Idag var det dags för ”Hop on Hop off”-bussarna. Vi tog den långa turen som tog oss med till Constantia, där vi åt lunch. Vi hade turen att hamna under tak – tur för det var rejält soligt och varmt. Man har guidning på många språk – bl.a. svenska. Var roligt att vara turist och få höra vad man berättar om Kapstaden. En del nytt fick vi också veta.

Vi åt gott – som vanligt – och drack av deras utmärkta vin – som vanligt …

Turen tog några timmar och det blev inte så mycket mer än en skön stund på balkongen och sedan sängen …

 

 

Här är det full fart – vi lever numera turistliv. Katastrof för vikten. Vi försöker promenera på morgonen, men sedan blir det lunch med vin och middag eller bitings med vin … Just nu klämmer jag en kopp med fänkålste – tänk egentligen så mycket godare än vin – just nu. I morgon kommer det att vara lika gott vin i glaset till lunchen igen …

Det blev Christian Barnards Museum idag. Vi beställde en guidad tur och man har den servicen att en man hämtar oss och kör oss tillbaka. Maken och jag har varit där tidigare, men det var lika fascinerande idag. Vilket fantastiskt museum – kanske för att jag minns så väl detta otroliga som hände – man kunde byta hjärta på en människa. Detta var natten mellan den 2 och 3 december 1967, ingen människa utanför teamet och de anhöriga visste något.

Här har man också framhållit människorna som blev inblandade. Den unga flickan och hennes mamma som blev påkörda av en rattfyllerist medan pappan och brodern satt i en bil och såg det hela. Mamman dog genast, dottern levde, men konstaterades hjärndöd. Vid den tiden var dödsbegreppet fortfarande att hjärtat skulle stanna. Det var dramatiskt och bråttom. Lagfrågor skulle utredas och en sörjande make/far som fattade beslutet att de skulle få ta hennes hjärta.

Han som fick hjärtat levde bara i 18 dagar efteråt, men det var inte hjärtat som stannade, det var lunginflammation. Han var dessutom i dålig kondition och hade diabetes. Vi fick höra om den hysteri som utbröt med massa hjärttransplantationer över hela världen – i stort sett samtliga dog då man inte hade tillräcklig kunskap om hur förhindra avstötning av det nya organet. Christian Barnard själv var mycket restriktiv och gjorde inte så många transplantationer. Sedan lade han tyvärr av.

Ja, museet är väl värt ett besök – inte minst att se den film man visar om hans liv.

Efteråt åkte vi till Waterfront och åt kombinerad lunch/middag innan det blev hemresa med bussen och nu blir det en tidig kväll …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det blir lite sporadiskt här – hinner inte med, måste ju hämta mig mellan alla aktiviteter. Skrev inget i söndags, men det har jag lagt in nu – mest för att kära väninnan ska komma ihåg vad vi gör. J Hon hinner inte heller skriva i sin dagbok …

På söndagen var det inte så varmt, tack o lov. Vi gick en låång promenad till Camps Bay, där ligger restaurangerna på rad och de som inte har så mycket folk försökte locka in oss. Vi tittade efter en som det var mycket folk på, men med ledigt bord med utsikt.  Det blev en italiensk restaurang och maten var god, kyparen överhurtig som dillade om döttrar till våra gubbar, det blev ingen extra dricks.

Efteråt satt vi och tog en kall drink innan det blev taxi hem. Benen hade redan fått en riktig genomkörare och behövde ta det lugnt …

Igår blev det en lugn dag – inte så mycket bilkörning. Vi körde över halvön till False Bay och letade snäckor på stranden. Det blåste härligt och vågorna sköljde in mot stranden. Med fickan full av snäckor körde vi söderut mot Simonstown där vi åter avnjöt en härlig lunch med fisk. Det har blivit mycket fisk – det kan man här i Kapprovinsen. Hemresan gick via Chapmans Peak och den fantastiska utsikten över bl.a. Hout Bay.

Men det kändes inte helt fel när biluthyraren kom för att hämta bilen – det har varit en intensiv vecka. Nu väntar en vecka av olika aktiviteter – men av lugnare slag och kommunala medel. Våra vänner ville åka till Waterfront idag och vi bestämde att göra det efter morgonpromenaden. Det blev ingen morgonpromenad, det blev – regn …! Helt otippat, men jag tycker, som jag skrivit tidigare, att det är mysigt när det regnar. Då kan man bara vara och koppla av. Det är så ovanligt att vi har dagsregn här, men det ser ut att kunna bli det idag.

För en stund sedan ringde vännerna och sade att de åker. Vi har faktiskt inga regnkläder här, inte ens ett paraply.  Regnet har tagit i ytterligare och jag hoppas att de hann in i bussen innan det ökade.

Har passat på att ladda hem ett program som behövs för min nya telefon och ska passa på att lära mig lite om hur den fungerar. Kan ringa, ta kort och skicka sms i nuläget. Det behöver man inte en avancerad telefon för …

(Har nu äntligen lagt in bilderna på Badförsök … för några dagar sedan)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Idag bar det av mot Hermanus. Valarna var inte hemma, men det är en vacker plats och vi hader fått tips om en restaurang som ligger nere vid vattnet insprängt i klipporna. Efter en strapatsrik klättring nedåt så låg där en liten restaurang – ja, vi hade kikat innan, så att vi inte skulle klättra i onödan.

Det blev som vanligt, underbart gott vin, god mat – idag utökade vi med en förrätt , ostron. Det var första gången som jag verkligen såg att de drog ihop sig av citronen. Så det var med skräckblandad förtjusning som jag slukade dem. För slukar är väl just vad man gör. Själv föredrar jag med enbart citron och svartpeppar.

Det blev återfärd på N2, inte lika roligt som att åka den fantastiskt vackra kustvägen. Alla har så bråttom, och man måste hänga med i rytmen för att inte ställa till med något. Vi kom hem och det blev en mycket lugn och kort hemmakväll. Har nog aldrig lagt mig så tidigt i vuxen ålder när jag varit frisk. Även om jag fick en släng av illamående i går – blev lite orolig att det ostron som inte rörde på sig kanske inte var ok – men så var nog inte fallet. Efter en liten whisky så var allt ok igen …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Om man vill känna sig uppskattad – trots att man passerat ”bäst före …” enligt vad jag upplever i mitt hemland, då ska man vistas i Sydafrika. Den värme och det trevliga bemötande – som man för det mesta möter här – gör att man glömmer bort sin ålder och får vara ”normal” igen. Det fanns en tid då vi – som inte haft vett att förbli i 40-årsåldern – också bemöttes som de människor som vi kanske fortfarande är. Här nere är man sedd – oavsett ålder. Kanske till o med att man möter lite mer respekt när man passerat 60 …

Det är extra roligt när man går på restaurang – som man också gärna gör här. Priserna har stannat på den nivå som de var när vi var i 40-års åldern. Personalen ser oss och törs till o med skämta med oss och skrattar när vi säger något – som vi tycker/tror är roligt. Hemma är det inte riktigt så …

Idag var vi till The West Coast Natur Rereserve – första gången som de frågade om vi var sydafrikaner eller internationals. En prisskillnad på R31/per person. Så var det i Tanzania, men vi har inte mött det här tidigare … Vi betalade och fortsatte mot lagunen – en havsvik där det är badbart vatten – vi tänkte att det skulle tilltala våra gäster från norden. Jag badar väldigt sällan i hav eller sjöar sedan vi lämnade Tanzania så för mig blev till att plaska i kanten – dvs blöta fötterna till anklarna. Hade jag inte behövt byta till baddräkt för – men de kritvita låren fick sig en liten omgång sol.

Vad våra gäster beträffar så gjorde väninnan detsamma – dvs plaskade till ungefär samma djup, anklarna blev våta. Hennes make var tuff och gav sig av först mot horisonten – det var mycket långgrunt. Maken följde efter – gästen vände åter ”det var iskallt” – maken fortsatte. Vattnet måste passera bröstvårtorna innan man doppar sig. Självtortyr kallar jag det. Han doppade sig, men vände åter mot land. Gästen ville inte vara sämre och det blev också ett dopp – sade han. Ingen såg och han var torr när han kom tillbaka – men det blåste en del, så …

Sedan blev det en god lunch – igen – under muntert prat där vi tittade på vävarfåglarna som var hur fräcka som helst och som visste hur man norpade socker förpackningar ur burkar med lock …

Vi körde tillbaka till stan och avslutade kvällen hos våra vänner på deras trevliga hotellrum där de bjöd på god ost och gott vin …