För varje hörna vi ”lägger beslag på” så uppstår det oredan någon annanstans. Det beror på att vi inte hinner med att avveckla det som inte ska vara där … Just nu ser det nästan värre ut än när vi packat upp de första lådorna.

Idag har vi besökt det stora varuhuset – igen. Mätt o mätt om igen. En av anledningarna till att vi inte kan få ordning på entrén är att, där det borde vara plats för hatthängare osv … har man på den ena väggen placerat skåpet som innehåller alla digitala/telefonabla kablar. På den andra väggen har man på ett mycket konstigt sätt placerat elskåpet. Slutligen på den tredje väggen har man satt strömbrytaren för takbelysningen mitt på väggen. Det gör att vi inte kan ställa dit en garderob, sätta upp en vettig hatthängare eller något annat för den delen …

Idag hittade jag en klädhängare på Åhlens som passar in – strömbrytaren sitter där den sitter och vi får väl treva bland jackorna om man behöver tända lyset. Vi trevar redan nu – för vem väntar sig att strömbrytaren sitter mitt på väggen istället för bredvid dörrposten – där man alltid placerat den sedan elektriciteten introducerades i vårt land för drygt hundar år sedan …

Vi har också köpt ett skrivbord som ska avlasta middagsbordet från alla nödvändiga papper. Men innan det kan monteras så ska den gamla lösningen från gamla lägenheten – som inte passar – fraktas bort. Det kommer att bli en liten krock i dörröppningen där …

Slutligen har vi köpt några smarta hyllor som ska sättas upp för att avlasta det som nu står på golvet – önska oss lycka till. Vi har gipsväggar och när vi försökte förankra våra garderober blev väggen förvandlad till Schweizerost ost. Nu har vi köpt diverse olika tillbehör – säljaren har övertygat oss om att utan dem kan man inte fästa skruvar i gipsväggar. Det konstiga är att när vi satte upp vår (dyra) hylla från Elfa – med tillhörande skruvar – misslyckades inte ett enda borrhål. Och det blev ganska många hål för dessa skenor. När vi sedan försökt med andra skruvar (dyrt inköpta) fungerar var och varannan inte. Nu känns det lite gruvsamt när vi ska fortsätta med vår inredning …

Håll tummarna för oss – lyckas vi imorgon så har vi en fungerande entré – och arbetshörna för maken i sovrummet …

I morse vaknade vi till valresultatet … För mig ett stort mysterium, eftersom alla har talat om hur duktig vår regering varit, man visade till o med diagram som tydliggjorde vad svenska folket var nöjda med. Hela Europa har varit imponerade, landet har stått stark i den ekonomiska kris som drabbat de flesta länder runt om oss. Ändå röstar folket på … ??

Vi har flyttat från storstaden till en liten kommun – har väl alla förstått vid det här laget. Normalt lyssnar jag fortfarande till Radio Sthlm – då jag tycker det är en bra kanal. Idag bestämde jag mig för att lyssna på vår egen närradio, den har varit lite väl lokal ibland och jag har varit glad för möjligheten att fortfarande lyssna till Radio Sthlm – även om jag väldigt ofta blir irriterad över trafik redaktionen som så självklart tar sig in programmet för minsta lilla punktering där en bilist står i vägkanten …

Det var intressant att höra lokala röster med kommentarer om valet, också överraskande. Man var mycket mer uppriktig/ärlig och vågade framföra sin personliga åsikt/oro/framtidstro. Vanliga människor som var närvarande i sin vardag och som verkligen uttryckte sin åsikt. Man vågade även prata om varför SD gått fram som de gjorde – utan att vara fördömande/rasistiska – men med en uppriktig oro för hur det skulle bli. Det var både svenskfödda och icke svenskfödda som framförde sina (ofta samma) åsikter. Så annorlunda mot storstadsradion med sina snabba intervjuer – här tog man sig tid att ställa frågan och att lyssna på svaret.

Själva hade vi ärenden i stan – vi tog bilen eftersom mitt knä fortfarande behöver vila. Men det är helt fantastiskt att glida fram i 30 km/tim. Smala gator med gamla hus och ingen storstadspuls i sikte. Bara att parkera – gratis – och ha hur nära som helst till dit man ska, inte behöva betala en förmögenhet och ändå få gå många kvarter.

Många klagar över att posten försvunnit – jag tillhörde dem i början. Där vi bodde förut var det flera ställen det handlade om och man visste aldrig i vilken tobaksaffär man skulle hämta sin försändelse. Här är det annorlunda. Det är samma butik, där vi dessutom handlar, och de är öppna varje dag i veckan. Ingen kö, klar förbättring – när man nu ändå betalar allt via nätet.

Måste erkänna att min ”storstadsmänniska” fortfarande styr mig – märks mest i matbutiken – där jag har ett helt annat tempo. Här tar man sig tid att välja och att prata med varandra. Ovanligt många hade rullator idag – det kan bero på tidpunkten. Men, om några år kanske jag själv är en av dem och då känns det tryggt med frånvaron av stress  …

Började dagen mycket tidigt, maken skulle till Stockholm för att vara valförrättare. Jag fixade så att han fick med sig lite förtäring och förmaningar om att ha skaffning när han skulle köra hem inatt. Sött för att hålla sig pigg. Sedan sov jag en timme.

Det var riktigt roligt att vara här igen, vi har ju bara fladdrat in en eller två dagar och lämnat packningen, sedan har vi åkt vidare. Nu ska jag vara här en hel vecka. Gick omkring i morgonrock och dammtorkade medan jag lyssnade på radio. Så nytt att ha tid att bara skrota omkring. Hann också gå igenom några lådor – nu vet jag var vi har kompasserna, isdubbarna och förstoringsglasen …

Trots att vi dammsög bort alla spindlar på balkongen i förra veckan, så var där full invasion igen. Nu ligger där en kull till i dammsugaren – de är inte små heller och jag gruvar mig för att byta påse. Det får bli i morgon.

När detta var gjort var det dags att göra mig i ordning för att gå och rösta – satte dit kalasansiktet. Idag har jag för första gången varit i vallokal och lagt min röst. Ja, det är inte första gången jag röstat, men första gången på många år som jag varit i vallokalen på valdagen och inte förtidsröstat. Trodde det skulle vara folkfest, men det var inte så många som var där samtidigt. Det är kanske skillnad på att rösta i en liten skola i Strängnäs och en storstadsskola, där representanter för alla partier står och vill att man ska just deras röstsedel. Här stod några, inte alla partier var representerade, och de var mer intresserade av att prata med varandra.

Jag lade ner mina röstsedlar i kuverten, legitimerade mig – fick några glada kommentarer om bilden på körkortet och mig – de kände inte igen mig … – och sedan var det klart. Tänkte fira med att gå till den nedlagda bensinmacken, som numera är en däckmarknad med närbutik, och köpa en glass. Fira att jag gjort min plikt och utnyttjat min rättighet. Butiken var stängd, men där fanns en anslagstavla som jag studerade i stället, om vad som händer i bygden. Några yogakurser och så ville man ha medlemmar till en kör. Det skulle faktiskt locka mig, men jag flaxar för mycket för att kunna delta i sådana evenemang.

Enligt vår nye statsminister ska han nu upprätta det svenska folkhemmet igen … Så bra för oss svenskar, det tackar vi för. Nu kan vi luta oss tillbaka och politikerna ska föra oss bakåt några decennier och allt kommer att bli så bra igen. Vi kommer inte att behöva förhålla oss till det som pågår runt om i världen och i Sverige. Staten tar hand om allt, budgeterat och klart, vi kan bara vara lyckliga i vår välfärd.

Ser fram emot att få flytta till ett mysigt ålderdomshem om några år, där jag kan sitta i gungstolen och lyssna på dragspelsmusik och personalen kommer att tassa runt mig och fråga om jag önskar mig något. Solen kommer att skina och fåglarna sjunga. Jag kommer att åldras i den bästa av världar …

Vi börjar så smått vänja oss vid småstadskulturen – den skiljer sig från vad vi är vana vid i ”den stora staden”. Mycket kan verka som om det är besvärligare, men faktiskt inte. Avstånden är små och människorna vänliga och har tid att prata och vara personliga.

Hade anledning att besöka vårdcentralen idag och blev remitterad till närmaste sjukhus för ultraljud – det ligger i Eskilstuna. Jag suckade och kände att detta är baksidan med att leva i en liten stad. Men faktiskt, en dryg timme senare var jag färdig ultrad och på väg tillbaka till Strängnäs. Vi valde att åka den gamla vägen, struntade i stressen på motorvägen, och passerade en liten skogsdunge där det kryllade av röd flugsvamp i diket – det brukar indikera att där finns svamp.

Där fanns en parkeringsficka, vi stannade bilen och klev några meter in i skogen. 10 minuter senare klev vi ut med en stor plastkasse full med fina mandelkremlor, perfekta blodriskor, karljohan och vanliga soppar – vi hann före de små maskarna. Två ynkliga kantareller slank också med.

Det tog tid att rensa, man ska alltid ha en fickkniv i fickan + minst en stor påse. Nu hade vi en plastpåse i bilen, utan kniv får man med så mycket jord och skräp. Karljohan blev serverat till middagen – gott! De andra ligger förvällda i kylen och ska portioneras i lämpliga plastpåsar och förpassas till frysen för kommande middagar.

Oh, vad jag längtar tillbaka ut i skogen …