Vi, maken och jag har strulat på med allt det som det innebär att påbörja livet i Sverige. Man kan ju tro att det bara är att låsa upp dörren och kliva in i vardagen. Så fungerar det nu inte.

Det var varmt och gott när vi kom – inga problem med kläder. Så slog kylan till och vi försökte hitta handskar och halsdukar – sådant som är så självklart när man bor hemma i Sverige året om – men var, hade vi stuvat undan dessa i flytten i höstas?  I vilka lådor – hyllor …?

Vi försöker anpassa oss till vår nya hemstad, Strängnäs. Måste meddela att jag blir bara mer och mer glad att bo i denna stad. Hastigheten för bilarna är 30 km i timmen, högerregeln gäller. Lite ovant, men det gör inget – vi kör så långsamt så det är inga som helst problem med att hinna uppfatta detta.

I matvaruaffären har folk tid att prata med varandra och det är ibland svårt att komma förbi. Som den stressade 08:a jag är så var det lite irriterande i början. Nu har jag lärt mig att tänka: ”Jag har inte bråttom …” 🙂

Strängnäs är så gudomligt vacker dessa dagar. Våren ligger lite före Stockholm – i alla fall där vi håller till. De mest fantastiska magnolior blommar flödigt sedan många veckor och i dag när vi lämnade blommade alla slags syrener, kastanjeträden och olika slags buskar som normalt blommar i juni. Nu har ju våren varit lite till o från och jag vet inte vilket som beror på varm tidig vår, eller om det generellt är tidigare med tanke på läget vid Mälaren.

Och – vi har/hör näktergalen – har inte lust att lägga mig på kvällen, måste ju lyssna.

Nu sitter jag på ön och var ut för en stund sedan och hoppades på att näktergalen kanske hade hittat hit också – igen – men inte. Vi får glädja oss åt koltrasten, och det är inget dåligt med det …