och ointressant.

I källarvalven, som verkligen är gamla valv, var det lite läskigt att ta sig ner. Det går rykten om att det varit fängelsehålor och det är inte svårt att föreställa sig. Man fick bocka sig för att komma genom dörröppningarna. Där skedde själva vinprovningen. Levande ljus lyste upp gångarna och delvis valven. Olika viner på olika tunnor, ganska charmigt, men lite trist att själv läsa informationen i framlagda pärmar och att hälla i vinerna själv. Man var generös med att bjuda på olika tilltugg till olika viner, men … Maken hade varit med på en guidad tur några år tidigare och det var en enorm skillnad.

Vi bestämde oss för att inte köpa något vin och åkte till vårt B&B – Morgansvlei. Ett av våra favoritställen, även om de nu blivit i dyraste laget. Helt ok, men de räcker inte ända fram. Två damer, mor och dotter sköter det hela. De är hur trevliga som helst när man talar med dem. Vi hade beställt ved till grillen på verandan, men den fanns inte. Man får var sin duschhandduk – men bara en gemensam vanlig handduk. Däremot finns det både schampo, duschcreme och kroppslotion – visserligen bara en förpackning av var, men det räcker. I vårt rum fanns poolhanddukar, men inte hos våra vänner … Allt uppvägs av att det är så vackert …

Det blev några timmars avkoppling och flera simturer i poolen, jag försökte sola både fram och baksida på mina kritvita lår.

Sedan blev det sydafrikansk braii. Man eldar vedträn i en behållare och eftersom de brinner ramlar glöden ner, som man med hjälp av en spade lägger över på en plats där det står ett grillgaller. Pojkarna skötte det hela med bravur, vi flickor satt och bara satt och bara njöt av utsikten, de fantastiska bergen och zippade på gott vin medan solen sjönk ner bakom de höga bergen.

Vi fick sällskap av ett ungt, trevligt par från Sea Point, de badade och vi hade en trevlig pratstund innan de drog sig tillbaka. Vi mumsade i oss det som grabbarna hade grillat till oss, marinerat kött och boervoors (sydafrikansk korv). Det blev en härlig kväll.

Nu sover alla – jag måste göra detsamma – ska krypa ner under det härliga duntäcket – måste bara sätta på fläkten först. Här finns inte heller någon uppkoppling …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi lämnade vår trevliga värdinna i Stillbaii – hon ville faktiskt ge oss alla en kram … Vet inte om det var vanlig sydafrikansk vänlighet eller om hon var särskilt förtjusta i oss. Vill gärna tro det senare …  Trevligt var det i vilket fall.

Vi fortsatte vår resa och tog oss inåt landet, till Route 62. En svindlande väg genom bergspassen en bit från kusten. Vi hamnade på en ”gravelroad”, dvs en grusväg. Den ringlade genom landskapet och bytte skepnad hela tiden. Vi såg kossor, får, djupa dalar och höga berg – helt fantastiskt. Något jag älskar med detta land – så olika bakom varje krök.

Vi kom fram till det pass, som vi blivit tipsade om att det var mycket vackert – det var helt rätt. När vi var nästan framme, dvs ute ur passet, så råkade vi ut för ett trafikarbete. Man stängde helt enkelt av vägen mitt framför oss och där satt vi utan information. En ung dam med varningskläder och solhatt i samma färg satt på vakt och skötte Stop-skylten. Hon var upptagen med sin mobiltelefon och tittade bara upp ibland, vi var först i kön. Hade vi kommit bara två minuter tidigare …

Efter ca 15 minuter ropade hon i den kommunikationsradio hon hade och fick svar på afrikaans – vilket innebar att vi inte förstod ett smack. Efter drygt 20 minuter kom en trafikledarbil med åtta bilar från andra hållet. Den vände och lotsade oss – det tog drygt fyra minuter och vi var på goo ..

Det blev lunch på en liten vingård och fortsatt färd mot Montague. Här bodde vi på ett B&B, inte den bästa standarden, men rent och rena lakan. I skrivande stund sitter jag på en otroligt charmig veranda, som löper runt huset på sydstatsvis – men den är fallfärdig, som det mesta. Så synd att se hur det får förfalla – men de har antagligen inte råd att hålla vare sig verandan eller huset i skick …

I vilket fall så är det underbart att ha haft tillfälle att få sitta så här i en miljö – som jag bara upplevt på film. Maken, liksom mina vänner, sover redan och nu ska jag göra detsamma. Den otroligt varma temperaturen har ersatts med svala vinda från de dramatiska bergen som omger oss. Har fotograferat lite, men har ingen uppkoppling – får se när detta kan komma on-line …