Vårt liv genomgår just nu en stor förändring. Vi har sålt vår lägenhet i Årsta – en härlig stadsdel, som vi faktiskt trivs bra i. Vad har vi gjort …?!

Men, vi har de senaste åren känt mindre och mindre för att bo i en storstad. Och, Stockholm är inte den stad som jag en gång trivdes så bra i. Känner inte igen mig vid de tillfällen jag har haft anledning att besöka stan.

Kanske har en längtan att få leva i en liten stad uppstått då vårt boende i Kapstaden är lite av ett ”småstadsboende”. Vi har lärt oss tycka om att människor är artiga och hälsar, vi känner igen varandra – även om vi inte känner varandra.

Nu har vi bestämt oss för att prova på småstadsliv i Sverige – de få veckor det är aktuellt – vi bor ju mestadels här ute på ön.  Vi är nu med bostad i Strängnäs – som jag skrivit om tidigare. Nu är det ingen återvändo. Kommer att sakna vårt vardagsrum och den fantastiska utsikten med solnedgångar – ibland helt otroliga.

Är inte helt säker på hur det kommer att bli med solnedgångar i vår nya lägenhet – men tror att vi nog ligger i rätt väderstreck för att få en liten del av det även där. Vi kommer i vilket fall att ha en helt otrolig utsikt över vattnet och Strängnäs gamla stadsdel med domkyrkan.

Otaliga – nästan – är de sopsäckar vi kört iväg till återvinningen och Stadsmissionen. Det är inte klart än … Blir nästan som ett begär att rensa och det gäller att inte tappa takten och tänka efter. Fast det gör jag faktisk emellanåt. När det känns konstigt så blir det en egen hög för sig som lämnas kvar till nästa dag. Inte helt fel – man måste ibland sova ”på saken” …

Själv tillhör jag en generation som ”sparar” på gammalt – men det är inte modernt nu och en massa gammalt försvinner ur vår familj dessa veckor. Själv ärvde jag en massa efter mina släktingar och har hållit detta kärt, men ingen efter mig är intresserad. Detta är inget nytt under solen och de som har plats kommer om några år att tjäna stora pengar på det som ingen vill ha idag. Men tack o lov för det – då kan lite av vår historia bevaras. De närmaste generationerna kommer antagligen vara övertygade om att det är spånplattemöbler och Ikea som är vår historia …

I morgon åker vi tillbaka till stan och vidare till Strängnäs där vi ska förbereda för flytten nästa vecka. Nu har vi haft några dagar på ön – där rensningen har fortsatt av bara farten. Den ena båtlasten efter den andra. En del grannar undrar nog vad vi håller på med … 😉

Det konstiga med att rensa ur garderober och skåp är att det blir bara rörigare och rörigare. Man får kryssa sig fram mellan olika högar. Vi har en hel del kläder av god kvalitet och knappt använda – dessa ska provas innan det bestäms i vilken hög de ska läggas. Det blir många högar. Plagg som är sköna, rymliga och praktiska för kommande ”arbeten”, motsvarande hög för de plagg som legat i den högen och som det är dags att slänga, ja, ni fattar …

Vad gäller maken blev det positivt, en del fina plagg som blivit liggande passade igen, bl.a. skjortor och byxor i klassisk modell och underbar bomullskvalitet, tillverkade i Sydafrika medan de fortfarande hade sin egen inhemska tillverkning innan Kina tog över.

Idag har vi fortsatt att tvätta – vet inte om jag skrivit att vi fått en läcka på tvättmaskinen. Det droppade lite i början, men sedan blev riktigt vått när den arbetade och jag har inte vågat använda den på flera månader. Nu gör det inte så mycket då vi inte varit här. I förrgår vände vi den ”upp och ner” och fann att det finns tre slangar för ingående vatten och två av dem läckte. Vi skruvade loss bakstycket och jag slog knut på mig själv i olika ställningar för att försöka täta med gängtejp. Ni kan ju gissa hur det gick. Det forsar inte ut vatten längre, men maskinen håller inte tätt.

Igår tvättade vi med hjälp av timer – dvs. jag släppte på vattnet – tog tid på hur länge varje period tog innan det var dags att släppa på vatten igen. Det var ett fasligt springande, men bortsett från det så fungerade det.

Maken förslog att vi skulle släpa den till en reparatör. Jag orkar inte släpa en tvätt maskin också i dessa släpandets dagar och föreslog att vi ställer den på reglar, en innanför duschavbalkningen och den andra utanför – då rinner läckaget ner i avloppsbrunnen. Sagt och gjort – vi har kört många maskiner idag. Kanske kan vi skjuta problemet framför oss en tid.

I morgon ska vi till stan och då får grannarna se oss släpa en massa kassar igen …

Vi har inlett en ny fas i livet – slängperioden. Har skrivit tidigare här om hur vi rensar, kör iväg och tvekar. Dottern sa något om att det är tillåtet att slänga en soffa efter 40 år, jag kan säga att det är inte självklart … 🙂 Det var min favoritsoffa, en sliten soffa från Dux, klädd med kretong i ”paradismönster” – rejält slitet redan för 20 år sedan – när jag sedan försökte tvätta tyget … Det har varit på gång med ny klädsel sedan dess. Hur kan tiden gå så fort … Den har haft ett löst överdrag under alla dessa år. Jag visste att jag påbörjat omklädseln ett år då vi var stationerade hemma i Sverige. Men efter det flyttade vi och, ja …

Maken fick ta med soffan till sopstationen, även om man idag kallar dem för återvinningscentraler. Jag hjälpte till o med att bära ner den till det släp han hyrt. Jag hoppas verkligen att någon fick plocka upp och återvinna denna soffa, som fortfarande hade perfekt resårsits. Den håller med all säkerhet 40 år till.

Samma eftermiddag tömde jag det skåp som innehöll den nya klädseln till soffan. Vi har flyttat runt för mycket och jag ”håller inte längre reda på allt”. Snopet kändes det att se dessa färdigsydda överdrag, bara att dra på … Dyrt fint tyg som jag nu inte har någon användning för. Så, jag är inte så säker på att man måste kasta en soffa efter 40 år, om man nu gillar designen, fortfarande sitter skönt i den och den bara är sliten i tyget.

Till dotterns (och sonens) försvar ska jag säga att jag fick ett rejält bidrag till ny soffa i födelsedagspresent. Stort tack och jag vet precis hur den ska se ut … Det gör att jag inte är ledsen, bara lite fundersam … 🙂

Dottern o sonen, som är mycket kloka, har också sagt: ”Bär nu inte ut en massa saker till ön …” Det är precis vad vi gör – men inte för att berika oss med prylar. Nej, vi byter ut gammalt, ja, ni vet – allt som man inte vill slänga ”Vi tar det till stugan …”. Nu har vi rensat till minimalt i stan och tar ut det som vi tycker om till stugan. Hela linneskåpet utbytt och Frälsis har fått de finaste handdukarna vi ratat, resten går till ”återvinningen”. Nästa steg blir köksskåpen – lika bra att fortsätta medan ångan är uppe. Grannarna undrar nog varför vi alltid har en massa kassar – åt båda hållen …

GRATTIS! Käre kusin på din födelsedag …

Eller hur det nu låter när man spottar körsbärskärnor. Nu är de mogna, körsbären. Ja, de mognade redan för snart två veckor sedan. Då var de jättesmå – bara en stor kärna omgiven av något tunt, rött skal. Jag var lite ledsen att vi skulle vara i Årsta och inte här, att jag inte skulle hinna med att smaka innan fåglarna tog allt.

När jag kom tillbaka till ön i måndags blev jag glatt överraskad, körsbären finns där fortfarande – inte lika många, men betydligt större och så saftiga. Fåglarna är där hela tiden, men det är gott om dem och de får äta hur mycket de vill, men inte på de lägsta grenarna. Dessa grenar är avsedda för mig och barnbarnen – och som jag envisas med att vi ska behålla. Vi duckar för varje gång vi passerar dem och detta för att vi ska kunna nå bären under de två veckor de finns där.

I år har det inte varit barnbarn här denna tid. Vi brukar annars sitta i hammocken och spotta kärnor – tävla om vem som kan spotta längst. Gott och roligt. Idag satt jag i hammocken och spottade, det var lika gott – men inte lika roligt och maken är inte road av denna tävling …