Idag har jag åter försökt ta tag i det där med alla tavelramar jag köpt på mig genom åren. Alla bilder jag vill skriva ut. Varje gång jag kommer tillbaka och skrivarpatronerna har torkat ihop. Varje gång jag försökt få igång det hela. Ibland den med färg, ibland den andra. Eftersom det kostar en ”förmögenhet” att fixa detta så har det haltat. För några veckor sedan bestämde jag mig för att ta tag i det hela och det fick lov att kosta. Efter några turer fram och tillbaka, så har jag nu två fungerande färgpatroner.

Då visar det sig att alla fotoramar har mått som inte stämmer med det program jag kan skriva ut i … Skrivaren är ändå inköpt här nere. Det skiljer alltid några centimeter på bredd och höjd. Antagligen var det så tidigare, jag har glömt – och det var antagligen det som gjort att jag lagt av tidigare. Var på väg att göra det nu också, men har i några dagar pusslat och klippt. Men, där är en massa fotoramar som inte går att få in ett vettigt foto i. Antingen klipper man huvud och fötter eller så är det ett stort gap på någon sida. Jo, jag känner till det där med passpoal …

Idag har vi förberett arbetsrummet och förvandlat det till ett gästrum. På lördag kommer syster och sambo från Sverige för två veckors besök.

Temperaturen har nu sjunkit som en sten, vi har bara 22 grader. Det har varit korsdrag för att kyla ner lägenheten. Det blev också en stund på balkongen för att kyla ner oss själva.

I morgon ska vi iväg på en stor konsert i Somerset West. Starlight Classic, med vår favoritdirigent Richard Cook. Det är en fantastisk konsert och har alltid ett tema. Klassisk musik blandad med något nytt. Det bästa hittills var när han hade rockgruppen Queen som tema. Deras musik är bara så bra och han hade lyckats hitta en artist som sjöng fantastiskt – gick inte att skilja honom från originalartisten. För en stund kunde man känna samma rysningar som Eddie Murphy framkallade på sin tid.

Vi ska sova över på B&B, ingen av oss vill köra tillbaka på kvällen – vi ska bo i närheten av vingården där konserten går av stapeln. Det är dessutom picknick som gäller och då vill det gärna bli ett glas vin.

Har slarvat med dagboken den sista tiden, men i morgon kan jag nog lova att där inte blir någon, inte nästa kväll heller – då har syrran anlänt och jag har annat att tänka på …

Sitter framför mitt öppna fönster – temperaturen har nu sjunkit till ca 25 grader – men det har varit ca 35 idag. Vist låter det underbart, eller …? Kan tala om att man orkar ingenting, inte ens tänka.

Just tittar maken på SVT Play och en intervju med Björn Rosengren – själv blir jag bara irriterad och har dragit mig tillbaka. Genom fönstret dundrar bas och lite annat ljud in som kommer ifrån Stadion, som ligger bakom Signal för vår del – men ljudet känns i hela kroppen. Mitt dåliga öra småvärker faktiskt lite av bastonerna. Men jag hör också sångarens röst. Eminen – nånting … Undrar hur de människor mår som bor där berget slutar?

Jag ska fortsatt inte klaga över värmen, vi har ju sökt oss hit för att slippa kyla, snö och snöblandat regn. Vi petar på med det lilla vi mäktar med. Maken har ersatt några blommor som dött – är faktiskt andra omgången i år. Vi vet inte varför våra växter inte tar sig i år. Jag har lyckats få igång skrivaren och skrivit ut.

Oj, nu tystnade han som sjunger – det blev vakum i örat – obehagligt. Men turligt nog så drar han igång nästa låt och nu dunkar det på igen. Har ingen aning om hur han är som artist – men det som hörs hit verkar inget vidare …

Har nu hittat honom på nätet – så har ser han tydligen ut. Inget jag tänder på – men …

Väninnan, som befinner sig i Thailand, på någon ort som låter lika outtalbart som de andra orterna hon befunnit sig på de senaste veckorna, har nu beställt in en paraplydrink till mig. Jag inte bara en – det blev fyra stycken …

Idag har vinden varit lite till och från – mest från faktiskt. Utom när det var dags för vår tisdagsmiddag. Då drog den på ordentligt igen och jag funderade på om vi hade ”säkrat” hemma – men inte mycket att göra. När vi beställde bordet fick vi veta att man inte kunde sitta på gården, men att vi skulle få sitta på The Patio. En miniterass under tak. När vi anlände hade vinden kantrat och ökat. Det fanns inte en chans att vi kunde sitta där – det fick bli inomhus. Vi njöt i vilket fall av god mat och trevligt sällskap.

När middagen var över hade vinden mojnat och maken och jag kunde avsluta kvällen på balkonen. Det är fortfarande 30 grader varmt – och utan vinden – helt underbart. Maken är normal och har lagt sig. Jag borde lägga mig, ser fram emot när dygnet får fler timmar. Nu måste jag gå ut och sätta mig och njuta. Men, visst – blommorna har tagit stryk – liksom mina designade värmeljusglas …

Här går jag från den ena festen till den andra … Idag har jag varit på Kitch-party. Dvs värdinnan bjöd in oss, ett gäng trevliga tanter – de flesta tyskor, några sydafrikanskor och två svenskor. Det hela går ut på att man tar fram tärningen och när man slagit en sexa får man hämta en inslagen present. Man öppnar presenten och den ska vara ”kitch”. Idag var där en syntetisk peruk – modell spret, sydafrikansk fotbollshalsduk, rosa slips, tjutande polisbil, galloperande häst som spelade en glad trudelutt, röd paljett hatt mm. mm.

Det hela går ut på att man kastar en tärning, och den som får en sexa får byta till sig vilken present man vill. Det hela sker inom en tidsgräns som bestäms av ett äggur. Det hinner bli många byten och massor av gapskratt. Under tiden serveras bubbel och snittar. Man kan inte vara ledsen, besviken eller ha synpunkter på den present man just då är i besittning av – det är tärningen som avgör. Jag satt väldigt länge med peruken, men när klockan ringde var jag innehavare av en bylsig keps i silvrigt tyg. Bild kanske kommer när jag är på humör. Det hela avslutades med två fantastiska tårtor och kaffe.

Igår när maken satt i soffan i mitt arbetsrum så upptäckte han en jättestor, svart insekt på sitt ben. Vet inte om det var en cikada – är de kolsvarta? I vilket fall försökte han fånga den i en handduk – vilket han lyckades med. Han tog med sig handduken ut på balkongen, men den stora varelsen blåste tillbaka in på balkonggolvet och försvann.

I morse när jag vaknade och skulle kliva ur sängen virrade den runt på min sängmatta innan den försvann under den i ett litet veck. Jag är inte rädd för spindlar eller insekter, men den såg ganska obehaglig ut och jag tassade snabbt ur sängen. Drog mig innan jag ville bädda och undvek omsorgsfullt att stiga på det lilla vecket.

Någon timme senare när jag skulle in i min garderob så ser jag insekten igen – på makens säng …! Den kryper snabbt in under kudden. Jag gjorde mig i ordning och gick hemifrån. Maken var inte hemma. Ikväll talade jag om detta och vi plockade undan kuddarna och fick syn på den i madrasskanten på makens säng. Tack o lov lyckades han få tag i den. Men den här gången chansade han inte på att slänga ut den på balkongen i den starka vindstyrkan. Jag hörde att han spolade i toaletten, men frågade inte. Efter en stund fick jag veta att problemet var fixat …

Det har blåst rejält idag och ikväll har det varit orkan i byarna. Vår balkong är helt upp och nedvänd. Vi har ju några tunga krukor som står på räcket – de är förankrade med ståltråd för säkerhets skull. Men till slut vågade jag inte låta den ena stå kvar. Ståltråden klipptes av och krukan står på golvet. Man blir väldigt liten när det blåser på detta sätt.

Innan krukan lyftes ner på golvet var jag ut flera gånger och höll i den. Vid dessa vindkantringar var även grannen längst ner – som har altan – ute och försökte rädda sina enorma blomkrukor som faktiskt innehåller miniträd. Eftersom det är mörkt vet jag inte hur hennes förödelse ser ut. Hos oss är det kaos, hade ställt ner en glaslykta på golvet, men när stolarna blåste iväg och välte bordet så flög mina vackra glas för värmeljus – dekorerade med målade tepåsar – ner i stengolvet. Väntar till i morgon innan jag letar fram dem i förödelsen av krukor och tillknycklad matta.

Vet inte om vi ska stänga balkongdörrarna inför natten eller låta dem vara vidöppna – de har faktiskt blåst ut en gång …

Vi var bjudna på middag hos en svenska, gift med en sydafrikan, igår lördag. Han är hur bra som helst på att laga mat och har alltid på dessa årliga återkommande middagar åstadkommit en superb middag. Med stor förväntan klev vi ur bilen och hälsade på värdinnan, som sade att något allvarligt hänt … Vi höll alla andan och såg framför oss ambulanstransport till sjukhuset – allra minst. Hon ville inget säga förrän vi alla var innanför grinden. Då får vi veta att den catering firma de anlitat, för både snacks och middag, inte har kommit. De svarar inte på samtal … Kvällen innan hade de kontakt och värdparet betalade in 60 % av beloppet – men ingen leverans, ingen telefonkontakt över huvudtaget inget besked.

Vi gäster var nog mer överseende – visst finns det väl en korvkiosk i närheten, eller …? Värdinnan var glad att de inte upplåtit till företaget att hålla med drickat – så våra glas fylldes på hela tiden och makens frukost ”muslie” fick bli drinktilltugg. Allt går …

I närheten finns en känd fiskrestaurang och de ställde upp med ”Take away”. Massvis med kartonger med fisk, räkor, bläckfisk osv. packades upp. Vi åt och det var kanske inte i samma klass som vår värd skulle ha lagat själv, men helt ok. Stämningen var dessutom god – värdparet har god smak vad gäller vin …

Kvällen blev mycket trevlig – det blir gärna så med trevliga människor. Värdinnan försökte truga på oss kartonger med fisk – det blev alldeles för mycket beställt. Jag tog med mig en trave som avlämnades hos vakten, som inte visste vad han skulle tro. Hoppas han hade tillgång till kylskåp …

Idag har vi tagit en lång promenad till vår ”söndagsrestaurang”, men det var många som hade bestämt sig för samma sak. Vi fick sitta och vänta en stund på bord. När vi väl satt vid bordet, närmast gatan, blåste det upp och sand kom virvlande liksom annat. Hårbotten är fylld med sand och innan jag lägger mig ikväll måste jag duscha ur denna sandhög.

Visst är det konstigt hur viktigt det är. Måste vara nedärvt i generna. Kan tänka mig att det var livsnödvändigt att en gång veta hur det skulle bli. En överlevnadsfråga – det kan det kanske bli i extrema situationer nu också – men bara i undantagsfall, även om det verkar som de som bor i vissa områden i England/GB bör utveckla simfötter.

Kan i vilket fall meddela att vi nu fått svalt. Det är ganska lustigt att efter varje extrem värmebölja kommer dimma och spray-regn. Dvs. molnen sveper lågt och släpper ifrån sig droppar. Det är faktiskt exotiskt att uppleva dessa kontraster och vi välkomnar de dagar himlen är täckt av moln. Vill nu påpeka att det bara gäller här. I Sverige gäller helt annat – med rätta …

Maken var idag på ”gubblunch”, själv var jag hemma och ”passade” Hilda … 🙂 Hon behöver verkligen inte passas och hon behöver inte komma två dagar i veckan heller, men hon behöver sin inkomst. Hon har dessutom blivit av med en arbetsdag och jag vet inte om jag kan hjälpa henne att fixa det innan vi åker – då blir hon av med våra dagar också.

Har sedan tidigare tänkt lära henne att sy – testade och hon visade att hon har talang. Vet inte hur mycket jag hinner innan vi åker – men standard sömnad ska nog hinnas med. Ska också försöka hinna lära ut de enklaste grunderna i textiltryck. Då kanske hon kan fixa att sy enkla saker att sälja. Tanken är också att hon ska få en symaskin. Vore bättre för henne om hon kunde försörja sig på sådant i stället för att städa då hon är låghalt. Det håller inte i längden med stigande ålder att jobba med städning. Men hon är så ambitiös och nöter snart ut våra golv. Vi har sagt att hon har rätt till en timmes lunch och kan gå hem och äta lunch – hon bor i huset bredvid – eller ta lunchpaus här, vi köper bröd till henne. Ett vanligt och ett dansk wienerbröd – som hon älskar. Har inga synpunkter … 🙂 Hon får dricka te eller kaffe om hon vill, men det är bara ibland som hon sätter sig en stund på balkongen och äter sitt bröd med en kopp te med massor av socker :-). Vi använder inte socker, men gissa om det går åt socker – trots att hon inte dricker te varje gång hon är här … 🙂 Afrikanerna älskar sött te.

Ja, jag hoppas verkligen att jag kan hjälpa till att lösa hennes situation så gott vi kan innan vi vänder hem. Det är inte lätt, men för henne är det en fråga om att överleva …